| 1. |
- Borgen, Eva, et al.
(författare)
-
Heterocyclic amines in some Swedish cooked foods industrially prepared or from fast food outlets and restaurants
- 2004
-
Ingår i: Molecular Nutrition and Food Research. - : Wiley. - 1613-4133 .- 1613-4125. ; 48:4, s. 292-298
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Accurate assessment of human intake of mutagenic/carcinogenic heterocyclic ainines (HAs) is necessary for epidemiological studies and future risk assessment. Using questionnaires, the frequency of consumption of specific dishes can be obtained at an individual level and linked to analyzed concentrations of different compounds in corresponding dishes. Some typical Swedish cooked meat dishes, hamburgers and kebab, industrially prepared or from fast food outlets and restaurants, were analyzed regarding their content of 11 different HAs. The amount of each of these compounds was below 0.1 ng/g cooked weight in most of the industrially prepared products. The total amount of HAs was highest in the kebab samples. The intake of HAs from 200 g of the dishes was estimated to range from not detectable levels to 0.6 mug. The results of the present study indicate that the content of HAs in a specific dish may vary with origin, and that the concentrations of HAs in commercial fried meat products are generally low, although some of these food items may contain elevated amounts.
|
|
| 2. |
|
|
| 3. |
|
|
| 4. |
|
|
| 5. |
- Woldegiorgis, Andreas, et al.
(författare)
-
Results from the Swedish National Screening Programme 2005 : Subreport 3: Perflourinated Alkylated Substances (PFAS)
- 2006
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- IVL Svenska Miljöinstitutet har, tillsammans med NILU (Norsk institutt för luftforskning), på uppdrag av Naturvårdsverket genomfört en screening av perflourinerade ämnen (PFAS). Huvudsyftet med studien var att bestämma koncentrationer i olika matriser i miljön, att belysa viktiga transportvägar samt att bedöma sannolikheten för pågående emissioner i Sverige. Studiens resultat skall kunna bidra med underlag för beslut om vidare miljöövervakning av dessa ämnen. I den ursprungliga beställningen ifrån Naturvårdsverket var perflourobutansulfonat (PFBS) det ämne som skulle undersökas men ytterligare 12 PFAS har inkluderats i studien. PFAS har en omfattande användning. Under de senaste decenniet har PFAS blivit mycket uppmärksammade som problematiska föroreningar i miljön. PFAS är som ämnesgrupp mycket toxisk och persistent. En provtagningsstrategi utarbetades utifrån ämnenas möjliga källor. Potentiella punktkällor, diffusa källor (reningsverk) samt bakgrundsstationer valdes ut och provtagningen utfördes i luft, nederbörd, vatten, slam, sediment och fisk. Tre länsstyrelser bidrog med ytterligare nio prover fördelat på ett sedimentprov, fyra slamprover samt fyra vattenprover. Variationen mellan koncentrationer av PFAS var stor både mellan olika substanser och mellan olika provtagningsplatser. Det mest frekvent detekterade PFAS var PFOS. De olika ämnena inom PFAS-gruppen förekom frekvent i proverna från de olika reningsverken vilket indikerar betydelsen av dessa som källa till miljön. Skillnaderna i halter mellan de olika reningsverken var dock stor, både för utgående vatten och för slam. Förhöjda halter av PFAS detekterades även i lakvatten ifrån deponier varför även dessa typer av anläggningar bör betraktas som källor till spridning i miljön. I de luftprover som analyserats var PFOS, PFOA och PFOSA de vanligast förkommande av de i studien ingående PFAS. För PFOS och PFOSA var halterna i prover ifrån urban miljö förhöjda jämfört med bakgrundsproverna medan luftproverna insamlade i anslutning till utvald punktkälla ej var högre än de uppmätta bakgrundshalterna. Långväga transport föreslås som en viktig spridningsväg för PFAS. Även i nederbördsprover var PFOS och PFOA vanligt förekommande dock ej PFOSA. Ett mönster som kunde skönjas var att sulfonamiden PFOSA företrädelsevis detekterades i luft samt fasta matriser (sediment, slam) emedan den telomera föreningen 1,1,2,2-tetrahydroperflourooktansulfonat detekterades vanligen i vattenprover (nederbörd, ytvatten).
|
|
| 6. |
|
|
