| 1. |
- Djupström, Line
(author)
-
Conservation of saproxylic species : an evaluation of set-asides and substrates in boreal forests
- 2010
-
Doctoral thesis (other academic/artistic)abstract
- Forest management has altered the prerequisite of many species in forest landscapes. The new, more conservation-oriented forest management includes a range of different strategies that aim to prevent losses of biodiversity. Evaluating these strategies is essential in order to identify where they might fall short of their aims and to identify where to make any necessary improvements. In this thesis the importance of different conservation strategies is evaluated in terms of what they might contribute to the conservation of beetles dependent on deadwood. Furthermore, patterns of biodiversity and mechanisms that affect biodiversity are explored. In one study, species richness, composition and substrate characteristics were compared in three conservation strategies: nature reserves, woodland key-habitats and retention patches; and old managed forests that had not been set-aside. In a second study, high-cut stumps and other retained dead wood in clear-cuts were evaluated for their importance in the recruitment of the red-listed beetle Peltis grossa at the landscape level. A third study explored species richness co-variation, surrogate capacity and beta-diversity among bryophytes, lichens, saproxylic beetles and dead wood. A fourth study examined the priority effects among beetles and fungi colonizing high stumps in clear-cuts over a period of 15 years. Overall, woodland key-habitats were found to have a high conservation value in terms of species richness, richness of red-listed species, and diversity of dead wood. Reserves had the highest dead wood diversity; old managed forests had a relatively high number of red-listed species; and retention patches deviated in species composition. Leaving sun-exposed, coarse wood, which eventually develops into brown-rotten wood due to the fungi Fomitopsis pinicola, in a late stage of decay appeared to be a particularly efficient conservation strategy for P. grossa. The third study showed that the richness of red-listed lichens and bryophytes can be used to indicate each other's presence, and dead wood diversity appeared to be an efficient surrogate for beetles and bryophytes. A study of priority effects revealed that two early-colonizing species, Hylurgops palliatus and F. pinicola, positively affected the later colonizing species, P. grossa, whereas Monochamus sutor had a negative effect.
|
|
| 2. |
- Djupström, Line, et al.
(author)
-
Nyttan av naturhänsyn för marksvampar : resultat fem år efter avverkning
- 2022
-
Reports (other academic/artistic)abstract
- Vardagshänsyn är ett viktigt verktyg inom skogsbruket som kan hjälpa många arter att överleva hyggesfasen. Det gäller inte minst den artrika gruppen mykorrhizasvampar med omkring 2000 arter i Sverige, som för sin energiförsörjning är beroende av att leva i symbios med levande träd. Trakthygge resulterar oundvikligen i att merparten av mykorrhizasvamparna dör ut lokalt och behöver återetableras när ny skog växer upp. Knappt 200 av Sveriges mykorrhizasvampar är rödlistade på grund av att de huvudsakligen förekommer i äldre skog eller är ovanliga på grund av speciella miljökrav. Många mykorrhizabildande svamparter, inklusive de rödlistade, har svårt att återetablera sig och missgynnas av trakthyggesbruk. Samtidigt är mykorrhizasvamparnas mycel långlivade och kan leva vidare under många decennier och förmodligen betydligt längre, om det kontinuerligt finns träd på platsen. Enstaka, eller grupper av, hänsynsträd är ett sätt att möjliggöra för rödlistade- och andra mykorrhizasvampar att överleva hyggesfasen och finnas med i det uppväxande beståndet. Senare tids forskning pekar också på att hyggesfasens markeutrofiering selekterar för andra mykorrhizasvampar än de som normalt dominerar i äldre skog. Till exempel verkar vissa skinnsvampar, med sämre förmåga att mobilisera näring från markens organiska material, gynnas på bekostnad av främst spindelskivlingar, som är särskilt effektiva på att frigöra organiskt bundna näringsämnen under fattiga förhållanden.Syftet med studien var att undersöka betydelsen av att lämna olika många hänsynsträd vid avverkning i äldre tallskog för överlevnaden av mykorrhizasvampar, med eller utan kompletterande naturvårdsbränning. Det är en naturvårdsfråga av stor praktisk betydelse, och det är viktigt att kvantifiera vilken effekt olika nivåer och utförande av naturhänsyn kan ha för mängden och artsammansättningen av mykorrhizasvampar