| 1. |
- Baresel, Christian, et al.
(författare)
-
Reuse of treated wastewater for non-potable use (ReUse)
- 2015
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Population growth, increasing living standards, but also environmental hazards with global climate change as the most significant are all contributing to an increasing water stress in many parts of the world. While access to fresh water for drinking water is getting more costly due to environmental pollution, uses of drinking water conflicts with water needs for agricultural and industrial use, which are in need of substantial water quantities. The use of reclaimed wastewater for non-potable purposes provides a solution for this. This is not new and has in fact been applied in many regions as the main water management approach. As water scarcity becomes more severe, also the need for more sustainable and holistic approaches to deal with our limited fresh water resources becomes more and more obvious. The traditional one-way water handling approach, with end-of-pipe treatment releasing “clean” effluent water to nature, has to be converted into a society-internal water reuse scheme where different water qualities and water uses are considered as an integral part of the water cycle. The present report presents activities and results from an international project that aimed at developing and optimizing water treatment processes and systems for sustainable reuse of treated wastewater. The starting point is to combine the sequential batch treatment (SBR, sequencing batch reactors) with different conventional and emerging secondary and tertiary treatment techniques in various combinations, optimized from an overall sustainability perspective. Evaluation and optimization is achieved using life cycle assessment and life cycle cost assessment and their combination. Den här rapporten finns endast på engelska. Svensk sammanfattning finns i rapporten.
|
|
| 2. |
- Ek, Mats, et al.
(författare)
-
Resurseffektiv lakvattenbehandling
- 2012
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- I denna studie har man undersökt hur man med ett helhetsperspektiv kan bedöma lokal behandling av lakvatten från kommunala deponier. Den eventuella miljöpåverkan som behandlingen av lakvatten medför jämförs med eventuell påverkan på den recipient som mottar det behandlade lakvattnet. Ökade insatser för rening bör enligt ansatsen medföra motsvarande förbättringar för recipienten. Detta har studerats genom att ansätta olika utsläppsnivåer för ett antal kemiska parametrar vid tre olika deponier i mellersta Sverige. Studien har fokuserat på metaller. Behandlingsanläggningarna vid de olika deponierna har i studien beskrivits genom livscykelanalysmetodik (LCA), vilket innebär att anläggningen bedöms ur ett holistiskt perspektiv. Alla resurser som tillförs anläggningen, exempelvis elektricitet och kemikalier, och alla emissioner och alstrade avfall som behandlingen medför räknas samman till en total bild för hela anläggningen från vaggan till graven. Recipienten dit lakvattnet leds vid respektive deponi har där det varit möjligt studerats genom en effektmodellering, vilket innebär att man skapar en modell som beskriver vilka effekterna blir då ett lakvatten av en viss kvalitet leds till en specifik recipient.Studien visar för ett fall, Fläskebos lakvatten, att dagens rening med kemisk fällning är väl avpassad för recipienten. För att avlägsna mer av de kritiska metallerna Cu och Ni krävs stora insatser i form av energi och eventuellt kemikalier. När det samtidigt visas att recipientens status inte påverkas negativt av dagens utsläpp finns det inget skäl att minska utsläppen ytterligare. Det ligger helt i linje med de nya villkoren Fläskebo fått för sina utsläpp, de provisoriska gränsvärdena var för lågt satta. Lakvattnet från den nya deponi 3 på Högbytorp behandlas inte alls idag innan det blandas med det biologiskt behandlade lakvattnet från den gamla deponin. Den efterföljande behandlingen i mark-växtsystem och det lilla bidraget från deponi 3 gör att det inte tycks rimligt med en separat förbehandling av lakvattnet från deponi 3.För Norsa kommer utredningen fram till att dagens behandling av lakvattnet med nitrifikation och denitrifikation är rimlig, både motiverad och tillräcklig. Även något högre utsläpp av närsalter skulle inte märkas i recipienten, varken utspritt över året eller i samband med rimliga bräddningar vid vårfloden. Den generella observationen från LCA-modellerna är att om man betraktar miljöpåverkan från lakvattensystem och inkluderar behandlingsmetoderna från "vaggan" till renat i lakvatten i recipient, så är miljöeffekterna från lakvattnet i recipienten inte den klart dominerande miljöaspekten. Minskad påverkan på grund av reningen av lakvattnet har i högre eller mindre grad ersatts av motsvarande negativa effekter från användandet av kemikalier och energi, låt vara att de sistnämnda effekterna är utspridda på andra orter än recipienten vid deponin. De toxiska effekter vi kan kvantifiera från såväl deponilakvattnet som framställningen av kemikalier och tillhandahållande av energi orsakas till övervägande del av utsläpp av metaller till luft, sötvatten, havsvatten och mark. Det har här inte varit möjligt att inkludera fler toxiska ämnen i lakvattnen. En slutsats man kan dra är att den verkliga reningseffektivitetenmed de antagna åtgärderna och med hänsyn taget till ökad kemikalie- och energianvändning,är mindre än den man mäter genom att jämföra obehandlat och behandlat vatten. När ökad reningseffektivitet måste uppnås genom ökad insats av kemikalier och energi, finns det en punkt, där marginalnyttan av den ökade reningen är mindre än marginalpåverkan från den intensifierade reningen.
