| 1. |
- Andersson, Lars, et al.
(författare)
-
Vässa växtskyddet för framtidens klimat – hur vi förebygger och hanterar ökade problem i ett förändrat klimat : Metodutveckling för fortlöpande inventering av ogräsflorans sammansättning
- 2012
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Sammanfattning återkommande inventeringar av jordbruksmarkens ogräsflora är av stor betydelse för att på ett tidigt stadium upptäcka förändringar i förekomst av en viss art. I vissa fall kan det också ge underlag för att förklara hur ogräsfloran påverkas av t.ex. klimatförändringar och ändrade odlingsåtgärder. Syftet med denna rapport är att den ska utgöra ett beslutsunderlag för att välja metod för uppföljande inventering av ogräsfloran. Som underlag för de två förslag vi presenterar har vi i) sammanställt och värderat tidigare erfarenheter, främst från Danmark och Finland, ii) med hjälp av befintliga och nyinsamlade data, beräknat statistisk styrka samt tidsåtgång, och iii) beräknat kostnader för ogräsinventeringarna. I Danmark har tre ogräsinventeringar genomförts sedan 1960-talet, i kampanjer under 3-7 år. Vid sista tillfället ingick 240 gårdar och 11 grödor. På varje fält inventerades 10 obehandlade rutor. Inventeringen kunde genomföras relativt snabbt eftersom frekvens i provytorna enbart baserades på förekomst/icke-förekomst. En nackdel är de långa uppehållen mellan kampanjerna, 11-17 år, och vidare är urvalet av fält inte väl definierat. I Finland har fyra inventeringar genomförts, i 3- till 4-åriga kampanjer. Här har man koncentrerat sig på en typ av gröda (vårsäd) men istället lagt stora resurser på vägning av biomassa och jordprovtagning samt insamlande av kringdata. Värdet av denna arbetskrävande metod kan dock ifrågasättas, eftersom mycket av dessa data bara har använts i begränsad omfattning. Utifrån våra nordiska kollegors resultat och erfarenheter beslöt vi att testa den statistiska styrkan i en metod som utgör en variant av den danska, baserad på registrering av enbart förekomst/icke-förekomst i provytor. Styrkeanalyserna gjordes huvudsakligen i syfte att besvara frågeställningen: Givet en viss variation i data, hur många fält behövs för att detektera en given förändring med önskad statistisk säkerhet? Genom analys av äldre data samt data från nygjord inventering fick vi fram siffror på mellanfältsvariation för ett antal vanliga ogräsarter. En tydlig slutsats var att variationen i förekomst mellan fälten är betydligt större än variationen inom fälten. Antalet inventerade fält är alltså viktigare än antalet inventeringsrutor per fält för att kunna upptäcka en förändring i förekomst. Ett exempel från den statistiska analysen för en art med relativt stor mellanfältsvariation: Om förekomsten i provytorna ökar från 10% till 20% under ett år, krävs provtagning av 106 fält för att i 95 fall av 100 kunna påvisa denna ökning som signifikant (på 5%-nivån). är ökningen från 10% till 40% räcker det med 15 fält för att uppnå samma statistiska säkerhet. Rimligtvis ökar säkerheten om inventeringarna återkommer årligen, och framför allt finns då möjligheten att snabbare kunna detektera en effekt jämfört med om kampanjer genomförs. Utformandet av en resurseffektiv och tillförlitlig metod förutsätter ett antal val vad gäller urval och omfattning: 4 Vi anser att det finns två huvudalternativ för urval av fält; i) Växtskyddscentralens prognosrutor (Alternativ 1 nedan), och ii) slumpvis utvalda gårdar men med en jämn fördelning inom regioner (Alternativ 2). Inventering bör återkomma på samma gård, medan fältvalet avgörs av grödan. Vi rekommenderar notering av endast frekvens i provytor, eftersom (i) det är en mycket snabb metod, som genererar data som (ii) är mindre känsliga för inventeringstidpunkt på säsongen, och (iii) mindre beroende av årsmån och gröda. Det är önskvärt att inventera både behandlat och obehandlat om resurserna finns. Det kan ske genom i) inventering av obehandlade rutor i fält med Växtskyddcentralens prognosrutor, eller ii) avtala med lantbrukaren/sprutföraren att stänga av sprutan för en viss yta. Vad gäller inventeringsfrekvensen rekommenderar vi årliga inventeringar. Ett system baserat på kampanjer kan inte generera någon kunskap förrän andra omdrevet slutförts, medan en årlig inventering kan analyseras redan efter andra säsongen. Vidare, om ett system skall kunna fungera som ”alarmklocka”, är årliga inventeringar motiverat eftersom mycket kan