| 1. |
- Bäckman, Malin, et al.
(författare)
-
A randomized pilot study with daily walking during adjuvant chemotherapy for patients with breast and colorectal cancer
- 2014
-
Ingår i: Acta Oncologica. - 0284-186X .- 1651-226X. ; 53:4, s. 510-520
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Background. Physical activity during chemotherapy has been shown in several studies to reduce fatigue, improve symptoms and impact positively on health-related quality of life (HRQoL). Challenges associated with intervention studies on physical activity during cancer treatment relate to consistent adherence. The primary objective was to study feasibility and adherence of physical activity intervention among patients with cancer during adjuvant chemotherapy treatment. The secondary objective was to investigate the effects of physical activity on health aspects, including HRQoL, symptoms and surrogate markers for cardiovascular disease. Material and methods. This randomized controlled trial included patients with breast cancer (BRCA) and colorectal cancer (CRC) during adjuvant chemotherapy. The intervention continued for 10 weeks and included daily walks of 10 000 steps and a weekly supervised group walk. Adherence was assessed by a pedometer and the number of participants who reported step counts every week and percentage of participants who achieved the target steps every week. Results. Adherence average reached 91% during the intervention period; in total 74% completed the exercise intervention. The majority of the participants achieved an average of 83% of the target of 10 000 steps per day for 10 weeks. There was a significant increase in daily physical activity (p = 0.016) in the intervention group. Significant differences were also found for some breast cancer-specific symptoms [swelling, mobility and pain (p = 0.045)]. The study showed a relatively small weight gain an average of 0.9 kg in the intervention group and 1.3 kg in the control group. Conclusion. Physical activity in the form of walking is feasible during adjuvant chemotherapy treatment despite increasing symptoms. The physical activity increased in the intervention group during the study time and had a positive impact on breast symptoms and the weight gain was lower in comparison to previous studies.
|
|
| 2. |
- Bäckman, Malin, et al.
(författare)
-
Tracing sustainability meanings in Rosendal: interrogating an unjust urban sustainability discourse and introducing alternative perspectives
- 2024
-
Ingår i: Local Environment. - 1354-9839 .- 1469-6711. ; 29, s. 415-432
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Sustainability is a much debated concept, often criticised as ill-defined. While some argue it is time to leave sustainability behind, others defend the concept's potential to initiate change. In this article we depart from the potential of sustainability, while being aware that the term is often appropriated by discourses reproducing status quo and keeping existing injustices in place. We do so by studying the urban sustainability discourse reproducing certain types of sustainabilities in Rosendal, a developing urban district in Uppsala, Sweden. Guided by the "What's the problem represented to be" approach we analyse written and visual material, produced by Uppsala municipality and developers. Through the policy analysis we identify four intertwined meanings of sustainability: Everyone is included, It's all about aesthetics, Closeness to nature and Sustainability is easy. Together, these meanings shape the Sustainability in Rosendal discourse, which we argue does little to overcome existing injustices. We point towards the silences involved in the discourse and hold that the failure to question the growth-dependent economic system within which Rosendal is being developed, results in insignificant changes as opposed to just transformation. By building upon the notion of just sustainabilities, we outline a set of alternative perspectives, departing from coupling a pluralist understanding of justice with a feminist ethics of care, to open up for more emancipatory and transformative urban sustainability discourses.
|
|
| 3. |
- Bäckman, Malin
(författare)
-
(Un)sustainable everyday practices Sociomateriality shaping sustainability in an Urban district
- 2023
-
Ingår i: Journal of Consumer Culture. - 1469-5405 .- 1741-2900. ; 24, s. 100-119
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Urban areas are often seen as central sites for sustainability transformations, and in many parts of the world, cities are striving to be recognised for their sustainability initiatives. An example of a new urban district with a sustainability profile is Rosendal, in Uppsala, Sweden. Based on semi-structured interviews supported by participant-generated photographs, I let the everyday practices residents of this district associate with sustainability be the starting point for studying the different ways in which they understand and enact (un)sustainability. My analysis builds upon a practice theoretical framework, viewing practice as mundane, routinised behaviour shaped by 'materials', 'competences' and 'meanings'. By focussing on a set of practices brought forth by the interview participants, namely, growing vegetables, showering and cycling, I pay specific attention to the different roles of materials and how these are co-constitutive of the sociomaterial practices of which they form part. Based on the analysis, I contend that the sociomaterial urban assemblage enables and restricts what comes to count as sustainable, as well as which (un)sustainable practices are performed in everyday life. Further, the ability to think of alternative ways of enacting sustainability in everyday life is both enabled and restricted by present practices due to the situated nature of imagination. If urban districts are to play a central role in sustainability transformations, I argue that living environments should be planned in ways so that new ideas and practices for enacting sustainability may emerge.
