| 1. |
- Backman, Annica, 1972-
(författare)
-
Leadership : person-centred care and the work situation of staff in Swedish nursing homes
- 2018
-
Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Background: Swedish nursing home managers, who constitute the empirical focus of this thesis, hold overall operational responsibility for the nursing homes, which includes the care of residents, direct care staff and work environment. Aged care organisations are also expected to provide person-centred care. Working towards a person-centred approach poses new demands and leads to challenges for leaders, and there is currently limited knowledge of what characterises leadership that promotes a person-centred approach. In addition, an ongoing demographic shift in the aged care workforce entails further challenges, as the proportion of professional workers is decreasing. Leading a healthy work environment is therefore important for ensuring and protecting staff health. Based on this, it is important to explore nursing home managers’ leadership in relation to person-centred care and the work situation of staff.Aim: The overall aim was to explore leadership in relation to person-centred care and the work situation of staff in Swedish nursing homes.Methods: This thesis is based on data from two data collections. First, it includes cross-sectional baseline data from a national inventory of health and care in Swedish nursing homes (SWENIS) collected in 2013-2014. The SWENIS dataset consists of a sample of staff n=3605 from 169 nursing homes in 35 municipalities, and nursing home managers n=191. The second data collection consists of 11 semi-structured interviews with 12 nursing home managers in highly person-centred nursing homes that already participated in SWENIS. Data were explored via descriptive statistics, simple and multiple regression analyses, and qualitative content analysis.Results: Leadership was positively associated with person-centred care and psychosocial climate. Highly rated leadership behaviors’ among nursing homes managers was characterized by experimenting with new ideas, controlling work closely, relying on his/her subordinates, coaching and giving direct feedback, and handling conflicts constructively. Leading person-centred care can be outlined by four leadership processes: embodying person-centred being and doing; promoting a person-centred atmosphere; maximizing person-centred team potential and optimising person-centred support structures. Leadership was also positively associated with social support and negatively associated with job strain. Further, the variation in leadership was to a very small extent explained by the nursing home managers’ educational qualification, operational form of the nursing home and the number of employees in a unit.Conclusions: All findings point in the same direction: that leadership, as it is characterized and measured in this thesis, is significantly associated with person-centred care provision as well as with the work situation of staff. This suggests that nursing managers have a central leadership role in developing and supporting person-centred care practices, and also in creating a healthy work environment. The results also highlight five specific leadership behaviours that are most characteristic of highly rated leadership, thereby adding concrete descriptions of behaviours to the literature on existing leadership theories. The findings also include four central processes for leading towards person-centred care in nursing homes. Taken together, it seems important for managers to translate the person-centred philosophy into actions and to promote an atmosphere pervaded by innovation and trust, in which cultural change is enhanced by positive cultural bearers. Utilizing the overall knowledge and competencies among staff and potentiating care teams was also considered important for leading person-centred care, along with optimising supportive structures for supporting and maintaining person-centred care. If aged care organisations are to be committed to person-centred care, an important implication seems to be to organise nursing homes in a way that allows nursing home managers to be close and present in clinical practice and actively lead towards person-centred care. The findings of this thesis contribute to our understanding of leadership in relation to person-centre care and the work situation of staff. These findings can be used in leadership educations and nursing curriculum. Longitudinal studies would be valuable for following leadership, person-centred care and the work situation of staff over time.
