| 1. |
- Ejhed, Helene, et al.
(författare)
-
Uppskattning av utsläpp för Cd, Hg, Cu ochZn på TRK-områden : Slutrapport januari 2005
- 2005
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Denna rapport sammanställer lokala bruttoutsläpp av diffusa källor , punktkällor samt totalt utsläpp av metallerna kadmium, koppar, kvicksilver och zink geografiskt fördelat till rapporteringsområden för att ge underlag till rapportering enligt ramdirektivet för vatten. Ingen beräkning av avskiljning av metaller till mark eller sediment under transporten genom vattensystemet har genomförts.Utsläpp av diffusa källor har beräknats baserat på inom projektet nya framtagna typhalter och samband för utlakning av metaller för olika markanvändning samt sammanställningar av kända typhalter för utlakning av typhalter där de bedömts vara trovärdiga. De nya typhalterna baseras på uppmätta halter från miljöövervakningsprogram för sjöar och vattendrag samt typområden för jordbruksmark. Deposition av metallerna på öppen sjöyta har tagits fram baserat på uppmätta depositionsvärden kopplat till nederbörd för området samt för metallerna kadmium, koppar och zink baserat på ett omfattande nätverk av uppmätta halter i husmossa och väggmossa. Typhalterna har multiplicerats markanvändning som till stor del tagits fram inom TRK-projektet förutom vägmark som tagits fram för det statliga vägnätet inom detta projekt. Typhalterna har också multiplicerats med avrinningen för området som togs fram inom TRK-projektet som ett långtidsmedel för perioden 1985-2000. Stora punktutsläpp har framför allt inhämtats från Länsstyrelsens databas EMIR med efterföljande omfattande kvalitetssäkring av data. Data har inhämtats för år 2003 eller senast registrerat data, nedlagd verksamhet exkluderad utom avseende deponier och avfallsupplag. Utöver denna databas har data inhämtats från enskilda Statistiska meddelanden avseende utsläpp från reningsverk och miljörapporter och uppgifter från Länsstyrelser och Naturvårdsverks rapporter avseende gruvverksamhet samt SMED rapport avseende avfallsanläggningar. Små punktkällor har ansatts schabloner för utsläpp baserat på resultat i enskilda referenser och SMED rapporter och avseende små reningsverk baserat på medelvärde för reningsgrad och föroreningsmängd redovisat för stora reningsverk.Resultaten redovisas i tabeller summerat per vattendistrikt och i kartbilder över utsläppen per rapporteringsområde och havsområde. Kartorna läggs till rapporten i separata filer med numrering enligt rapportens avsnitt kartbilder. Kartorna presenterar klassade data enligt percentil indelning av utsläpp i kg i 25:e, 50:e, 75:e och 90:e percentilen för att visa fördelningen av utsläppen så tydligt som möjligt samt kartor över omräknat utsläpp vid källan med hjälp av avrinning och områdets areal till mg/l med klassning enligt bedömningsgrunder för miljökvalitet, sjöar och vattendrag för att visa utsläppen i förhållande till gränser för biologisk effekt. Resultaten presenteras även för tillförseln till havsområden klassade enligt 25:e, 50:e, 75:e samt 95:e percentilen av diffusa utsläpp och totalt utsläpp i enheten g/ha för att skillnader i tillrinningsområdets areal inte skulle dominera resultatet. Tillförseln av punktkällor till havsområdena presenteras totalt summerat i kg eftersom dessa källor inte är relaterade till arealen. Jämförelser mellan beräknat resultat och beräknade transporter baserat på uppmätta halter i flodmynningarna visar att beräkningarna är av rätt storleksordning. Vissa områden har större transport baserat på uppmätta data än beräknat resultat och kan bero på brister i de ingående utsläppen eller avsaknad av utsläppskällor som till exempel återcirkulation av metaller från sediment.Osäkerheter i markläckagens storlek vilka står för en stor del av utsläppen kan också vara en orsak till skillnad i resultat och transporterad mängd i flodmynningarna. Resultaten för jordbruksmarkens utlakning av kadmium jämfördes dessutom med en beräkning av kadmiumbalansen baserat på tillförsel i form av gödsel, kalkning, utsäde, deposition samt slam och bortförsel i form av upptag i gröda till jordbruksmarken.Skillnader mellan resultat i denna rapport och tidigare totala sammanställningar av utsläpp av metaller till vatten beskrivs översiktligt i avsnittet diskussion. Brister i indata redovisas delvis i delrapporter avseende typhalter för de diffusa markläckagen i appendix till rapporten och delvis i avsnittet bristanalys. Estimerat bortfall av utsläpp för olika typer av större punktkällor på grund av saknade data har beräknats och visar att stora enskilda utsläpp troligen saknas i rapportens resultat.
|
|
| 2. |
- Baresel, Christian, et al.