på kort och lång sikt, särskilt för naturvårdsintressanta arter.Studien utfördes på Effaråsen, ett storskaligt långtidsexperiment som finns tre mil väster om Mora. Här finns hela skogsbestånd som bränts och/eller avverkats, där den totala nivån av naturhänsyn varierar i en gradient av skötselmetoder som sträcker sig från en allmänt praktiserad nivå till en hög nivå av naturhänsyn. Designen för hänsynen omfattar både lämnade levande träd och skapad död ved, men endast de levande träden, det vill säga intakta träd och katade träd, är av intresse för denna studie.I undersökningen har vi samlat in markprover från varje provyta längs transekter. Den första provtagningen ägde rum 2012 innan avverkning med olika nivåer av naturhänsyn och naturvårdsbränningar genomfördes. Fem år senare, 2017, gjordes en uppföljande undersökning. Markprovernas innehåll av specifika DNA-markörer sekvenserades, identifierades och analyserades med fokus på mykorrhizasvampar. Vi undersökte artsammansättningen, andelen mykorrhizasvamp i det totala svampsamhället samt artantalet i förhållande till avståndet till närmaste träd. Vi lät också utföra en kompletterande studie av fruktkroppsförekomster under hösten 2021, för att bättre kunna undersöka tesen att mycel av rödlistade mykorrhizasvampar och signalarter kan överleva i närheten av hänsynsträd precis som vanligare mykorrhizasvamparter.I markprovsundersökningen identifierades 141 olika arter av mykorrhizasvampar varav fyra rödlistade. Resultaten visar ett starkt samband mellan förekomst av mykorrhiza och närhet till träd. Parallellt med att genomsnittsavståndet till träden på ytorna ökade från i genomsnitt tre meter på kontrollytor utan avverkning till 14 meter vid tre procent naturhänsyn minskade successivt andelen mykorrhizasvamp i förhållande till det totala svampsamhället i marken från 11 procent till 2–4 procent och artantalet av mykorrhizasvampar halverades. Samtidigt förändrades artsammansättningen; förekomster av spindelskivlingar och sandsopp minskade successivt med avtagande hänsyn, medan en speciell skinnsvampsart (Piloderma sphaerosporum, saknar svenskt namn), som sedan tidigare är känd för att dominera svampsamhällen i ungskogar som genomgått en hyggesfas, var mindre påverkad.Överlevnad och förekomst av mykorrhizasvampar efter avverkning är direkt kopplad till mängden rötter i marken och den rumsliga fördelningen av levande rotsystem. Fler kvarlämnade hänsynsträd ledde till högre överlevnad. Naturvårdsbränning i kombination med avverkning gav den största förändringen, det vill säga hade störst påverkan på mykorrhizasvamparnas förekomst, artrikedom och artsammansättning. Den främsta anledningen var hög dödlighet hos kvarlämnade träd på grund av den relativt intensiva bränningen. Inventeringen av fruktkroppar kunde påvisa förekomster av ytterligare fem rödlistade svampar och en signalart vid hänsynsträd och längs kanterna till angränsande trädbärande bestånd eller lämnad kantzon mot vatten.Mykorrhizasamhället med den största naturhänsynen (NS-behandlingen), som motsvarade 50 procent lämnade levande hänsynsträd (inklusive katade träd), skilje sig inte tydligt åt från det på kontrollytor utan avverkning. Här var förekomsten av de dominerande mykorrhizasvamparna mer eller mindre intakt. Det är dessa dominerande arter som svarar för merparten av mykorrhizasvamparnas funktionalitet och driver processer i marken. Vid lägre täthet av kvarlämnade hänsynträd minskar de flesta arternas förekomst successivt med tydligast negativ inverkan på sandsopp och spindelskivlingar, som tros spela en viktig roll för trädens näringsupptag från organiska förråd i måren. En mindre tydlig effekt sågs på skinnsvampar, som tros ha lägre förmåga att mobilisera organiskt bunden näring.Det är oklart vilken betydelse denna förskjutning i dominerande arter kan ha över tid för mykorrhizasvamparnas funktion. Det är också oklart i vilken omfattning återetablering av olika arter sker i brukad skog och om artsammansättningen hinner närma sig den som kännetecknar äldre skogar under en omloppstid. Tidigare undersökningar har visat att tydliga förändringar i svampdiversitet kvarstår minst 50 år efter avverkning av tallskog. Högre nivåer av hänsynsträd är ett sätt att minska effekterna av avverkning på diversiteten av mykorrhizasvampar och troligen också snabba på återgången till ett artrikare samhälle med bevarad funktionalitet.Förmodligen kan de allra flesta rödlistade arter och signalarter av mykorrhizasvampar överleva en avverkning med hjälp av hänsynsträd. Utmaningen är att placera hänsynsträden där naturvårdsintressanta svampar