| 1. |
- Ankarberg, Emma, et al.
(författare)
-
Levels of flame retardants in fish from the Baltic Sea, Sweden
- 2006
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Polybrominated diphenyl ethers (PBDEs) and hexabromocyclododecane (HBCD) are commonly used brominated flame retardants (BFRs) in products such as computers, furniture, carpets and other materials. PBDEs and HBCD are incorporated into the matrix without chemical binding. Since they are not bound to the polymer product, they have the potential to leak and escape into the environment (Hutzinger et al. 1976; Hutzinger and Thoma 1987). Due to their chemical properties, lipophilicity and persistence, these substances have been detected in several biological matrices. The toxic effects are not yet fully understood, but for example, neurodevelopmental as well as thyroid hormone alterations has been reported (for review see Darnerud 2003). For risk assessment purposes, the Swedish National Food Administration has during the last years conducted surveys on levels of selected persistent organic pollutants (POPs) in fish from the Baltic region. These studies have included the “traditional” POPs, such as PCBs, PCDD/DFs, and pesticides, as well as polybrominated diphenyl ethers (PBDEs) and hexabromocyclododecane (HBCD). The aim with the present survey is to obtain relevant BFR data for the ongoing evaluation of levels and trends of these contaminants in fish, as a base for human risk assessment.
|
|
| 2. |
- Ankarberg, Emma, et al.
(författare)
-
Regionala skillnader i intag av persistenta organiska miljögifter hos förstföderskor i Uppsala, Göteborg och Lycksele
- 2007
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Under perioden 2000-2006 samlades bröstmjölk in från förstföderskor i Uppsala, Göteborg, Lund och Lycksele. Syftet med studien var att undersöka om det finns några regionala skillnader i halter av polyklorerade bifenyler (PCBer), klorerade pesticider (hexaklorbensen (HCB), ß-hexaklorocyklohexan (ß-HCH), oxyklordan, trans-nonaklor, DDT och DDT-metaboliter) och bromerade flamskyddsmedel (polybromerade difenyletrar (PBDE) och hexabromcyklododekan (HBCD)) i bröstmjölk. Resultaten visade att vissa signifikanta regionala skillnader i halter av de studerade substanserna förelåg. Skillnaderna var dock små, och inga säkra slutsatser om orsaker till skillnaderna kunde dras. Vissa regionala skillnader i halter av organiska miljögifter i livsmedel har också observerats. I en matkorgsstudie utförd 1999 (Darnerud et al. 2006) köptes livsmedel in i fyra olika städer i Sverige (Malmö, Göteborg, Uppsala och Sundsvall), och högre halter av ΣPCB, ΣDDT och ΣPBDE kunde ses i livsmedel från de södra delarna av Sverige i jämförelse med de norra. Denna tendens till nord-sydlig gradient observerades också i en senare matkorgsstudie som utfördes i samma städer 2005 (Ankarberg et al. 2006). Även den omfattande fiskundersökning som utfördes vid Livsmedelsverket 2000-2003 visade på regionala skillnader i halter i vissa fiskarter (NFA 2003). Studien som redovisas i denna rapport syftar till att genom intagsberäkningar undersöka om det finns regionala skillnader i exponering för organiska miljögifter (dioxiner, dioxinlika PCBer, PCB 153 och p,p´-DDE) från mat. Intagsberäkningarna grundas på en kostenkät, ifylld av mödrarna vid bröstmjölksinsamlingen, med frågor gällande konsumtionen av kött, fågel, fisk, mjölkprodukter, vegetabiliskt fett och ägg under året före graviditeten. Haltdata för de studerade substanserna i olika livsmedel hämtades från undersökningar och kontrollprogram vid Livsmedelsverket. De regionala jämförelser som gjordes inkluderade Uppsala, Göteborg och Lycksele. Den kostenkät som användes i Lund skiljde sig åt från de som användes i Uppsala, Göteborg och Lycksele. Resultaten från Lund kunde därför inte användas i denna undersökning. Trots vissa skillnader i konsumtionsmönster mellan de olika regionerna kunde inte några skillnader i intag av miljögifterna påvisas. Det beräknade medianintaget av dioxiner och dioxinlika PCBer varierade mellan 0,9 och 1,2 pg WHO-TEQ/kg kroppsvikt/dag, mellan 1,3 och 1,9 ng/kg kroppsvikt/dag för PCB 153 och mellan 2,5 och 3,5 ng/kg kroppsvikt/dag för 2 p,p´-DDE. Fisk och skaldjur bidrog till den största delen av intaget av WHO-TEQ (52-61 %). Enligt beräkningarna hade 14 % av kvinnorna intagsnivåer som överskred EU’s tolerabla veckointag för dioxiner och dioxinlika PCBer (14 pg WHO-TEQ/kg kroppsvikt/vecka). Livsmedelsverkets konsumtionsråd gällande fet fisk från Östersjön överskreds av 4 % av kvinnorna, och samtliga av dessa åtta individer fanns med bland dem som överskred TWI. Högexponerade individer karaktäriserades generellt av hög konsumtion av fisk och mjölkprodukter. Det finns inte någon tolerabel intagsnivå framtagen för icke dioxinlika PCBer (t.ex. PCB 153), så för dessa var det inte möjligt att göra några jämförelser. Ingen kvinna i studien överskred JECFA’s tolerabla dagliga intagsnivå för DDT-föreningar (10 μg/kg kroppsvikt/dag). En osäkerhet i de beräknade intagsnivåerna är att det är mycket svårt att minnas och korrekt ange sin konsumtion av olika livsmedel under ett år tillbaka. Dessutom är det troligt att konsumtionen av lax från Östersjön är överskattad eftersom det är mycket ovanligt med sådan fisk i butik. De haltdata som använts i beräkningarna är medel- och medianhalter som kommer från olika analysprojekt vid Livsmedelsverket. Dessa halter kan skilja sig åt från de verkliga nivåerna i de livsmedel som kvinnorna konsumerat. Dessutom användes samma haltdata för samtliga kvinnor, och hänsyn togs alltså inte till eventuella regionala skillnader i livsmedelshalter. Trots dessa osäkerheter tyder resultaten på att svenska förstföderskor från olika delar av landet har exponerats för liknande nivåer av de studerade föreningarna. En korrelationsanalys kunde inte påvisa några samband mellan de beräknade intagen av PCB 153 och p,p´-DDE och nivåerna av dessa substanser i bröstmjölk. Detta beror sannolikt till viss del på att bröstmjölkshalterna av persistenta organiska miljögifter speglar den totala exponeringen under livstiden, och inte bara exponeringen under det senaste året.