(författare)
-
Handbok för rening av mikroföroreningar vid avloppsreningsverk
- 2017
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- I denna rapport redovisar projektet SystemLäk - Systemförslag för rening av läkemedelsrester och andra prioriterade svårnedbrytbara ämnen en samlad bild av kunskapsläget kring avancerade reningstekniker för rening av läkemedelsrester och andra prioriterade svårnedbrytbara substanser, även kallade mikroföroreningar. När ett reningsverk beslutat att implementera kompletterande reningssteg för rening av mikroföroreningar, bör en kartering genomföras, som visar på vilka mikroföroreningar det aktuella reningsverket tar emot. När reningsverket har kännedom om vilka mikroföroreningar som belastar verket bör ett övergripande mål för reningen beslutas, det vill säga, vilka mikroföroreningar som ska renas, och till vilken grad. Vägledning för genomförande av kartering, samt hur dess resultat kan tolkas, presenteras i denna rapport. Efter beslut om övergripande reningsmål, men innan beslut av slutligt teknikval, bör reningsverkets specifika förutsättningar och begränsningar identifieras. Är anläggningens infrastruktur mer eller mindre lämpad för någon särskild teknik? Finns icke utnyttjade utrymmen eller volymer som kan nyttjas? Vilken reningseffektivitet av mikroföroreningar uppnås i dagsläget? Finns några framtidsplaner för reningsverket som kan påverka teknikvalet? För att bekräfta att potentiella tekniker fungerar bör pilotförsök genomföras vid det specifika reningsverket. Pilottesterna bör inte enbart beakta reningseffektivitet utan även kostnader, resursförbrukning och behov av arbetskraft. Studiebesök vid samt erfarenhetsutbyte med andra reningsverk med samma reningsteknik implementerad rekommenderas. När det fastställts vilket teknikval som är mest lämpligt vid det specifika reningsverket bör offerter tas in från minst tre olika teknikleverantörer. Offerter samt implementeringsunderlag bör granskas och godkännas av oberoende part. Vid upphandling bör garantier för framgångsrik implementering ingå. Noggrann uppföljning av idrifttagande rekommenderas.
|
|
| 3. |
- Baresel, Christian, et al.
(författare)
-
Läkemedelsrester och andra skadliga ämnen i avloppsreningsverk - koncentrationer, kvantifiering, beteende och reningsalternativ
- 2015
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Många läkemedelsrester och andra prioriterade substanser passerar igenom dagens avloppsreningsverk (ARV) och hamnar antingen i slammet eller i recipienten, ibland i nivåer som kan påverka vattenlevande organismer. Substanser som släpps ut via avlopps-reningsverk kan också anrikas i den akvatiska näringskedjan och orsaka effekter i högre organismer såsom fiskätande fåglar eller däggdjur, inklusive människor. Studier har också visat att antibiotika som hamnar i miljön kan bidra till uppkomsten av antibiotikaresistenta gener i bakterier, vilket är ett allvarligt globalt hot mot möjligheten att bota livshotande sjukdomar. Eftersom nuvarande vattenreningstekniker har utvecklats främst för att avlägsna partikulärt material samt kväve och fosfor är de oftast inte anpassade för att rena bort mikrobiellt stabila kemiska föroreningar. Utvärderingar av effektiviteten hos olika behandlingstekniker för avlägsnande av sådana ämnen baseras vanligtvis på analyser av förekomst av ett ämne i inkommande och utgående vatten från reningsverket. Det finns dock problem med detta tillvägagångssätt eftersom vissa ämnen metaboliseras till potentiellt mer skadliga substanser, som då inte automatiskt fångas i analysen. Dessutom kan vissa ämnen spontant bildas i reningsverken, vilket kan resultera i högre nivåer i utgående än i inkommande vatten. Ett ytterligare problem är att de utgående koncentrationerna ibland kan vara lägre än detektions-gränserna, men trots det ändå vara högre än eller nära etablerade risknivåer. This report is only available in Swedish.
|
|
| 4. |
- Baresel, Christian, et al.
