| 1. |
- Andreassen, Maria, et al.
(författare)
-
The psychosocial impact of eye-gaze assistive technology on everyday life of children and adults
- 2024
-
Ingår i: Annals of Medicine. - : Taylor & Francis. - 0785-3890 .- 1365-2060. ; 56:1
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- PurposeThis study investigates the psychosocial impact of eye-gaze assistive technology (EGAT) in both children and adults with long-term experience using eye-gaze assistive technology in everyday life, as well as the psychosocial impact as related to duration of use.MethodsIn this descriptive comparative study, 34 adult and 27 child EGAT users participated in a structured individual interview using the Psychosocial Impact of Assistive Devices Scale (PIADS).ResultsThe participants’ age ranged from 5–74 years, 50% were female and 52% had been diagnosed with cerebral palsy. The EGAT had a positive psychosocial impact on competence, adaptability, and self-esteem among adult and child users. Competence was the only subscale with a higher value for adults (p = 0.038), compared to children. The items with the highest impact for the psychosocial aspects were quality of life, ability to participate, and self-esteem. The adults had longer duration of use than children, but for high-, medium-, and low-duration users, the device showed a positive psychosocial impact.ConclusionsParticipants considered EGAT to have high positive impacts for participation and quality of life. The study adds new knowledge in that high positive psychosocial impact may be found even among low-duration users of EGAT, which is important to consider for service providers.
|
|
| 2. |
- Baric, Vedrana B., et al.
(författare)
-
Partnering for change (P4C) in Sweden : a study protocol of a collaborative school-based service delivery model to create inclusive learning environments
- 2023
-
Ingår i: BMC Public Health. - : Springer Nature. - 1471-2458. ; 23:1
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Background: Inclusive learning environments are considered as crucial for children's engagement with learning and participation in school. Partnering for change (P4C) is a collaborative school-based service delivery model where services are provided at three levels of intensity based on children's needs (class, group-, individual interventions). Interventions in P4C are provided universally to support all children with learning, not only children with special education needs (SEN), and as such are expected to be health-promoting.Aim: The aim of the study is to evaluate the effectiveness and cost-effectiveness of P4C as well as school staff members' and children's experiences after P4C.Methods: In a parallel, non-randomised controlled intervention design, 400 children, aged 6-12 years, and their teachers, will be recruited to either intervention classes, working according to the P4C, or to control classes (allocation ratio 1:1). Data will be collected at baseline, post-intervention (4 months), and 11 months follow-up post baseline. The primary outcome is children's engagement with learning in school. Secondary outcomes include for example children's health-related quality of life and wellbeing, occupational performance in school, attendance, and special educational needs. The difference-in-differences method using regression modelling will be applied to evaluate any potential changes following P4C. Focus group interviews focusing on children, and professionals' experiences will be performed after P4C. A health economic evaluation of P4C will be performed, both in the short term (post intervention) and the long term (11-month follow-up). This study will provide knowledge about the effectiveness of P4C on children's engagement with learning, mental health, and wellbeing, when creating inclusive learning environments using a combination of class-, group- and individual-level interventions.
|
|
| 3. |
- Borgestig, Maria, 1968-, et al.
(författare)
-
Change in eye controlled performance over time with an eye tracker controlled system, used by children with severe physical disabilities
- 2013
-
Ingår i: Assistive Technology Research Series. - Amsterdam : IOS Press. - 1383-813X .- 1879-8071. - 9781614993032 - 9781614993049 ; 33, s. 473-477
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- The aim of this study was to describe how speed and accuracy in eye controlled computer performance changed over time for children with severe physical disabilities that used eye tracker controlled system (ETCS) in daily activities as an effect of assistive technology (AT) intervention. Data was collected with diaries and with Compass software. The preliminary results from this study from the first four children indicate that two children improved significantly in eye controlled performance up to 19 months since start of ETCS usage in daily activities.
|
|
| 4. |
- Borgestig, Maria, et al.
