| 1. |
|
|
| 2. |
|
|
| 3. |
|
|
| 4. |
|
|
| 5. |
|
|
| 6. |
|
|
| 7. |
- Danielsson, Conny, et al.
(författare)
-
Trace analysis of polychlorinated dibenzo-p-dioxins, dibenzofurans and WHO polychlorinated biphenyls in food using comprehensive two-dimensional gas chromatography with electron-capture detection
- 2005
-
Ingår i: Journal of Chromatography A. - : Elsevier BV. - 0021-9673 .- 1873-3778. ; 1086:1-2, s. 61-70
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Trace analysis of 2,3,7,8-polychlorinated dibenzo-p-dioxins (PCDDs), dibenzofurans (PCDFs) and the 12 WHO-PCBs (four non-ortho and eight mono-ortho congeners that have been assigned toxic equivalence factors, TEFs, by the World Health Organisation) was conducted by comprehensive two-dimensional gas chromatography with a micro electron-capture detector (GC x GC-mu ECD). Four food matrices (fish oil from herring, spiked cows' milk, vegetable oil and an eel extract) were analysed by two GC x GC laboratories, and four GC-HRMS laboratories generated reference values. The two GC x GC laboratories used different column combinations for separating the target analytes. For the first dimension, non-polar DB-XLB and VF-1 columns were used, and for the second dimension, an LC-50 liquid crystalline column with unique selectivity for planar compounds. The congener-specific and total toxic equivalence (TEQ) data obtained using DB-XLB x LC-50 were in good agreement with results obtained by the GC-HRMS laboratories. The WHO-PCB data obtained with the VF-1 x LC-50 combination was also good, but the PCDD/F concentrations were sometimes overestimated due to matrix interferences. GC x GC-mu ECD using DB-XLB x LC-50 seems to fulfil the European Community requirements of a screening method for PCDD/F and WHO-PCB TEQ in food.
|
|
| 8. |
|
|
| 9. |
- Haglund, Peter, et al.
(författare)
-
Brominated dibenzo-p-dioxins: A new class of marine toxins?
- 2007
-
Ingår i: Environmental Science and Technology. - : American Chemical Society (ACS). - 0013-936X .- 1520-5851. ; 41:9, s. 3069-3074
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Levels of polybrominated dibenzo-p-dioxins (PBDDs) were measured in marine fish, mussels, and shellfish. PBDDs were nondetectable in samples from freshwater environments, and their levels were successively higher in samples from the marine environments of the Bothnian Bay and Bothnian Sea, the West Coast of Sweden, and the Baltic Proper. In Baltic Proper littoral fish the levels of PBDDs generally exceeded those of their chlorinated analogues (PCDDs). This is alarming as some Baltic fish species already are contaminated by chlorinated dioxins to such an extent that they cannot be sold on the European market. By comparing spatial trends in PBDD and PCDD distributions, and PBDD patterns in fish, mussels, and algae, we show that the PBDDs are probably produced naturally, and we propose a route for their biosynthesis. We further show that the levels of PBDDs are high (ng/g wet weight) in mussels, and that the levels increase over time. Finally, we discuss the possibility that the PBDDs have adverse biological effects, and that the levels are increasing as a result of global warming and eutrophication.
|
|
| 10. |
- Haglund, Peter, et al.
(författare)
-
Screening av dioxiner och dioxinlika ämnen i bröstmjölk, fet fisk och annan mat
- 2014
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Syftet med studien var att studera människans exponering för polybromerade dibenso-p-dioxiner och dibensofuraner (PBDD/F), polyklorerade naftalener (PCN) och polyklorerade dibenso-tiofener (PCDT) och avgöra i vilken mån denna exponering kan hänföras till föda. Ett annat syfte var att undersöka om den sammanlagda belastningen av denna typ av ämnen har ökat eller minskat över tid. Dessutom skulle en uppskattning göras av hur stor andel av dioxinreceptoraktiviteten som kan förklaras av PBDD/F, PCN, PCDT samt polyklorerade dibenso-p-dioxiner och dibensofuraner (PCDD/F) och dioxinlika PCBer.Förekomsten av dessa ämnen har undersökts i bröstmjölk insamlad mellan 1997 och 2011, ett antal individuella bröstmjölksprover (för att få en bättre uppfattning om den individuella haltvariationen), matkorgsprover samt vildfångad respektive odlad fisk. Halterna har sedan jämförts med motsvarande för PCDD/F och dioxinlika PCBer. De senare består av PCBer som har ett klor i de sk. orto-positionerna (mono-orto PCB; mo-PCB) eller saknar klor i dessa positioner (non-orto PCB; no-PCB). Den totala dioxinlika toxiciteten (TEQ) beräknades sedan teoretiskt och jämfördes med uppmätta värden från en biotest (DR CALUX).Totalhalten av PCN var relativt hög i modersmjölk, ca 10% av totalhalten av de dioxinlika PCB (dl-PCB). PBDD/F detekterades bara i något enstaka modersmjölksprov och PCDT detekterades inte alls. Vidare var halterna av PCN i princip konstanta över studieperioden (1997-2011) medan dioxinlika PCB och PCDD/F minskade över tid.PCDD/F stod för den största andelen av TEQ (ca 55%) följt av no-PCB (ca 40%) och mo-PCB (3,9 – 5,6%) och PCN (1,2 – 3,0%). PBDD/F återfanns bara över detektionsgränsen i ett prov från 2010 (1,6% av TEQ).TEQ-värden från CALUX-testet stämde mycket väl överens med TEQ-värden beräknade från resultat från kemiska analyser, vilket kan tolkas som att PCDD/F, no-PCB, mo-PCB och PCN bidrar mest till CALUX-TEQ responsen och att övriga dioxin-lika ämnen i proverna står för ett litet bidrag.Den individuella variationen var liknande för samtliga föroreningsgrupper. Totalhalterna av PCN varierade 6,7 gånger (relativ standardavvikelse, RSD 38%), dl-PCB varierade 4,8 gånger (RSD 51%), och PCDD/F varierade 3,1 gånger (RSD 40%).Total- och TEQ-halterna av de dioxinlika ämnena i fet vildfångad fisk följde samma mönster som mjölkproverna med högst halt av dl-PCB följt av PCN, PCDD/F, PBDD/F och PCDT. PBDD/F kunde dock kvantifieras i fler prover (4 av 11) och högst halt, 0,18 pg TEQ/g, uppmättes i sill från Västkusten (vilket motsvarar 14% av total-TEQ). Bidraget från PCN var relativt konstant på ca. 1,5%.Fiskdelen av matkorgen innehöll mest föroreningar följt av kött- och mejeriprodukter samt ägg. De ämnesgrupper som dominerade var dl-PCB och PCN. Dioxinlika PCB förekom i högre halter i fisk medan PCN förekom i högre halter i övriga varugrupper. Något oväntat påträffades PBDD/F i kött- och mejeriprodukter (från ICA) men inte i fisk/fiskprodukter. PBDD/F bidrog med 20% till total-TEQ i kött/köttprodukter och med 6,5% i mejeriprodukter (från en av två leverantörer). Bidragen från PCN var relativt konstant på 1% till 2,5%, dvs ungefär som det för mo-PCB (0,5-4,4%).
|
|