|
|
| 4. |
- Bäckman, Malin
(författare)
-
What comes to count as sustainable in Rosendal? : a study of how sustainability is being reproduced in an urban sociomaterial assemblage
- 2023
-
Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Urban districts around the world are increasingly developed to be sustainable. In this thesis Iexplore what comes to count as sustainable in Rosendal, a developing urban district inUppsala, Sweden. I view Rosendal as an example of contemporary urban sustainability. Inlight of how urban sustainability initiatives tend to reproduce the status quo, my aim is toquestion taken-for-granted meanings of sustainability and open up for alternativeperspectives. I explore which everyday practices residents of Rosendal associate withsustainability, by drawing upon practice-theoretical approaches. Additionally, I analyse theSustainability in Rosendal discourse by focusing on the perspectives of Uppsala Municipalityand property developers. I approach Rosendal as an urban sociomaterial assemblage,constantly in the process of being made. This perspective helps account for the variouspractices, discourses and ‘more-than-humans’ shaping what comes to count as sustainable,while decentring humans and bringing forth human interdependency with ‘the environment’.Additionally, the emergent character of assemblages points towards the possibility for urbanenvironments to be developed differently. My findings show that prevailing sustainabilitymeanings reproduced within practices and discourses, do not initiate the type oftransformation often called for. Much of what currently comes to count as sustainable inRosendal is underpinned by a neoliberal growth logic where attractive districts are developedfor the chosen few. I show how more-than-human actants, including allotments, cars andwooden panels, contribute to what comes to count as sustainable in Rosendal. By payingattention to the effects of these actants, I envision alternative trajectories for the urbanassemblages making up Rosendal. Finally, I suggest that integrating feminist care ethics intourban development can foster more just and transformative sustainabilities.
|
|
| 5. |
- Dwibedi, Chinmay, 1987, et al.
(författare)
-
Effect of self-managed lifestyle treatment on glycemic control in patients with type 2 diabetes
- 2022
-
Ingår i: npj Digital Medicine. - : Nature Research. - 2398-6352. ; 5:1
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- The lack of effective, scalable solutions for lifestyle treatment is a global clinical problem, causing severe morbidity and mortality. We developed a method for lifestyle treatment that promotes self-reflection and iterative behavioral change, provided as a digital tool, and evaluated its effect in 370 patients with type 2 diabetes (ClinicalTrials.gov identifier: NCT04691973). Users of the tool had reduced blood glucose, both compared with randomized and matched controls (involving 158 and 204 users, respectively), as well as improved systolic blood pressure, body weight and insulin resistance. The improvement was sustained during the entire follow-up (average 730 days). A pathophysiological subgroup of obese insulin-resistant individuals had a pronounced glycemic response, enabling identification of those who would benefit in particular from lifestyle treatment. Natural language processing showed that the metabolic improvement was coupled with the self-reflective element of the tool. The treatment is cost-saving because of improved risk factor control for cardiovascular complications. The findings open an avenue for self-managed lifestyle treatment with long-term metabolic efficacy that is cost-saving and can reach large numbers of people. © 2022, The Author(s).
|
|
| 6. |
- Erlandsson, Ann, 1968-, et al.
(författare)
-
Quantification of Bordetella pertussis in clinical samples by colorimetric detection of competitive PCR products
- 1998
-
Ingår i: Acta Pathologica, Microbiologica et Immunologica Scandinavica (APMIS). - : John Wiley & Sons. - 0903-4641 .- 1600-0463. ; 106:7-12, s. 1041-1048
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Quantification of microorganisms is an important part of the normal diagnostic work of a clinical microbiology laboratory. Traditionally the diagnosis of pertussis is subject to a yes or no approach with no quantitative dimension. This can, however, be of interest as a factor when judging the risk of a patient spreading the bacterium and as a research tool. The aim of the present study was to develop a PCR-based quantitative assay for Bordetella pertussis DNA in clinical nasopharyngeal aspirates by combining a quantitative PCR with a colorimetric detection principle, DIANA (detection of immobilised amplified nucleic acid). A competitor to the PCR target sequence in IS-481, containing a lac-operator, was constructed and calibrated, and a test protocol prepared. A total of 46 clinical nasopharyngeal aspirates, previously diagnosed using a standard nested PCR assay and quantified by culture, were analysed by the quantitative PCR. The method showed acceptable precision and accuracy considering that it estimates the total number of bacterial genomes while culture detects viable bacteria. Recognised advantages were the simple colorimetric detection, the inborn indication of a working PCR assay, and the possibility of obtaining results even when partial inhibition of the PCR assay was seen. In addition, the quantitative PCR result can be obtained within one day compared to 3–10 days for culture. The present results and the qualities of the quantitative PCR suggest that this assay will be a useful complement in routine diagnostics and in research.
|
|
| 7. |
- Golovliov, Igor, 1958-, et al.
