| 1. |
- Burcar, Veronika, 1976-, et al.
(författare)
-
Balancing Contradictory Identities : Performing Masculinity in Victim Narratives
- 2011
-
Ingår i: Sociological perspectives. - Berkeley : University of California Press. - 0731-1214 .- 1533-8673. ; 54:1, s. 103-124
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Modern sociological identity analysis argues that people perform a preferred identity, rather than revealing an essential self. But what if a given situation necessitates performance of apparently incompatible identities? Earlier research seems to suggest that people will resist one identity and foreground another. Here, the authors present another strategy of delicately balancing the performance of conflicting identities. Their interviews of Swedish young men who were victims of violence reveal that this identity balance occurs through emphasizing and defending the threatened but seemingly preferred identity, with reference to the other identity in more subtle terms. As they elaborated on their experiences, these men did not reject a victim identity altogether but subtly or implicitly modified it. They discursively positioned themselves as both "masculine men" and "victims," combining seemingly mismatched identities. They achieve the identity work by describing initiative and defense, accounting for non-resistance, and describing injuries, fear, and sympathy from others. © 2011 by Pacific Sociological Association. All rights reserved.
|
|
| 2. |
- Burcar, Veronika, 1976-
(författare)
-
Betydelsen av etnicitet - unga brottsoffers gestaltningar
- 2010
-
Konferensbidrag (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Detta projekt uppmärksammar brottsoffer och etnicitetsfrågor. I fokus står mellanmänskliga tolkningar av etnicitetens betydelse. Syftet är att analysera etnicitetstillskrivningar hos ungdomar som blivit utsatta för rån eller misshandel av andra ungdomar med "annan etnicitet". Projektet utgår från Malmö där både unga män och kvinnor med såväl "icke-svenskt" som "svenskt" ursprung samtalsintervjuas. Både ungdomar som polisanmält det brott de utsatts för och ungdomar som inte gjort någon polisanmälan ingår i studien. I studien diskuteras "etnisk tillhörighet" utifrån hur identiteter (egna och andras) och kategoriseringar aktualiseras, markeras och formeras. Det paper som kommer att presenteras vid Sociologförbundets årsmöteskonferens fokuserar särskilt på hur några "etniskt svenska" unga män, som blivit utsatta för misshandel eller rån av unga män med annan etnisk bakgrund än "svensk", omtalar och behandlar etnicitet i samtal om våld och offerskap. Ett antal olika berättelser om brottet – där etnicitet i någon mening är centralt – analyseras. I den allmänna diskursen kring ungdomsbrott förknippas inte sällan unga män, främlingar och etniska minoritetsgrupper med kriminalitet och rädsla. Det handlar här om varaktiga stereotyper kring relationen etnicitet/brottslighet. Det tycks därför vara angeläget att studera hur unga "svenska" män som utsatts för brott av andra unga män med "annan etnicitet" faktiskt resonerar kring ungdomsbrott. Begrepp som "etnicitet" och "kriminalitet" är mångfacetterade och i detta projekt läggs vikt vid att studera vilka kategoriseringar, förklaringar och identitetstillskrivningar som återges i relation till dessa.
|
|
| 3. |
- Burcar, Veronika, 1976-, et al.
(författare)
-
Lugnt på stan? : en studie av trygghetsarbete i Landskrona centrum
- 2007
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Hösten 2005 intensifierades de kommunala insatserna mot brott och för trygghet i centrala Landskrona. Bakgrunden var en ökning i antalet anmälda misshandelsfall och personrån samt en medborgarundersökning som visade att Landskronaborna upplevde en stor otrygghet. I föreliggande rapport uppmärksammas delar av trygghetsinsatserna i Landskrona, särskilt Lugnt på stan-projektet och brottsförebyggarnas (Blåjackornas) arbete. Rapporten utgår från statistiskt och etnografiskt material, mediarapportering samt en mindre enkätundersökning. Insatserna har bland annat studerats genom så kallade ”go-alongs” vid vandringar tillsammans med ordningsvakter, fältarbetare och brottsförebyggare. Vidare har representanter från polisen och Socialtjänsten intervjuats. Även centrumhandlare, ungdomar och ”folk på stan” har fått ge sina synpunkter angående trygghet och trygghetsarbete i Landskrona. Studien utvärderar inte enbart effekten av satsningarna utan behandlar också processen, det vill säga sättet på vilket insatserna utförts. Statistiken visar att antalet anmälda misshandelsfall och personrån minskat i Landskrona tätort år 2006. Landskrona utmärker sig dessutom positivt i jämförelse med regional och nationell statistik angående anmäld misshandel. Nedgången i antalet anmälda brott sammanfaller med det intensifierade kommunala trygghetsarbetet. I rapporten beskrivs ökad närvaro av trygghetsaktörer i centrum, medling i kritiska situationer och uppsökande arbete som brottsdämpande och brottsförebyggande insatser, vilka sannolikt har bidragit till den positiva riktningen. Otryggheten i Landskrona tätort verkar emellertid bestå. Rapporten behandlar tänkbara orsaker till detta. Aktörerna i