| 1. |
|
|
| 2. |
- Ancker, Klas, et al.
(författare)
-
Arbetsmiljön vid plaståtervinning
- 1993
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Detta projekt har syftat till att beskriva arbetsmiljöriskerna vid plaståtervinning samt att föreslå åtgärder som minskar dessa risker. Med plaståtervinning avses här återvinning som medför omsmältning av plasten, d v s energiutvinning ingår ej. Inte heller ingår sortering av blandad plast eller blandat avfall. I Sverige dominerar återvinning av ren eller relativt ren polyeten. Återvinning av blandad och kraftigt smutsad plast förekommer nästan inte alls. Mätningar i detta projekt visar att bullernivåerna är höga och att dammhalterna är rätt låga på plaståtervinningsföretagen. Trots detta finns det personal som anser att dammet är ett arbetsmiljöproblem. En annan undersökning som gjorts tyder på viss påverkan på andningsorganen på ett plaståtervinningsföretag. Vissa plastkvaliteter ger problem och dessa undviker återvinnarna erfarenhetsmässigt. Det kan t ex röra sig om plast med vissa tillsatsämnen, vissa tryckfärger eller vissa förorenade plastsorter. Erfarenheter från andra länder visar att återvinning av blandad och kraftigt nersmutsad plast ger dåliga arbetsmiljöförhållanden vid sorteringen. Sortering har inte ingått i detta projekt, trots att det ur arbetsmiljösynpunkt skulle kunna vara det värsta momentet vid återvinningen. Det beror på att det knappast förekommer denna typ av återvinning i Sverige idag. Vissa delsteg, t ex tvätt av förorenad plast medför även belastning på den yttre miljön. Ska förorenad plast återvinnas krävs reningsanläggningar till tvättvattnet. Utökad plaståtervinning kräver betydligt mer omfattande undersökningar av arbetsmiljön. Med högre grad av nedsmutsning och större risk att olika plastkvaliteter blandas ökar risken för arbetsmiljöproblem. Rapporten innehåller 3 delar: * Beskrivning av dagsläget och dagens kunskapsläge. Mätningar i projektet. * Allmän checklista som företagen kan använda vid kontroll av den egna arbetsmiljön. Checklistan tar upp flera problemområden som kan förbättras. * Åtgärdsblad för de olika enhetsoperationerna vid plaståtervinningen. Här tas upp speciella risker med just detta steg i plaståtervinningen. Olika åtgärder diskuteras och effekten av olika åtgärder bedöms. I vissa fall tas även miljöaspekter av delsteget upp. Följande åtgärdsblad ingår: råvarukontroll, sönderdelning av stora plastdetaljer och klumpar, malning, tvättning, agglomerering, torkning, transport och mellanlagring, extrudering samt säckning.
|
|
| 3. |
- Antonsson, Ann-Beth, et al.
(författare)
-
En metod för att integrera arbetsmiljö i livscykelanalyser.
- 1995
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Livscykelanalyser, LCA, är ett sätt att analysera miljöpåverkan från vaggan till graven, för t ex produkter. Det innebär att all miljöpåverkan, från utvinning av råvaror, tills produkten blir avfall, ska tas med. LCA ska användas som ett underlag för att styra produktionen i mer miljöanpassad riktning: För att LCA inte ska leda till suboptimeringar, genom att styra tillverkningen mot produkter som är bra för den yttre miljön men som skapar arbetsmiljöproblem, bör arbetsmiljö integreras i LCA. I rapporten diskuteras krav på en sådan metod. En metod för att integrera arbetsmiljö i kvantitativa metoder för LCA föreslås. Den metod som utvecklats bygger på att statistik tas fram ur offentliga register, bl a ISA. Statistik tas fram för följande effekter: * dödsfall p g a olycksfall i arbetet * sjukdagar p g a arbetsskada * sjukdagar över normalt * hörselskador * allergier och eksem. Dessutom föreslås två semikvantitativa effektkategorier: cancer och fosterskador. Metoden har testats genom att ta fram data för några olika delar som ofta ingår i LCA, el- och värmeproduktion, transporter med järnväg, lastbil och flyg samt stålproduktion.
|
|
| 4. |
- Antonsson, Ann-Beth, et al.
