| 1. |
- Blomberg, Gustaf, et al.
(författare)
-
Bidrag och motprestation : En uppföljning av sex stadsdelsområdens aktiveringsprogram för arbetslösa socialbidragstagare
- 2006
-
Bok (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Inom de flesta av Stockholm stads stadsdelsförvaltningar finns verksamheterdit arbetslösa som ansöker om socialbidrag hänvisas efter attde kontaktat socialtjänsten. De bidragssökande skall sedan under enviss tid delta i daglig verksamhet, så kallade aktiveringsprogram.Syftet med denna studie har varit att beskriva och följa upp arbetet idessa program inom sex stadsdelsförvaltningar. De centrala frågeställningarnai studien är:• Vad säger tidigare svensk respektive utländsk forskning påområdet?• Vilka skillnader och likheter finns mellan de olika stadsdelsområdena?• Hur arbetar man i stadsdelsförvaltningarna med arbetslösa socialbidragstagareoch hur motiverar man sitt arbetssätt?• Vilken syn har personal respektive chefer på verksamheten?• Hur upplever deltagarna i programmen hjälpen de får?• Vad är utfallet för arbetslösa socialbidragstagare som deltagit iaktiveringsprogrammen?För dessa ändamål har fyra enkätundersökningar genomförts och statistikur Stockholms stads register tagits fram och bearbetats.De sex stadsdelsområden som behandlas i studien är Vantör, Skärholmen,Kista, Hässelby-Vällingby, Rinkeby och Spånga-Tensta. Dessastadsdelsområden har i samtliga fall utom Hässelby-Vällingby likheteri form av relativt hög andel utrikes födda, högt bidragstagande,en problematisk arbetsmarknadssituation m.m. i förhållande till genomsnittet i Stockholms stad men skiljer sig också åt. De har, somvisats i studien, till viss del olika utgångslägen, där Rinkeby har den”svåraste” situationen. Jämför man utvecklingen av arbetslöshet ochsocialbidragsstagande över tid i de olika stadsdelsområdena finnerman att den ser ut på samma sätt, d.v.s. kurvorna som beskriver utvecklingenser likadana ut men ligger på olika nivåer. I samtligastadsdelsområden har antalet socialbidragstagare minskat sedan 1998.Men det finns även stora skillnader mellan stadsdelarna inom respektivestadsdelsområde.Verksamheterna för arbetslösa socialbidragstagare som bedrivs av desex stadsdelsförvaltningarna liknar varandra. Alla sex strävar efter attfå sina deltagare ut på arbetsmarknaden alternativt i studier för att nåegenförsörjning. Så skall fullmäktiges mål för minskat bidragstagandeoch ökad sysselsättning i staden förverkligas. Verksamheterna skiljersig åt när det gäller krav, avgränsning av målgrupp, omfattning påverksamheten och val av fokus i arbetet. Samtliga arbetar dock medaktivering via motivationsinsatser, stöd, råd och hjälp med att sökaarbete. I alla verksamheterna ställs krav på aktivt deltagande, mengraden av kontroll och sätt att kontrollera varierar. Bara ett fåtal verksamheterhar satt upp en tidsgräns för aktiveringen. Det går således ide flesta fall att i åtminstone teorin befinna sig i aktivering hur längesom helst som arbetslös socialbidragstagare.Som en del av studien har enkätundersökningar genomförts inom socialtjänstensenheter för ekonomiskt bistånd respektive arbetsmarknad,för att få personalens och chefernas perspektiv på den verksamhetde arbetar inom. Deras inställning sammanfaller i hög grad, enligt våraundersökningar. Det är den arbetslinje som formulerats i måldokumentensom gäller och personalen ser arbetet att motivera deltagarnaatt nå egenförsörjning som centralt. Deltagarnas bristande vilja attbryta sitt bidragstagande ses samtidigt som ett större problem blandpersonalen än bland cheferna.I samtliga sex stadsdelsområden får den som vill ansöka om socialbidragsin