| 1. |
- Bok, Bengt
(författare)
-
De anonyma : om en by vid avgrunden
- 2019
-
Bok (refereegranskat)abstract
- Är sorg beviset på att människor levt här. Minnet och glömskan. Ett försök att rekonstruera, att lägga pussel. Det är ett förbryllande område, som en synvilla. Lägret och villorna tätt samman, hoplänkade. Minnen som aldrig lämnar mig. Det är något här som hela tiden drar mig tillbaka. En plats tyngd av berättelser. Men också arkitekturen, den symmetriska arkitekturen; den omgärdande muren, de grå barackerna, vakttornen. Att stå där i tystnad. Och på andra sidan muren byn, husen och trädgårdarna.Är det så att när man iakttar en och samma plats under en längre tid omvandlas nyfikenheten till ett djupare och djupare intresse och det är då man verkligen börjar se ?Jag närmar mig människorna, söker deras historier. Att leva så nära. Jag går bredvid dem där i byn, sitter i deras kök. De berättar saker för mig och jag lyssnar. Jag möter människor i lägret. Jag samlar deras berättelser.
|
|
| 2. |
- Bok, Bengt
(författare)
-
De anonyma : ett dokumentärt minnes- och transformeringsprojekt
- 2023
-
Ingår i: VIS. - Stockholm : Stockholms konstnärliga högskola. - 2003-024X. ; :9
-
Recension (refereegranskat)abstract
- De anonyma är ett forskningsprojekt om minne och transformering uppdelat i tre delar: en bok, ett ljudverk och en film. De senaste tjugo åren har Bengt Bok flera gånger återkommit till ett före detta koncentrationsläger norr om Berlin. Lägret ligger omgärdat av en by, ett samhälle. Tätt inpå. När han först såg det chockades han av närheten. Hur kunde man leva så nära? Byn fanns även där när lägret var i bruk. Minnet från hans möten, upplevelser och iakttagelser i lägret och byn transformerade han till en bok – som i sin tur transformerats till ett ljudverk och sedan till en film. I den här expositionen undersöker han vad som blir specifikt för de olika uttrycken, de olika verken. Vilka berättarkomponenter följer med, vilka försvinner och vilka tillkommer?
|
|
| 3. |
|
|
| 4. |
- Bok, Bengt, 1954-
(författare)
-
Encounter with the Other : some reflections in interviewing
- 2015. - 1
-
Bok (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- he interview is an art form. Two people meet to talk to each other. They meet to talk about something important, or to talk about the life of the person being interviewed. Reaching deep down inside a person is a process. Being part of this process can make you dizzy, giddy. Interviewing is a job where listening and inquiry often give us someone’s life story. It’s about deciphering a person’s thoughts and testimonies; what he or she says or does not say. The interview is an art form that can be likened to understanding poetry… it’s about interpreting, cracking codes, working things out. An interview must not turn into a polite conversation or discussion, but should be a form of concentrated and honest communication. The interviewer must not be out to please or impress, but should be relatively confident in him/herself without being some kind of emotional superman (übermensch). On the contrary, perhaps the interviewer’s own weaknesses and faults often result in a sensitivity and a capacity to be able to hone in on what is really important in the encounter that is ‘the interview’.The interviewer must be equipped with a certain capacity for empathy with “the Other”. To be able to identify with trong enough to understand that these experiences are not one’s own, but those of the Other. It’s important to learn how to step into an interview with full concentration and presence, then step back and regard and analyse what is happening, and then step back in again. This allows for what is generally a necessary (and healthy) distancing of oneself, as well as some pause for reflection and repose in order to then recharge for the next ‘entry’.If it so happens that I, as the interviewer, have a capacity for empathy and a sensitivity, it’s important that I don’t lose myself in the Other’s situation, but maintain a professional attitude in the interview – a brotherly, professional, attitude. I have had this sensitivity myself since childhood, and in many instances, it has been a curse. However, in recent years I have understood and consoled myself with the fact that it has also been the foundation of my work and my way of approaching people. Without it, I might not have the ‘radar’ that has assisted me in my quest for the Other’s inner self. A journey that I never cease to be fascinated by, as my curiosity is continuously piqued anew.During a walk with a colleague and similarly sensitive soul, it became apparent that we both held a common belief that we had done our best interviews when we were heavily hung over. This was when our senses were at their most open and our own defences completely crushed. There exists a freedom in this parlous state – a freedom in which feelings and intuition have free rein. Where we can detect very subtle signals and undertones from interviewees. Any question can be asked – prestige and our own inner fears do not exist in this state.That said, to subject oneself to a heavy hangover as a working method is a highly unhealthy and just plain crazy idea! For this reason, we must try to achieve this same sense of freedom by other means.And that is what this book deals with. It is based on the encounters I have had and what occurred in these encounters. How can I make use of this experience to achieve… honesty? (not the truth)… and some meaning with it all… How can I prepare myself?
