| 1. |
- Ahlbäck Widenfalk, Lina, et al.
(författare)
-
Systematisera ekologisk kunskap för att effektivisera ekologisk kompensation : Slutrapport
- 2021
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Ekologisk kompensation har föreslagits som ett viktigt verktyg för att stoppa förlusten av biologisk mångfald och naturmiljöer, en förlust som till stor del beror på människans utnyttjande av en allt större andel av jordens yta. Det finns oklarheter kring hur ekologisk kompensation implementeras och hur det bör utformas för att vara effektiv. Trots att ekologisk kompensation har funnits som en del i den svenska lagstiftningen sedan 1999 så har det än så länge inte använts i större omfattning i Sverige. Noggranna utvärderingar av ekologisk kompensation har bara gjorts i enstaka fall. Därför finns stora kunskapsluckor kring dess tillämpning och verkan i stora delar av världen, samt för många biotoper och typer av kompensationsåtgärder.Det övergripande syftet med projektet har varit att ta fram vägledning för att effektivisera tillämpningen av ekologisk kompensation i Sverige. Detta gjorde vi genom att dels syntetisera tillgänglig kunskap om effektiviteten i olika restaureringsåtgärder, dels utvärdera hur ekologisk kompensation tillämpas i Sverige idag för att identifiera hinder för optimal implementering. Vi har använt intervjuer och en workshop för att undersöka hur arbetet med ekologisk kompensation utförs och vilka utmaningar som är förknippade med detta. Vi har även genomfört systematiska översikter och meta-analyser för att utvärdera den vetenskapliga litteratur som utvärderar naturvårdsrestaureringar i landsmiljöer i de delar av världen med ett klimat som liknar det som råder i Sverige.Intervjuerna med 17 personer som arbetar med ekologisk kompensation visade att kompensationsåtgärder som reglerades av lagstiftning oftast var kopplade till art- och habitatskydd och mer sällan till naturreservat och Natura 2000-områden. Vanligast kompenseras enskilda träd, skog, våtmarker eller vattendrag och dammar, och vanligast nämnda artgrupper var fåglar och groddjur. De genomförda åtgärderna inkluderade främst olika typer av restaurering, men även anläggning av mindre dammar var vanligt. På grund av många praktiska hinder vid implementering av ekologisk kompensation i det svenska systemet – innefattande både lagverk och processer och rutiner hos myndigheterna kring hantering av kompensation – gjordes sällan ekologiska avvägningar kring vilken kompensation som var lämpligast. Osäkerhet kring vad som är ekologisk kompensation gjorde ibland tillämpningen otydlig. Osäkerhet fanns även kring vad som är viktigast att prioritera, närhetsprincipen (kompensationsåtgärd nära påverkan, d.v.s. ”on site” vs. ”off site”) eller likhetsprincipen (samma naturmiljö och arter kompenseras som påverkas, d.v.s. ”in-kind” vs. ”out-of kind”). En avsaknad av ett helhetsperspektiv identifierades också, d.v.s. avsaknad av ett perspektiv där mer än det enskilda exploaterings-projektets effekt och fler aspekter av naturvärden inkluderas, och bedömningar på landskapsnivå görs. Det finns en risk att nuvarande inriktning med fokus på enskilda arter, en inställning att allt är bättre än inget, att allt går att kompensera, och bedömningar på liten skala kan missgynna naturvården i stort. Sammantaget skapar det ett otydligt system där långsiktiga konsekvenser för biologisk mångfald blir osäkra.I genomgången av utvärderingar av naturvårdsrestaureringar i den vetenskapliga litteraturen fann vi 93 studier som uppfyllde våra kriterier, som bland annat krävde en före-efter-kontroll-design (s.k. BACI design). Av dessa hade 36 utvärderat restaureringsåtgärder i skog, 35 i gräsmarker, 20 i våtmarker och tre i sandmarker. Effekten av restaurering varierade stort mellan studier men var generellt svagt positiv eller gav ingen säkerställd effekt. Utfallet var likartat mellan de fyra biotopkategorierna. Det fanns något större skillnad i generell effekt mellan smalare biotopkategorier, där även negativa effekter uppvisades i vissa fall medan några biotoper hade en tydligare positiv effekt av restaurering. Flest utvärderingar var gjorda på växter, följt av leddjur (insekter och spindeldjur) och fåglar, med