| 1. |
|
|
| 2. |
- Broberg, Anders G, 1950, et al.
(författare)
-
Stöd till barn som bevittnat våld mot mamma - Resultat från en nationell utvärdering
- 2011
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Barn som bevittnar våld mot en förälder som de är beroende av för sitt välbefinnande utsätts för en form av våld. Barn behöver – i synnerhet under den tidiga barndomen – föräldrar som prioriterar barnets behov framför sina egna. När barnets ena förälder – eller någon annan som bor med familjen – slår eller förgriper sig på den andra föräldern blir barnet känslomässigt övergivet och skyddslöst. Barn kan bevittna våld mot en primär omsorgsgivare under kortare eller längre peri-oder i sitt liv, men ofta innebär det ett liv begränsat av olika typer av makt, övergrepp och förtryck. Sådana upplevelser medför en ökad risk för att barnet utvecklar problem såsom posttraumatisk stress, depression, beteendeproblem och problem med sociala relationer – både inom familjen och med kamrater. Sedan 2007 är socialtjänstens ansvar, för att barn som bevittnat våld får det stöd och den hjälp de behöver, förtydligat i Socialtjänstlagen. Det viktigaste stödet för barn som bevittnat våld mot sin mamma är skydd från fortsatt utsatthet. Internationellt sett är den vanligaste formen av stöd till barn, utöver sådant skydd, samtal i grupp. Det finns dock stora skillnader mellan vilka mål programmen är tänkta att uppnå, vilket medför att utvärderingsstudier använder varierande mått för att bedöma vad som är ett ”lyckat utfall”. Detta försvårar i sin tur jämförelser av utvärde-ringar av dessa program. I Sverige är den vanligaste typen av insats fortfarande indivi-duella samtal, även om gruppverksamheter för barn har blivit vanligare de senaste 10 åren. Kunskapen om effekterna av de metoder som utvecklats inom och utom social-tjänsten för att stödja barn som bevittnat våld mot mamma är fortfarande begränsad internationellt och i Sverige är den i stort sett obefintlig. Göteborgs universitet fick 2008 i uppdrag av Socialstyrelsen att utvärdera effekten av insatser riktade till barn som bevittnat våld mot sin mamma. Syftet med utvärderingen var att studera förändringar i barns hälsa och välbefinnande efter stödinsatser, med ut-gångspunkt i mammors och barns beskrivningar.
|
|
| 3. |
|
|
| 4. |
- Cater, Åsa, 1971-, et al.
(författare)
-
Support to children who have witnessed violence against their mothers : results from a national evaluation study
- 2011
-
Ingår i: Abstracts. - : Brottsoffermyndigheten. ; , s. 7-8
-
Konferensbidrag (refereegranskat)abstract
- Witnessing violence against a primary caregiver as a child entails a heightened risk of the child developing problems such as post-traumatic stress, depression, behavioural problems, or difficulties with social relationships. Knowledge about the effectiveness of methods developed to support children who have witnessed violence against their mothers is needed. This presentation reports the results from a national evaluation with the aim to study changes in the health and wellbeing of children after participating in support interventions.Eight group-based or individual support interventions directed at children who had witnessed violence against their mother from her partner were compared to: child and adolescent psychiatry, women’s shelters, and the social services, including the individual and family services, and family law. This report is based on mothers’ ratings of 295 children between 3 and 13 years of age, and self-ratings from 64 of these children, aged 9 to 13 years.The study is based on measurements at three times; before or in connection with the start of the intervention (pre-test), when the child had finished the intervention 4 to 6 months later (post-test), and one year after the child started the intervention (one-year follow-up). The mothers, and any 9 to 13-year-old children who agreed to participate, were interviewed and filled out questionnaires about psychological health and wellbeing. Measures included the Strengths and Difficulties Questionnaire, the Trauma Symptom Checklist for Children (TSCC), and measures of emotion regulation and general psychological well-being.The agencies offering support aimed directly at children tended to have better effect than agencies not providing support aimed at children. Generally, children with a high degree of psychological illness at pre-test improved more than children with fewer difficulties. However, the effect sizes were small, and at the one-year follow-up the mothers still rated their children’s psychological illness considerably higher compared to “children in general”. Further, children whose mothers had been subjected to physical violence during the last six months tended to have a more negative development in psychological health, younger children’s psychological health tended to improve more compared to older children’s, and longer interventions had better effect than shorter ones.According to the 9 to 13-year-old children’s own ratings, their symptoms regarding post traumatic stress and general anxiety symptom decreased considerably. The proportion of children with scores within the clinical range decreased from 43% at pre-test to 30% at the one-year follow-up. However, many children continued to have high degrees of symptoms at the one-year follow-up.The mothers whose children had been in contact with agencies offering interventions directly aimed at the children were significantly more satisfied with the interventions than other mothers. The mothers who had been in contact with agencies with group interventions for both children and mothers were the most satisfied. The children aged 9 to 13 years, of whom most had participated in groups for children who have witnessed violence, were generally satisfied or very satisfied with the interventions they had received.The implications of these results for practice are discussed.
|
|
| 5. |
|
|
| 6. |
|
|
| 7. |
|
|
| 8. |
|
|
| 9. |
- Almqvist, Kjerstin, et al.
(författare)
-
Barn som bevittnat våld
- 2004
-
Ingår i: Skolhälsovård. - : Förlagshuset Gothia. - 1102-3112. ; :1
-
Tidskriftsartikel (populärvet., debatt m.m.)
|
|
| 10. |
|
|