|
|
| 2. |
- Edberg, Karin, 1984-
(författare)
-
Energilandskap i förändring : Inramningar av kontroversiella lokaliseringar på norra Gotland
- 2018
-
Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Energisystemet omstruktureras. Nya energikällor tillkommer och andra fasas ut samtidigt som efterfrågan på energi kvarstår ur ett globalt perspektiv. Lokaliseringen av de fysiska strukturer som genererar och distribuerar energi innebär en högst praktisk påverkan i den fysiska omgivningen liksom i det sociala landskapet innan, under och efter en etablering, vilket gör det relevant att undersöka hur nya lokaliseringar av energiinfrastruktur tas emot. Det övergripande syftet med den här avhandlingen i sociologi är därför att bidra till en ökad förståelse av lokal hantering av globala energidilemman.I avhandlingen analyseras lokaliseringar av kontroversiella energiprojekt, eller mer specifikt hur två sådana fall förstås och tolkas av berörda aktörer. Det görs genom ett teoretiskt ramverk baserat på inramningsteori (frame analysis) och sociala praktiker. Studien erbjuder en sociologiskt grundad förståelse av plats och förståelsens betydelse för inställningen till lokaliseringar av energiinfrastruktur.Avhandlingens empiriska fall utgörs av lokaliseringen av logistiskt arbete kring byggandet av en storskalig naturgasledning och av en planerad men inte realiserad etablering av en vindkraftspark till nordöstra Gotland. Dessa studeras genom intervjuer, observationer och textanalyser.Studien visar hur olika aktörer kombinerar och väger olika aspekter mot varandra i sina inramningskonstruktioner. Resultaten visar att även komponenter bortom det lokala ingår i inramningarna och att de inkluderar relationer mellan olika aktörer liksom förändring över tid. Denna förståelse presenteras genom en analys av fyra centrala aspekter – platsrelaterade, platsöverskridande, position och process – vilka tillsammans fångar den multidimensionalitet och komplexitet som kännetecknar kontroversiella lokaliseringar. Ett resultat är att den mest framgångsrika inramningsstrategin visade sig vara att särkoppla olika aspekter, det vill säga att uppmärksamma flera olika aspekter men på olika sätt hålla dem isär. En av studiens styrkor är att den inkluderar såväl strategiska inramningar som görs av olika aktörer i syfte att exempelvis få en lokalisering till stånd eller förhindra densamma, som inramningar som görs av dem som inte tar aktiv del i den formella lokaliseringsprocessen. Det ger en komplex bild som sträcker sig bortom policynivån och som visar att det inte finns en enstämmig förståelse i ”lokalsamhället”. Avhandlingen bidrar därmed till att bredda förståelsen av inramningar av kontroversiella lokaliseringar.
|
|
| 3. |
- Hedman, Ragnhild, 1962-
(författare)
-
Striving to be able and included : Expressions of sense of self in people with Alzheimer's disease
- 2014
-
Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- According to research applying a social constructionist perspective, the sense of self is not lost in people with Alzheimer’s disease (AD). It is, however, greatly influenced by the symptoms and by how they are treated by other people. Without support, it is difficult to preserve a positive sense of self, when living with progressing cognitive impairments. The stigma associated with cognitive impairment also threatens their sense of self. Harré’s social constructionist theories of self and positioning have been used to study how people with AD express their sense of self. As there is a need to expand the previous research by involving additional participants and research contexts, the aim of the present thesis was to describe, in accordance with Harré’s theories of self and positioning, how people with AD expressed their sense of self in personal interviews and in support groups with other people with AD. The research consists of four substudies (I–IV), and has a qualitative, descriptive, and theory-testing approach. Thirteen people with mild and moderate AD were included, 11 of whom had the early onset form of the disease. Two support groups were formed, led by facilitators who supported the communication and the participants’ expressions of self. Each group met 10 times during an eight-month period. Topics were not predetermined, and introduced by both facilitators and participants. Semistructured interviews were conducted before the groups started and after they ended. The interviews and support group conversations were audio-recoded and analysed with qualitative content analysis, guided by Harré’s theories. In substudy I, the initial interviews were deductively analysed. The findings showed that Self 1 (the sense of being a singular, embodied person) was expressed by the participants without difficulties. Self 2 (the perception of one’s personal attributes and life history) was expressed as feeling mainly the same person. While some abilities had been lost, other had been developed. Self 3 (the socially constructed self) was described as mostly supported, but sometimes threatened in interactions with other people (I). In substudy II, support group conversations were analysed abductively with respect to expressions of Self 2. It was found that participants expressed Self 2 in terms of agency and communion, and a lack of agency and communion (II).In substudy III, a secondary analysis of the data from substudy II was performed inductively with the aim of describing how Self 3 was constructed in the interaction of the support group. Five first-order positions, generating lively interaction, were described: the project manager, the storyteller, the moral agent, the person burdened with AD, and the coping person (III). In substudy IV, all the collected data were reanalysed inductively, focusing on how participants expressed the experience of being research participants. Three themes were constructed: contributing to an important cause, gaining from participating, and experiencing risks and drawbacks (IV). In conclusion, it was found that participants constructed positive social selves through the support from each other, the facilitator, and researchers in the support group (III), and as research participants (IV). Agency and communion were central to Self 2, and decreased with the progression of AD (II). In spite of change, participants perceived themselves as basically the same people, with a potential to learn and develop as persons (I).