|
|
| 3. |
- Ahling, Bengt, et al.
(författare)
-
Behandling av klorerat avfall.
- 1984
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Vid kemiska industrier i Sverige uppkommer för närvarande ca 6000 - 7000 ton klorhaltiga restprodukter per år, som inte kan destrueras inom landet. Ett alternativ till direkt destruktion vore en kemisk reduktion av klorinnehållet i dessa restprodukter. De erhållna deklorinerade produkterna skulle sedan kunna användas som bränsle, t.ex. inom cementindustrin. En genomgång av och enkla, stökiometriska kostnadsberäkningar på tänkbara och i litteraturen föreslagna kemiska deklorineringsmetoder visar att substitution av klor mot hydroxid (eller cyanid) samt reduktion med vätgas är de enda metoder som har förutsättningar att bli ekonomiskt lönsamma. Reduktion med vätgas leder dock till att kloren överförs till klorväte. Deklorineringsförsök i laboratorieskala med en blandning av högklorerade paraffin- och olefinkolväten vid temperaturer upp till 140 C gav otillfredsställande resultat. Med natriumhydroxid och/eller natriumcyanid erhölls ca 50 % deklorinering, med kalciumhydroxid knappt 20 %. Betydligt hårdare betingelser krävs alltså för deklorinering även av icke-aromatiska klorföreningar.
|
|
| 4. |
- Almemark, Mats, et al.
(författare)
-
Aktiva badhus
- 2015
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Projektet syftar till att ta fram ett underlag som kan ligga till grund för de val man gör som anläggningsägare då en simhall med all kringutrustning skall utformas och byggas, i syfte att såväl byggnation som drift av badhusen ska genomföras på ett så miljö- och hälsomässigt samt ekonomiskt hållbart sätt som möjligt. De aspekter som behandlas är energianvändning, vattenrening, ventilation och innemiljö, driftsoptimering genom simulering av driften med en simuleringsmodell som har tagits fram inom ramen för projektet samt städmetoder. Den övervägande delen av befintliga badhus är utrustade med reningsanläggningar bestående av sandfilter med flockningssteg. I stort sett alla badhus använder klor för att desinficera badvattnet. I och med att problemen med bildning av desinfektionsbiprodukter uppmärksammats i en allt större utsträckning på senare tid så har kompletterande reningssteg tillförts. Membranfiltrering för rening av badvatten har länge varit en allt för energikrävande teknik och därför inte setts som ett gångbart alternativ till sandfilter. Det finns dock en potential för att använda membranteknik i större utsträckning framöver då tekniken utvecklats och idag inte är lika energikrävande som förr. Rent teoretiskt så är energibehovet för membranfiltrering i samma storleksordning som för sandfilter. De badhus som studerats i detta projekt har använt klor för att desinficera bassängvattnet. Inom ramen för projektet har energianvändningen i tre badhus kartlagts, och förslag till energieffektiviseringsåtgärder har tagits fram. Resultatet visar att det är möjligt effektivisera energianvändningen i badhus med i storleksordningen 70 procent jämfört med dagens nivåer, vilket avsevärt förbättrar såväl miljöprestanda som den ekonomiska bärkraften för anläggningarna.
|
|
| 5. |
- Almemark, Mats, et al.