växer. Deras förekomster är oftast inte kända när en skog avverkas och om dom finns i beståndet är deras utbredning väldigt lokal, som regel bara med någon eller några få kvadratmeter stora mycel.Vi bedömer att nyttan blir större för både naturvårdsintressanta och funktionellt mer betydelsefulla arter om hänsynsträd sprids över hygget snarare än att de aggregeras på något sätt eller ställs i grupper. På så sätt bör sannolikheten att hänsynsträdens rotsystem överlappar med mycel från ovanligare arter öka samtidigt som funktionellt viktiga arter, som spindelskivlingar, effektivare kan fortleva och spridas i det uppväxande beståndet.Fler hänsynsträd resulterar otvetydigt i att en större del av det gamla beståndets mykorrhizasvampar kommer att överleva en avverkning och fortleva in i det uppväxande beståndet. Undersökningens fortsättning syftar till att kvantifiera effekterna av olika nivåer av hänsyn som underlag för att bättre kunna göra välgrundade avvägningar mellan produktionsintressen och olika naturvårdsintressen.
|
|
| 3. |
|
|
| 4. |
- Lariviere, Delphine, et al.
(author)
-
Ten years after: Release cutting around old oaks still affects oak vitality and saproxylic beetles in a Norway spruce stand
- 2023
-
In: Agricultural and Forest Entomology. - : Wiley. - 1461-9555 .- 1461-9563. ; 25, s. 416-426
-
Journal article (peer-reviewed)abstract
- It is often suggested to release oaks (Quercus robur) from competition, to ensure their survival and boost their conservational value. However, few studies have explored how long-lasting this effect is and how it affects saproxylic beetles.Ten years after cutting, we investigated effects of different release cutting levels (high, medium, and no release) around 140-year-old retained oaks in a commercial forest with Norway spruce (Picea abies).We evaluated oak vitality using crown and dead wood measurements. Saproxylic beetles were caught in window traps, identified to species level, and grouped according to their association with oak and/or Norway spruce.Released oaks had more light, higher temperatures, greater crown growth, and less dead wood in the crown compared to the no-release control.After 10 years we still found a higher abundance of oak-associated beetles and higher overall species richness of saproxylic beetles in the released oaks. Beetle species composition significantly differed between released oaks and control.We suggest avoiding planting trees beneath retained oaks when regenerating conifer forests and to proceed with conservation management during subsequent thinning by removing regeneration under the oak crowns. We emphasize the benefits of monitoring the retained oaks to maintain tree vitality, habitat quality, and insolation.
|
|
| 5. |
- Larsson Ekström, Albin, et al.
(author)
-
Reinventory of permanent plots show that kelo lichens face an extinction debt
- 2023
-
In: Biological Conservation. - 0006-3207 .- 1873-2917. ; 288
-
Journal article (peer-reviewed)abstract
- Intensive forestry has led to landscape level deficits of important substrates such as deadwood and its associated biodiversity. Several taxa face extinction debts due to continuous declines and lack of regeneration of important habitats. Deadwood-dependent lichens are of great conservation concern due to a general lack of deadwood and due to their slow establishment, especially of rare species. In a field restoration experiment in central Sweden, we studied deadwood-dependent lichens for eight years, their association to different types of deadwood and their response to environmental change caused by variable retention forestry, deadwood enrichment and prescribed burning. Prescribed burning and site preparation caused depauperate lichen species assemblages throughout the study period but retention felling did not majorly affect lichen species assemblages. We found that lichen species were nested along deadwood qualities and deadwood created in the experiment only hosted a subset of lichen species found on kelo wood. Despite large reductions of kelo wood with lichen occurrences over the study period, overall species richness did not decrease. The fact that a large part of the lichen community occur only on kelo wood and that kelo wood is not regenerated implies that lichens associated with kelo wood face an extinction debt. In order to avoid local extinctions of deadwood-dependent lichens, site preparation and prescribed burning should be avoided in areas rich in high quality deadwood. There is urgent need to start creating new kelo wood through reoccurring fires in order to halt the impending extinction debt.