|
|
| 4. |
- Andersson, Sofia, 1972-
(författare)
-
Vård i livets slutskede på särskilt boende för äldre personer : närstående och vårdpersonals skattade och berättade erfarenheter
- 2017
-
Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Bakgrund I Europa, blir det allt vanligare att äldre personer dör på särskilt boende i stället för på sjukhus. Särskilda boenden spelar därför en viktig roll när det gäller vård i livets slutskede. Målet med palliativ vård för personer med livshotande sjukdom och deras närstående är att öka livskvaliteten och lindra lidande. Strukturerade vårdplaner såsom Liverpool Care Pathway for care of the dying (LCP) kan vara ett sätt att öka vårdkvaliteten. Det saknas dock forskning om vård i livets slutskede på särskilda boenden när en strukturerad vårdplan har använts.Syfte Det övergripande syftet med avhandlingen var att beskriva vård i livets slutskede på särskilt boende för äldre personer utifrån närstående och vårdpersonals skattade och berättade erfarenheter.Metod Avhandlingen baseras på två kvantitativa (I, II) och två kvalitativa (III, IV) studier. Studie I baseras på frågeformuläret Views of Informal Carers – Evaluation of Services (VOICES) som har besvarats av närstående (n = 189) efter att en anhörig har dött. Data har därefter analyserats med beskrivande och jämförande statistik. Studie II baseras på data om alla förväntade dödsfall (n = 22 855) som registrerats i Svenska palliativregistret (SPR). Dödsfallsenkäten har besvarats av vårdpersonal och svaren har sedan analyserats med beskrivande statistik och univariat och multipel logistisk regressionsanalys. Studie III baseras på fokusgruppsintervjuer och enskilda intervjuer med vårdpersonal. Studie IV baseras på enskilda intervjuer med närstående. Data från studie III och IV har analyserats med hjälp av kvalitativ innehållsanalys.Resultat Resultatet i studie I visar att majoriteten av de närstående skattade att den äldre personen fick tillräcklig hjälp såväl med personlig vård (78,5 %) som med sjukvård (93,0 %) de sista tre dagarna i livet. De närstående (86,2 %) rapporterade att de var informerade om att det var sannolikt att den äldre personen skulle avlida och majoriteten (94,1 %) av de äldre hade avlidit på önskad plats. Resultatet visade dock på hög förekomst av smärta (46,5 %) och andnöd (55,9 %). Det var ingen skillnad mellan åldersgrupperna när det gällde smärta men de äldre < 85 år hade signifikant högre förekomst av andnöd (70,6 %) jämfört med de äldre äldre, ≥ 85 år, (47,5 %). De äldre, < 85 år, hade signifikant oftare symtomlindring för andnöd (53,1 %) jämfört med äldre äldre, ≥ 85 år, (31,8 %).Resultatet i studie II visar hög förekomst av smärta (68,8 %) och ångest (44,0 %). Faktorer associerade med symtomlindring av smärta, illamående, ångest och andnöd var dels att validerat smärtskattningsinstrument hade använts, dels att munhälsan var bedömd. Starkast samband var det mellan symtomlindring av tre symtom (smärta, andnöd och ångest) och att injektioner var förskrivna vid behov.Resultatet i studie III visar att vårdpersonalen upplevde sig tryggare efter implementeringen av LCP genom att de hade fått ett gemensamt förhållningssätt, kände stöd att skräddarsy vården utifrån den döende personens individuella behov, kände stöd att involvera närstående i beslut och i vården samt hade blivit mer medvetna om vårdmiljön.Resultatet i studie IV visar att närstående upplevde sig tryggare i en välbekant och varm atmosfär, att vara kontra inte vara involverad i vård i livets slutskede och att bli tröstade genom att bevittna vårdpersonalens strävan att lindra lidande.Konklusion Resultatet från studierna i den här avhandlingen pekar på hög vårdkvalitet i livets slutskede på särskilt boende genom god omvårdnad, men resultatet pekar också mot förekomst av inadekvat symtomlindring och hög förekomst av smärta, andnöd och ångest de sista dagarna i livet. Det framkom ett tydligt samband mellan ordinerade injektioner vid behov och symtomlindring av smärta, illamående och ångest. Resultatet indikerar även vikten av att använda smärtskattningsinstrument och göra munhälsobedömningar för symtomlindring vid vård i livets slutskede. Således kan ett sätt att öka vårdkvaliteten för döende personer vara att det finns ordinerade injektionsläkemedel vid behov mot vanliga symtom, att använda validerade smärtskattningsinstrument och att göra munhälsobedömningar. Det framkom också att användandet av en standardiserad vårdplan såsom LCP kan vara ett sätt att förbättra vården för de äldre personerna i livets slutskede. Såväl vårdpersonalen som de närstående upplevde stöd av den struktur för bedömningar och vårdaktiviteter som LCP ger. Vårdpersonalen upplevde också stöd i att involvera närstående i vården och i vårdrelaterade beslut.