liknande resultat för de olika artgrupperna. Endast för kärlväxter fanns tillräckligt med utvärderingar av enskilda arter (35 studier) så att vi kunde analysera skillnader mellan olika grupper utifrån deras funktionella egenskaper, men även här var variationen för stor för att dra generella slutsatser. Det är därför svårt att dra slutsatser kring vilka restaureringsåtgärder som lämpar sig bättre som kompensationsåtgärder än andra för majoriteten av biotoper, åtgärdskategorier och artgrupper vi undersökt. Fortsatt uppbyggnad av väl designade uppföljningsstudier borde därför prioriteras.De identifierade bristerna i enhetlig implementering av ekologisk kompensation i Sverige, tillsammans med bristen på välgrundad kunskap om effekten av olika restaureringsåtgärder, gör att vi föreslår att:En nationell standard tas fram, rutiner utarbetas för tillsynsmyndigheter, och ekologisk kompensation integreras bättre i hela beslutsprocessen. • Ett bredare helhetstänkande kring bevarandet av biologisk mångfald och ekosystemtjänster möjliggörs, genom att öka fokus på landskapsperspektiv och ta hänsyn till fördröjningseffekter för både konsekvenser av exploatering och nyttan av kompensationsåtgärder.Goda exempel på kompensationsåtgärder sammanställs och tillgängliggörs för att höja kvalitén på genomförd kompensation.Framtida kompensationsprojekt gör en systematisk uppföljning av naturvärden som förloras vid exploatering och av de som skapas via kompensationsåtgärder. Myndigheter som ställer krav på ekologisk kompensation bör samtidigt ställa krav på systematisk och långsiktig uppföljning av kompensationsåtgärdernas effekter på naturvärdena.En geografisk databas för dokumentation av alla kompensationsområden utvecklas och i den kopplas dessa till motsvarande områden som exploaterats. För att följa upp de naturvärden som förloras och de som avsätts, förstärks och restaureras för att kompensera för dessa. En sådan databas möjliggör att långsiktigt kunna följa i vilken mån kompensationsområden utgör en motvikt till de värden som förloras.
|
|
| 2. |
- Ahlbäck Widenfalk, Lina, et al.
(författare)
-
Ekologisk kunskap för ekologisk kompensation : Syntes av forskningsprojekten Systematisera ekologisk kunskap för att effektivisera ekologisk kompensation och När kan ekologisk kompensation bidra till att bevara biologisk mångfald och ekosystemtjänster?
- 2021
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Den här rapporten sammanfattar två projekt inom Naturvårdsverkets forskningssatsning om ekologisk kompensation: Systematisera ekologisk kunskap för att effektivisera ekologisk kompensation och När kan ekologisk kompensation bevara biologisk mångfald och ekosystemtjänster?På en stor del av jordens yta har människan kraftigt försämrat förutsättningarna för biologisk mångfald och de ekosystemtjänster som den ger upphov till, vilket därför även påverkar samhällen negativt. Ekologisk kompensation har föreslagits som ett viktigt verktyg för att stoppa förlusten av biologisk mångfald. Det är dock ett relativt nytt sätt att arbeta med naturvård och det finns oklarheter kring hur det bör implementeras i praktiken. Noggranna utvärderingar av ekologisk kompensation har bara gjorts i enstaka fall. Därför finns stora kunskapsluckor kring dess tillämpning och effektivitet i stora delar av världen, samt för många naturtyper och typer av kompensationsåtgärder.Vi har genom intervjuer undersökt hur arbetet med ekologisk kompensation bedrivs och vilka utmaningar som finns i Sverige idag. Vi har även genomfört systematiska översikter och meta-analyser för att syntetisera den vetenskapliga kunskap som finns rörande ekologisk kompensation globalt, samt rörande naturvårdsrestaureringar i landsmiljöer i de delar av världen med ett klimat som liknar det som finns i Sverige.Intervjuerna med 17 tjänstemän och praktiker som arbetar med ekologisk kompensation visade att kompensationsåtgärder som reglerades av lagstiftning oftast var kopplade till art- och habitatskydd och mera sällan till naturreservat och Natura 2000-områden. Vanligast är att enskilda träd, skogar, våtmarker eller vattendrag och dammar kompenseras, och fåglar och groddjur var de artgrupper som nämndes oftast. De genomförda åtgärderna inkluderade