(författare)
-
Mineralfiberfragment och 'sjuka hus'-besvär i skolmiljö
- 1995
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Lärare på flera skolor i Göteborg har kopplat irritation av slemhinnor, främst i ögonen, till miljön i skolorna. En hypotes har framlagts att besvären skulle kunna bero på mineralfibermaterial. Besvären antas inte bero på hela fibrer i luften utan på sönderdelade fibrer, fragment. En studie har gjorts för att kartlägga eventuella samband mellan halten mineralfiberfragment, mätt som bl a kisel, i luften på skolor och förekomsten av sjuka hus-besvär, speciellt ögonirritation, bland skolpersonalen. Resultatet av studien är att inga signifikanta positiva samband mellan symptom och totaldammhalten och halterna kisel, kalcium eller järn kunde påvisas. Den specifika hypotesen att mineralfiberfragment skulle vara orsaken till ögonbesvär i skolmiljö har därmed inte kunnat beläggas, eftersom inga positiva samband mellan lufthalten av kisel, kalcium eller järn (som alla förekommer i mineralull) och sjuka hus-besvär kunnat påvisas. Detta motsäger dock inte att mineralfibrer i vissa fall, i andra miljöer än de här undersökta och under exponeringsbetingelser, skulle kunna bidra till sjuka hus-besvär.
|
|
| 5. |
- Antonsson, Ann-Beth, et al.
(författare)
-
Möjligheter och begränsningar avseende användning av slutningsåtgärder för metallhaltiga vatten
- 1992
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Målsättningen för det här fleråriga projektet är att ta fram ett objektivt tekniskt/ekonomiskt underlag avseende olika separationsteknikers möjligheter och begränsningar att sluta en ytbehandlingsanläggning. Tyngdpunkten ligger på metallbeläggningssidan. I den första delen av projektet har vi på laboratoriet behandlat följande provvattentyper från ytbehandlare. - Sköljvatten från förkromning, förkoppring, förnickling och förzinkning - Totalavlopp efter konventionell fällning. Vi har behandlat vattnen med ett stort antal olika separationstekniker. Jonbyte, omvänd osmos, nanofiltrering, indunstning, elektrolys, elektrodialys, sulfidfällning, aktivt kol. Vad gäller avskiljningen av metall kan man konstatera att det går att producera ett vatten med mycket låga resthalter, framförallt med jonbyte, omvänd osmos och indunstning. Investeringskostnaden för dessa metoder ökar nu i nämnd ordning. Det finns många företag som använder separationstekniker i sina system (framför allt jonbyte). Emellertid används dessa oftast för att återanvända sköljvattnet. De metaller som uppkoncentreras fälls oftast ut som metallhydroxider. För att kunna återföra metaller och andra prestationskemikalier till processbadet krävs det att man uppnår rätt koncentration samtidigt som man inte ska återföra föroreningar till badet. Helst ska dessa blödas ut ur systemet. För de tekniker som studerats var avskiljningsförmågan för metall hög för alla metoder utom aktivt kol. För organiskt material var den hög för omvänd osmos och indunstning. För att kunna bedöma möjligheten att återföra koncentrat till baden krävs det kunskap om korrekt badsammansättning, tolerabla avvikelser samt innehåll i de koncentrat som ska återföras. I den här inledande delen av projektet kan vi konstatera att kunskapen kring dessa frågor många gånger är bristfällig. En genomgång av vilka kemikalier som kan finnas i sköljvattnen och vilka inneboende hälsorisker dessa besitter har sammanställts. Med utgångspunkt från detta har sedan tänkbara hälsorisker som kan uppstå vid slutning diskuterats. I etapp 2 kommer arbetsmiljöaspekterna att belysas ytterligare i samband med pilotkörningarna i fält. Jonbyte, omvänd osmos (RO) och indunstning kommer att utprovas under långvariga och realistiska omständigheter. Dessutom kommer Elektrodialys (ED) och elektrolys att utprovas på mer koncentrerade sparsköljar och koncentrat från de andra metoderna.
|
|
| 6. |
|
|
| 7. |
- Bastviken, Sofia, et al.
