| 1. |
- Hultén, John, et al.
(författare)
-
Att styra det nya : Samhällets styrning av och med smart mobilitet
- 2021
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Självkörande bilar och digitalt förmedlad samåkning, delningscyklar och kombinerade mobilitetstjänster diskuteras idag vitt och brett inom transportbranschen men också i samhället mer generellt. De nya lösningar som digital teknik för med sig för resor och transporter brukar kallas ”smart mobilitet”. Smart mobilitet skapar möjligheter för en mer hållbar och effektiv mobilitet, men innebär också risker för oönskade konsekvenser. För att uppnå fördelarna och undvika nackdelarna kan smart mobilitet inte enbart betraktas ur tekniska perspektiv. Den smarta mobiliteten behöver förankras i demokratiska principer och styras utifrån samhällets målsättningar. Syftet med denna rapport är att bidra till en diskussion om offentliga aktörers styrning av och med smart mobilitet. I rapporten argumenterar vi för att varje kommun, region och statlig myndighet kommer att påverkas av smart mobilitet, men att de också har möjlighet att påverka utvecklingen. För att kunna göra det behöver de dels reflektera över sin roll och vilka resurser de har eller inte har till förfogande; dels utarbeta ett medvetet förhållningssätt till smart mobilitet, oavsett om strategin präglas av ett proaktivt eller reaktivt fokus. Forskningsprojektet som sammanfattas i denna rapport har haft ambitionen att konkretisera hur offentliga aktörer kan stärka sin förmåga att styra utvecklingen. Det finns inga färdiga recept att följa. Istället för ett färdigt recept, lyfts i rapporten ett antal frågor som vi anser att kommuner, regioner och statliga myndigheter bör ställa sig själva. Frågorna behandlar 1) vikten av att säkerställa grundläggande värden, 2) behovet av en tydlig spelplan, 3) samverkan mellan olika aktörer, 4) medborgarnas inblandning på andra sätt än bara som kunder, 5) vikten av organisatoriskt lärande, 6) att många av dagens styrmedel kommer vara relevanta även i en framtid med smart mobilitet, 7) att de också kan uppstå möjligheter till nya styrmedel, samt 8) att grundläggande styrprinciper kan komma att behöva ifrågasättas.I rapporten presenteras också tre scenarier för samhällsutveckling med smart mobilitet samt en analys av hur smart mobilitet förändrar förutsättningarna att styra mot samhällets mål. Dessutom utvecklar vi ett sätt att analysera politiska styrmedel utifrån fyra olika typer av resurser som offentliga aktörer förfogar. Rapporten har tagits fram inom ramen för projektet ”Smart mobilitet kräver smart governance” som har genomförts under åren 2018–2020 med finansiering från Vinnova. Projektet har utförts av forskare från Statens väg- och transportforskningsinstitut (VTI), Kungliga Tekniska Högskolan (KTH), Lunds universitet samt en strateg från Trafikverket. Projektet har genomförts med koppling till det nationella kunskapscentret för kollektivtrafik (K2).
|
|
| 2. |
- Ahlgren-Moritz, Charlotte, et al.