hända mellan kampanjerna. årliga inventeringar möjliggör också att upprätthålla kompetens och en fungerande organisation för fältarbete, datahantering och rapportering. Inventeringen föreslås begränsad till höstsäd och vårsäd. Finns det ekonomiskt utrymme för att inkludera ytterligare någon gröda föreslår vi någon oljeväxt, och/eller någon gröda med avvikande konkurrensförmåga, som till exempel majs. Vi förordar att inventeringarna utförs i tre regioner: Skåne, Västergötland/östergötland och Mälardalen. Det motiveras av i) att det är betydande odlingsområden, och ii) att det innebär en gradient vad gäller temperatur och nederbörd. Ett relativt litet stickprov beräknas räcka för att ge en representativ bild av ett fälts artsammansättning. I provinventeringen beräknades tiden till ca 1h/fält (12 rutor). Den största tidsåtgången består i resorna mellan fält/gårdar. Om valet står mellan ett stort antal fält med 5 provytor per fält, och färre fält med 10 provytor, rekommenderar vi det första alternativet. Följande data MåSTE registreras: Koordinater; gröda; ekologisk/konventionell. Följande data BöR registreras: Jordart; förfrukt; förförfrukt; vall/ej vall i växtföljden; plöjningsfrekvens (t.ex. plöjning X år av fem); herbicidbehandlingsfrekvens (behandling X år av fem); skördestatistik för området; väderdata. De två sistnämnda inhämtas i efterhand. Slutsatserna från arbetet summeras i nedanstående två alternativ till metod för ogräsinventering. På grund av svårigheten att kunna förutsäga eventuella problem i inventeringsmetodiken, föreslår vi att båda alternativen testas under en prövotid på två år, förslagsvis begränsat till en region. Det skapar möjlighet att bedöma kostnad, kvalitet, tillförlitlighet och eventuella problem. Jämförelsen mellan de två alternativen ger möjlighet att svara på frågan vilket alternativ som är mest kostnadseffektivt. 5 Alternativ 1 – Inventering i växtskyddscentralernas utökade prognos- och varningsrutor Regelbundenhet: Inventeringarna utförs årligen. Inventeringarna startar vid stråsädens axgång och genomförs inom 3 veckor. Omfattning: 2 grödor (vårsäd, höstsäd) x 3 regioner (Skåne län, Västra Götalands län + västra delen av östergötlands län, samt Uppsala län + Västmanlands län) x 50 fält (eller det antal fält som är tillgängliga, dock maximalt 50; Stor geografisk spridning bör eftersträvas). Föreslagen regionsindelning har styrts av förväntad tillgång till lämpliga prognosrutor. Inventeringarna utförs i Växtskyddscentralernas prognosrutor, vilka förlängs med en sträcka på 25 m som ej behandlas med herbicider. Eventuellt måste de herbicidfria rutorna placeras med visst avstånd från prognosrutorna för att förekomsten av skadeinsekter inte ska påverkas. Metodik: Inventeringarna genomförs genom artvis registrering av förekomst/ickeförekomst i 10 herbicidfria, och i förekommande fall 10 besprutade, inventeringsrutor (á 0,25 m2) per fält. Inventeringarna görs av växtskyddscentralernas personal i samband med annan inventering, efter gemensam introduktion i början av inventeringsperioden. En koordinator med övergripande ansvar för inventeringsprogrammet informerar lantbrukaren och Växtskyddscentralernas personal, utbildar inventerarna och samlar in befintlig kringdata. Alternativ 2 – Inventering i sprutfria rutor i strategiskt valda fält Regelbundenhet: Inventeringarna utförs årligen. Inventeringarna startar vid stråsädens begynnande axgång och genomförs under 2 veckor. Omfattning: 2 grödor (vårsäd, höstsäd) x 3 regioner (Skåne, Västergötland alt. östergötland, Mälardalen) x 75 fält = totalt 450 fält. I dessa 450 fält inventeras såväl obehandlade rutor i som intilliggande behandlade rutor. Om möjligt inventeras vårsäd och höstsäd hos samma lantbrukare för att spara administrationskostnad och restid. Metodik: Inventeringarna genomförs genom artvis registrering av förekomst/ickeförekomst i 10 herbicidfria, och i förekommande fall 10 besprutade, inventeringsrutor (á 0,25 m2) per fält. En koordinator med övergripande ansvar för inventeringsprogrammet gör ett urval av inventeringsfält, förslagsvis i samråd med t.ex. Hushållningssällskapens individuella rådgivare. Koordinatorn har också ansvar för kontakt med och information till lantbrukare/sprutförare, kontakt med och utbildning av inventerare samt insamling av kringdata. Inventeringarna utförs av tre inventerare per region med gemensam introduktion i början av inventeringsperioden.