|
|
| 5. |
- Claesson Lingehall, Helena, 1965-
(författare)
-
Delirium in older people after cardiac surgery : risk factors, dementia, patients’ experiences and assessments
- 2016
-
Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Background:Delirium is common in older people undergoing cardiac surgery. Delirium is an acute or subacute neuro-psychiatric syndrome, characterized by a change in cognition, disturbances in consciousness; it fluctuates, develops over a short period of time and always has an underlying cause. It is associated with a disturbance in psychomotor activity, and is classified according to different clinical profiles such as hypoactive, hyperactive and mixed delirium. Delirium after cardiac surgery is not harmless, it increases the risk of complications such as prolonged stay in hospital, falls, reduced quality of life, reduced cognitive function and increased mortality.Aim:The overall aim of this thesis was to investigate postoperative delirium in older people undergoing cardiac surgery with Cardiopulmonary Bypass (CPB), focusing on risk factors, dementia and patients’ experiences; and to evaluate an assessment for screening delirium.Methods:This thesis compromises four studies. All participants (n=142) were scheduled for cardiac surgery with use of CPB at the Cardiothoracic Surgery Department, Heart Centre, Umeå University Hospital, Sweden, between February and October 2009. Six structured interviews were conducted preoperatively, day one and day four postoperatively, and in home visits, one, three and five years after surgery (2010, 2012 and 2014). The assessment scales used in Studies I, II and IV were: the Mini-Mental State Examination (MMSE) for cognition, the Organic Brain Syndrome Scale (OBS) for delirium, Geriatric Depression Scale 15 (GDS-15) for depression, Katz staircase with Activities of Daily Living (ADL) for participants’ functional status and the Numerical Rating Scale (NRS) for pain. During the hospital stay, nursing staff used the Swedish version of the Nursing Delirium Screening Scale (Nu-DESC) to assess delirium. Semi-structured interviews were also carried out (III) in the one-year follow up. Delirium, dementia and depression were diagnosed according to the Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM IV TR).Results: Out of 142 participants 54.9% (78/142) developed delirium after cardiac surgery (I). Independent risk factors, predisposing and precipitating, associated with delirium were: age, diabetes, gastritis/peptic ulcer, volume load during operation, longer time on ventilator in intensive care, increased temperature and plasma sodium concentration in the intensive care unit. Out of 114 participants thirty (26.3%) developed dementia within the five years of follow-up. It was shown that a lower preoperative MMSE score and postoperative delirium were factors independently associated with development of dementia (II). One year after cardiac surgery, participants diagnosed with postoperative delirium described in detail feelings of extreme vulnerability and frailty. Despite this, the participants were grateful for the care they had received (III). Hypoactive was the most common symptom profile for delirium. The Swedish version of Nu-DESC showed high sensitivity in detecting hyperactive delirium, but low sensitivity in detecting hypoactive delirium (IV).Conclusion:Delirium was common among older patients undergoing cardiac surgery. Both predisposing and precipitating factors contributed to postoperative delirium. Preventive strategies should be considered in future randomized studies. It might also be suggested that cognitive function should be screened for preoperatively and patients who develop delirium should be followed up to enable early detection of symptoms of dementia. Whether prevention of postoperative delirium can reduce the risk of future dementia remains to be studied. To minimise unnecessary suffering, patients and next of kin should be informed about and prepared for the risk of delirium developing during hospitalization. The Swedish version of Nu-DESC should be combined with cognitive testing to improve detection of hypoactive delirium, but further research is needed. Healthcare professionals need knowledge concerning postoperative delirium in order to prevent, detect and treat delirium so as to avoid and relieve the suffering it might cause.