(författare)
-
Dator i skolarbetet : För elever med funktionsnedsättning
- 2011
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Elever med rörelsehinder kan ha stor nytta av dator i skolarbetet, när datorn är integrerad i skolarbetet och får fungera som ett kompensatoriskt hjälpmedel för eleven. En del elever med rörelsehinder anser att de inte får möjlighet att använda dator i skolarbetet i den utsträckning de behöver. Den här skriften handlar om de eleverna.Bakgrunden är ett projekt som pågick läsåret 2008 - 2009. Den övergripande målsättningen var att öka möjligheterna för elever med rörelsehinder att använda dator på det sätt de önskar. Projektet utgick från elevernas önskemål och deras behov stod i centrum. Samarbetet mellan elev och lärare var en annan viktig utgångspunkt för projektets genomförande. I projektet deltog en grupp elever med rörelsehinder som huvudsakligen gick på högstadiet och gymnasiet.Projektet började med att 15 elever som önskade delta valde en lärare på sin skola som de ville skulle delta tillsammans med dem. Därefter erbjöds lärarna tillsammans med elevernas assistenter en kursdag om datorns möjligheter i skolarbetet. Kursdagen genomfördes i samarbete med Specialpedagogiska skolmyndigheten (SPSM). Efter kursdagen genomfördes planeringsmöten för varje elev. Mål formulerades för hur datorn skulle användas i skolarbetet. Efter två och fyra månader utvärderade eleverna sina mål.Innan projektstart ansåg en majoritet av lärarna att de inte fått tillräckligt med kompetensutveckling kring den aktuella eleven. Lärarna behövde stöd för att utnyttja datorn på bästa sätt för eleverna. De ansåg att datorn var ett viktigt pedagogiskt verktyg för eleven.Resultatet/utvärderingen visade att en majoritet av de uppsatta målen var uppfyllda vid elevernas utvärderingar och eleverna med uppfyllda mål tyckte att målen hade underlättat skolarbetet. Eleverna upplevde sig mindre beroende av andra när de använde dator. Samtidigt upplevde de sig mindre kompetenta efter projektets insatser jämfört med vid projektstart. Lärarna var överlag positiva till att sätta mål och nästan alla lärare ansåg att målformulering är en bra metod. De ansåg att målen underlättade skolarbetet för eleverna och kunde bidra till att eleven upptäcker nyttan med dator. Samtidigt ansåg lärarna att de saknade kunskap för att sätta mål själva och att de behövde stöd utifrån för att uppnå målen. De flesta lärarna kunde tänka sig att använda arbetssättet igen till andra elever som komplement till andra åtgärder.Med den här skriften vill vi försöka ge inspiration till lärare när det gäller datorns möjligheter för elever med funktionsnedsättning. Vi vill också visa på olika samarbetspartner som lärare kan ta hjälp av. Slutligen vill vi visa hur arbetet kan formaliseras och utvärderas genom att sätta mål. Skriften består av två delar, i första delen beskrivs projektets resultat och i andra delen beskrivs arbetssättet, som vi valt att kalla för Inspiration – Samarbete – Mål.Vår slutsats är att det beskrivna arbetssättet kan ge elever bättre möjligheter att använda dator i skolarbetet och att både elev och lärare behöver stöd för att lyckas. Det blev tydligt i projektet att eleverna var beroende av lärarnas engagemang i genomförandet av målen. Det blev också tydligt att lärare kan behöva stöd av andra med kunskap om elevens funktionsnedsättning och alternativa verktyg för att sätta mål. Arbetssättet kan behöva utvärderas för fler elever.
|
|
| 5. |
- Borgestig, Maria, 1968-, et al.