(författare)
-
Pharmaceutical residues and other emerging substances in the effluent of sewage treatment plants
- 2015
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Pharmaceutical residues and other emerging substances pass through modern sewage treatment plants (STPs) and end up in the receiving waters and sludge. In several studies, recipient concentrations have been detected with expected effects on aquatic organisms. Chemicals released via STPs may also enter the aquatic food-web and cause effects in higher organisms such as fish-eating birds or mammals including humans. Studies have also shown that antibiotics in the environment may contribute to the increase of antibiotic resistant genes in bacteria, which is a serious threat to our possibility to cure life-threatening diseases on the global scale. Current STP treatment technologies are usually not fit to remove microbial stable chemical pollutants and the evaluation of the removal efficiency of the STP systems applied today, is not complete. The evaluation of the removal efficiency of the substances in the STP systems is usually based on chemical analysis of the presence of certain substances in influent and effluent waters. However, there are difficulties associated with this approach, e.g. since some substances are metabolized into potentially more harmful substances which are not captured in the analysis unless they are actively sought for. Furthermore, some substances are formed in the STPs, resulting in higher levels in effluents than in influents. In addition, effluent concentrations may sometimes be lower than the analytical detection limits, yet still higher than or close to established risk concentrations emphasizing the need for developments of the analytical methods.
|
|
| 5. |
|
|
| 6. |
- Baresel, Christian, et al.
(författare)
-
Reuse of treated wastewater for non-potable use (ReUse)
- 2015
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Population growth, increasing living standards, but also environmental hazards with global climate change as the most significant are all contributing to an increasing water stress in many parts of the world. While access to fresh water for drinking water is getting more costly due to environmental pollution, uses of drinking water conflicts with water needs for agricultural and industrial use, which are in need of substantial water quantities. The use of reclaimed wastewater for non-potable purposes provides a solution for this. This is not new and has in fact been applied in many regions as the main water management approach. As water scarcity becomes more severe, also the need for more sustainable and holistic approaches to deal with our limited fresh water resources becomes more and more obvious. The traditional one-way water handling approach, with end-of-pipe treatment releasing “clean” effluent water to nature, has to be converted into a society-internal water reuse scheme where different water qualities and water uses are considered as an integral part of the water cycle. The present report presents activities and results from an international project that aimed at developing and optimizing water treatment processes and systems for sustainable reuse of treated wastewater. The starting point is to combine the sequential batch treatment (SBR, sequencing batch reactors) with different conventional and emerging secondary and tertiary treatment techniques in various combinations, optimized from an overall sustainability perspective. Evaluation and optimization is achieved using life cycle assessment and life cycle cost assessment and their combination. Den här rapporten finns endast på engelska. Svensk sammanfattning finns i rapporten.
|
|
| 7. |
|
|
| 8. |
|
|
| 9. |
- Brandt, Maja, et al.
(författare)
-
Näringsbelastning på Östersjön ochVästerhavet 2006 : Underlag till Sveriges PLC5-redovisning till HELCOM
- 2008
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- HELCOM redovisade 2004 sin fjärde stora sammanställningav belastningen av övergödande ämnen och metaller på Östersjön – PLC4. Den avsåg situationen år 2000.Nu planeras den femte sammanställningen - PLC5 - med bidrag från alla länder kring Östersjön. I denna rapport redovisas Sveriges utsläpp till vattenav kväve och fosfor samt belastningen på havet år 2006. Den är ett av underlagen till PLC5, men också en del avuppföljningen av miljökvalitetsmålet Ingen övergödning. Resultaten kommer också att användas för vattenförvaltningeninom ramen för EU:s ramdirektiv för vatten. Rapporten är byggd på ett stort dataunderlag ommarkanvändning, jordbruk, utsläpp från reningsverkoch industrier, enskilda avlopp, atmosfäriskt nedfall, dagvatten och naturligt bakgrundsläckage i ca 13 000 delavrinningsområden i Sverige. Modellberäkningar haranvänts för läckage från jordbruk och för retention isjöar och vattendrag. Resultaten redovisas på havsbassängnivå.
|
|
| 10. |
- Brandt, Maja, et al.