|
|
| 6. |
- Eckerblad, Jeanette, 1966-
(författare)
-
Symptom burden among people with chronic disease
- 2015
-
Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Introduction: Chronic diseases tend to increase with old age. Older people with chronic disease are commonly suffering from conditions which produce a multiplicity of symptoms and a decreased health-related quality of life. Nurses have a responsibility to prevent, ease or delay a negative outcome through symptom management, or assist in achieving an acceptable level of symptom relief.Aim: The overall aim of the thesis was to describe different aspects of symptom burden from the perspective of community-dwelling people with chronic disease.Methods: This thesis is based upon four papers that used both quantitative and qualitative data to describe different aspects of symptom burden, experienced by people with chronic diseases. Paper (I) is a cross-sectional study with 91 participants diagnosed with chronic obstructive pulmonary disease. Papers (II and IV) are based upon secondary outcome data from a randomized controlled trial with 382 community-dwelling older people with multimorbidity. Paper (II) is a cross-sectional study and Paper (IV) has a descriptive and an explorative design reporting on the trajectory of symptom prevalence and symptom burden. Paper (III) is a qualitative study with participants from the AGe-FIT.Results: Among people diagnosed with COPD the most prevalent symptoms with the highest symptom burden scores were shortness of breath, dry mouth, cough, sleep problems, and lack of energy, with just a few differences between participants with moderate and severe airflow limitation (I). For older people with multimorbidity, pain was the symptom with the highest prevalence and burden. Other highly prevalent symptoms were lack of energy and a dry mouth. Poor vision, likelihood of depression, and diagnoses of the digestive system were independently related to the total symptom burden score (II). The symptoms experienced by the older people were persistent and the symptom burden remained high over time (IV). The experience of living with a high symptom burden was described as an endless struggle. The analysis revealed an overall theme, “To adjust and endure” and three sub-themes, “to feel inadequate and limited”, “to feel dependent”, and “to feel dejected” (III).Conclusions: The results of this thesis indicate the importance of early symptom identification. People with chronic diseases have an unmet need for optimized treatment that focuses on the total symptom burden, and not only disease specific symptoms. A large proportion of older people with multimorbidity suffer a high and persistent symptom burden, and the prevalence and trajectory of pain are high. Older people sometimes think their high age is the reason they experience a diversity of symptoms, and they do not always communicate these to their health-care provider.
|
|
| 7. |
- Ericsson, Iréne
(författare)
-
Välbefinnande och demens : Aspekter på välbefinnande hos äldre personer med måttlig till svår demens
- 2011
-
Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Personer som lever med demenssjukdom såväl som mentalt friska människor behöver uppleva välbefinnande. Ett viktigt mål i vården och omsorgen av personer med demens är därför att hitta vägar för att försöka främja välbefinnande hos personen. Avhandlingens övergripande syfte varatt utveckla kunskap om aspekter av betydelse för att äldre personer med måttlig till svår demens ska uppleva välbefinnande. Avhandlingen baseras på empiriskt material från fyra delstudier. Den första delstudien, I(etnografi) genererade fältanteckningar från 31 observationstillfällen samt nio kvalitativa intervjuer med vårdgivare, så kallade kontaktmän till personen med demens. Delstudie II(testutveckling/tvärsnittsstudie) utgjordes av 336 testprotokoll som bearbetades statistiskt. Materialet i delstudie III (reformulerad grundad teori) innefattade 18 kvalitativa intervjuer med personer med demens samt 18 observationsprotokoll från observation av icke-verbalt språk. Den sista delstudien (IV) (konstruktivistisk grundad teori) bestod av fältanteckningar från 24 videoinspelningar av Egentids-situationer och 24 kvalitativa intervjuer med personer med demens samt åtta kvalitativa intervjuer med vårdgivare. Resultatet från avhandlingens studier visar att de kognitivt friska personerna som finns i personens närhet har en avgörande betydelse för upplevelsen av välbefinnande hos personer med måttlig till svår demens. För att interaktion ska vara önskvärd och ge välbefinnande måste den mentalt friska parten ha kunskap och insikt om att det finns en större medvetenhet hos personen med måttlig till svår demens än vad det omedelbara intrycket av förmågor ger. Om denna insikt saknas finns risk att interaktionen kan leda till kränkning i stället för välbefinnande. Det är förmodligen av betydelse att ha kunskap om och försöka fånga personens kvarvarande förmågor istället för att fokusera på brister. Kunskap om kvarvarande förmågor och till exempel överinlärda förmågor som fångas i anpassade test kan bidra till en mer positiv syn på personen och innebära att kvarvarande förmågor bättre tas tillvara, vilket kan bidra till välbefinnande. Personen med måttlig till svår demens kan kommunicera ett välbefinnande men det kräver lyssnarens förmåga och förmåga att tolka. Det kan också kräva en del praktiska ansträngningar med hänsyn till personens kognitiva nedsättningar som till exempel hjälpmedel i form av bilder och ting. Förmodligen ger interaktion som leder till en relation alltid en upplevelse av välbefinnande. Tid är en avgörande faktor för att upprätta relationer som ger välbefinnande hos personer med måttlig till svår demens. Det är därför viktigt att i vården avsätta tillräcklig tid, som vid till exempel Egentid, för att upprätta relationer och därigenom främja välbefinnande.