(författare)
-
Läget i länet? Tillståndet i Östergötlands vattenmiljöer
- 2011
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Östergötland finns många varierande och värdefulla vattenmiljöer. Mer än hälften av länets vattenmiljöer har dock inte tillräckligt bra vattenkvalitet för att nå upp till de mål som antagits inom Sverige och EU. Länets vatten har under lång tid varit utsatt för olika typer av miljöpåverkan från mänskliga verksamheter. I många fall leder det till miljöproblem som algblomningar eller förstörda livsmiljöer.Flera åtgärder genomförs nu för att för att förbättra miljötillståndet i länets vatten. De största hoten mot Östergötlands vattenmiljöer är övergödning, utsläpp av miljögifter och fysisk påverkan i form av t.ex. dikning, dämning och omledning av vatten. Andra mindre omfattande problem är försurning och införsel av främmande arter som ibland tränger undan våra inhemska arter.Övergödning är främst ett problem i sjöar och vattendrag på östgötaslättensamt i kustvattnet. Läckage från jordbruksmark, utsläpp av avloppsvatten och förbränning av fossila bränslen är några av de källor som tillför näringsämnen till vattenmiljön. För mycket näring leder bland annat till algblomningar, grumling och syrefria bottnar.Från syrefria bottnar läcker i sin tur fosfor till ovanliggande vatten och det krävs därför kraftiga åtgärdsinsatser för att vända en negativ spiral. Många åtgärder genomförs för att minska utsläpp av näringsämnen, och utsläpp från industri och reningsverk har minskat markant. Än så länge kan vi dock inte utifrån våra miljödata se några tydliga förbättringar i miljötillståndet. Detta beror på att det efter decennier av utsläpp finns stora mängder näringsämnen upplagrade i mark och bottensediment. De ”gamla synderna” medför att det tar tid innan vi ser resultat av de åtgärder som hittills genomförts.De senaste tio åren har dessutom varit blötare än tidigare och under nederbördsrika år läcker generellt mer näringsämnen från mark till vatten. Länsstyrelsen arbetar tillsammans med kommuner, vattenråd och andra berörda parter inom länet för att förbättra miljötillståndet.Takten på åtgärdsarbetet har ökat under senare år och förhoppningsvis återspeglar det sig snart i våra mätdata. Mycket har också hänt på miljögiftsområdet och halterna av flera miljögifter har minskat under senare år. Men faran är inte över, hela tiden framställs nya kemikalier som förr eller senare hamnar i vattenmiljön. Genom så kallade screeningundersökningar försöker Länsstyrelsen hitta nya ämnen som kan hota miljön och människors hälsa. Nya regelverk inom EU gör det också enklare att få kontroll på kemikalier samt att minska utsläppen. Många av de ämnen och produkter som vi använder i vår vardag återfinns i miljön, till exempel bisfenol A och nonylfenol. Länsstyrelsen och kommunerna arbetar också för att minska spridning av föroreningar från redan förorenade mark- och vattenområden som till exempel i Gusum och Valdemarsviken. Ett kvarstående problem, i såväl Östergötland som övriga Sverige, är också det höga kvicksilverinnehållet i sötvattenslevande fisk. För att öka kunskaperna om förekomst och spridning av miljögifter i länet har Länsstyrelsen och Motala ströms vattenvårdsförbund utökat övervakningen av miljögifter.Ett annat utbrett miljöproblem i länets sjöar och vattendrag är olika former av fysiska förändringar. Människan har under lång tid utnyttjat vattnet för olika ändamål, ofta utan hänsyn till växt- och djurliv. Flera sjöar har torrlagts eller sänkts för att kunna bruka marker som översvämmats eller varit försumpade. Nästan alla större vattendrag i länet är idag utbyggda med