(författare)
-
TRK Transport – Retention – Källfördelning : Belastning på havet
- 2002
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Naturvårdverket har givit SLU och SMHI i uppdrag att gemensamt beräkna belastningen till Sveriges omgivandehavsbassänger som underlag till HELCOM, PLC-4 (Pollution Load Compilation) dels utgåendefrån flodmynningsdata för kväve, fosfor och metaller för år 2000 och dels som långtidsmedelvärden förkväve och fosfor.Följande punkter sammanfattar resultaten från miljöövervakningens delprogram flodmynningar för år 2000:• Belastningen till havet beräknades till 146 700 ton kväve (N), 4 700 ton fosfor (P), 280 ton koppar (Cu),950 ton zink (Zn), 3 ton kadmium (Cd), 63 ton bly (Pb) samt 0,8 ton kvicksilver (Hg).• Flodmynningsberäkningarna avser år 2000, som var ett mycket nederbördsrikt år. Ämnestransportensamvarierar med avrinningen, vilket gör att belastningen till våra omgivande hav var mycket hög dettaår. På årsbasis var tillrinningen 40 % högre till Bottenviken än under perioden 1961–1990, 45 % tillBottenhavet, 27 % till Östersjön och 36 % högre till Västerhavet.I uppdraget ingick att göra en flödesnormaliserad källfördelning av kväve och fosfor, varvid långtidsmedelvärdenav avrinningen för perioden 1985–1999 använts. Metodiken innebär att belastningen frånkällorna (bruttobelastningen) först beräknades. Därefter togs hänsyn till förändringar under transporten påväg till havet och slutligen beräknades vad som nådde havet (nettobelastningen).För kväve finns en väl beprövad metodik för att beräkna bruttobelastning, retention (avskiljning påvägen) och nettobelastning till havet. För fosfor däremot har källfördelningen beräknats utifrån bruttobelastningen.Beräkningarna bygger på ett stort, Sverigetäckande underlagsmaterial: markanvändning, typhalter förolika markanvändningar, avrinningsdata och uppgifter om punktutsläpp.Markläckaget för ett avrinningsområde beräknades genom att markarealen (km2) multiplicerades meden typhalt för denna markanvändning (mg/l) och med avrinningen (l/s km2). Det totala bruttobelastningenfrån marken erhölls sedan genom summering av alla olika markanvändningars bidrag. Markanvändningensammanställdes med GIS från Lantmäteriets översiktskarta, från Jordbruksverkets blockkartor och EUstöddatabasIAKS samt från Skogsstyrelsens uppgifter över avverkad skogsareal.Typhalter för jordbrukets kväveläckage beräknades med hjälp av simuleringsverktyget SOILNDB, sombeskriver kvävets dynamik och förluster i en åkermarksprofil. Typhalter för jordbrukets fosforläckageberäknades med ett regressionssamband. Övriga typhalter baserades på mätningar i små mer eller mindrehomogena avrinningsområden. Avrinningen beräknades slutligen med hjälp av HBV-modellen, där dagliganederbörds- och temperaturmätningar utgjorde indata.Den totala bruttobelastningen beräknades genom summering av markläckage och punktutsläpp. Medhjälp av HBV-N-modellen och recipientdata simulerades de biogeokemiska förändringarna (retentionen)av kväve från källorna till havet. Nettokvävebelastningen erhölls sedan genom att subtrahera retentionenfrån bruttokvävebelastningen. För fosfor redovisas endast bruttobelastning. I belastningarna ingår ävendiffust utsläpp från de delar av de svenska vattendragens avrinningsområden, som är belägna i Finlandoch i Norge.Metodiken innebär att typhalter från ett antal markklasser representerar markläckaget i hela Sverige.Relativt små avvikelser i de antagna typhalterna kan få mycket stora konsekvenser för t.ex. källfördelningen.Jordbruksmarken är det markläckage, som har det absolut största kväveläckaget per arealenhetoch bidrar till stor mänsklig påverkan på vattenmiljön och därför har jordbruksmarken delats in i ett stortantal klasser.Från belastningsberäkningarna för kväve kan följande resultat redovisas och slutsatser dras:• Nettobelastningen av kväve via vattendragen till omgivande hav uppgick i medeltal till 123 400 ton/årför åren 1985–1999. Direkta utsläpp från reningsverk och industrier till havet beräknades till 11 600ton/år. Bidraget från diffusa källor till havet bestämdes till 110 900 ton/år, vilket motsvarar 82 % avnettobelastningen via vattendragen och direktutsläpp. Av den diffusa belastningen som nådde havetefter retention stod jordbruksläckaget för 40 % och skog inklusive skogsbruk för 36 % i snitt för hela Sverige. I tillrinningsområdet till Öresund utgjorde jordbruksläckaget 96 % av den diffusa belastningenefter retention.