(författare)
-
Anaerob behandling av blekeriavloppsvatten
- 1988
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Inom ramen för anaerob behandling av blekeriavloppsvatten genomfördes under budgetåret 86/87 lab.skaleförsök i kontinuerligt arbetande slamodlingsreaktorer. Syftet var att under vissa preciserade förutsättningar odla fram anaeroba slam och studera dessas förmåga att under specifika betingelser deklorera klororganiskt material i blekeriavloppsvatten. De producerade slammen studerades även med avseende på inhiberingseffekter och toxicitet gentemot några enskilda klororganiska fenoler, som är vanligt förekommande i blekerivatten (p-klorfenol och 2, 4-diklorfenol). För dessa försök användes serumflaskteknik i ett modifierat satsförfarande. Tre stycken anaeroba slamkulturer odlades fram, vilka adapterats till att bryta ner lågmolekylära organiska ämnen, metanol, myrsyra och enkla sockerarter i blekeriavloppsvatten. Två av dessa slamkulturer arbetade vid pH 7, hade slamåldrar på 10 resp. 40 dygn och producerade biogas. Den tredje kulturen arbetade vid pH 5, vid en slamålder överstigande 30 dygn, och hade ingen biogasproduktion. Vi fann att i slamodlingsreaktorerna reducerades 50-70% av halten organiskt bunden klor (mätt som AOX). Det tillsatta blekerivattnets (4C90+D10)+E) COD-innehåll representerade emellertid endast en mindre del (ca 7%) av den totala belastningen i odlingskärlen
|
|
| 6. |
- Almemark, Mats, et al.
(författare)
-
Analysis and Development of the Interpretation process in LCA
- 2000
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- The objective of this work is to study interpretation as a procedure to use the quantitative results of a life-cycle inventory to compare process alternatives with the aim to conclude, whether or not significant differences exist with regard to the studied issues (individual emissions or impact categories). As a result of an introductory survey a procedure for quantitative interpretations is suggested, with data-quality scoring, statistical experimental planning, and multivariate data analysis as basic tools. The procedure has been tested on a case study of treatment of paper packaging waste, either by material recycling or by energy recovery (incineration). The inventory of an earlier study has been used. With the aid of what is called a conceptual model five variables, which could be presumed to have an influence on the environmental impact of paper packaging waste treatment, were identified. The choice of technology, material recycling or energy recovery, was one of these variables. Subsequently 36 scenario calculations, organised in an experimental matrix, were performed. The result was interpreted with the multivariate techniques principal component analysis (PCA), partial least-square modelling (PLS), and uncertainty analysis. The multivariate analysis made it possible to isolate the influence of the variable 'choice of technology' on the environmental impact of the system.
|
|
| 7. |
- Almemark, Mats
(författare)
-
Behandling av industriavlopp innehållande såväl biologiskt svårnedbrytbar organisk substans som oorganiska metallsalter. Omhändertagande av förbrukade avfettningsbad
- 1995
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Förbrukade avfettningsbad är exempel på avlopp, som innehåller såväl organiska som oorganiska substanser, och där närvaron av den ena ämneskategorin stör reningsprocesserna för den andra ämneskategorin. Genom t. ex. indunstning kan man uppnå en höggradig rening, men man har då fortfarande kvar en koncentrerad vattenlösning, som innehåller samma blandning, som ursprungsvattnet. I denna rapport beskriver vi försök att med hjälp av våtoxidation behandla två koncentrat från indunstning av avfettningsbad från ett stålverk. Båda koncentraten kom från alkaliska avfettningsbad och innehöll höga halter av såväl organisk som oorganisk substans. I det ena koncentratet ingick klorparaffiner. Våtoxidationsförsök med syrgas som oxidationsmedel genomfördes i laboratorieskala. Inverkan av parametrarna