vattenkraftverk och regleringsmagasin.Ingreppen har förändrat vattnets naturliga väg och flöde, och dammar utgör dessutom ofta vandringhinder för t.ex. fisk. I länet pågår nu flera projekt för att åtgärda vandringshinder och återställa rensade vattendrag till mer naturliga förhållanden, med bättre förutsättningar för fisk och andra organismer.Ett mindre utbrett problem i länets sjöar och vattendrag är försurning. Tack vare att stora områden i länet består av kalkhaltiga jordar som buffrar surt nedfall har vi inte lika stora problem med försurning som många andra län. Problem med försurning är störst i länets norra och södra skogsbygder. Orsaker till försurningen är utsläpp från transporter, energianläggningar, industri och jordbruk.Utsläppen av svavel och kväve har minskat kraftigt under de senaste tio åren, men återhämtningen tar tid och flera vatten måste därför kalkas under en lång tid framöver.I länets vattenmiljöer finns flera främmande arter som kommit hit med människans hjälp. De allra flesta arter är harmlösa, medan vissa tränger undan våra inhemska arter och därmed minskar den biologiska mångfalden. En art som ställt till med stora problem i länets vatten är signalkräftan. Signalkräftan sprider kräftpest till vår inhemska flodkräfta och flodkräftan är nu akut hotad. Den låga salthalten gör att Östersjöns ekosystem är extra känslig för påverkan i och med att flera av de arter som lever här lever nära eller på gränsen av vad de klarar av. De är mer eller mindre stressade av salthalten och är därför ofta känsligare än när de förekommer i sin ursprungsmiljö. Ökad konkurrens från främmande arter kan bidra till att de ursprungliga arterna får svårare att överleva. Under senare år har två främmande arter, havsborstmasken Marenzelleria och tusensnäckan Potamopyrgus antipodarum blivit allt vanligare på bottnarna i östgötaskärgården. Dessa arter är särskilt vanliga i länets innerskärgårdar och det finns risk att de tränger ut inhemska bottendjur.Eftersom havsborstmasken Marenzelleria kan gräva mycket djupa gångar i bottnarna kan de bidra till ökad frisättning av miljögifter och näringsämnen som länge legat begravda i sedimenten. Tillgången på grundvatten är generellt god i länet, men olika former av mänsklig påverkan riskerar att förorena grundvattnet. Övervakningen av grundvattenmagasin är relativt nystartad och vi vet ännu relativt lite om grundvattnets kvalitet. De undersökningar som Länsstyrelsen hittills genomfört har visat spår av både organiska föroreningar och tungmetaller i några av länets grundvattenmagasin.En del av de problem som finns i grundvattnet, som till exempel höga halter av radon, fluorid och uran, kan dock kopplas till naturliga förekomster i berggrunden. Överuttag av grundvatten i kust och skärgårdsområden kan leda till saltvatteninträngning. Eftersom större delen av Östergötland har varit täckt av hav kan grundvattnet även vara påverkat av relikt (gammalt) saltvatten.Den här rapporten är en del i Länsstyrelsens satsning för att öka kunskapen och medvetenheten om länets vattenmiljöer. Tillsammans kan vi verka för att vårda, bevara och förbättra miljötillståndet i våra unika vattenmiljöer.Det pågår ett intensivt förbättringsarbete på flera nivåer, såväl internationellt som nationellt. På den lokala nivån finns ett stort intresse och engagemang inom länets nio lokala samverkansforum, de s.k. vattenråden.Det har aldrig funnits så stor chans att påverka vattenmiljön som nu!
|
|
| 8. |
- Bengtsson, Leif, et al.
(författare)
-
Allt du vill veta om glykoletrar! Vissa glykoletrars kemiska och fysikaliska egenskaper, biologiska effekter, förekomst i arbetsmiljön och mätmetoder.