|
|
| 2. |
- Andersson, Lars, et al.
(författare)
-
Vässa växtskyddet för framtidens klimat – hur vi förebygger och hanterar ökade problem i ett förändrat klimat : Metod för detektering och uppföljning av förekomst av arter som är potentiellt framtida ogräs eller expanderande ogräs
- 2012
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Sammanfattning Denna rapport till Jordbruksverket presenterar ett förslag till rapportsystem för fynd och uppföljning av växtarter som är möjliga framtida ogräs eller expanderande ogräs i Sverige. Rapporten omfattar en genomgång av internationella erfarenheter, samt ett förslag till inrapporteringssystem, inklusive metod, artlista, tänkbara hjälpmedel för artbestämning samt kostnadsuppskattning. Med ett förändrat klimat ökar sannolikheten för etablering av nya arter och spridning av redan etablerade arter, och därmed sannolikheten för nya och expanderande ogräs. Ett rapportsystem behövs för att i tid upptäcka och kontrollera arter som tidigare inte har varit etablerade, inte har utgjort problem eller endast har varit problem lokalt. Detta rapportsystem konkurrerar inte med en eventuell fortlöpande inventering av ogräsfloran i åkrar, eftersom den senare syftar till att kvantifiera förändring i hos vanliga arter men inte tidigt detektera nya ogräs eftersom dessa då är mycket sällsynta. Vi har identifierat ett 50-tal arter vars förekomster vi anser vara speciellt viktiga att fånga upp i ett rapporteringssystem. Listan är tänkt att revideras årligen. Vi föreslår ett rapportsystem som baseras på frivillig inrapportering från lantbrukare, rådgivare och andra intresserade, till exempel amatörbotaniker. Lantbrukare bör uppmuntras, av rådgivare och via Jordbruksverkets webbplats, att artbestämma och rapportera ovanliga växtarter på sina åkrar. Korrekt artbestämning är nödvändig för hög rapportkvalitet. För detta ändamål föreslår vi att en illustrerad beskrivning av de listade arterna tas fram. Dessutom bör en hänvisning göras till befintliga bestämningsnycklarna på nätet: Ogräsrådgivaren och Digiflora (den senare länkad till Virtuella floran). Samtliga dessa hjälpmedel behöver dock kompletteras för att möjliggöra korrekt bestämning av de aktuella arterna. För att möjliggöra effektiv och ändamålsenlig rapportering av förekomster bör Jordbruksverket upprätta ett avtal med Artportalen, till vilken spontan frivilligrapportering redan görs. Rapporter lämnas därefter på ett formulär som inkluderar mer agrarspecifika punkter än vad Artportalens vanliga formulär gör. Formuläret är tänkt att vara lätt tillgängligt oavsett om rapportören går in via Jordbruksverkets webbplats, Artportalen eller Ogräsrådgivaren. Sammanställningar av rapporterna ska ske årligen, och inkludera arternas rapportfrekvens, geografiska utbredning och förekomstmiljö (exempelvis åkermark eller ruderatmark, och i det förra fallet information om eventuell gröda). Efter det första året ska även förändringar över tid inkluderas. Utöver de rapporter som kommer via det föreslagna rapportformuläret kan Artportalens alla rapporter om de aktuella arterna nyttjas för att få generell information om utbredningen. Utöver rapporter av fynd av arter är det av vikt att få kunskap om arternas regenerationsmönster i syfte att kunna kontrollera dem och att prioritera insatserna rätt. För arter som är relativt vanliga kan man delvis få sådan information genom att tolka vilka grödor de förekommer i, men för ovanliga arter behöver kunskapen inhämtas på annat sätt. Vi föreslår att lokaler väljs ut från rapporterna i Artportalen, och att dessa sedan besöks tre gånger om året för att notera eventuell blomning, frösättning och groning; i förekommande fall även vegetativ regeneration. Detta kan antingen göras av anställd personal, eller med hjälp av tränade volontärer, efter att en erfaren botaniker har valt ut lokalerna.
|
|
| 3. |
- Andersson-Sköld, Yvonne, 1957-, et al.
