| 1. |
|
|
| 2. |
|
|
| 3. |
- Andersson, Fia, et al.
(författare)
-
Challenging assessing practice in schools for students with intellectual disabilities
- 2017
-
Ingår i: Book of Abstracts. ; , s. 13-13
-
Konferensbidrag (refereegranskat)abstract
- Within the Swedish special school for children with intellectual disability (ID) issues concerning the improvement and formative assessment of knowledge appropriation are largely unexplored. The teaching practice has generally been organized by means of simple, repetitive tasks with a minimum of variation and a tempo that tends to inhibit, fragmentize and simplify the whole. Thereby contemplated knowledge remains inaccessible and to a simpler assessment practice. However, new demands from the government make teachers face requirements to create more complex assessment practices. This presentation is based upon data from seven case studies focusing teachers experiences from teaching and assessing literacy. The case studies were designed as research-circles, focus groups interviews, or as research and development projects. 120 teachers from different special schools together with researchers were involved. Theoretically, the projects are framed within the Cultural-Historical Activity Theory and focus on two main issues: What is the object of teachers´ assessment work concerning literacy? How do teachers handle a changed teaching assignment – from a simpler to a more complex practice? Results indicate that teachers seem to be hindered by their taken-for-granted assumptions about assessing, i.e. to shift perspective from focusing on what simply could be assessed to what would be worth assessing. By challenging these assumptions, potential changes in assessment practices could be discussed.
|
|
| 4. |
- Andersson, Fia, 1950-, et al.
(författare)
-
Collective Remembering - Möjlighet till synliggörande av en förändrad bedömningspraktik
- 2018
-
Konferensbidrag (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Bedömning av kunskapsutveckling har länge varit lågprioriterat i grund- och gymnasiesärskolan. Enkla uppgifter med ett minimum av variation har tenderat att fragmentarisera undervisningen och lett till en förenklad bedömningspraktik. Nuvarande läroplaner innebär krav på mer komplexa bedömningspraktiker - dock saknas fördjupade uppföljningsstudier. Tillsammans med studenter verksamma i grund- och gymnasiesärskolan genomfördes vårterminen 2017 en studie inom speciallärarutbildningen, specialisering mot utvecklingsstörning, för att undersöka förändringar över tid i grund- och gymnasiesärskolans bedömningspraktiker. Studien inspirerades av tidigare arbeten med gruppsamtal inom ramen för Collective remembering (Konkola, 2000; Berthén, 2007; Berglund & Lindberg, 2015). Samtalen genomfördes med studenterna under ledning av två lärare/forskare. En tidslinje, som visualiserade den kronologiska ordning i vilken deltagarna anställts i särskolan, användes som redskap för att organisera samtalet där korta berättelser fokuserade lokala förhållanden gällande bedömning och bedömningsredskap i särskolans undervisning. Studenterna genomförde därefter gruppsamtal på motsvarande sätt med kollegor på sina arbetsplatser. Analysarbetet genomfördes gemensamt utifrån en verksamhetsteoretisk ansats och innehållet organiserades kronologiskt. Lärdomar av projektet:- studenterna kunde urskilja tydliga spår av kvarvarande traditioner och även skönja förändringar som skett i samband med läroplansreformerna.- studenterna uttryckte att genomförandet av Collective remembering med kollegor erbjöd ett redskap att tillsammans utforska den egna praktiken och tydliggjorde behovet av kollegialt utvecklingsarbete.
|
|
| 5. |
|
|
| 6. |
|
|
| 7. |
|
|
| 8. |
|
|
| 9. |
|
|
| 10. |
- Backman-Bister, Anna, 1976-, et al.