|
|
| 6. |
- Santaniello, Francesca, et al.
(author)
-
Climate impacts of retention forestry in a Swedish boreal pine forest
- 2018
-
In: Journal of Land Use Science. - 1747-423X .- 1747-4248. ; 13, s. 301-318
-
Journal article (peer-reviewed)abstract
- The excessive simplification of forest structure associated with clear cutting can carry risks for biodiversity. Tree retention is an alternative practice that maintains greater structural diversity, but its effects on climate change impacts relative to conventional harvesting are largely unexplored. By integrating field measurements from 12 forest stands with modelling approaches, we investigated the post-harvest effects on radiative forcing of tree retention in a Swedish boreal pine forest. In the near-term, impacts from carbon fluxes and surface albedo were of the same order of magnitude but with opposite sign (warming for carbon and cooling for albedo), with a net warming effect. In the long-term, the net effect turns to cooling, as the forest becomes a strong carbon sink. Retention had a significant effect on climate in the near-term, where differences between the various retention levels are more evident. At increasing tree retention, warming impacts from carbon fluxes tend to decrease, but cooling contributions from surface albedo are less pronounced. Balancing these effects, we find a net climate warming that increases with tree retention.
|
|
| 7. |
- Santaniello, Francesca, et al.
(author)
-
Effects of partial cutting on logging productivity, economic returns and dead wood in boreal pine forest
- 2016
-
In: Forest Ecology and Management. - : Elsevier BV. - 0378-1127 .- 1872-7042. ; 365, s. 152-158
-
Journal article (peer-reviewed)abstract
- Structural diversity of forests is important for biodiversity. In managed forests, structural diversity can be maintained by retaining living and dead trees, and by creating dead wood during logging operations. In Sweden, a small percentage of the trees is currently retained on each clear-cut. Since retention decreases revenues from forest harvesting, it is important to understand the consequences of retention for both forestry economy and biodiversity conservation. Thus, in this study we compared effects of retaining percentages ranging from 5% to 50% of the initial number of trees in 12 Scots pine-dominated stands in central Sweden. The retained trees in each stand consisted of equal proportions of green living trees, felled trees, high-cut trees and girdled trees. We estimated costs associated with tree retention and, as indicators of biodiversity conservation values, dead wood volumes, number of dead wood types, and dead wood diversity. We also estimated the damage caused by the logging operations on old dead wood. Revenue declined with increases in retention level, due mainly to associated reductions in harvested volumes, but partly to increases in logging costs. Both harvester and forwarder performance were lower at high than at low retention levels. The volume of dead wood increased with increases in retention level, since the number of retained trees killed per stand was proportional to the retention level. The number of dead wood types and dead wood diversity increased continuously up to the highest retention level of almost 50%. Moreover, old dead wood that was deemed particularly valuable for biodiversity was not destroyed at retention levels above 30%. In conclusion, dead wood destruction decreased with increasing retention level and costs increased proportionally to the retained volume. There were no signs of saturation of dead wood diversity as retention level increased. Therefore, mainly economic restrains will determine the retention level. (C) 2016 Elsevier B.V. All rights reserved.
|
|
| 8. |
- Santaniello, Francesca, et al.
