| 1. |
- Eklöf, Disa, et al.
(författare)
-
Inventering av stickmyggor på Gotland : för att identifiera problemområden
- 2022
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Gotland har under 2019 och 2020 haft ovanligt stora mängder mygg på framför allt norra Gotland och Fårö. Det är tre myggarter som orsakat problem, vårsvämmygga (Aedes sticticus), under 2019 och ljusbandad kustmygga (Aedes caspius), och mörkbandad kustmygga (Aedes dorsalis), 2020. För att undersöka hur utbredda arterna är har myggfaunan undersökts med tre metoder, genom jordprov som översvämmas för att inducera kläckning av mygglarver, genom undersökning av mygglarver i vattensamlingar och genom fällfångster av flygande myggor. Från jordprov som togs i lövskogsmiljöer på norra Gotland och Fårö kläcktes larver av vårvämmyggan, vilket visar att arten finns etablerad i området där den orsakade besvär 2019. Däremot kläcktes inga mygglarver alls från de jordprov som togs i barrträdsdominerade våtmarker vilka är betydligt vanligare i området. Från jordprov tagna på strandängar längs Gotlands östkust kläcktes stora mängder av både ljusbandad kustmygga och mörkbandad kustmygga vilket visar att dessa arter kan orsaka problem då strandängar översvämmas av vågor eller regn. Insamlingen av mygglarver från vattensamlingar och insamlingen av flygande myggor under sommaren gav en bredare bild av myggfaunan och visade att vitsidig tömygga (Aedes rusticus), är en vanlig art på Gotland och att den sällsynta alkärrsmyggan (Aedes refiki), förekommer på Gotland. Fällfångsterna visade också att vårsvämmyggan även förekommer utanför Ruteön på norra Gotland då den hittades på två lokaler söder om Visby. Sammantaget visade undersökningarna att det finns risk för stor förekomst av vårsvämmygga, ljusbandad kustmygga och mörkbandad kustmygga, om områden där ägg finns i marken översvämmas på grund av kraftiga regn eller havs och vindförhållanden för strandängarna. Det finns även anledning att beakta att vårsvämmyggan skulle kunna uppträda på lokaler längre söderut på Gotland, än där den tidigare år orsakat besvär.
|
|
| 2. |
- Luande, Verah Nafula, et al.
(författare)
-
The Human Biting Culex pipiens Bioform molestus Detected in Several Areas in Southern Sweden
- 2020
-
Ingår i: Vector Borne and Zoonotic Diseases. - : Mary Ann Liebert. - 1530-3667 .- 1557-7759. ; 20:12, s. 936-938
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Background: The mosquito species Culex pipiens is a known vector of several pathogens and occurs in two distinct bioforms, pipiens and molestus. The bioform molestus thrives in urban environments where there are below-ground habitats; it can mate in confined spaces and feed on mammals as well as birds. In contrast, the bioform pipiens is found above ground, is thought to require more space for mating, and mainly feeds on birds. The pipiens bioform is present in large parts of Sweden but the molestus bioform has previously only been found in major cities.Materials and Methods: People experiencing mosquito nuisance in southern Sweden submitted mosquito samples as part of a citizen science project, and these samples were analyzed to determine the geographical distribution of the molestus bioform of Cx. pipiens. Mosquito specimens were identified to the species level by DNA barcoding of the cytochrome C oxidase subunit I (COI) gene, and the bioforms were determined through the CQ11 microsatellite marker.Results:Culex pipiens f molestus was observed to be spread across large parts of Gothenburg as well as in the suburbs. This bioform was found both in urban and rural areas at several sites across southern Sweden. In one site, hybrids between the two bioforms were found.Conclusions: The detection of Cx. pipiens f molestus in several rural areas was surprising, indicating that it may be more widely spread than urban areas alone, where it has been previously reported.
|
|