första kontakt med socialtjänsten via så kallade mottagningsenheter.I rapporten har en mindre undersökning genomförts för attbland annat se hur stor andel av dem som tar en initial kontakt medmottagningsenheterna som sedan går vidare med sin ansökan. Vår begränsade undersökning visar inget utmärkande hos de individer, enfjärdedel av de sökande, som avbryter sin ansökan direkt under denförsta kontakten med mottagningsenheterna. Då alla utom en som fullföljtsin socialbidragsansökan sedan också beviljats bidrag, verkarpersonalen på mottagningsenheterna vara väl insatta i vilka krav somställs för att klienten till sist ska erhålla försörjningsstöd.Efter inskrivning i aktivitet ställs olika krav på individen, exempelvisnärvaro på en viss plats under en viss tid, ett visst antal sökta jobb pervecka m.m. Det är rimligt att anta att individens motivation att delta iverksamheten och dennes syn på aktiviteten har påverkan på resultatetav aktiveringen. Därför har en enkätundersökning genomförts blanddeltagarna. Undersökningen visar i linje med tidigare forskning attdeltagarna har låga förväntningar på programmens förmåga att ökaderas chanser att få ett arbete. Samtidigt skulle en del delta även omprogrammen vore frivilliga, antagligen på grund av andra upplevdapositiva effekter av deltagandet.En del av socialbidragstagarna kommer att få arbete efter att ha genomgåttaktiveringsprogrammen, men det går inte att dra slutsatsen attenskilda deltagare fått arbete bara för att de lämnar verksamheten. Vidtill exempel studier, föräldraledighet eller flytt till ett annat stadsdelsområdelämnar deltagarna även den aktuella insatsen. För att kunnafölja deltagarna över tiden och se vart de tar vägen har Stockholmsstads egen statistik använts i en uppföljande registerundersökning.Undersökningen visar att knappt 21 % av deltagarna gått till egenförsörjningi form av arbete eller studier efter att ha avslutat sin aktivering.Då vår registerundersökning saknar jämförelsegrupper har det inte gåttatt beräkna några effekter av aktiveringen. Tidigare forskning på områdetär sparsam, i synnerhet i Sverige. Att döma av tidigare utvärderingarav aktivering, framförallt gjorda i USA, visar aktiveringsprograminga tydliga effekter för deltagarnas möjligheter att finna varaktigegenförsörjning. Vad som är en stor respektive god effekt förblir islutändan alltid en politisk fråga.Aktiveringsprogram verkar ha vunnit mycket popularitet runtom ivästvärlden genom sin politiska gångbarhet. De empiriskt belagda resultaten ger inget tydligt stöd för aktiveringsinsatserna. Bidragstagandethar minskat i de sex stadsdelsområden som studerats här mendenna trend är generell för Sverige och inleddes redan innan aktiveringsinsatsernasinförande. Dessutom kostar det att driva aktiveringsprogram.Hur stor roll makrofaktorer som högkonjunktur och socialpolitiskareformer spelar är oklart. Det behövs minst sagt mer forskningpå området.Tidigare arbetsmarknadspolitisk forskning visar att arbetsgivare verkarvara mer positivt inställda till dem som deltagit i statliga arbetsmarknadsåtgärder– särskilt till dem som genomgått AMU – än tillarbetssökande som ”bara” gått arbetslösa. Det kan ses som ett argumentför någon form av aktivering. I framtiden kan den centralt styrdaarbetsmarknadspolitiken förväntas flyta ihop med den lokala. En sådantrend kan redan skönjas såväl i Sverige som utomlands. Det kanleda till att alla arbetssökande inlemmas under det statliga arbetsmarknadspolitiskaansvaret. Det skulle i sin tur kunna innebära merresurser till och högre kvalitet på insatserna för framtida arbetssökandesocialbidragstagare.
|
|
| 2. |
- Brännnvall, Mari, et al.