|
|
| 5. |
- Bok, Bengt
(författare)
-
Inferno : en dokumentär berättelse
- 2016. - 1
-
Bok (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Den dokumentära dramaturgin anteckningar från ett sökande är dokumentärfilmaren och radiojournalisten Bengt Boks tankar och frågor kring det dokumentära berättandet och kring sitt eget arbete. Han undersöker och skildrar kreativa skeenden och tillstånd. Det är, med Boks egna ord, en text som försöker utforska det dokumentära berättandets estetiska möjligheter, existentiella frågeställningar och berättartekniska nödvändigheter. Under arbetet med En film om när män badar förde Bok dagboksanteckningar och skrev ner de funderingar och frågor som uppstod under arbetsprocessen. Under varje tillsynes lättåtkomlig historia finns ett hav av mångbottnade val och beslut. Vad vill jag berätta? Hur vill jag berätta det? Varför är dessa personer med i berättelsen? Vad kan kopplas samman och vad måste tas bort? Det mest betydelsefulla för berättandet är enligt Bok att ständigt fokusera på det som ska berättas. Skala bort allt som inte hör dit. Men berättandet får aldrig bli ett redovisande. Man måste våga ge sig hän, våga hitta sitt egna uttryck, våga berätta utan att förklara. Dagboksanteckningarna varvas med möten och tankar från andra produktioner samt funderingar kring berättande, t ex kring skillnader mellan journalistikens och konstens berättande. Vi får också glimtar och minnen från Boks barndom, alla med anknytning till berättandet. Bengt Bok är prisbelönt dokumentärfilmare, radiojournalist och professor på Stockholms dramatiska högskola. Han har bland annat gjort den omtalade radiodokumentären Inferno och filmerna Zigenarhövdingens son, En film om när män badar, I det vita rummet, Herr och fru Konst. På Carlssons har han tidigare kommit ut med Möte med den andre, en bok om dokumentära och journalistiska intervjuer.Sagt om Bengt Boks tidigare bok Möte med den andre: "Efter en stund sugs jag in och fångas av Boks tankar kring intervjuer. Det blir lättare när jag släpper efter, vänjer mig vid Boks öppna sätt att skriva, att pröva och treva sig fram. Man kan läsa texten som en sorts prosapoesi. Bengt Bok bjuder på fragment ur egna intervjuer, suggestiva berättelser om försök att närma sig människors kärna och smärtpunkter... Här handlar det om djupintervjuer... Genren? Spelar ingen roll. Det är allt: psykologi, filosofi, poesi."Tidningen Journalisten
|
|
| 6. |
|
|
| 7. |
- Perski, Kerstin, 1960-
(författare)
-
Levandegörandets poetik : På spaning efter musikdramat Gränsland och transformationen av dramat via text, vokalt och instrumentalt agerande
- 2020
-
Konstnärligt arbete (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- From the librettist’s perspective, the traditional working methods which tend to dominate in the creation of new music drama, often result in a situation where the initial intentions are lost along the way. How can we get away from a rigid methodology, where the different professionals involved in the creation of new music drama have to succumb to a procedure which can be likened to a whispering game? A procedure, where the dramatic content, rather than undergoing an emotional enrichment in its transformation into music, often loses the crucial connections to the initial intentions. This doctoral project aims to reach beyond the whispering game by seeking alternative working methods in the creation of a new music drama with the working title "Borderlands", circling around the subject matter of flight and borders - inner as well as outer. The research identified cross–border methods which, borrowing from the terminology of Martin Buber, can be seen as an attempt to counteract the “I–It” relationship that often results from the genre’s focus on virtuosity. The results might inspire further attempts to find alternative working methods which could ultimately create a stronger “I–Thou” relationship between the performance and the audience.
|
|