• Nettobelastningen av kväve orsakad av mänsklig aktivitet (antropogen belastning), som nådde havetvia svenska vattendrag, uppgick i medeltal till 67 100 ton/år, vilket motsvarar 50 % av den totala nettobelastningenvia vattendrag samt direkta utsläpp för perioden 1985–1999. Av den totala antropogenanettobelastningen till havet (inkl direktutsläpp) kom enligt beräkningarna 54 700 ton/år (70 %) frånde antropogena diffusa belastningarna, 16 800 ton/år (21 %) från reningsverk, 4 500 ton/år (6 %) frånindustri samt 2 700 ton/år (3 %) från enskilda avlopp. Av bidraget från reningsverken kom 46 % viavattendragen och 54 % direkt till havet.• Av den antropogena diffusa nettobelastningen utgjorde 38 700 ton/år jordbruksläckage (70 %), 10 500ton/år (19 %) atmosfäriskt nedfall på sjöar, 5 200 ton/år (10 %) förhöjt läckage på grund av hygge och200 ton/år (< 1 %) dagvatten från hårdgjorda ytor i tätorter.• Jordbruksmarkens beräknade medelarealförluster för kväve för tillrinningsområdena till havsbassängernalåg mellan 1 000 kg/km2 och år och knappt 4 000 kg/km2 och år, med de högsta siffrorna iÖresunds tillrinningsområden. För skogsmarken inklusive hyggen varierade arealförlusten mellan 130och 280 kg/km2 och år.• I norra Norrland uppgick andelen oorganiskt kväve till 20 % eller mindre av totalkvävehalten ivattendragen, i södra Norrland till 30–50 % och i sydligaste Sverige kring 80 %, medan resterande delvar organiskt kväve.• Markretentionen, dvs avskiljningen av kväve i marken och i grundvattnet under rotzonen, för jordbruksläckagetlåg i snitt kring 25 %.• Sjö- och vattendragsretentionen, dvs avskiljningen av kväve i sjöar och vattendrag från källan tillhavet, varierade allt mellan 0 % och 97 % för enskilda avrinningsområden. Den är främst beroendeav belastningen, väder/klimat, sjöarnas andel av totala arean och deras geografiska placering i området.Sjöretentionen är därför låg i kustnära områden utan sjöar. Denna zon har dock varierande bredd ochnår långt upp i de avrinningsområden som är sjöfattiga i sina nedströms liggande delar.• Kvävets diffusa belastning var högre i sydvästra än i sydöstra Sverige, vilket delvis kan förklaras av denhögre avrinningen och en lägre retention betingad av få sjöar i den kustnära zonen samt större andellättare jordar i sydväst.Från bruttobelastningsberäkningar för fosfor kan följande resultat redovisas och slutsatser dras:• Bruttobelastningen av fosfor via vattendragen summerat till omgivande hav uppgick till 6 200 ton/år.Direkta utsläpp från reningsverk och industrier till havet beräknades till 510 ton/år. Bidraget från dediffusa källorna bestämdes till 5 200 ton/år, vilket motsvarar 77 % av den totala bruttobelastningen.Av den totala bruttobelastningen utgjorde jordbruksläckaget 24 % och skogsmarkens läckage inklusivehyggen 37 % i medeltal för hela Sverige. Bidraget från utsläpp från enskilda avlopp utgjorde 10 %,reningsverk 7 % och industrier 6 % av totala bruttobelastningen för Sverige. Bidraget från enskildaavlopp utgjorde 50 % (260 ton/år) av punktutsläppen, motsvarande 20 % av den totala bruttobelastningentill Egentliga Östersjön.• Bruttobelastningen av fosfor orsakad av mänsklig aktivitet (antropogen belastning), summerat tillomgivande hav, uppgick i medeltal till 3 130 ton/år, vilket motsvarar 47 % av den totala bruttobelastningenvia vattendrag samt direkta utsläpp för perioden 1985–1999. Av den totala antropogenabruttobelastningen till havet (inkl direkta punktutsläpp) kom enligt beräkningarna 1 610 ton/år (51 %)från de antropogena diffusa belastningarna, 650 ton/år (21 %) från enskilda avlopp och mjölkrum, 490ton/år (16 %) från reningsverk samt 370 ton/år (12 %) från industrier.• Av den antropogena diffusa bruttobelastningen utgjorde 1 440 ton/år jordbruksläckage (89 %), 30 ton/år(2 %) förhöjt läckage på grund av hygge och 140 ton/år (9 %) dagvatten från hårdgjorda ytor i tätorter.• Jordbruksmarkens (inklusive betesmark) beräknade medelarealförluster för fosfor för tillrinningsområdenatill havsbassängerna låg mellan 36 och 58 kg/km2 och år. För skogsmarken inklusive hyggevarierade arealförlusten mellan 3 och 10 kg/km2 och år.
|
|
