| 1. |
- Hansen, Karin, et al.
(författare)
-
Trender i kvävenedfall över Sverige 1955-2011
- 2013
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Kvävenedfallet har stor betydning för försurning och övergödning. Uppdraget har finansierats av Naturvårdsverket, med syfte att förbättra underlaget för att följa upp miljökvalitetsmålet Bara naturlig försurning . En ny, unik databas har etablerats, med de flesta mätningar som har skett i Sverige av nederbördsmängder och -kemi på öppet fält från 1955 och fram till idag. Beräkningar av nedfallet av oorganiskt kväve (NO3- + NH4+) med nederbörden (våtdepositionen) vid de sammanlagt 362 mätplatserna visar att nedfallet är högre i hela Sverige idag än när mätningarna startade 1955. Data visar en stor variation i kvävenedfallet mellan mätplatser och år, vilket gör det svårt att detektera statistiskt signifikanta förändringar över tid. Nedfallet av kväve med nederbörden till Sverige ökade signifikant under 20-årsperioden 1970-1989 i sydvästra Sverige, men inte i sydöstra eller norra Sverige. Under 20-årsperioden 1990-2009 skedde ingen förändring av nedfallet i norra eller sydvästra Sverige, men i sydöstra Sverige minskade nedfallet av olika kväveformer med nederbörden signifikant. Parallellt har kvävenedfallet uppskattats med MATCH-modellen med två olika simuleringar. Den ena simuleringen (TRENDMATCH) har använt indata från observerad meteorologi tillsammans med emissioner bestämda inom EMEP-programmet medan den andra (KLIMATMATCH) använder meteorologi från en klimatmodell och emissioner sammanställt för RCP4.5. Den med TRENDMATCH modellerade depositionen visar nedåtgående trender för såväl NO3- som NH4+ från 1990 till 2009 i alla regioner. Resultaten från KLIMATMATCH visar inte lika tydliga trender för NH4+, beroende på att de historiska emissionerna i RCP4.5 databasen både visar upp- och nedåtgående trender för perioden. Trender i kvävenedfall beräknade med MATCH-modellen är till mycket stor del styrda av trender i de emissioner som används av spridningsmodellen. Det kan finnas flera orsaker till att vi inte ser tydliga trender i kvävenedfallet under de senaste decennierna. Trendanalyser kräver data med långa tidsserier, vilket av olika orsaker ofta saknas. Om kvävenedfallet har förändrats, men förändringen är liten, så är det svårt eller omöjligt att urskilja detta ur de stora slumpmässiga mellanårsvariationerna. Det är också möjligt att nedfallet inte har förändrats, trots minskande emissioner i Europa, på grund av ändrade atmosfärskemiska förhållanden (t ex klimat och minskande svavelemissioner), eller om utsläppen av kväve från källor som är av vikt för Sverige inte har minskat i samma utsträckning som emissionerna för Europa som helhet har. Det är också svårt att uppskatta kväveemissioner, vilket i rapporten illustreras av de två emissionsuppskattningar som har använts, där den ena rapporterar minskande emissioner av ammoniak och den andra ökande. För att uppnå precision och statistiskt kunna säkerställa förhållandevis små förändringar i kvävenedfallet, i storleksordningen 20 procent under en period av 20 år, behövs mätningar vid ett stort antal platser runt om i landet. Vi föreslår en genomgång av hur de framtida mätningarna av kvävenedfallet, som utgör basen för övervakningen, bör utformas. En viktig punkt är att existerande stationer med långa tidsserier bör bevaras, något som kräver långsiktig finansiering.
|
|
| 2. |
|
|
| 3. |
|
|
| 4. |
- Bennet, Cecilia, 1974
(författare)
-
The Tropospheric Aerosol - Measurements and Modelling. Case studies in Tanzania and Southeast Asia and development of models for size resolved aerosol simulations on the regional scale.
- 2009
-
Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- The tropospheric aerosol is a complex constituent of the atmosphere that has impacts on health and the climate. This thesis presents five different studies from Tanzania, Southeast Asia and Europe dealing with urban measurements of particle mass and elemental composition, regional scale modelling of ozone and particle mass of inorganic aerosols and development of modules for sea salt emissions and size resolved aerosol particles with aerosol dynamical mechanisms implemented in a regional scale chemistry and transport model (CTM). The first research task, which was measurements in Dar es Salaam, Tanzania, uses information on elemental composition and temporal behaviour to find sources of particulate mass with a simple statistical model. The second research task used available monitored species in Asia to set up and evaluate a regional chemical transport model developed and used for European conditions. This model was then compared to other models in the Asian region. The regional scale model was also set up for Europe to test new parameterisations of sea salt emissions and size distributed aerosols. A conclusion drawn from measurements in Dar es Salaam is that there is an enhanced concentration of small particles of anthropogenic origin in the city. In Southeast Asia, the evaluation of the CTM with respect to ozone was found to be difficult as a result of unrepresentative monitoring data. The study does indicate that the model performance is representative, but more comparisons should be made before concluding that the model is as valid as it is in Europe. An ensemble of models set up for East and Southeast Asia was able to reproduce the temporal variation for monitored particulate nitrate and sulphate. For simulations of the annual mean of nitrate, most models underestimated the measured values. All models in the ensemble either underestimated or overestimated total ammonium at five different stations. The new sea salt emission module overestimated the value of monitored sodium, but the correlation was good. Introducing aerosol dynamics in the model made the bias smaller, but also the correlation decreased. An aerosol dynamics module was successfully implemented in a regional scale CTM and can produce size distributed number and mass of several species. The introduction of aerosol dynamics did not degrade the performance of the model with respect to total inorganic particle mass in Europe.
|
|
| 5. |
- Bennet, Cecilia, et al.