|
|
| 8. |
- Nilsson, Anita, 1960-
(författare)
-
Att vårda äldre personer med kognitiv svikt i sjukhusmiljöer : attityder, processer, innebörder
- 2013
-
Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Inledning: Äldre personer med kognitiv svikt, exempelvis i form av demenssjukdom, delirium eller depression, är en vanligt förekommande population inom svensk sjukhusvård. Dessa äldre kan ha särskilda behov till följd av en försämrad kognition, men litteraturen tyder på att akutsjukhusens miljö, organisation och vårdprocesser inte alltid stödjer tillgodoseendet av dessa behov.Syfte: Det övergripande syftet med avhandlingen var att belysa vården av äldre personer med kognitiv svikt i sjukhusmiljöer.Metoder: Avhandlingen består av fyra delstudie. I studie I tillämpades en tvärsnittsdesign för att utforska personalens attityder till äldre patienter med kognitiv svikt, personalens tillfredsställelse med vården och arbetet samt upplevelsen av personcentrerat vårdklimat (n=391). I studie II användes en Grounded theory design för att undersöka hinder för personcentrerad vård för äldre personer med kognitiv svikt på en akutmedicinsk vårdavdelning. I studie III tillämpades en tvärsnittsdesign för att utforska de psykometriska egenskaperna i den svenska versionen av ”The Person-centred care of Older People with cognitive impairment in Acute Care scale” (POPAC) i ett urval av sjukhuspersonal (n=293). I studie IV användes en fenomenologisk hermeneutisk design för att belysa innebörder av att vårda äldre patienter med kognitiv svikt på akuta sjukvårdavdelningar utifrån vårdpersonals (n=13) berättelser.Resultat: Studie I visade att deltagande personal skattade en neutral attityd till äldre patienter med kognitiv svikt i spektret mellan negativa och positiva attityder, samt att faktorer som att vara yngre, undersköterska och att uppleva vården av de äldre som betungande, hade samband med mer negativa attityder. Resultaten visade också att vårdpersonal upplevde att äldre patienters kognition sällan utvärderades under vårdtiden, samt att man sällan baserade vården på evidensbaserade riktlinjer för vård av äldre med kognitiv svikt. Studie II belyste att ett organisatoriskt fokus på medicinska behov, åtgärder och rutiner bidrog till att personal hamnade steget efter i relation till att synliggöra och möta dessa äldre personers multidimensionella behov, och att detta kunde medföra tecken på vårdlidande för de äldre, utanförskap för närstående och frustration för personal. Studie III stödde en fortsatt användning av POPAC-skalan för skattningar av upplevd förekomst av personcentrerade vårdprocesser för äldre patienter med kognitiv svikt, men att ytterligare studier rekommenderades framförallt av skalans olika dimensioner. Studie IV belyste att ju större avstånd som upplevs mellan vad vårdpersonalen kan göra (verklig vård) och vad de vill göra (ideal vård) för äldre patienter med kognitiv svikt i akuta vårdmiljöer, desto meningslösare upplevs vården, och desto större blir hotet mot personalens personlig-professionella integritet. Den tolkade helheten visar på att vårda äldre patienter med kognitiv svikt inom akutsjukvård betyder att försöka ge omvårdnad i miljöer som inte stödjer vårdpersonalens personlig-professionella integritetSlutsatser: En rimlig konklusion av dessa resultat är att det i sjukhusmiljöer där äldre patienter ofta vårdas kan finnas anledning att diskutera och ytterligare studera hur attityder, synsätt på och målsättningar för vården och dess innehåll, åtgärder och interventioner kan främja eller motverka en god omvårdnad för de äldre med kognitiv svikt. Det kan också finnas anledning att se över hur personalen kan stödjas i att ge person-centrerad vård till de äldre, exempelvis genom riktlinjer för vård av äldre personer med kognitiv svikt, standardiserade skattningar av kognition, samt implementering av vårdprocesser som stödjer en personcentrerad vård för dessa patienter. Det kan också finnas behov av att ytterligare kritiskt granska hur organisatoriska och miljömässiga faktorer på avdelningar stödjer eller motverkar en personcentrerad vård för äldre patienter med kognitiv svikt. Därtill kan det finnas behov av att skapa ytterligare förutsättningar för vårdpersonalen att bevara och utveckla sin personlig-professionella integritet genom att utveckla miljöer som ger möjligheter för dem att ge en god omvårdnad till dessa äldre.