(författare)
-
Long-Term Survival of Virulent Tularemia Pathogens outside a Host in Conditions That Mimic Natural Aquatic Environments
- 2021
-
Ingår i: Applied and Environmental Microbiology. - : Elsevier. - 0099-2240 .- 1098-5336. ; 87:6, s. 1-11
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Francisella tularensis, the causative agent of the zoonotic disease tularemia, can cause seasonal outbreaks of acute febrile illness in humans with disease peaks in late summer to autumn. Interestingly, its mechanisms for environmental persistence between outbreaks are poorly understood. One hypothesis is that F. tularensis forms biofilms in aquatic environments. We utilized two fully virulent wild-type strains: FSC200 (Francisella tularensis subsp. holarctica) and Schu S4 (Francisella tularensis subsp. tularensis) and three control strains, the attenuated live vaccine strain (LVS; F. tularensis subsp. holarctica), a Schu S4 DwbtI mutant that is documented to form biofilms, and the low-virulence strain U112 of the closely related species Francisella novicida. Strains were incubated in saline solution (0.9% NaCl) microcosms for 24 weeks at both 4°C and 20°C, whereupon viability and biofilm formation were measured. These temperatures were selected to approximate winter and summer temperatures of fresh water in Scandinavia, respectively. U112 and Schu S4 DwbtI formed biofilms, but F. tularensis strains FSC200 and Schu S4 and the LVS did not. All strains exhibited prolonged viability at 4°C compared to 20°C. U112 and FSC200 displayed remarkable long-term persistence at 4°C, with only 1- and 2-fold log reductions, respectively, of viable cells after 24weeks. Schu S4 exhibited lower survival, yielding no viable cells by week 20. At 24weeks, cells from FSC200, but not from Schu S4, were still fully virulent in mice. Taken together, these results demonstrate biofilm-independent, long-term survival of pathogenic F. tularensis subsp. holarctica in conditions that mimic overwinter survival in aquatic environments.
|
|
| 8. |
- Kernell Tolf, Malin, et al.
(författare)
-
Programarbete : ett steg på vägen mot öppna prioriteringar
- 2003
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Under 1990-talet infördes i flera landsting en ny typ av organisation som kom att kallas beställar-utförarorganisation. I mitten 1990-talet var denna styrform dominerande i landet. För att förstärka intentionen i beställarutförarorganisationen har s.k. programarbete vuxit fram. En arbetsmodell som utvecklades i Landstinget i Östergötland i mitten av 1990-talet, och som sedan har anammats av andra landsting.Denna rapport redovisar resultaten av en kartläggning som gjordes i åtta landsting/regioner under 2002. Studiens syfte var att kartlägga förekomsten av programarbete i landstingen, att studera på vilket sätt landstingen bedriver detta och om möjligt definiera vad som kan karaktäriseras som programarbete.I rapporten belyses följande frågeställningar:Vad menas med programarbete?Vilket är syftet med att införa programarbete?Vad ingår i programarbete?Vilka sjukdomsområden har valts ut att ingå i programarbetet och varför har de valts?Hur har organisation och arbetssätt sett ut?Hur är programarbete relaterat till öppna prioriteringar?Faktainsamlingen har dels skett genom intervjuer med centralt placerade tjänstemän i landstingen, dels genom studier av relevant bakgrundslitteratur och av landstingen publicerade rapporter, PM etc. Det har inte ingått i uppdraget att utvärdera programarbete med avseende på effektivitet eller måluppfyllelse, ej heller att värdera de olika programmens resultat eller att rangordna dem på något sätt.De landsting/regioner som ingått i undersökningen är: Landstinget i Östergötland, Västerbottens läns landsting, Västra Götalandsregionen – Hälsooch sjukvårdskansliet i Borås, Stockholms läns landsting – Nordöstra sjukvårdsområdet (NÖSO), Stockholms läns landsting – Centralt, Landstinget Västmanland, Örebro läns landsting samt Region Skåne.Resultatet visar att landstingen bedriver sitt programarbete på ett likartat sätt, men några skillnader kan ändå skönjas. De landsting som var tidiga att börja startade i mitten av 1990-talet, medan en andra grupp startade i början av 2000-talet och är tydligt inspirerade av dem som först anammade arbetsformen. I samtliga landsting betraktas programarbete som en långsiktig och kontinuerlig process, med undantag av två landsting som har avslutat eller gjort uppehåll i sitt programarbete.Behovet av att skapa struktur, ge allsidig kunskap och tydliggöra roller är återkommande svar på frågan vilket behov man ville tillfredsställa när man beslutade sig för att starta med programarbetet. Syftet