(author)
-
Large proportion of wood dependent lichens in boreal pine forest are confined to old hard wood
- 2017
-
In: Biodiversity and Conservation. - : Springer Science and Business Media LLC. - 0960-3115 .- 1572-9710. ; 26, s. 1295-1310
-
Journal article (peer-reviewed)abstract
- Intensive forest management has led to a population decline in many species, including those dependent on dead wood. Many lichens are known to depend on dead wood, but their habitat requirements have been little studied. In this study we investigated the habitat requirements of wood dependent lichens on coarse dead wood (diameter > 10 cm) of Scots pine Pinus sylvestris in managed boreal forests in central Sweden. Twenty-one wood dependent lichen species were recorded, of which eleven were confined to old (estimated to be > 120 years old) and hard dead wood. Almost all of this wood has emanated from kelo trees, i.e. decorticated and resin-impregnated standing pine trees that died long time ago. We found four red-listed species, of which two were exclusive and two highly associated with old and hard wood. Lichen species composition differed significantly among dead wood types (low stumps, snags, logs), wood hardness, wood age and occurrence of fire scars. Snags had higher number of species per dead wood area than logs and low stumps, and old snags had higher number of species per dead wood area than young ones. Since wood from kelo trees harbours a specialized lichen flora, conservation of wood dependent lichens requires management strategies ensuring the future presence of this wood type. Besides preserving available kelo wood, the formation of this substratum should be supported by setting aside P. sylvestris forests and subject these to prescribed burnings as well as to allow wild fires in some of these forests.
|
|
| 9. |
- Santaniello, Francesca, et al.
(author)
-
Simulated long-term effects of varying tree retention on wood production, dead wood and carbon stock changes
- 2017
-
In: Journal of Environmental Management. - : Elsevier BV. - 0301-4797 .- 1095-8630. ; 201, s. 37-44
-
Journal article (peer-reviewed)abstract
- Boreal forests are an important source of timber and pulp wood, but provide also other products and services. Utilizing a simulation program and field data from a tree retention experiment in a Scots pine forest in central Sweden, we simulated the consequences during the following 100 years of various levels of retention on production of merchantable wood, dead wood input (as a proxy for biodiversity), and carbon stock changes. At the stand level, wood production decreased with increased retention levels, while dead wood input and carbon stock increased. We also compared 12 scenarios representing a land sharing/land sparing gradient. In each scenario, a constant volume of wood was harvested with a specific level of retention in a 100-ha landscape. The area not needed to reach the defined volume was set-aside during a 100-year rotation period, leading to decreasing area of set-asides with increasing level of retention across the 12 scenarios. Dead wood input was positively affected by the level of tree retention whereas the average carbon stock decreased slightly with increasing level of tree retention. The scenarios will probably vary in how they favor species preferring different substrates. Therefore, we conclude that a larger variation of landscape-level conservation strategies, also including active creation of dead wood, may be an attractive complement to the existing management. (C) 2017 Elsevier Ltd. All rights reserved.
|
|
| 10. |
- Wikberg, Sofie, et al.
(author)
-
Cost-effectiveness of conservation strategies implemented in boreal forests: The area selection process
- 2009
-
In: Biological Conservation. - : Elsevier BV. - 0006-3207 .- 1873-2917. ; 142, s. 614-624
-
Journal article (peer-reviewed)abstract
- To protect land from commercial exploitation is a common conservation practice. However, this requires large financial resources and it is therefore important to evaluate the cost-effectiveness of different strategies used in the selection of these conservation areas. In this study we compare four strategies and relate the differences in cost-effectiveness to differences in the selection process. We measure conservation benefits both as the amount of three tree structures and as the number of species in three species groups. We also estimate both the information cost associated with selecting conservation areas and the opportunity cost. we found the key habitat strategy to be the over-all most cost-effective. in this strategy, the areas have a flexible size and are selected by the authorities in a national field survey. The least cost-effective strategy was one where the selection was based only on forest classes in a satellite map. Intermediate were the retention group strategy, where small areas are left by the forest owner at harvesting, and the nature reserve strategy, where large areas are selected by the authorities. We emphasize that the differences we found are associated with the selection process and that other aspects, such as long-term survival of species, may rank the strategies differently. We conclude that the cost-effectiveness of a selection strategy depends on the size of the planning area for selection of conservation areas, the size of the conservation areas, the objective of the agent making the selection, and the amount and type of information on which the selection is based. (C) 2008 Elsevier Ltd. All rights reserved.
|
|