reaktionstemperatur, reaktionstid och tillsats av väteperoxid studerades. Vid 200 grader C erhölls efter 15 minuters reaktion ca. 90% reduktion av organiskt bunden klor ( mätt som AOX) och en förbättring av den organiska substansens biologiska behandlingsbarhet (kvoten BOD7/COD ökade från 0,4 till 0,54). Någon COD-reduktion kunde inte påvisas vid dessa betingelser. Ökning av temperaturen till 300 grader C resulterade i 85% COD-reduktion och ca. 80% avlägsnande av organiskt kol (TOC) efter 16 minuters reaktion. Kvoten BOD7/COD ökade från 0,4 till 0,65. Torrsubstanshalterna reducerades dock inte med mer än 20-30 %. De oxiderade försöksvattnen innehöll fortfarande höga halter av lösta, oorganiska salter. Tillsats av väteperoxid hade ingen påvisbar effekt. Slutsatsen av försöken är, att temperaturen är den viktigaste reaktionsparametern, och att den måste höjas över 300 grader C, för att en tillräckligt långtgående oxidation av den organiska substansen i förbrukade avfettningsbad skall erhållas. Detta innebär, att man måste övergå till oxidation i superkritiskt vatten. Enligt uppgift finns nu reaktorkonstruktioner, som kan klara superkritisk oxidation av vätskor med upp till 20% torrsubstanshalt. En ekonomisk bedömning tyder på att superkritisk oxidation kan vara ett konkurrenskraftigt alternativ till att skicka koncentrat från förbrukade avfettningsbad till destruktion på annat sätt.
|
|
| 8. |
- Almemark, Mats, et al.
(författare)
-
Behandling av skogsindustriellt avlopp med kemisk fällning.
- 1985
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Inledningsvis konstateras, att kemisk fällning är en ekonomiskt attraktiv metod för rening av skogsindustriellt avlopp, och att man med denna metod kan uppnå reningseffekter väl jämförbara med resultat från biologisk rening, framförallt med avseende på svårnedbrytbart material. Slambehandlingsförsök har utförts i laboratorieskala med slam, som erhållits genom kemisk fällning av totalavlopp från Holmens Bruk AB i Hallstavik. Resultaten av försöken tyder på att det är möjligt att ta fram en slambehandlingsprocess, bestående av kalkbehandling av det sedimenterade kemslammet, avvattning av kalkslammet genom pressfiltreering, förbränning av slammet och syralakning av askan, där större delen av fällningskemikalien återvinnes, och där värdet av den återvunna fällningskemikalien täcker åtminstone slambehandlingskostnaden. Kan man dessutom tillgodogöra sig förbränningsvärmet i det utfällda, organiska materialet, kan själva slambehandlingsprocessen bidra till att sänka kostnaden för hela kemfällningsprocessen.
|
|
| 9. |
- Almemark, Mats, et al.
(författare)
-
Biologisk behandling av ett blekeriavlopp i kombination med ultrafiltrering
- 1990
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Ett kombinerat klorstegs- och alkalistegsavlopp behandlades i laboratorieskala i en anaerob reaktor som på utflödessidan var kopplad till en ultrafilteranläggning på så sätt, att biomassa och högmolekylära föreningar kvarhölls och koncentrerades i reaktorn. Permeatet från ultrafiltret behandlades vidare i en aktvslamreaktor. Systemet visade goda behandlingsresultat, ca 80 % COD- och ca 80 % AOX-reduktion samt ca 90 % BOD7-reduktion. (Motsvarande resultat före aktivslambehandlingen var 63+-6 % för COD, 76+-2 % för AOX och 40-50 % för BOD7). Det intressantaste resultatet är emellertid observationen, att betydande andelar av de mängder organiska föreningar, som kvarhölls av ultrafiltreringsmembranet, deklorinerades och bröts ner i den anaeroba reaktorn, som även producerade biogas. Försök att driva systemet utan tillsats av närsalter ledde till en långsam utarmning av de biologiska reaktorernas innehåll av Kjeldahlkväve och totalfosfor.
|
|
| 10. |
- Almemark, Mats, et al.
(författare)
-
Katoxförsök på aktivt kol under sterila betingelser.
- 1982
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Försök med luftoxidation av sorbinsyra och fenol i steril miljö och i närvaro av aktivt kol gav inget belägg för att kolet kan fungera som en oxidationskatalysator i frånvaro av mikroorganismer.
|
|