|
|
| 9. |
- Olofsson, Birgitta, 1963-
(författare)
-
Old people with femoral neck fracture : delirium, malnutrition and surgical methods - an intervention program
- 2007
-
Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Hip fracture is a global and a growing public health problem. More women than men sustain hip fractures, the incidence increases exponentially with age and mean age is above 80. About one third of hip-fracture patients suffer from dementia and are prone to develop acute confusional state (delirium). Delirium is one of the most common complications after hip-fracture surgery, and seriously impacts on morbidity and mortality. Malnutrition is also common in hip-fracture patients and is associated with postoperative complications, such as delayed healing of the wound, infections and decubitus ulcers. Arthroplasty is usually preferred procedure in displaced femoral neck fractures but is, however, controversial in patients with dementia due to the fear of dislocation of the prosthesis. The aims of this thesis are to identify risk factors for delirium and the impact of delirium on rehabilitation outcome, to evaluate whether a postoperative multi-factorial intervention program could reduce delirium, to investigate the effect of a nutritional intervention and to evaluate complications, functional outcome and mortality regarding two surgical methods, hemiarthroplasty (HAP) and internal fixation (IF), in old patients with femoral neck fracture. Thirty-eight out of 61 consecutive patients (62%) were delirious on admission to hospital or developed postoperative delirium. An increased risk of postoperative delirium was found among hip-fracture patients with dementia and/or depression. Delirious patients were hospitalized longer, were more dependent in their activities of daily living, had poorer psychological well-being and suffered more complications than non-delirious patients. A postoperative multi-factorial and multidisciplinary intervention program reduced the incidence, at 55% vs 75% (p=0.003), and number of days with delirium, 5 vs 10 days (p=0.009). Postoperative complications were also reduced; decubitus ulcers 9% vs 22% (p= 0.010), urinary tract infections 31% vs 51% (p=0.005), falls 12% vs 27% (p=0.007), and the mean hospitalization period was 10 days shorter in the intervention group (p=0.030). Malnutrition was common among all these patients (53 %) and associated with postoperative complications such as decubitus ulcers and delirium. However, the nutritional intervention had no effect on nutritional parameters at four months, nevertheless men had better nutritional outcomes than women. A higher proportion of patients with dementia operated on using HAP had regained their pre-fracture ability to walk independently at the one-year follow up compared with those operated on using IF. Six of 83 patients dislocated their HAP during hospitalization and during an episode of delirium, none had dementia. No difference in mortality between the surgical methods was seen. Dementia per se should not be a reason to disqualify patients from being treated with the most appropriate surgical method. It is clinically important to discriminate between dementia and delirium, since delirium can be prevented and treated even in patients with dementia. Old patients undergoing surgery have special needs that are not always catered for in ordinary orthopaedic or surgical wards. The special care for these patients should include: a combined nursing and medical care based on comprehensive geriatric assessments, systematic prevention, detection and treatment of postoperative complications such as delirium, hypoxemia, urinary tract infections, pain, malnutrition and an active rehabilitation. It is obvious that improved quality of care reduces patient suffering and seemingly the costs for society.
|
|