|
|
| 3. |
|
|
| 4. |
|
|
| 5. |
|
|
| 6. |
- Bjermo, Helena, et al.
(författare)
-
Lead, mercury, and cadmium in blood and their relation to diet among Swedish adults
- 2013
-
Ingår i: Food and Chemical Toxicology. - : Elsevier BV. - 0278-6915. ; 57, s. 161-9
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- The aim of the present study was to examine the body burden of lead (Pb), mercury (Hg), and cadmium (Cd) in blood among Swedish adults and the association between blood levels, diet and other lifestyle factors. The study was based on a subgroup (n = 273) of the national survey Riksmaten 2010-2011 (4-day food records and questionnaire). Lead, Hg, and Cd were measured in whole blood, and Cd additionally in urine, by mass or fluorescence spectrometry methods. The median values (5-95th percentiles) of the metals in blood were as follows: Pb: 13.4 (5.8-28.6) mu g/L, Hg: 1.13 (0.31-3.45) mu g/L, and Cd: 0.19 (0.09-1.08) mu g/L. All three metals increased with increasing age. Lead levels in blood were positively associated with intakes of game and alcohol, Hg was related to fish intake, and blood Cd related to smoking and low iron stores and to a low meat intake. Body burdens of the studied metals were generally below health based reference values, but several individuals had blood Pb levels above the reference point for possible nephrotoxic and developmental neurotoxic effects. As health effects cannot be excluded, individuals with high Pb exposure should aim at decreasing their body burden, both from food and from other exposure routes. (c) 2013 Elsevier Ltd. All rights reserved.
|
|
| 7. |
|
|
| 8. |
- Bjermo, Helena, et al.
(författare)
-
Serum concentrations of perfluorinated alkyl acids and their associations with diet and personal characteristics among Swedish adults
- 2013
-
Ingår i: Molecular Nutrition and Food Research. - : Wiley. - 1613-4133 .- 1613-4125. ; 57:12, s. 2206-2215
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- ScopeIn this study, food is suggested as a major source of human exposure to perfluorinated alkyl acids (PFAA). We investigated relations between serum levels of PFAA in adults and diet/lifestyle factors nationwide in Sweden. Methods and resultsIn 2010-2011, adults (18-80 years, N = 270) recorded their diet for 4 days and answered a food frequency questionnaire. PFAA were measured in blood serum as well as v-3 fatty acids in plasma phospholipids as a biomarker for fish consumption. Higher levels of PFAA were associated with male sex, increased age, and higher education. Women reporting full breastfeeding for 12 months had 32-44% lower levels of perfluorooctane sulfonate, perfluorooctanoic acid, and perfluorohexane sulfonate than women who never nursed their infants full-time. Serum perfluorooctane sulfonate, perfluorononanoic acid, perfluorodecanoic acid, and perfluoroundecanoic acid were positively related to n-3 fatty acids in plasma (partial r = 0.19-0.34, p 0.05). ConclusionThe relatively strong correlations between biomarkers of fish consumption and certain PFAA suggest that PFAA exposure should be taken into account in health risk and benefit assessment of fish consumption. Breastfeeding appears to be a major source of elimination of certain PFAA among women, and consequently PFAA exposure of nursed infants could be significant.
|
|
| 9. |
- Bjermo, Helena, et al.
(författare)
-
Serum levels of brominated flame retardants (BFRs : PBDE, HBCD) and influence of dietary factors in a population-based study on Swedish adults
- 2017
-
Ingår i: Chemosphere. - : Elsevier BV. - 0045-6535 .- 1879-1298. ; 167, s. 485-491
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- The aim of this study was to investigate associations between serum concentrations of brominated flame retardants and personal characteristics, including diet, in adults participating in a population-based study in Sweden 2010-11. Moreover, observed concentrations were used in a health risk assessment, using published health-based reference values. Serum samples of 170 adult individuals of both sexes were analyzed for 10 PBDE congeners and HBCD by GC-MS. When including concentrations between LOD and LOQ, highest median serum concentration was observed for BDE-153 (1.2 ng/g serum lipid), followed by BDE-209 (0.95 ng/g lipid), BDE-47 (0.49 ng/g lipid) and BDE-100 (0.21 ng/g lipid). Median concentration of HBCD was 0.10 ng/g lipid. A few markedly elevated concentrations of BDE-209, HBCD (77-78 ng/g lipid) and BDE-47 (44 ng/g lipid) were observed. The only statistical significant findings were higher BDE-153 concentrations in men than in women, and positive associations between serum BDE-153 concentrations and consumption of fish (total), beef, mutton and poultry. PBDE concentrations were in accordance with concentrations reported in other European countries but generally lower than those found in North America. Median PBDE serum concentrations observed in adults from Sweden suggest sufficient health protection, when compared with published health-based reference values, although some outliers with high serum concentrations had lower safety margins.
|
|
| 10. |
|
|