(författare)
-
Musikundervisning i grundsärskolan : en pilotstudie för att kartlägga behovet av praxisutvecklande forskning
- 2020
-
Ingår i: Book of abstracts. ; , s. 77-78
-
Konferensbidrag (refereegranskat)abstract
- I vårt bidrag presenterar vi ett pilotprojekt som vi genomfört med tre musiklärare i grundsärskolan inför en forskningsansökan. Projektet syftade till att undersöka förutsättningarna för ett praktikutveckande forskningsprojekt och vägleda inriktning och design av projektet. Innan pilotprojektet inleddes genomförde vi en kartläggning av tidigare forskning. Litteratursökningen gjordes dels via en internationell forskningsdatabas, dels via manuella sökningar i ett urval vetenskapliga tidskrifter inom det musikpedagogiska och det specialpedagogiska forskningsfältet. Av totalt 118 artiklar som inkluderades i ett första steg fann vi att musikämnet och musikundervisningen har hamnat i bakgrunden i tidigare forskning om musik och elever med intellektuell funktionsnedsättning. En första kategorisering av studierna visar att de har följande fokus: 1. Musik som stöd för något annat och 2. Musikterapi i syfte att utveckla kommunikativt beteende. För kategori 1 identifierade vi vidare fyra underkategorier. Ingen av artiklarna hade ett ämnesdidaktiskt fokus. De som undervisar i musik i grundsärskolan är ofta antingen musiklärare utan utbildning för grundsärskolan eller speciallärare/specialpedagoger utan utbildning i musik. Dessutom förekommer det lärare som varken är utbildade för särskolan eller för musik. Under läsåret 2019/20 uppgick andelen musiklärare med lärarlegitimation och behörighet i musik till 9,3% (https://siris.skolverket.se). Av internationell forskning framgår att lärarnas kompetens för musikundervisning för elever med IF är snarlik (Darrow 2017). Det saknas en nationell utvärdering av musikämnet i grundsärskolan – en demokratibrist jämfört med grundskolan. Att få uttrycka sig på flera olika sätt, även med olika estetiska uttrycksformer, kan idag ses som en demokratisk rättighet, Ferm Almqvist (2016) och Saether (2008) betonar behovet av en inkluderande musikundervisning där eleverna möter musikvärlden och kan erövra ett kulturellt medborgarskap (jfr FNs konventioner om barns rättigheter och konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning). Carlson (2013) använder uttrycket musical becoming för att betona möjligheten att få uttrycka sig musikaliskt, särskilt för personer med komplicerad språklig kommunikation, och för att påvisa att det kan ta form på olika sätt – som musikkonsument, eller som (med)skapare av musik. Pilotstudie: Med ovan nämnda utgångspunkter kontaktades några musiklärare i grundsärskolan om medverkan i en pilotstudie inför en projektansökan. Tre musiklärare i olika delar av Sverige tackade ja. Pilotstudien planerades bestå av två delar: observation av 1-2 lektioner med efterföljande intervju. Under vt 2020 genomfördes en observation och intervju IRL medan två intervjuer genomfördes via Zoom. Resultat från pilotstudien och kartläggningen är följande: 1. Gemensamma förutsättningar för musikundervisningen var att lärarna saknade ett kollegialt sammanhang där de specifikt kunde diskutera grundsärskolans musikundervisning. 2. organisationen av undervisningen, liksom 3. lokalerna där musikundervisningen genomfördes, utgick från grundskolans snarare än grundsärskolans elever. Vi frågade även om lärarnas innehållsliga fokus utifrån de fyra teman som anges i det centrala innehållet i kursplanen, Lsär11 (Skolverket 2018). 4. Gemensamt för lärarna var att temat musicerande återkom som huvudfokus i samtliga intervjuer medan temat ämnesspecifika begrepp gavs en underordnad plats. Vår slutsats är att projektet bör inledas med en kartläggning av lärarnas nuvarande musikundervisningspraktiker som ingång till en Change Laboratory, modell för formativ studie (Virkkunen & Newnham 2013). Data analyseras tillsammans med lärarna för att ligga till underlag för design av iterativt prövande utifrån det lärarna ser som viktigt att förändra för att åstadkomma en musikundervisning som ger förutsättningar för kulturellt medborgarskap och musical becoming.
|
|