främst olika typer av restaurering, men även anläggning av mindre dammar var vanligt. På grund av många praktiska hinder vid implementering av ekologisk kompensation (innefattande såväl lagverk och processer som rutiner hos myndigheterna kring hantering av kompensation) gjordes sällan ekologiska avvägningar kring vilken kompensation som var lämpligast. Osäkerhet kring vad som är ekologisk kompensation och om det är viktigast att prioritera närhetsprincipen (kompensationsåtgärd nära påverkan) eller likhetsprincipen (samma naturmiljö och arter kompenseras som påverkas) skapade otydlighet i tillämpningen. En avsaknad av helhetsperspektiv, som innebär att mer än det enskilda exploateringsprojektets effekt och fler aspekter av naturvärden inkluderas, och att bedömningar görs på landskapsnivå, identifierades också. Det finns en risk att nuvarande inriktning med fokus på enskilda arter, bedömningar som görs på liten skala och en inställning att allt är bättre än inget och att allt går att kompensera kan missgynna naturvården i stort. Sammantaget skapar det ett otydligt system där långsiktiga konsekvenser för biologisk mångfald är osäkra.I genomgången av vetenskaplig litteratur som har utvärderat ekologisk kompensation fann vi 40 studier, men endast en av dessa kunde utvärdera om det har skett någon nettoförlust av biologisk mångfald. Majoriteten av dessa kom från våtmarks- eller sötvatten-miljöer i Nordamerika. Generellt lyckades kompensationsprojekten inte kompensera ekosystemtjänster fullt ut. Det fanns dock en fördröjningseffekt, så att kompensationslokalerna blev mer lika referensen ju längre tid som förflutit sedan kompensationsåtgärden utfördes. För biologisk mångfald var mönstret inte lika tydligt som för ekosystemtjänster. Det var stor variation mellan olika studier och det fanns heller inte någon tydlig skillnad mellan olika organismgrupper, eller mellan olika naturtyper.När vi gick igenom utvärderingar av naturvårdsrestaureringar fann vi 93 studier som uppfyllde våra kriterier, som bland annat innebar en före-efter-kontroll-design (s.k. BACI design). Av dessa hade 36 utvärderat restaureringsåtgärder i skog, 35 i gräsmarker, 20 i våtmarker och 3 i sandmarker. Effekten av restaurering varierade stort mellan studier, och restaureringen ledde inte alltid till högre biologisk mångfald. Skillnaden i utfall mellan typerna av ekosystem var små, men det fanns något större skillnad i effekt av restaureringen mellan olika naturtyper (till exempel mellan lövskog kontra barrskog, eller öppen gräsmark kontra hedar). De flesta studier hade utvärderat effekter på växter, följt av leddjur (insekter och spindeldjur) och fåglar. Skillnaderna i effekt mellan olika artgrupper var också små. Endast för kärlväxter fanns så många utvärderingar av individuella arter (35 studier) att vi kunde analysera skillnader mellan olika grupper utifrån deras funktionella egenskaper, men även här var variationen för stor för att dra generella slutsatser. För alla typer av ekosystem där antalet studier var tillräckligt stort (skog, gräsmarker och våtmarker) ökade effektstorleken med ökande tid sedan restaureringsåtgärderna utförts.Utifrån de identifierade bristerna i enhetlig implementering av ekologisk kompensation i Sverige rekommenderar vi en nationell standard och etablerade rutiner för tillsynsmyndigheter, som bland annat kan öka fokus på landskapsperspektiv och bredare inkludering av naturvärden. Genom att tillgängliggöra goda och sämre exempel på kompensationsåtgärder kan kvalitén på genomförd kompensation höjas. Vi rekommenderar även att framtida ekologiska kompensationsprojekt systematiskt utvärderar både de naturvärden som förloras vid exploatering och de som uppstår via kompensationsåtgärder. Myndigheter som ställer krav på ekologisk kompensation bör därför samtidigt ställa krav på systematisk och långsiktig uppföljning av kompensationsåtgärdernas effekter på naturvärdena. Eftersom det ofta är flera olika naturvärden som påverkas av en och samma exploatering, måste myndigheterna vara medvetna om vilka av dessa som kompensationsåtgärderna syftar till att kompensera, och exploateringens effekter av dessa behöver också följas upp.
|
|
| 3. |
- Blicharska, Malgorzata, 1979-, et al.