- 1992
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Glykoletrar har på senare tid tilldragit sig stor uppmärksamhet p.g.a de skador på fortplantningen som uppstått efter exponering (djurförsök) för etylenglykolmonometyler (EGME), etylenglykolmonoetyleter (EGEE) eller motsvarande estrar (EGMEA och EGEEA). Upptäckterna har resulterat i nya, lägre hygieniska gränsvärden i en rad länder däribland Sverige. Glykoletrar används bl.a. i färg, lack lim, färgborttagningsmedel, rostborttagningsmedel, biltvättmedel, rengöringsmedel, hydrauloljor, skäroljor, bekämpningsmedel, bromsvätskor och kosmetika. Uppgifter från Kemikalieinspektionens produktregister 1985 och 1990 visar att användningen av vissa av glykoletrarna (EGEE, EGEEA och DEGBE) minskat markant medan användningen av andra ökat markant. Undersökta propylenglykoletrar samt etylenglykolmonobutyleter (EGBE) tycks inte ge upphov till reproduktionsstörningar. EGBE samt i mindre utsträckning även EGME och EGEE påverkar blodet med bl.a. minskat antal röda blodkroppar som följd. Några undersökta dietylenglykoletrar har haft viss effekt på reproduktion eller blodbild. Inga tecken som tyder på att glykoletrar skulle ge upphov till skador på arvsanlagen eller orsaka cancer har framkommit i de få undersökningar som rapporterats. Ett fall av kontaktallergi mot EGMEA finns rapporterat. Flera fall av hjärnskador efter långvarig och hög exponering för EGME har rapporterats. Glykoletrar tas upp lätt via både lungor och hud. Risken för hudupptag får dock anses större än risken för inandning av större mängder p.g.a. glykoletrarnas låga flyktighet. De glykoletrar som undersökts beträffande miljöeffekter kan betraktas som relativt lågtoxiska mot vattenlevande organismer. Nedbrytbarheten varierar mellan olika glykoletrar och endast ett fåtal av undersökta produkter uppnår kriteriet för lättnedbrytbarhet. Det tillgängliga faktaunderlaget, ibland knapphändigt, ger inte anledning att miljöfarlighetsmärka genomgångna glykoletrar. Åtgärder för att minska exponeringen för glykoletrar kan vara: - byte till mindre hälsoskadlig produkt, - inkapsling eller punktutsug vid enskilda arbetsplatser, - personlig skyddsutrustning som t.ex. andningsskydd och handskar. Provtagnings- och analysmetoder behandlas också i rapporten.
|
|
| 9. |
- Bentham, James, et al.
(författare)
-
A century of trends in adult human height
- 2016
-
Ingår i: eLIFE. - 2050-084X. ; 5
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Being taller is associated with enhanced longevity, and higher education and earnings. We reanalysed 1472 population-based studies, with measurement of height on more than 18.6 million participants to estimate mean height for people born between 1896 and 1996 in 200 countries. The largest gain in adult height over the past century has occurred in South Korean women and Iranian men, who became 20.2 cm (95% credible interval 17.522.7) and 16.5 cm (13.319.7) taller, respectively. In contrast, there was little change in adult height in some sub-Saharan African countries and in South Asia over the century of analysis. The tallest people over these 100 years are men born in the Netherlands in the last quarter of 20th century, whose average heights surpassed 182.5 cm, and the shortest were women born in Guatemala in 1896 (140.3 cm; 135.8144.8). The height differential between the tallest and shortest populations was 19-20 cm a century ago, and has remained the same for women and increased for men a century later despite substantial changes in the ranking of countries.
|
|
| 10. |
- Bentham, James, et al.
(författare)
-
A century of trends in adult human height
- 2016
-
Ingår i: eLIFE. - : eLife Sciences Publications Ltd. - 2050-084X. ; 5
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Being taller is associated with enhanced longevity, and higher education and earnings. We reanalysed 1472 population-based studies, with measurement of height on more than 18.6 million participants to estimate mean height for people born between 1896 and 1996 in 200 countries. The largest gain in adult height over the past century has occurred in South Korean women and Iranian men, who became 20.2 cm (95% credible interval 17.5–22.7) and 16.5 cm (13.3– 19.7) taller, respectively. In contrast, there was little change in adult height in some sub-Saharan African countries and in South Asia over the century of analysis. The tallest people over these 100 years are men born in the Netherlands in the last quarter of 20th century, whose average heights surpassed 182.5 cm, and the shortest were women born in Guatemala in 1896 (140.3 cm; 135.8– 144.8). The height differential between the tallest and shortest populations was 19-20 cm a century ago, and has remained the same for women and increased for men a century later despite substantial changes in the ranking of countries.
|
|