(författare)
-
Vägen till samverkanssäkrad utbildning. [1] : Metoder och strategier
- 2016
-
Bok (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Universitet och högskolor bidrar till samhällsutvecklingen genom att forskningsbaserad kunskap tillämpas av olika aktörer i samhället. För att möta dagens och morgondagens samhällsutmaningar utgör således kunskapsutbyte och samverkan mellan lärosäten och samhället en värdefull möjlighet. Att ha starka relationer med samhällets aktörer identifieras också som viktigt i utvecklingen av ett internationellt starkt lärosäte.Samverkan i högre utbildning främjar samhällets förändringsförmåga och stärker utbildningens kvalitet, men samverkan förbereder också studenterna för ett livslångt lärande och underlättar övergången mellan utbildning och arbetsliv. Ett lärosäte i nära samverkan med aktörer i samhället är ett relevant lärosäte, det vill säga ett lärosäte som är till nytta för sin omvärld och för sina medarbetare och studenter.Ett grundläggande problem vad gäller möjligheterna att integrera samverkan i akademisk utbildning står att finna i statens fördelning av medel till lärosätena. De statliga medlen utgår nämligen i två separata anslag, ett vardera för de båda huvuduppdragen utbildning och forskning. Samverkan kan sägas ingå i bägge uppdragen. Till skillnad från forskningssamverkan finns det för utbildningssamverkan ingen särskild uppföljning och inte heller några ekonomiska incitament. Utvärdering av forskning och utbildning bör således breddas så att kvalitetsstärkande samverkansinslag också inkluderas i resursfördelningsprinciperna. Statens bristande strukturer för fördelning och uppföljning återspeglas i hur lärosätena fördelar resurser till och följer upp samverkan: lärare ges sällan resurser (i form av särskild tid) för att på ett pedagogiskt genomtänkt sätt kunna inkludera samverkansinslag i undervisningen; samverkan är sällan meriterande eller lönegrundande; och den utbildningssamverkan som bedrivs följs sällan upp – varken på institutions-, fakultets- eller lärosätesnivå. Samma sak kan sägas gälla på nationell nivå – det samverkande lärosätet erhåller inga extra anslag och det bestraffas ej heller för försummelse av detsamma. Att göra samverkan till en integrerad del av utbildningen innebär att samverkan bör ingå i de pedagogiska modeller som lärare använder för att leda studenternas kunskapsutveckling mot de mål som finns angivna i kurs- och utbildningsplaner. Det betyder också att arbetet med samverkan bör inkluderas i processer för styrning, planering och uppföljning av utbildning och undervisning på såväl kurs- och programnivå som på institutions-, fakultets- och lärosätesnivå. Att göra samverkan till en integrerad del av utbildningen är att sträva mot att externa aktörer ska bli en självklar del i den dagliga verksamheten – för studenter såväl som för medarbetare och för de organisationer man samverkar med. För att svenska lärosäten ska ges en realistisk möjlighet att göra samverkan till en integrerad del av utbildningsverksamheten krävs det framför allt följande:att politiker och departement utformar ett fördelningssystem där framgångsrika samverkansinsatser inom utbildningen leder till en förstärkning av resursbasen på lärosätena;att lärosätesledningar tar tydlig ställning för samverkansfrågan i sina strategiska styrdokument och att samverkan införs i lärosätenas kvalitetssäkringssystem för utbildning, samt att lärosätena inför system för att styra och följa upp samverkan i utbildningen på lärosätesövergripande nivå;att ledningen för fakulteter, institutioner eller motsvarande omsätter lärosätets strategiska åtaganden i handlingsplaner och lokala styrdokument samt utformar system för dokumentation, styrning och uppföljning av samverkan i utbildningsprogram;att lärare samt kurs- och programansvariga inför samverkan i utbildningens styrande dokument (t.ex. kurs- och utbildningsplaner) samt i den ordinarie undervisningsverksamheten.Dessutom bör lärosätena – både gemensamt men också vart och ett för sig – införa system och karriärvägar där medarbetares insatser i det vardagliga samverkansarbetet uppmärksammas och belönas.Mot bakgrund av detta kan man konstatera att det är angeläget att lärosätenas strategiska arbete avseende utveckling och uppföljning av samverkan i utbildningen vidareutvecklas. Men, med vilka verktyg, var i verksamheten och på vilka sätt?I följande skrift samlas erfarenheter och goda exempel gjorda inom ramen för ett flerårigt lärosätesövergripande samarbetsprojekt, Samverkanssäkrade utbildningsprogram, där utgångspunkten har varit att identifiera strategier och metoder för att integrera samverkan i utbildningsprogram. Målet har varit att undersöka och beskriva hur samverkan kan vara ett medel som bidrar till att stärka utbildningens kvalitet och relevans, samt ge förslag på hur vägen till samverkanssäkrad utbildning kan se ut.Den centrala slutsatsen är att samverkan, när den är en integrerad del av utbildningen, bidrar till kvalitet och säkerställer att utbildningen blir till nytta för samhället. Det finns också andra vinster med att bedriva ett systematiskt samverkansarbete, till exempel att det leder till pedagogisk utveckling för undervisande personal, att det ökar förutsättningarna för ett utmaningsbaserat lärande med studenten i centrum, att det underlättar övergången från studier till arbetsliv, och att det möjliggör fördjupade relationer med den värld lärosätet finns i. Resan mot samverkanssäkrad utbildning är, med andra ord, mödan väl värd.