studien beskriver media som en orsak till sin egen eller andra människors upplevda otrygghet; lokalpressen sägs ha bidragit till rädsla särskilt för ungdomar med invandrarbakgrund. En vanlig inställning hos tillfrågade Landskronabor är att andra, det vill säga inte i första hand de själva, blir uppskrämda av lokalpressens artiklar.Bilden av ett centrum tömt på andra individer än ungdomsgäng tycks vara särskilt oroväckande. Enligt aktörerna i studien skulle större lugn och ökad trygghet bli den positiva konsekvensen av att ungdomar ägnade sig åt andra aktiviteter än att ”hänga på stan”. Samtidigt efterfrågas liv och rörelse i centrum; fler individer på stan skapar större trygghet. Det är emellertid ”rätt” personer (dvs. inte unga män med invandrarbakgrund) som eftersöks. Rapporten visar på en speciell problematik relaterad till Landskronabornas rädsla för ungdomsgäng. Fokuseringen på ungdomen som problem får till följd att även skötsamma ungdomar blir potentiella hotfaktorer. I detta avseende tycks unga män med invandrarbakgrund bli särskilt drabbade. Etnisk grupptillhörighet som grund för en polarisering av invånarna i Landskrona uppmärksammas i anslutning till detta. Vidare diskuteras Landskronabornas inställningar till trygghetsinsatserna. Trygghetssktörerna (framförallt brottsförebyggarna) beskrivs i positiva ordalag då det handlar om att hålla ordning på barn och ungdomar som vistas i centrum. Den kritik som förs fram kretsar kring deras otillräckliga befogenheter. I rapporten analyseras även trygghetsaktörernas arbete med att åstadkomma lugn på stan. Fyra olika metoder i trygghetsarbetet beskrivs och tolkas; kunskapsinhämtning, samtal, synlighet och aktiveringar. Det handlar här om trygghetsarbetet som förstärkt social kontroll, i synnerhet av unga killar på offentliga platser. ”Den höga brottsligheten i Landskrona” återkommer ständigt i diskussioner med Landskronabor. Detta utgör en del i en allmän nedgångsdiskurs beträffande staden. Två förhållningssätt till denna diskurs urskiljs i materialet; moralisk indignation och socialt entreprenörskap. Oavsett vilken uppfattning man har om diskussionsämnet (dvs. om det anses överdrivet eller inte) reproduceras bilden av Landskrona som en stad förknippad med kriminalitet.
|
|
| 4. |
|
|
| 5. |
- Burcar, Veronika, 1976-, et al.
(författare)
-
Negotiating a victim identity : Young men as victims of violence
- 2009
-
Ingår i: Journal of Scandinavian Studies in Criminology and Crime Prevention. - Colchester, Essex, UK : Taylor & Francis. - 1404-3858 .- 1651-2340. ; 10:1, s. 37-54
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- This article is based on an interview study of how 10 young male crime victims talk about violent events and actors involved. It focuses on how the young men present their identities as ‘young men’ who have been victims of violent crimes. In their narrations the men struggle with a cultural understanding that ‘masculinity’ is associated with strength and power, while ‘victim’ is associated with weakness and impotence. During the interviews the young men actualize several balancing acts in their presentation of themselves as men and victims in a delicate manner by use of specific word choice, manner of speaking, laughter, etc. The young men are negotiating a victim identity; they portray themselves by careful positioning as both victims and strong and active young men. By this discursive balancing of identities the young men can ‘be manly’ at the same time as they present themselves as victims. In collaboration with the interviewer the participants negotiate how they want to be known; as ‘victim worthy’ young men, with associations to a ‘hegemonic manliness’.
|
|
| 6. |
- Burcar, Veronika, 1976-
(författare)
-
Rädsla för brott : en undersökning om Ljungbyungdomars rädsla för och erfarenheter av brott
- 2002
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- This report presents results regarding fear of crime amongst young people in a small Swedish town, Ljungby. It also considers the experience of violence and other types of crime. A questionnaire was distributed to 320 students in upper secondary school during October 2001. The results from these questionnaires shows that female students more often than male students state that they are worried when they are to walk home alone at night. Nearly 70 % of the women in this study says that they often or sometimes are afraid when they walk home without company. About 90 % of the male students report that they hardly ever feel worried when they walk home alone at night. 41 % of the students state that they sometimes are afraid of crimes. The majority of these students are female. The women state that they are afraid of being raped whilst the men report being afraid of assault. 35 % of the students have been victims of crime. Most of these students report theft. 36 % of these young men and women have been threatened and 24 % of them have been assaulted. The majority in both cases is men. 55 % of the victimized students did not report the incident to the police. The two main accounts for not doing this are the two following; ”it was only a minor crime” and ”the police cannot do anything anyway”.
|
|