(författare)
-
Att arbeta i ”möjlighetsfönstret” : Polis och socialtjänst i samverkan vid akuta ärenden av våld i familjer med barn
- 2023
-
Ingår i: Socialvetenskaplig tidskrift. - 1104-1420 .- 2003-5624. ; 30:1, s. 435-455
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- This article describes and discusses the cooperation between police and social services when working in accordance with the so-called Icelandic model. The aim of this article is to explore what cooperation within the Icelandic model during the “window of opportunity” means for police officers and social workers discretion and their possibility to perform their work in acute cases of domestic violence in families with children. Empirical data consists of interviews with police officers and social workers. Theories of new institutionalism and street level bureaucrats are used in the analysis. Results show that the Icelandic model has led to increased cooperation between police and social workers at the crime scene. The police and social workers state that they can focus to a greater extent on carrying out what they regard as their own tasks in acute cases of domestic violence when they work according to the model. At the same time, the model has entailed increased control of their work, which has reduced the degree of discretion and possibility for professional assessments and priorities. The perception that there is a “window of opportunity” is shared by the police and the social services and they believe that coordinated efforts in the acute phase are important.
|
|
| 3. |
- Brännnvall, Mari, et al.
(författare)
-
Immediate and coordinated responses to domestic violence : Exploring the window of opportunity concept
- 2023
-
Ingår i: Journal of Gender-Based Violence. - : Policy Press. - 2398-6808 .- 2398-6816. ; 7:2
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- This article examines the window of opportunity concept and its implications for police officers’ and social workers’ perceptions of abused women’s agency. The study consists of a qualitative analysis of semi-structured interviews with eight police officers and eight social workers who have worked according to the so-called Icelandic model. This model is based on the assumption that a window of opportunity exists. It is thus a relevant case for analysing the concept’s implications for practical work with and support of abused women.We found that the empirical basis for the window of opportunity concept was meagre. However, the professionals working with domestic violence thought that the concept was relevant, useful and in accordance with their experiences. During the time period they perceived as the window of opportunity, they attributed agency to abused women, and considered it important to offer support before the window closed. At the same time, they tended to underestimate women’s agency, and viewed a choice not to accept support as a sign that the woman had returned to the abuser.
|
|
| 4. |
- Brännvall, Mari, et al.
(författare)
-
Att samarbeta i möjlighetsfönstret : Islandsprojektet som modell församverkan mellan polis och socialtjänst i akuta fall av våld i familjer med barn
- 2020
-
Konferensbidrag (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- I delar av Göteborg och Västra Götalandsregionen har en modell för samverkan i akuta fall av våld i familjer med barn utvecklats. Projektet har gått under namnet Islandsprojektet, efter inspiration från hur arbetet bedrivs på Island. En central utgångspunkt i modellen är att det vid akuta våldshändelser ofta öppnas ett öppnas ett möjlighetsfönster under vilket förövare och utsatta är mer motiverade att förändra sin situation. Insatser under detta möjlighetsfönster ät tänkt att skapa bättre förutsättningar såväl för en effektiv lagföring av brottet, som för att brottsoffer ska ta emot stöd och hjälp. För att kunna ta vara på det fönstret krävs dock ett nära samarbete, snabba överlämningar av ärenden mellan olika verksamheter och korta väntetider.Det övergripande syftet med vår presentation är att beskriva den modell för samarbetet mellan polis och socialtjänst vid akuta fall av våld i familjer med barn som utvecklats inom ramen för Islandsprojektet samt diskutera vad den innebär ur ett professionsperspektiv. Följande frågeställningar besvaras:Hur kan polis och socialtjänst samarbeta i det ”möjlighetsfönstret” som kan uppstå vid akuta ingripanden i situationer av våld i familjer med barn?Vad innebär de samarbetsformer som utvecklas för polisers respektive socionomers handlingsutrymme och möjligheter att genomföra det de uppfattar som sitt uppdrag?Studien är kvalitativ och baseras på intervjuer med olika samverkansaktörer i Islandsprojektet, framförallt polis och socialtjänst.
|
|
| 5. |
- Börjeson, Martin, 1959-, et al.