|
|
| 3. |
- Ahlgren-Moritz, Charlotte, et al.
(författare)
-
Vägen till samverkanssäkrad utbildning. [2] : Möjligheter och utmaningar
- 2016
-
Bok (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Universitet och högskolor bidrar till samhällsutvecklingen genom att forskningsbaserad kunskap tillämpas av olika aktörer i samhället. För att möta dagens och morgondagens samhällsutmaningar utgör således kunskapsutbyte och samverkan mellan lärosäten och samhället en värdefull möjlighet. Att ha starka relationer med samhällets aktörer identifieras också som viktigt i utvecklingen av ett internationellt starkt lärosäte.Samverkan i högre utbildning främjar samhällets förändringsförmåga och stärker utbildningens kvalitet, men samverkan förbereder också studenterna för ett livslångt lärande och underlättar övergången mellan utbildning och arbetsliv. Ett lärosäte i nära samverkan med aktörer i samhället är ett relevant lärosäte, det vill säga ett lärosäte som är till nytta för sin omvärld och för sina medarbetare och studenter.Ett grundläggande problem vad gäller möjligheterna att integrera samverkan i akademisk utbildning står att finna i statens fördelning av medel till lärosätena. De statliga medlen utgår nämligen i två separata anslag, ett vardera för de båda huvuduppdragen utbildning och forskning. Samverkan kan sägas ingå i bägge uppdragen. Till skillnad från forskningssamverkan finns det för utbildningssamverkan ingen särskild uppföljning och inte heller några ekonomiska incitament. Utvärdering av forskning och utbildning bör således breddas så att kvalitetsstärkande samverkansinslag också inkluderas i resursfördelningsprinciperna. Statens bristande strukturer för fördelning och uppföljning återspeglas i hur lärosätena fördelar resurser till och följer upp samverkan: lärare ges sällan resurser (i form av särskild tid) för att på ett pedagogiskt genomtänkt sätt kunna inkludera samverkansinslag i undervisningen; samverkan är sällan meriterande eller lönegrundande; och den utbildningssamverkan som bedrivs följs sällan upp – varken på institutions-, fakultets- eller lärosätesnivå. Samma sak kan sägas gälla på nationell nivå – det samverkande lärosätet erhåller inga extra anslag och det bestraffas ej heller för försummelse av detsamma. Att göra samverkan till en integrerad del av utbildningen innebär att samverkan bör ingå i de pedagogiska modeller som lärare använder för att leda studenternas kunskapsutveckling mot de mål som finns angivna i kurs- och utbildningsplaner. Det betyder också att arbetet med samverkan bör inkluderas i processer för styrning, planering och uppföljning av utbildning och undervisning på såväl kurs- och programnivå som på institutions-, fakultets- och lärosätesnivå. Att göra samverkan till en integrerad del av utbildningen är att sträva mot att externa aktörer ska bli en självklar del i den dagliga verksamheten – för studenter såväl som för medarbetare och för de organisationer man samverkar med. För att svenska lärosäten ska ges en realistisk möjlighet att göra samverkan till en integrerad del av utbildningsverksamheten krävs det framför allt följande:att politiker och departement utformar ett fördelningssystem där framgångsrika samverkansinsatser inom utbildningen leder till en förstärkning av resursbasen på lärosätena;att lärosätesledningar tar tydlig ställning för samverkansfrågan i sina strategiska styrdokument och att samverkan införs i lärosätenas kvalitetssäkringssystem för utbildning, samt att lärosätena inför system för att styra och följa upp samverkan i utbildningen på lärosätesövergripande nivå;att ledningen för fakulteter, institutioner eller motsvarande omsätter lärosätets strategiska åtaganden i handlingsplaner och lokala styrdokument samt utformar system för dokumentation, styrning och uppföljning av samverkan i utbildningsprogram;att lärare samt kurs- och programansvariga inför samverkan i utbildningens styrande dokument (t.ex. kurs- och utbildningsplaner) samt i