kan vara flerfaldigt. Framförallt anges att syftet är att bättre belysa och värna om befolkningens behov av hälso- och sjukvård, att skapa ett kunskapsunderlag för politiska prioriteringsbeslut samt att utveckla dialogen mellan politiker och verksamhetsföreträdare. Programarbete kan ses som ett konkret sätt att för ett antal utvalda hälsoproblem beakta och bearbeta de olika moment som ingår i en beställarprocess: behovsanalys, utvärdering, prioritering, styrning och uppföljning.De områden som landstingen valt att studera och som formar olika program är oftast stora och inbegriper ett flertal sjukdomar. Några som återkommer hos flera landsting är stroke, diabetes, demens och psykisk ohälsa. Vilka kriterier som satts upp för valet av områden kan dock skilja sig åt. Några exempel är: misstanke om underförsörjda vårdbehov, sjukdomen/ohälsoområdet representerar ett stort hälsoproblem i befolkningen eller tillhör prioriteringsgrupp ett och två enligt prioriteringsutredningen.Organisationen av programarbetet skiljer sig åt mellan landstingen, men också mellan olika programområden inom landstingen. De flesta har dock någon form av fast struktur med en ledningsgrupp som leder och styr arbetet och har högsta ansvar för arbetets utveckling och form. I alla landsting förutom ett medverkar politiker, antingen i referensgrupper eller i förtroendemannagrupper. Expertgrupper med personal från vården (patientföreträdare) finns alltid med från sjukhusen men även personal från primärvården deltar, fast i något mindre omfattning. Kommuner, intresseorganisationer och patientföreningar har deltagit i varierande grad och personer med hälsoekonomisk kompetens förekommer i ett fåtal fall.Benämningen medicinskt programarbete valdes av Landstinget i Östergötland - som var först - och är den dominerande benämningen på programarbetet hos de landsting som ingår i denna studie. Vi kan dock notera att benämningen hälso- och sjukvårdsprogram vinner i popularitet. Även benämningen på de programområden som studeras skiljer sig åt, där benämningen sjukdomsgrupper eller behovsgrupper förekommer hos ett par av landstingen.Landstingen har dokumenterat sitt arbete i olika omfattning, några i form av tjocka systematiskt genomarbetade rapporter, andra i form av programblad på några sidor. Alla betonar att det är lika mycket själva processen och de möten den innebär som är viktig, som produkten av den (oftast en rapport).Landstingen lyfter fram flera positiva effekter av programarbetet, t.ex. så betonas just förbättrade möjligheter till möten mellan förtroendevalda, sjukvårdspersonal, tjänstemän, kommunen, patienter och medborgare. Att mötas för att diskutera frågor kopplade till sjukdomsgrupper handlar om ett möte på en ny domän där både politiker och verksamhetsföreträdare är nya, men ändå kan lämna värdefulla bidrag. Man får här en arena för möten mellan olika parter för att diskutera och därmed bättre förstå varandras roller och ansvarsområden. För politikerna är fokusgrupper och förtroendemannagrupper viktiga, särskilt för fritidspolitiker som annars kan ha svårt att vara med i diskussionen på samma sätt som heltidspolitiker. För politiker är det ett förtydligande av rollen som förtroendevalda befolkningsföreträdare.Programarbete har utvecklats positivt men det har också framkommit att det finns en del problem längs vägen som behöver bearbetas för att arbetet ska bli framgångsrikt i långa loppet. Att starta upp och etablera programarbete är tids- och resurskrävande och kan till en början möta skepsis från olika håll. Bland sjukvårdspersonal har det ibland funnits en ovilja att delta i arbetet och att avsätta tillräckligt med tid, byggt på att man upplever sig ha tidsbrist eller på att man inte ser värdet med det nya arbetssättet. Något som också lyfts fram är problemet med att få kommunerna att delta i arbetet. Intresset från kommunerna kan vara lågt, eller så är det praktiskt svårt att åstadkomma en lämplig representativitet. Att få primärvården intresserad av att delta i arbetet påtalas också som en svårighet. Även här kan det vara problem med att få en adekvat representativitet eller t.ex. bero på att landstinget omfattar ett stort geografiskt område.I flera landsting är nu programarbetena på väg att bli en naturlig del av styrprocessen och information från programmen bakas in i, och ligger till grund för, avtal och överenskommelser med olika vårdproducenter. Arbetet med öppna prioriteringar har startat på flera håll, i ett första steg med vertikala prioriteringar inom sjukdomsgrupper med framtagandet av olika rangordningslistor, men även i ett andra steg med horisontella prioriteringar mellan olika sjukdomsgrupper.
|
|
| 9. |
|
|