(författare)
-
Folkhögskoledeltagarundersökning 2010 : Folkbildning för alla?
- 2011
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- I den här rapporten presenteras Folkbildningsrådets första folkhögskoledeltagarundersökning. Den är samtidigt en av de nationella utvärderingar av folkbildningen som Folkbildningsrådet utför på uppdrag av regering och riksdag. Utvärderingen har genomförts för att visa vilka folkhögskolans deltagare är i demografiskt avseende, och för att spegla deras omedelbara och mer långsiktiga erfarenheter av sina folkhögskolestudier.Undersökningen omfattar folkhögskolans deltagare i långa kurser under vårterminerna 2006–2010. Det empiriska underlaget har samlats in med hjälp av två enkätundersökningar som genomförts i samarbete med Statistiska Centralbyrån, samt en kompletterande intervjustudie. Även Folkbildningsrådets nationella deltagarstatistik har använts.I rapporten visas att tiden vid folkhögskolan har förbättrat många deltagares möjligheter på arbetsmarknaden. Men framför allt har folkhögskolestudierna inneburit personlig utveckling. Deltagarna vittnar om stärkt självförtroende, ökat samhällsengagemang och bredare fritidsintressen. De engagerade lärarna och samarbetet i de heterogena studerandegrupperna framhålls som särskilt betydelsefulla.Antalet och andelen deltagare med funktionsnedsättning och deltagare med utländsk bakgrund har ökat under senare år, framför allt inom de allmänna kurserna. Dessa deltagares erfarenheter är också övervägande positiva, även om de kommer till folkhögskolan med delvis andra behov och förutsättningar än övriga.
|
|
| 6. |
- Börjesson, Annica, et al.
(författare)
-
Lived experiences of closeness to a person using Anabolic androgenic steroids a next of kin perspective
- 2023
-
Ingår i: International Journal of Qualitative Studies on Health and Well-being. - 1748-2623 .- 1748-2631. ; 19:1
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Purpose: Anabolic androgenic steroids (AAS) are used for their aesthetic and performance-enhancing effects and are associated with physical and psychological side effects. Behavioural changes/side effects as mood swings, aggressiveness, depression, potency problems, anxiety, and emotional coldness have been reported by next of kin to people using AAS.Methods: This phenomenological study is based on the reflective lifeworld research approach. Interviews were conducted with twelve next of kin about their experiences of living close to persons using AAS.Results: Next of kin to persons using AAS are particularly vulnerable because they experience little opportunity to influence their situation. Their given and safe context is lost, and their lives are circumscribed by feelings of insecurity, fear, powerlessness, and grief. Feelings of loneliness develop when their problems are not noticed by others and support is lacking from family and society.Conclusions: Our research adds important knowledge on how the use of AAS affects next of kin. Understanding is required to approach the lifeworld of next of kin with flexibility and empathy in their difficulties and vulnerability. Healthcare professionals and other concerned professions need to be aware of next of kin existential needs to be able to meet and support them in their life situation.
|
|
| 7. |
- Börjesson, Annica, et al.
(författare)
-
Women's Experiences of Using Anabolic Androgenic Steroids
- 2021
-
Ingår i: Frontiers in Sports and Active Living. - : Frontiers Media SA. - 2624-9367. ; 3
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Anabolic androgenic steroids are used by women to increase their muscle mass and because of their performance-enhancing effects. Despite permanent/high risk of side effects, knowledge is inadequate. Our aim has been to deepen understanding about women's use of anabolic androgenic steroids. This phenomenological study is based on the reflective lifeworld research (RLR) approach. Lifeworld interviews were conducted with 12 women, aged 21-56 years, about their experiences of using anabolic steroids. The results show that women experience a sense of pride when they successfully achieve their goals. This is the driving force, triggering tension between suffering and success. Our research adds important knowledge from a reflective lifeworld perspective and shows that women's use of anabolic androgenic steroids is a complex phenomenon. Understanding and knowledge are important in order to be able to meet and support women in their fears and difficulties.
|
|
| 8. |
- Dahl, Fanni, et al.