den ordinarie undervisningsverksamheten.Dessutom bör lärosätena – både gemensamt men också vart och ett för sig – införa system och karriärvägar där medarbetares insatser i det vardagliga samverkansarbetet uppmärksammas och belönas.Mot bakgrund av detta kan man konstatera att det är angeläget att lärosätenas strategiska arbete avseende utveckling och uppföljning av samverkan i utbildningen vidareutvecklas. Men, med vilka verktyg, var i verksamheten och på vilka sätt?I följande skrift samlas erfarenheter och goda exempel gjorda inom ramen för ett flerårigt lärosätesövergripande samarbetsprojekt, Samverkanssäkrade utbildningsprogram, där utgångspunkten har varit att identifiera strategier och metoder för att integrera samverkan i utbildningsprogram. Målet har varit att undersöka och beskriva hur samverkan kan vara ett medel som bidrar till att stärka utbildningens kvalitet och relevans, samt ge förslag på hur vägen till samverkanssäkrad utbildning kan se ut.Den centrala slutsatsen är att samverkan, när den är en integrerad del av utbildningen, bidrar till kvalitet och säkerställer att utbildningen blir till nytta för samhället. Det finns också andra vinster med att bedriva ett systematiskt samverkansarbete, till exempel att det leder till pedagogisk utveckling för undervisande personal, att det ökar förutsättningarna för ett utmaningsbaserat lärande med studenten i centrum, att det underlättar övergången från studier till arbetsliv, och att det möjliggör fördjupade relationer med den värld lärosätet finns i. Resan mot samverkanssäkrad utbildning är, med andra ord, mödan väl värd.
|
|
| 4. |
- Alexius, Katarina, et al.
(författare)
-
Forskare: Ge socialtjänsten rätt verktyg
- 2015
-
Ingår i: Svenska dagbladet. - Stockholm. - 1101-2412. ; :2015-12-11
-
Tidskriftsartikel (populärvet., debatt m.m.)abstract
- Att socialtjänstens personal kan hantera och tolka nyckelbegrepp som ”barnets bästa” och ”god vård” är helt avgörande för förstärkningar av barns reella rättigheter, skriver forskare vid Stockholms universitet och Ersta Sköndal högskola.
|
|
| 5. |
- Alm, Anna-Karin, et al.
(författare)
-
Vägen till samverkanssäkrad utbildning
- 2016
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Kunskapsutbyte och samverkan mellan lärosäten och andra aktörer i samhället är viktigt för att vi ska kunna möta morgondagens utmaningar. Man måste arbeta över sektorsgränser, inte bara inom forskning utan också inom utbildning. “Vägen till samverkanssäkrad utbildning: metoder och strategier” handlar om hur samverkan kan integreras i högre utbildning. Slutsatserna baseras på de erfarenheter som gjorts i projektet Samverkanssäkrade utbildningsprogram som letts av lärosätena i Linköping, Malmö och Umeå. Publikationens andra del, “Möjligheter och utmaningar”, berättar ett antal historier ur samverkansvardagen. // Att med andra samhällsaktörer samverka kring utformningen av utbildningsprogram och i undervisningen bidrar till kvalitetsutveckling och säkerställer att utbildningen är till nytta för samhället. Samverkan förbereder också studenterna för ett livslångt lärande och underlättar övergången mellan utbildning och arbetsliv. För att man långsiktigt ska kunna integrera samverkan i utbildningsprogram krävs insatser på flera nivåer. Till exempel måste lärosätesledningar ta tydlig ställning i samverkansfrågan i sina styrdokument, och samverkansaspekten måste vara en självklar del av lärosätets kvalitetssäkringssystem. Det krävs också att ledningen för fakulteter och institutioner utformar system för dokumentation, styrning och uppföljning av samverkan. Vidare bör samverkan ingå i de pedagogiska modeller som lärare använder för att leda studenternas kunskapsutveckling, och lärosätena bör också uppmärksamma och belöna framgångsrikt samverkansarbete. Slutligen bör politiker och departement utforma ett fördelningssystem där framgångsrika samverkansinsatser inom utbildningen leder till en förstärkning av resursbasen på lärosätena.