(författare)
-
Vedeldning i Västra Götaland : Rapport till Naturvårdsverket från enkätstudie om eldningsvanor
- 2020
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- I luftföroreningsmodellering är emissioner från vedeldning ett område behäftat med stora osäkerheter. Denna rapport sammanfattar resultaten från en enkät om vedeldningsvanor i sju kommuner, vilket ger en bild av hur vedeldningen i Västra Götaland sker och medför att vi kan förbättra antaganden om vilka emissionsfaktorer som gäller i detta område vid modellering av luftföroreningar. Exempel på insamlad data som påverkar emissioner är användning av torr ved samt eldningsmönster över dygn och år vilket förbättrar den temporala variationen av emissioner. Detta påverkar också hur den spatiala fördelningen av årsmedelhalter eftersom transport av luftföroreningar ser olika ut vid olika tidpunkter. Underlaget används för emissionsberäkningar i projektet SCAPIS-luft. Både resultat och enkät är fritt tillgängligt att användas av andra för emissionsmodellering och undersökningar av eldningsvanor i olika regioner. Ytterligare datainsamlingar om eldningsvanor i Sverige behövs för att med större säkerhet kunna estimera dessa utsläpp.
|
|
| 6. |
- Bennet, Hedvig, et al.
(författare)
-
Serotonin (5-HT) receptor 2b activation augments glucose-stimulated insulin secretion in human and mouse islets of Langerhans.
- 2016
-
Ingår i: Diabetologia. - : Springer Science and Business Media LLC. - 1432-0428 .- 0012-186X. ; 59:4, s. 744-754
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- The Gq-coupled 5-hydroxytryptamine 2B (5-HT2B) receptor is known to regulate the proliferation of islet beta cells during pregnancy. However, the role of serotonin in the control of insulin release is still controversial. The aim of the present study was to explore the role of the 5-HT2B receptor in the regulation of insulin secretion in mouse and human islets, as well as in clonal INS-1(832/13) cells.
|
|
| 7. |
|
|
| 8. |
|
|
| 9. |
- Gustafsson, Mats, et al.
(författare)
-
Slitagepartiklar från vägbeläggningar med gummiinblandad bitumen : jämförelser med referensbeläggning
- 2011
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Dubbdäcksslitage av vägbeläggningar orsakar emissioner av inandningsbara partiklar (PM10) vars tillåtna halt i omgivningsluften är reglerad enligt en miljökvalitetsnorm. Ett sätt att minska partikelemissionen är att anpassa beläggningarnas egenskaper. Föreliggande projekt har undersökt betydelsen för partikelbildningen av inblandning av gummi från bildäck i två beläggningars bitumenfas. Undersökningen genomfördes i VTI:s provvägsmaskin där två gummiinblandade beläggningar av olika konstruktion (GAP11 och GAÖ11) och en referensbeläggning (ABS11) undersöktes. De bildade partiklarnas halter och storleksfördelningar studerades.
|
|
| 10. |
- Gustafsson, Mats, et al.
(författare)
-
Utvärdering av städmaskiners förmåga att minska PM10-halter
- 2011
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- I föreliggande projekt har tre städmaskiners effekt på PM10-halterna i luften och på vägytan provats. Två delstudier har genomförts: en i gatumiljö på Sveavägen i Stockholm och en med kontrollerade försök på Barkarby flygplats.Försöken på Sveavägen visade att maskinernas effekt på de totala PM10-halterna var liten. Under särskilt gynnsamma meteorologiska förhållanden kunde dock signifikanta minskningar av det lokala bidraget på upp till 20 % konstateras. Maskin A bidrog oftare till förhöjda partikelhalter vid själva passagen än maskin B, medan maskin B oftare bidrog till förhöjda NOx-halter. Dammförrådet på vägytan visade sig svårt att utvärdera. Längs maskin A:s sträcka fanns dock det huvudsakliga förrådet av damm längs vägkanten, medan förrådet var störst längs vägmitten på maskin B:s sträcka. Försöken på Barkarby visade att maskin B, under torra förhållanden (maskin A utgick) förmådde städa upp ett utlagt material till ca 85–95 % (något lägre för PM10). Vid fuktiga förhållanden (maskin B utgick) var effektiviteten för maskin A drygt 40 % för hela materialet, medan effektiviteten för PM10 var avsevärt lägre (ca 5 %). Maskin C, som endast deltog i det fuktiga försöket, städade upp ca 99 % av det utlagda materialet och effektiviteten för PM10 var densamma.Sammantaget visar detta projekt att städmaskiner kan bidra till minskade halter av PM10 i miljöer där uppvirvling är en viktig partikelkälla, men även att städteknik och stödstrategi behöver utvecklas för att fungera bra under olika meteorologiska förhållanden.
|
|