(författare)
-
Development of the SUNRA Tool to Improve Regional and Local Sustainability of the Transportation Sector
- 2022
-
Ingår i: Sustainability. - : MDPI AG. - 2071-1050. ; 14:18, s. 11275-
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- To fulfil the global sustainable development goals (SDGs), achieving sustainable development is becoming urgent, not least in the transportation sector. In response to this, the sustainability framework Sustainability National Road Administrations (SUNRA) was developed to contribute to improving the sustainability performance of national road administrations across Europe. In the present study, the framework has been tested, applied and further developed to be applicable for target setting and follow-up at the project level at both the Swedish Transport Administration (STA) and at municipal levels. The aim was a framework relevant for investment, re-investments, maintenance and operation projects and also to make it more user applicable. The study also investigated how the framework can contribute to sustainability, identified drivers and barriers for applying the framework and examined whether the framework can be applied and adapted to projects of different complexities. The adaptations and developments were done in collaboration between researchers and practitioners. The results show that the framework could easily be used and adapted for investment, re-investment, maintenance and operation projects in the planning stage, as well as for small municipal establishments, construction or reconstruction of residential areas and frequent maintenance. The framework contributes to increased awareness on sustainability, and it provides a common structure and transparency on how infrastructure project goals/targets are set and fulfilled. The framework can also be applied to follow the fulfilment of the goals/targets and thereby adapt the project to better fulfil the goals. Identified barriers include the lack of obligations and lack of experience in using sustainability frameworks.
|
|
| 4. |
- Dorozynska, Karolina, et al.
(författare)
-
Snapshot multicolor fluorescence imaging using double multiplexing of excitation and emission on a single detector
- 2021
-
Ingår i: Scientific Reports. - : Springer Science and Business Media LLC. - 2045-2322. ; 11:1
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Fluorescence-based multispectral imaging of rapidly moving or dynamic samples requires both fast two-dimensional data acquisition as well as sufficient spectral sensitivity for species separation. As the number of fluorophores in the experiment increases, meeting both these requirements becomes technically challenging. Although several solutions for fast imaging of multiple fluorophores exist, they all have one main restriction; they rely solely on spectrally resolving either the excitation- or the emission characteristics of the fluorophores. This inability directly limits how many fluorophores existing methods can simultaneously distinguish. Here we present a snapshot multispectral imaging approach that not only senses the excitation and emission characteristics of the probed fluorophores but also all cross term combinations of excitation and emission. To the best of the authors’ knowledge, this is the only snapshot multispectral imaging method that has this ability, allowing us to even sense and differentiate between light of equal wavelengths emitted from the same fluorescing species but where the signal components stem from different excitation sources. The current implementation of the technique allows us to simultaneously gather 24 different spectral images on a single detector, from which we demonstrate the ability to visualize and distinguish up to nine fluorophores within the visible wavelength range.
|
|
| 5. |
|
|
| 6. |
- Jauhiainen, Alexandra, 1981, et al.
(författare)
-
Distinct cytoplasmic and nuclear functions of the stress induced protein DDIT3/CHOP/GADD153
- 2012
-
Ingår i: PLoS ONE. - : Public Library of Science (PLoS). - 1932-6203. ; 7:4
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- DDIT3, also known as GADD153 or CHOP, encodes a basic leucine zipper transcription factor of the dimer forming C/EBP family. DDIT3 is known as a key regulator of cellular stress response, but its target genes and functions are not well characterized. Here, we applied a genome wide microarray based expression analysis to identify DDIT3 target genes and functions. By analyzing cells carrying tamoxifen inducible DDIT3 expression constructs we show distinct gene expression profiles for cells with cytoplasmic and nuclear localized DDIT3. Of 175 target genes identified only 3 were regulated by DDIT3 in both cellular localizations. More than two thirds of the genes were downregulated, supporting a role for DDIT3 as a dominant negative factor that could act by either cytoplasmic or nuclear sequestration of dimer forming transcription factor partners. Functional annotation of target genes showed cell migration, proliferation and apoptosis/survival as the most affected categories. Cytoplasmic DDIT3 affected more migration associated genes, while nuclear DDIT3 regulated more cell cycle controlling genes. Cell culture experiments confirmed that cytoplasmic DDIT3 inhibited migration, while nuclear DDIT3 caused a G1 cell cycle arrest. Promoters of target genes showed no common sequence motifs, reflecting that DDIT3 forms heterodimers with several alternative transcription factors that bind to different motifs. We conclude that expression of cytoplasmic DDIT3 regulated 94 genes. Nuclear translocation of DDIT3 regulated 81 additional genes linked to functions already affected by cytoplasmic DDIT3. Characterization of DDIT3 regulated functions helps understanding its role in stress response and involvement in cancer and degenerative disorders.
