| 1. |
|
|
| 2. |
- Azer, Samy A., et al.
(författare)
-
Twelve tips for constructing problem-based learning cases
- 2012
-
Ingår i: Medical Teacher. - 0142-159X. ; 34:5, s. 361-367
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Background: One of the key elements for introducing a problem-based learning (PBL) programme is constructing good PBL cases. Good cases should reflect the educational principles of PBL including (a) integration of basic and clinical sciences together with professionalism and psychosocial components, (b) encouragement of discussion of cognitive domains such as identification of problems, generation of hypotheses, construction of an enquiry plan, weighing evidence for and against each hypothesis, interpretation of findings, construction of mechanisms, using evidence to refine the hypothesis and construction of a management plan, (c) encouragement of discussion of cases in small groups with an emphasis on student-centred learning, (d) promotion of collaborative learning and contribution of students to the case discussion and (e) encouragement of teamwork and self-directed learning strategies. Aims and methods: Despite the importance of construction of good PBL cases to the success of a PBL programme, the art of construction of these cases is understudied or described in the literature. Based on our experience in PBL and evidence from literature, we described 12 tips for constructing good PBL cases. Results and conclusions: Constructing good PBL cases is an art that necessitates teamwork and input from several different disciplines. Cases should be constructed using a template reflecting the educational objectives of the programme. This approach will ensure optimum learning outcomes and consistency in the design and delivery of cases.
|
|
| 3. |
|
|
| 4. |
|
|
| 5. |
|
|
| 6. |
|
|
| 7. |
- Donnér, Jakob, et al.
(författare)
-
Kommunikation och lärande i samband med PBL: Analys av muntlig interaktion vid gruppträffar
- 2010
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Problem baserat lärande (PBL) är sedan en tid tillbaka en vanligt förekommande studerandeaktiv arbetsform inom vård- och läkarutbildningar. PBL har i utvärderingsforskningen befunnits ge likvärdiga faktakunskaper och förbättrade färdigheter hos de studerande jämfört med andra arbetsformer. Viss forskning har också bedrivits kring vilka faktorer som främjar studenters lärande i sambad med PBL. Utgångspunkten för den aktuella undersökningen har varit att karaktären av den kommunikation som sker i samband med gruppträffar torde ha stor betydelse för studenternas lärande. Särskild vikt har därför lagts vid hur smågruppsamtalet fungerar som redskap för gemensam och enskild förståelseutvidgande reflektion i samband med PBL-gruppträffar. Syftet med undersökningen har varit att studera muntlig student – student- och handledare studentkommunikation i samband med gruppträffar som redskap för studenternas lärande. Undersökningen genomfördes som en enkel explorativ fallstudie inom ramen för en kurs på termin tre i läkarutbildningen vid Lunds universitet. I kursen, som ingår i den prekliniska fasen av utbildningen, förekommer varje vecka PBL-arbete kring ett fall inom ramen av två gruppträffar. En grupp och deras handledares muntliga samarbete i anslutning till ett av dessa PBL-fall i samband med deras två gruppträffar spelades in genom ljudupptagning och transkriberades därefter till två ordagranna gruppträffsprotokoll. Dessa gruppträffsprotokoll analyserades sedan med hjälp av sammanlagt sex olika begreppsapparater kring fyra olika aspekter av smågruppsamtalen. Analysen fokuserade på: (1) arbetsgången med särskild betoning på bearbetningsprinciper; (2) interaktionsmönster; (3) de studerandes muntliga aktivitet (verbala lärandeorienterade aktiviteter, talhandlingar respektive talkaraktärer); och slutligen: (4) de muntliga handledarinterventionernas karaktär och betydelse. Resultatet av analysen tyder på att såväl studenter som handledare var väl förtrogna med den föreslagna arbetsgången vid PBL och att de utförde sitt arbete i enlighet med de sju rekommenderade stegen; de första fem vid första träffen, det sjätte mellan träffarna och det sjunde vid den andra avslutande träffen. I genomförandet av dessa steg, som uppenbarligen innebar aktivering av förkunskaper, uppmärksammade av situationsspecifika omständigheter kring och i viss mån även utveckling av systematisk förståelse av det ämne som studerades, hade ordförande en aktiv grupplednings- och styrningsfunktion. De moment som bjöd de studerande svårigheter verkade vara problemformuleringen följd av analysen och formuleringen av studiemålen. Handledaren ingrep i samtliga dessa moment. Många av de studenternas inlägg var av kollaborativ och konstruktiv karaktär. Kognitiva konflikter uppstod och bearbetades i flera fall. Under det första mötet var inläggen oftast av kumulativ karaktär, men explorativa inlägg förekom också. Under andra träffen förekom främst en växling mellan kumulativa och explorativa inlägg. De allra flesta interaktionerna var avgjort studenterna emellan. Ordföranden var främst aktiv i sin ordföranderoll under första mötet. Under det andra var ordföranden främst aktiv som gruppmedlem. Handledarens inlägg ledde ibland till en interaktion mellan handledaren och en enskild studerande. Oftast återgick de studerande nästan direkt till sin inbördes kommunikation igen. Studenternas inlägg innebar ofta en gemensam konstruktion av den verklighet man sökte förstå bättre. Deras inlägg var såväl kumulativa som sonderade. Gruppsamtalen präglades av samarbete. Handledaren använde sig ofta av sin ämnesexpertis i formuleringen av sina frågor till de studerande. Undantagsvis övergick handledaren till att förklara hur det förhåller sig med det de talade om. I de flesta fall begränsade handledaren sig dock till att stödja de studerande i deras arbete med att konstruera gemensam och enskild förståelse av det aktuella ämnet. Handledaren gjorde också inlägg som var ämnade att engagera studerande i reflektion över deras bidrag till gruppsamtalens funktion och utveckling. Sammanfattningsvis, tyder resultaten av analysen på att gruppsamtalen till stor del fungerar som de är tänkta att fungera. Ordförande, gruppmedlemmar och handledare uppvisade vilja och förmåga att utveckla efterfrågade kunskaper och färdigheter inom det aktuella arbetsområdet. De samarbetade väl och svarade för många olika typer av talhandlingar i sina samtal med varandra. Samtalen verkar i stora drag ha kretsat kring gemensam konstruktion av den verklighet som avhandlades i det aktuella PBL-arbetet. Undersökningen har trots sina begränsningar visat att tidigare utvecklade begreppsapparater fungerar ganska väl som analytiska redskap. Den har emellertid även lett till en gryende medvetenhet om behovet av att utveckla ett mera gemensamt och förfinat teoretiskt språk för analys av kommunikation och lärande i samband med undervisning och studier inom universitetets utbildningar på grundnivån. Det som bedöms som särskilt intressant att fortsätta studera är hur lärares undervisningsaktiviteter och studerandes gemensamma och enskilda studieaktiviteter griper in varandra och tillsammans ger utbildningens resultat i form av det lärande som faktiskt äger rum.
|
|
| 8. |
|
|
| 9. |
|
|
| 10. |
|
|