(författare)
-
Operationalisation of ecological compensation : Obstacles and ways forward
- 2022
-
Ingår i: Journal of Environmental Management. - : Elsevier. - 0301-4797 .- 1095-8630. ; 304
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Ecological compensation (EC) has been proposed as an important tool for stopping the loss of biodiversity and natural values. However, there are few studies on its actual operationalisation and there is high uncertainty about how it should be designed and implemented to be an effective way of performing nature conservation. In this study we focus on ecological compensation in Sweden, a country where it is in the process of being implemented more broadly. Using interviews and a workshop we investigate how the work with the implementation is carried out and what challenges exist. The results show that implementation of EC is at an early stage of development and there are many practical obstacles, linked to both legislation and routines in the planning processes. There is a lack of holistic perspective and large-scale thinking, a quite strong focus on a small number of individual species, and an overall attitude that anything is better than nothing, all of which can have negative consequences for biodiversity conservation overall. Based on the results we discuss the need for better integration of EC into the entire decision-making process and for a holistic approach to preservation of biodiversity and ecosystem services, by increasing the focus on landscape perspective and considering delays in compensation outcomes. There is also a need for a national level standard for EC, making good and worse examples of compensation measures available and systematic monitoring of EC projects. Finally, a spatially explicit database to document all EC areas should be introduced both to ensure consistency in protection from future development plans and to enable long-term monitoring of EC outcomes.
|
|
| 4. |
- Öckinger, Erik, et al.
(författare)
-
När kan ekologisk kompensation bidra till att bevara biologisk mångfald och ekosystemtjänster? : Slutrapport
- 2021
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Om ekologisk kompensation ska kunna bidra till att hindra förlusten av biologisk mångfald och ekosystemtjänster krävs god kunskap om faktorer som främjar respektive hindrar att kompensationsåtgärder är effektiva. Vi har gjort två olika litteratursynteser som handlar om detta: 1) En syntes av vetenskapliga studier som utvärderar ekologisk kompensation, och 2) En syntes av vetenskapliga studier som utvärderar naturvårdsrestaureringar (vilket är en vanlig form av ekologisk kompensation), som utförts i andra sammanhang än ekologisk kompensation.Vi fann endast 40 vetenskapliga studier från hela världen som utvärderade effekter av ekologisk kompensation på biologisk mångfald eller ekosystemtjänster. Endast en av dessa var utformad så att man kunde avgöra om kompensationen har hindrat att det skett någon nettoförlust av biologisk mångfald. Den vanligaste typen av kompensation som utvärderades i dessa studier var nyskapande av biotoper. Majoriteten av studierna var utförda i våtmarker eller sötvattensmiljöer i Nordamerika, och det är därför svårt att dra generella slutsatser som går att tillämpa på andra naturtyper och i andra delar av världen. Det verkar dock som att det är svårare, eller tar längre tid, att kompensera ekosystemtjänster än biologisk mångfald.Vår syntes av 93 vetenskapliga studier som utvärderat restaureringsåtgärder genom att jämföra både före och efter restaurering samt med kontrollmiljöer utan åtgärder, visade på stor variation i utfall. Naturvårdsrestaureringar leder långt ifrån alltid till högre biologisk mångfald. Effekten av restaurering skiljde sig inte tydligt mellan de studerade ekosystemen skog, gräsmarker, våtmarker och sandmarker, och inte heller mellan olika organismgrupper. Däremot verkar effekten av restaureringen ta längre tid i skogsmiljöer än i gräsmarker och våtmarker. Inom respektive typ av ekosystem fanns skillnader mellan specifika restaureringsåtgärder, och i flera fall var effekten bättre när man utfört en kombination av åtgärder än effekten av dessa åtgärder för sig. För att kunna bedöma under vilka förutsättningar restaurering på en plats kan vara en effektiv åtgärd för att kompensera naturvärden som förlorats på en annan plats är det viktigt att förstå bättre vad den stora variationen i utfall beror på.Tyvärr fanns det alltför få studier för att möjliggöra en utvärdering av potentiella synergier eller avvägningar mellan olika mål med restaureringar, som mellan biologisk mångfald och ekosystemtjänster. Framtida studier bör därför belysa sådana potentiella synergier eller avvägningar.Vår syntes visar att:Det finns stora kunskapsluckor kring hur väl ekologisk kompensation hindrar förlusten av biologisk mångfald och ekosystemtjänster. Det är därför ännu inte möjligt att ta fram evidensbaserade riktlinjer för hur ekologisk kompensation bör utformas.Innan kunskap finns bör inte ekologisk kompensation användas storskaligt som medel för att hindra förlusten av biologisk mångfald.När man utformar kompensationsåtgärder är det viktigt att använda ekologisk kunskap. Även om antalet utvärderingar av ekologisk kompensation är litet kan man få god vägledning från andra typer av ekologiska undersökningar.För att kunna utvärdera vilka kompensationsåtgärder som förhindrar nettoförluster av biologisk mångfald och ekosystemtjänster behöver myndigheter som begär ekologisk kompensation samtidigt kräva en systematisk och långsiktig uppföljning av utfallet av kompensationen.