|
|
| 6. |
- Conroy-Beam, Daniel, et al.
(författare)
-
Assortative mating and the evolution of desirability covariation
- 2019
-
Ingår i: Evolution and human behavior. - : Elsevier. - 1090-5138 .- 1879-0607. ; 40:5, s. 479-491
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Mate choice lies dose to differential reproduction, the engine of evolution. Patterns of mate choice consequently have power to direct the course of evolution. Here we provide evidence suggesting one pattern of human mate choice-the tendency for mates to be similar in overall desirability-caused the evolution of a structure of correlations that we call the d factor. We use agent-based models to demonstrate that assortative mating causes the evolution of a positive manifold of desirability, d, such that an individual who is desirable as a mate along any one dimension tends to be desirable across all other dimensions. Further, we use a large cross-cultural sample with n = 14,478 from 45 countries around the world to show that this d-factor emerges in human samples, is a cross-cultural universal, and is patterned in a way consistent with an evolutionary history of assortative mating. Our results suggest that assortative mating can explain the evolution of a broad structure of human trait covariation.
|
|
| 7. |
- Milton, Anna, et al.
(författare)
-
Caregiver burden and emotional wellbeing in informal caregivers to ICU survivors-A prospective cohort study
- 2022
-
Ingår i: Acta Anaesthesiologica Scandinavica. - : John Wiley & Sons. - 0001-5172 .- 1399-6576. ; 66:1, s. 94-102
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Background: Informal caregivers to intensive care unit (ICU) survivors may develop post-intensive care syndrome family (PICS-F), including depression, anxiety and post-traumatic stress (PTS). Our primary aim was to investigate associations between caregiver burden in informal caregivers cohabiting with ICU survivors and patients' physical and psychological outcomes.Methods: A prospective, multicentre cohort study in four ICUs in Sweden. Adults cohabiting with ICU patients included in a previous study were eligible for inclusion. Three months post-ICU, informal caregivers received questionnaires assessing caregiver burden, health-related quality of life (HRQL) and symptoms of depression, anxiety and PTS. In parallel, patients reported their three-month physical and psychological status via validated questionnaires. The primary outcome of this study was to compare caregiver burden in informal caregivers to patients with and without adverse physical and psychological outcomes 3 months post-ICU. Secondary outcomes were correlations between caregiver burden and informal caregivers' mental HRQL.Results: Among 62 included informal caregivers, 55 (89%) responded to the follow-up questionnaires. Caregiver burden was higher among informal caregivers to patients with an adverse outcome, compared to informal caregivers to patients without an adverse outcome, caregiver burden scale score mean (+/- standard deviation) 52 (11) and 41 (13) respectively (p = 0.003). There was strong negative correlation between caregiver burden and informal caregivers' mental HRQL (r(s) -0.74, p < 0.001).Conclusion: Informal caregivers to ICU survivors with adverse physical or psychological outcome experience a higher caregiver burden. A higher caregiver burden correlates with worse caregiver mental HRQL. ICU follow-up programs should consider screening and follow-up of informal caregivers for mental health problems.
|
|
| 8. |
- Milton, Anna, et al.