(författare)
-
Metoder för att motivera våldsutsatta och våldsutövande personer till stöd : En scoping review
- 2023
-
Ingår i: Socialmedicinsk Tidskrift. - 0037-833X. ; 100:2, s. 355-367
-
Forskningsöversikt (refereegranskat)abstract
- I denna litteraturöversikt kartläggs och beskrivs befintlig forskning om hur män som utövar våld i nära relation respektive kvinnor som utsätts för våld i nära relation motiveras till att ta emot stöd. 13 artiklar inkluderades i litteraturöversikten där två skilda angreppssätt identifierades; Second Responder program (SRP) och inledande motiverande insats. Båda visar på goda resultat i bemärkelsen ökad tillgång till och användning av stöd. Det är dock oklart vilka effekter insatserna har för återfall i brott. Framtida projekt och studier bör hantera tvetydigheten i återfall som utfallsmått och studier bör kompletteras med brukares egna röster om insatserna.
|
|
| 9. |
- de Coninck, Zaake, et al.
(författare)
-
Non-AIDS Mortality Is Higher Among Successfully Treated People Living with HIV Compared with Matched HIV-Negative Control Persons: A 15-Year Follow-Up Cohort Study in Sweden.
- 2018
-
Ingår i: AIDS patient care and STDs. - : Mary Ann Liebert Inc. - 1557-7449 .- 1087-2914. ; 32:8, s. 297-305
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- There is an ongoing debate whether the life span of successfully treated people living with HIV (PLHIV) is comparable with that of the general population. The aim of this cohort study is to compare all-cause mortality between all PLHIV, successfully treated PLHIV, and HIV-negative control persons from the general population and to explore the impact of viral load (VL) at diagnosis. A total of 4066 PLHIV were matched against 8072 HIV-negative controls according to age, sex, and region of birth. Further, associations between VL at diagnosis, time on treatment, treatment outcome, and mortality were assessed over a 15-year period. Cox regression estimates were computed to compare the overall crude and adjusted hazard ratios (HRs) for mortality. After a 15-year follow-up period, successfully treated PLHIV were found to be three times more likely to die when compared with HIV-negative controls (HR 3.01, 95% CI 2.05-4.44, p<0.001). The risk of mortality decreased from HR 6.02 after the first year of successful treatment. VL >30,000c/mL at diagnosis was associated with an increased risk of mortality despite long-term antiretroviral therapy (ART) treatment. Although effective viral suppression has led to significant increases in longevity and quality of life, ART has not fully restored life expectancy to a level comparable with that found in HIV-negative persons. Even when PLHIV are successfully treated, there are several other important areas related to death, such as smoking and social factors, where data are still missing.
|
|
| 10. |
- Ekström, Veronica, 1975-, et al.
(författare)
-
Audiovisuella intryck, tid och interaktion : socionomstudenters erfarenheter av digitala föreläsningar
- 2021
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- I den här arbetsrapporten presenteras en studie där vi undersöker socionomstudenters erfarenheter av olika former av nätbaserade föreläsningar inom universitet och högskoleutbildningen under covid-19 pandemin. Genom data inhämtade i en enkätstudie med totalt 141 socionomstudenter besvaras frågeställningar om betydelsen av lärarens röst och bild, tid samt interaktionen mellan deltagare i digitala föreläsningar. Studien undersöker även om studenters upplevelser av ovanstående skiljer sig åt om studenter har rätt till pedagogiskt stöd eller ej. Resultaten visar att audiovisuella intryck i form av lärares röst och bild i digitala föreläsningar är viktigt för studenterna. Gällande tidsaspekten visar studien att studenter tolererar betydligt längre föreläsningar (45 min) än vad pedagogisk litteratur förespråkar. Studenterna anser att interaktionen blir mindre vid digitala föreläsningar men att detta inte nödvändigtvis är något negativt. Studien visar inga skillnader i erfarenheter på grundval om studenter har pedagogiskt stöd eller ej.
|
|