|
|
| 7. |
|
|
| 8. |
|
|
| 9. |
- Wrede, Alexandra U. C., 1996-, et al.
(författare)
-
Temporal trends in paediatric hydrocephalus : Rising prematurity and persistent ophthalmological challenges
- 2024
-
Ingår i: Acta Paediatrica. - : Wiley-Blackwell Publishing Inc.. - 0803-5253 .- 1651-2227. ; 113:7, s. 1653-1663
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- AIM: To study changes in aetiology, prematurity, comorbidity and ophthalmological outcomes in children with surgically treated hydrocephalus to provide information needed to maintain the best possible healthcare for a fragile and changing population.METHODS: Two population-based cohorts, born two decades apart in Region Västra Götaland Sweden, surgically treated for hydrocephalus at Sahlgrenska University Hospital in Gothenburg were recruited at approximately 10 years of age. The participants were examined according to an ophthalmological protocol, including history taking regarding perceptual visual dysfunction (PVD). Gestational age, aetiology and comorbidities were registered.RESULTS: The 1989-1993 group, comprised 52 children (48% girls; mean age 10, range 7.7-12.8 years), was compared with 24 children, born in 2007-2012 (29% girls; mean age 10, range 7.0-13.8 years). Extreme prematurity (gestational age ≤ 28 weeks) increased over time (p = 0.001). The vast majority of the children showed ophthalmological abnormalities, although motility defects and nystagmus decreased in the latter population. Subnormal visual acuity was associated with extreme prematurity (RR = 4.69; p = 0.030), and PVD with learning disability (RR = 2.44; p = 0.032).CONCLUSION: Paediatric hydrocephalus populations may change with improved healthcare. Since a high percentage shows ophthalmological abnormalities and more children are born extremely preterm, the entirety needs consideration both neurologically and ophthalmologically.
|
|
| 10. |
- Öberg, Rasmus, et al.
(författare)
-
UV-induced spectral and morphological changes in bacterial spores for inactivation assessment
- 2024
-
Ingår i: Journal of Physical Chemistry B. - : American Chemical Society (ACS). - 1520-6106 .- 1520-5207. ; 128:7, s. 1638-1646
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- The ability to detect and inactivate spore-forming bacteria is of significance within, for example, industrial, healthcare, and defense sectors. Not only are stringent protocols necessary for the inactivation of spores but robust procedures are also required to detect viable spores after an inactivation assay to evaluate the procedure’s success. UV radiation is a standard procedure to inactivate spores. However, there is limited understanding regarding its impact on spores’ spectral and morphological characteristics. A further insight into these UV-induced changes can significantly improve the design of spore decontamination procedures and verification assays. This work investigates the spectral and morphological changes to Bacillus thuringiensis spores after UV exposure. Using absorbance and fluorescence spectroscopy, we observe an exponential decay in the spectral intensity of amino acids and protein structures, as well as a logistic increase in dimerized DPA with increased UV exposure on bulk spore suspensions. Additionally, using micro-Raman spectroscopy, we observe DPA release and protein degradation with increased UV exposure. More specifically, the protein backbone’s 1600–1700 cm–1 amide I band decays slower than other amino acid-based structures. Last, using electron microscopy and light scattering measurements, we observe shriveling of the spore bodies with increased UV radiation, alongside the leaking of core content and disruption of proteinaceous coat and exosporium layers. Overall, this work utilized spectroscopy and electron microscopy techniques to gain new understanding of UV-induced spore inactivation relating to spore degradation and CaDPA release. The study also identified spectroscopic indicators that can be used to determine spore viability after inactivation. These findings have practical applications in the development of new spore decontamination and inactivation validation methods.
|
|