|
|
| 5. |
- Ahlbäck Widenfalk, Lina, et al.
(författare)
-
Age and level of self-organization affect the small-scale distribution of springtails (Collembola)
- 2018
-
Ingår i: Ecosphere. - : Wiley. - 2150-8925. ; 9
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- In studies of community assembly, species are often assumed to have similar spatial distributions and responses to the environment regardless of age or size. Under this assumption, it is possible to use species and species-level traits in community composition studies. Here, we test this assumption for two species of soil-living arthropods (springtails: Collembola) with direct development but assumed differences in self-organizing behavior. We expected that the species with more pronounced social interactions (Hypogastrura tullbergi) should be less influenced by environmental factors and species interactions across all age classes, than Folsomia quadrioculata that is not known to exhibit social behavior. We used variance partitioning to examine the relative contributions of soil variables, vegetation composition, and other Collembola, vs. spatial variables (as a proxy for intraspecific interactions, i.e., self-organization), on the distribution of the two species and three of their age classes. We show that two coexisting species with clear aggregation patterns greatly differ in how much the environment contributes to affecting the species' spatial structure. Local F.quadrioculata abundance was explained by different spatial and environmental variables depending on age class. In contrast, for H.tullbergi, spatial variables explained more of the abundance variation in all age classes. These differences have implications for the general predictability of changes in spatial structuring of species, as self-organized species may be less likely to respond to changes in environmental factors. Our results show that because age classes may be differentially affected by environmental conditions, caution should be taken when assuming that species traits can be applied to all developmental stages in a species.
|
|
| 6. |
|
|
| 7. |
|
|
| 8. |
- Ahlbäck Widenfalk, Lina, et al.
(författare)
-
Small-scale Collembola community composition in a pine forest soil - Overdispersion in functional traits indicates the importance of species interactions
- 2016
-
Ingår i: Soil Biology and Biochemistry. - : Elsevier BV. - 0038-0717 .- 1879-3428. ; 103, s. 52-62
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Soil communities are considered to be remarkably species-rich and to have many generalist species with seemingly similar niche requirements. The composition of soil fauna communities is often highly variable even at the plot scale, and both the environment and the spatial configuration of microhabitats are regarded as important forces shaping the structure of local communities. However, to what extent these forces are important in different ecosystems is not clear. We examined the relative roles of environmental (abiotic), vegetation (biotic) and spatial variables (using Moran's eigenvector maps, MEM) for the small-scale variation in springtail (Collembola) communities in a 100 m(2) area of the forest floor of a mature Scots pine forest in central Sweden, with small variation in important environmental variables.We found that most of the small-scale variation in community composition could be explained by spatial variables, either alone or jointly with the environmental variables. Spatial variability in community composition, in turn, could be related to shifts in functional traits of the component species. Within local communities (samples), species showed a higher diversity than expected by chance in almost all examined traits, indicating that differences in resource and micro-habitat utilisation enable Collembola species to coexist. Competition between species is therefore likely to be important for structuring Collembola communities at this spatial scale. The results indicate that the spatial scale of study and heterogeneity of environmental factors influence soil fauna community assembly processes through effects on the relative importance of environmental filtering compared to filtering by limiting similarity or competitive exclusion. (C) 2016 The Authors. Published by Elsevier Ltd.