(författare)
-
Dator i skolarbetet : För elever med funktionsnedsättning
- 2010
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Elever med rörelsehinder kan ha stor nytta av dator i skolarbetet, när datorn är integrerad i skolarbetet och får fungera som ett kompensatoriskt hjälpmedel för eleven. En del elever med rörelsehinder anser att de inte får möjlighet att använda dator i skolarbetet i den utsträckning de behöver. Den här skriften handlar om de eleverna.Bakgrunden är ett projekt som pågick läsåret 2008 - 2009. Den övergripande målsättningen var att öka möjligheterna för elever med rörelsehinder att använda dator på det sätt de önskar. Projektet utgick från elevernas önskemål och deras behov stod i centrum. Samarbetet mellan elev och lärare var en annan viktig utgångspunkt för projektets genomförande. I projektet deltog en grupp elever med rörelsehinder som huvudsakligen gick på högstadiet och gymnasiet.Projektet började med att 15 elever som önskade delta valde en lärare på sin skola som de ville skulle delta tillsammans med dem. Därefter erbjöds lärarna tillsammans med elevernas assistenter en kursdag om datorns möjligheter i skolarbetet. Kursdagen genomfördes i samarbete med Specialpedagogiska skolmyndigheten (SPSM). Efter kursdagen genomfördes planeringsmöten för varje elev. Mål formulerades för hur datorn skulle användas i skolarbetet. Efter två och fyra månader utvärderade eleverna sina mål.Innan projektstart ansåg en majoritet av lärarna att de inte fått tillräckligt med kompetensutveckling kring den aktuella eleven. Lärarna behövde stöd för att utnyttja datorn på bästa sätt för eleverna. De ansåg att datorn var ett viktigt pedagogiskt verktyg för eleven.Resultatet/utvärderingen visade att en majoritet av de uppsatta målen var uppfyllda vid elevernas utvärderingar och eleverna med uppfyllda mål tyckte att målen hade underlättat skolarbetet. Eleverna upplevde sig mindre beroende av andra när de använde dator. Samtidigt upplevde de sig mindre kompetenta efter projektets insatser jämfört med vid projektstart. Lärarna var överlag positiva till att sätta mål och nästan alla lärare ansåg att målformulering är en bra metod. De ansåg att målen underlättade skolarbetet för eleverna och kunde bidra till att eleven upptäcker nyttan med dator. Samtidigt ansåg lärarna att de saknade kunskap för att sätta mål själva och att de behövde stöd utifrån för att uppnå målen. De flesta lärarna kunde tänka sig att använda arbetssättet igen till andra elever som komplement till andra åtgärder.Med den här skriften vill vi försöka ge inspiration till lärare när det gäller datorns möjligheter för elever med funktionsnedsättning. Vi vill också visa på olika samarbetspartner som lärare kan ta hjälp av. Slutligen vill vi visa hur arbetet kan formaliseras och utvärderas genom att sätta mål. Skriften består av två delar, i första delen beskrivs projektets resultat och i andra delen beskrivs arbetssättet, som vi valt att kalla för Inspiration – Samarbete – Mål.Vår slutsats är att det beskrivna arbetssättet kan ge elever bättre möjligheter att använda dator i skolarbetet och att både elev och lärare behöver stöd för att lyckas. Det blev tydligt i projektet att eleverna var beroende av lärarnas engagemang i genomförandet av målen. Det blev också tydligt att lärare kan behöva stöd av andra med kunskap om elevens funktionsnedsättning och alternativa verktyg för att sätta mål. Arbetssättet kan behöva utvärderas för fler elever.
|
|
| 6. |
- Borgestig, Maria, 1968-, et al.
(författare)
-
Eye gaze performance for children with severe physical impairments using gaze-based assistive technology : a longitudinal study
- 2016
-
Ingår i: Assistive technology. - : Taylor & Francis Group. - 1040-0435 .- 1949-3614. ; 28:2, s. 93-102
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Gaze-based assistive technology (gaze-based AT) has the potential to provide children affected by severe physical impairments with opportunities for communication and activities. This study aimed to examine changes in eye gaze performance over time (time on task and accuracy) in children with severe physical impairments, without speaking ability, using gaze-based AT. A longitudinal study with an AB design was conducted on ten children (aged 1–15 years) with severe physical impairments, who were beginners to gaze-based AT at baseline. Thereafter, all children used the gaze-based AT in daily activities over the course of the study. Compass computer software was used to measure time on task and accuracy with eye selection of targets on screen, and tests were performed with the children at baseline, after 5 months, 9–11 months, and after 15–20 months. Findings showed that the children improved in time on task after 5 months and became more accurate in selecting targets after 15–20 months. This study indicates that these children with severe physical impairments, who were unable to speak, could improve in eye gaze performance. However, the children needed time to practice on a long-term basis to acquire skills needed to develop fast and accurate eye gaze performance.
|
|
| 7. |
|
|
| 8. |
- Borgestig, Maria, et al.