(författare)
-
ICU discharge screening for prediction of new-onset physical disability - a multinational cohort study
- 2020
-
Ingår i: Acta Anaesthesiologica Scandinavica. - : Wiley-Blackwell Publishing Inc.. - 0001-5172 .- 1399-6576. ; 64:6, s. 789-797
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- BACKGROUND: Methods to identify patients at risk for incomplete physical recovery after intensive care unit (ICU) stay are lacking. Our aim was to develop a method for prediction of new-onset physical disability at ICU discharge.METHODS: Multinational prospective cohort study in ten general ICUs in Sweden, Denmark and the Netherlands. Adult patients with an ICU stay ≥12 hours were eligible for inclusion. Sixteen candidate predictors were analyzed with logistic regression for associations with the primary outcome; new-onset physical disability three months post-ICU, defined as a ≥10 score reduction in the Barthel Index compared to baseline.RESULTS: Of 572 included patients, follow-up data are available on 78% of patients alive at follow-up. The incidence of new-onset physical disability was 19%. Univariable and multivariable modeling rendered one sole predictor for the outcome: physical status at ICU discharge, assessed with the five first items of the Chelsea Critical Care Physical Assessment Tool (CPAx) (odds ratio 0.87, 95% confidence interval (CI) 0.81 to 0.93), a higher score indicating a lower risk, with an area under the receiver operating characteristics curve of 0.68 (95% CI 0.61 to 0.76). Negative predictive value for a low-risk group (CPAx score >18) was 0.88, positive predictive value for a high-risk group (CPAx score ≤18) was 0.32.CONCLUSION: The ICU discharge assessment described in this study had a moderate AUC but may be useful to rule out patients unlikely to need physical interventions post-ICU. For high-risk patients, research to determine post-ICU risk factors for an incomplete rehabilitation is mandated.
|
|
| 9. |
- Mulinari, Diana, et al.
(författare)
-
Contesting Secularism: Religious and Secular Binary Through Memory Work
- 2020
-
Ingår i: Pluralistic Struggles in Gender Sexuality and Coloniality : Challenging Swedish Exceptionalism - Challenging Swedish Exceptionalism. - Cham : Springer International Publishing. - 9783030474317 - 9783030474324 ; , s. 269-279
-
Bokkapitel (refereegranskat)
|
|
| 10. |
- Scholz, Birger, et al.
(författare)
-
Neuropeptidomic analysis of the embryonic Japanese quail diencephalon
- 2010
-
Ingår i: BMC Developmental Biology. - 1471-213X. ; 10, s. 30-
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Background: Endogenous peptides such as neuropeptides are involved in numerous biological processes in the fully developed brain but very little is known about their role in brain development. Japanese quail is a commonly used bird model for studying sexual dimorphic brain development, especially adult male copulatory behavior in relation to manipulations of the embryonic endocrine system. This study uses a label-free liquid chromatography mass spectrometry approach to analyze the influence of age (embryonic days 12 vs 17), sex and embryonic day 3 ethinylestradiol exposure on the expression of multiple endogenous peptides in the developing diencephalon.Results: We identified a total of 65 peptides whereof 38 were sufficiently present in all groups for statistical analysis. Age was the most defining variable in the data and sex had the least impact. Most identified peptides were more highly expressed in embryonic day 17. The top candidates for EE2 exposure and sex effects were neuropeptide K (downregulated by EE2 in males and females), gastrin-releasing peptide (more highly expressed in control and EE2 exposed males) and gonadotropin-inhibiting hormone related protein 2 (more highly expressed in control males and displaying interaction effects between age and sex). We also report a new potential secretogranin-2 derived neuropeptide and previously unknown phosphorylations in the C-terminal flanking protachykinin 1 neuropeptide.Conclusions: This study is the first larger study on endogenous peptides in the developing brain and implies a previously unknown role for a number of neuropeptides in middle to late avian embryogenesis. It demonstrates the power of label-free liquid chromatography mass spectrometry to analyze the expression of multiple endogenous peptides and the potential to detect new putative peptide candidates in a developmental model.
|
|