|
|
| 9. |
- Ahlbäck Widenfalk, Lina, et al.
(författare)
-
Spatially structured environmental filtering of collembolan traits in late successional salt marsh vegetation
- 2015
-
Ingår i: Oecologia. - : Springer Science and Business Media LLC. - 0029-8549 .- 1432-1939. ; 179, s. 537-549
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Both the environment and the spatial configuration of habitat patches are important factors that shape community composition and affect species diversity patterns. Species have traits that allow them to respond to their environment. Our current knowledge on environment to species traits relationships is limited in spite of its potential importance for understanding community assembly and ecosystem function. The aim of our study was to examine the relative roles of environmental and spatial variables for the small-scale variation in Collembola (springtail) communities in a Dutch salt marsh. We used a trait-based approach in combination with spatial statistics and variance partitioning, between environmental and spatial variables, to examine the important ecological factors that drive community composition. Turnover of trait diversity across space was lower than for species diversity. Most of the variation in community composition was explained by small-scale spatial variation in topography, on a scale of 4-6 m, most likely because it determines the effect of inundation, which restricts where habitat generalists can persist. There were only small pure spatial effects on species and trait diversity, indicating that biotic interactions or dispersal limitation probably were less important for structuring the community at this scale. Our results suggest that for springtails, life form (i.e. whether they live in the soil or litter or on the surface/in vegetation) is an important and useful trait to understand community assembly. Hence, using traits in addition to species identity when analysing environment-organism relationships results in a better understanding of the factors affecting community composition.
|
|
| 10. |
- Ahlbäck Widenfalk, Lina
(författare)
-
Springtails in space : factors structuring Collembola populations and communities, revealed by trait-based analyses
- 2017
-
Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- The relative influence of environmental conditions, biotic interactions and dispersal limitation for community structure and diversity patterns is a reoccurring theme in community ecology. In studies of soil fauna communities, small-scale horizontal and vertical variations in environmental variables and biotic interactions have often been disregarded, despite these being key factors to understanding the diversity of soil fauna communities. In this thesis I examined the spatial distribution patterns of springtail (Collembola) species and communities in three different ecosystems: a salt marsh, mature pine forests and a high Arctic tundra meadow. The different systems consisted of a, to the human eye, homogeneous habitat. Still, they had different regimes and small-scale heterogeneity in environmental variables. In the three first studies the focus was on species and trait composition and diversity, at scales from 10 cm to 300 km. In the fourth paper I question the use of species-level analyses of distribution patterns, as different age classes within a species might be structured by different factors. I found that when habitat conditions were kept as similar as possible, the pine forest Collembola communities had similar functional diversity, although there was a high species turnover both between samples within study sites and between sites. The functional similarity between samples was lower in the salt marsh habitat, a habitat characterized by frequent inundation events. The small-scale variation in species and trait composition was best explained by spatial variables in the stable mature pine forest floor, while in the dynamic salt marsh environmental variation was most important. Coexisting species showed a higher difference in traits than expected in the pine forest, while coexisting species were similar in traits in the salt marsh. This indicates that species interactions can have a large impact on the community composition of springtails at small spatial scales. Small-scale niche partitioning may be one explanation for the high local diversity observed in many soil communities. I found that incorporating species-specific trait information in studies greatly helps our understanding of the mechanisms structuring communities, despite the finding that in some species of collembolans different age classes may use space differently. To improve our understanding of Collembola communities both these factors should be considered in future studies.
|
|