(författare)
-
Föräldrars erfarenheter av ögonstyrd dator i vardagen för barn med omfattande rörelsehinder
- 2019
-
Konferensbidrag (refereegranskat)abstract
- Bakgrund: För barn med omfattande rörelsehinder som saknar tal och som är beroende av assistans i alla vardagsaktiviteter så är ögonstyrd dator ofta enda möjligheten att utföra aktiviteter och kommunicera mer självständigt. Men forskning som fokuserar på föräldrars erfarenheter om användning av hjälpmedlet har saknats. Syftet var att beskriva vad det betyder för föräldrar när deras barn med omfattande rörelsehinder utan tal börjar använda ögonstyrd dator i vardagen.Metod: Intervjuer genomfördes med föräldrar till åtta barn med omfattande rörelsehinder utan tal som använde ögonstyrd dator i vardagen. Intervjuerna analyserades med hermeneutisk ansats.Resultat: För föräldrarna betydde barnens användning av ögonstyrd dator att barnen kunde påverka sin situation vilket gjorde stor skillnad i vardagen. Hjälpmedlet försåg också barnen med möjligheter att visa sin personlighet och kompetens och från föräldrars perspektiv även oändliga möjligheter för barnen att utvecklas. Föräldrarna behövde hantera den skillnad som uppstod mellan barnens förmåga här och nu och alla möjligheter de såg med hjälpmedlet i framtiden. Sammantaget visar studien att barnens användning av ögonstyrd dator väckte ett hopp hos föräldrarna om en bättre framtid för sina barn, där barnen kan utvecklas och få inflytande över sitt liv.Slutsats: Att förstå föräldrars perspektiv på barns användning av ögonstyrd dator i vardagen och vad föräldrar hoppas på är väsentligt för att professionella ska kunna jobba tillsammans med föräldrarna med gemensamt fokus och mål. Det kan också bidra till att professionella blir bättre förberedda på vilket stöd som kan behövas för barnets användning i vardagen.
|
|
| 9. |
- Borgestig, Maria, 1968-, et al.
(författare)
-
Gaze-based assistive technology in daily activities in children with severe physical impairments : an intervention study
- 2017
-
Ingår i: Developmental Neurorehabilitation. - : Taylor & Francis. - 1751-8423 .- 1751-8431. ; 20:3, s. 129-141
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Objective: To establish the impact of a gaze-based assistive technology (AT) intervention on activity repertoire, autonomous use, and goal attainment in children with severe physical impairments, and to examine parents’ satisfaction with the gaze-based AT and with services related to the gaze-based AT intervention.Methods: Non-experimental multiple case study with before, after, and follow-up design. Ten children with severe physical impairments without speaking ability (aged 1–15 years) participated in gaze-based AT intervention for 9–10 months, during which period the gaze-based AT was implemented in daily activities.Results: Repertoire of computer activities increased for seven children. All children had sustained usage of gaze-based AT in daily activities at follow-up, all had attained goals, and parents’ satisfaction with the AT and with services was high.Discussion: The gaze-based AT intervention was effective in guiding parents and teachers to continue supporting the children to perform activities with the AT after the intervention program.
|
|
| 10. |
- Borgestig, Maria, 1968-, et al.
(författare)
-
Gaze-based assistive technology used in daily life by children with severe physical impairments : parents’ experiences
- 2017
-
Ingår i: Developmental Neurorehabilitation. - : Taylor & Francis. - 1751-8423 .- 1751-8431. ; 20:5, s. 301-308
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Objective: To describe and explore parents’ experiences when their children with severe physical impairments receive gaze-based assistive technology (gaze-based assistive technology (AT)) for use in daily life.Methods: Semi-structured interviews were conducted twice, with one year in between, with parents of eight children with cerebral palsy that used gaze-based AT in their daily activities. To understand the parents’ experiences, hermeneutical interpretations were used during data analysis.Results: The findings demonstrate that for parents, children’s gaze-based AT usage meant that children demonstrated agency, provided them with opportunities to show personality and competencies, and gave children possibilities to develop. Overall, children’s gaze-based AT provides hope for a better future for their children with severe physical impairments; a future in which the children can develop and gain influence in life.Conclusion: Gaze-based AT provides children with new opportunities to perform activities and take initiatives to communicate, giving parents hope about the children’s future.
|
|
