SwePub
Sök i SwePub databas

  Utökad sökning

Träfflista för sökning "WFRF:(Fredricsson Annika) "

Sökning: WFRF:(Fredricsson Annika)

  • Resultat 1-9 av 9
Sortera/gruppera träfflistan
   
NumreringReferensOmslagsbildHitta
1.
  • Fredricsson, Malin, et al. (författare)
  • Nationell luftövervakning – Sakrapport med data från övervakning inom Programområde Luft t.o.m. 2017
  • 2018
  • Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
    • Naturvårdsverket, Luftenheten, ansvarar för den nationella luftövervakningen i bakgrundsmiljö i Sverige. I rapporten redovisas resultat från verksamheten inom Programområde Luft avseende mätningar (genomförda av IVL, SU, SLU och SMHI) till och med 2017 och regionala modellberäkningar (utförda av SMHI) till och med 2016.För flertalet av de luftföroreningskomponenter som övervakas inom den nationella miljöövervakningen har det, sedan mätningarna startade för mellan 15 och 35 år sedan, generellt sett skett en avsevärd förbättring avseende såväl halter i luft som deposition i bakgrundsmiljö. Utvecklingen har dock varierat i något olika utsträckning beroende på komponenter och lokalisering i landet. Föroreningsbelastningen är oftast lägre ju längre norrut i landet man kommer.För de flesta ämnen som det finns miljökvalitetsnormer (MKN) respektive miljömål för ligger halterna i regional bakgrund avsevärt lägre än angivna gräns- och målvärden. Halterna av ozon överskrider dock i dagsläget MKN för hälsa.
  •  
2.
  • Fredricsson, Malin, et al. (författare)
  • Nationell luftövervakning Sakrapport med data från övervakning inom Programområde Luft t.o.m 2019
  • 2021
  • Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
    • Naturvårdsverket ansvarar för den nationella luftövervakningen i bakgrundsmiljö i Sverige. I rapporten redovisas resultat från verksamheten inom Programområde Luft avseende mätningar (genomförda av IVL, SU, SLU och SMHI) till och med 2019 och regionala modellberäkningar (utförda av SMHI) till och med 2018.För flertalet av de luftföroreningskomponenter som övervakas inom den nationella miljöövervakningen har det, sedan mätningarna startade för mellan 20 och 40 år sedan, generellt sett skett en avsevärd förbättring avseende såväl halter i luft som deposition i bakgrundsmiljö. Utvecklingen har dock varierat i något olika utsträckning beroende på komponenter och lokalisering i landet. Föroreningsbelastningen är oftast lägre ju längre norrut i landet man kommer.För de flesta ämnen som det finns miljökvalitetsnormer (MKN) respektive miljömål för ligger halterna i regional bakgrund avsevärt lägre än angivna gräns- och målvärden. Halterna av ozon överskrider dock i dagsläget (2019) MKN för hälsa.
  •  
3.
  • Helmersson-Karlqvist, Johanna, et al. (författare)
  • Evaluation of the Alere D-dimer test for point of care testing
  • 2014
  • Ingår i: Journal of Thrombosis and Thrombolysis. - : Springer Science and Business Media LLC. - 0929-5305 .- 1573-742X. ; 38:2, s. 250-252
  • Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
    • The primary care regularly sees patients that have symptoms that could be due to thromboembolic diseases. It would be valuable to be able to rule out deep venous thrombosis or pulmonary embolism using Wells score and a negative D-dimer testing already at the primary care unit. This requires a validated D-dimer assay suitable for primary care use. We compared D-dimer results obtained with the new point of care analyzer Alere Triage(®) and the central hospital laboratory STA-R Evolution analyzer from the same patient samples (n = 102). We also calculated the total coefficient of variation (CV) for the Alere method. The two methods showed a good linear correlation (R(2) = 0.977) and a slope of 0.975. CV for the Alere D-dimer method was well below 10 %. The study shows that the Alere D-dimer assay and the central laboratory standard assay show similar results. We suggest that the Alere D-dimer assay could be used in primary care in combination with Wells score to reduce referrals to the emergency unit.
  •  
4.
  • Lampinen, Maria, et al. (författare)
  • Downregulated eosinophil activity in ulcerative colitis with concomitant primary sclerosing cholangitis
  • 2018
  • Ingår i: Journal of Leukocyte Biology. - : John Wiley & Sons. - 0741-5400 .- 1938-3673. ; 104:1, s. 173-183
  • Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
    • Primary sclerosing cholangitis (PSC) is a chronic bile duct inflammation strongly connected to ulcerative colitis (UC). PSC is associated with an increased risk of colon cancer, but the link between the intestinal and the bile duct inflammation is still unknown. Also, the involvement of intestinal immune cells in the pathogenesis of PSC remains to be determined. The eosinophil granulocyte is one of the immune cells implicated in the inflammatory process of ulcerative colitis. This study was performed to determine how the accumulation and activation of intestinal eosinophils may differ between UC with and without concomitant PSC, and how this may be influenced by the cytokine/chemokine profile of the intestinal compartment. Eosinophils from peripheral blood and multiple parts of the colon were analyzed by flow cytometry. The intestinal level of inflammatory mediators was assessed using a multiplex proximity extension assay and a quantitative immunoassay. We found that colonic eosinophils were more abundant in both UC and PSC-UC compared with controls, but that their expression of activation markers was significantly increased in UC only. The colonic level of pro-inflammatory cytokines was increased in active UC but not in PSC-UC. In conclusion, we show for the first time that eosinophil activation phenotype discriminates between UC and PSC-UC, and that this may depend on the local cytokine profile of the colonic mucosa. Lower expression of activation markers on eosinophils in UC with concomitant PSC may depend on the local protein profile of the colonic mucosa.
  •  
5.
  •  
6.
  • Lampinen, Maria, et al. (författare)
  • High Serum sCD40 and a Distinct Colonic T Cell Profile in Ulcerative Colitis Associated With Primary Sclerosing Cholangitis
  • 2019
  • Ingår i: Journal of Crohn's & Colitis. - : Oxford University Press. - 1873-9946 .- 1876-4479. ; 13:3, s. 341-350
  • Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
    • Background and Aims: There is a strong association between primary sclerosing cholangitis [PSC] and ulcerative colitis [UC], but the immunological link between the two diseases is obscure. We compared serum cytokine profiles of patients with PSC-UC and UC, and investigated a number of selected cytokines in colonic biopsy samples. We also assessed the presence and activation of T cells in peripheral blood and colonic mucosa.Methods: Serum samples from 22 patients with PSC-UC, 28 patients with UC, and 19 controls were analysed by a proximity extension assay including 92 inflammatory cytokines. Biopsies from caecum, sigmoid colon, and rectum were collected from the same patients. Quantitative analysis for IFN-, IL-2, IL-4, IL-5, IL-13, IL-17A/ E/F, IL-21, IL-22, IL-23, and IL-27 was carried out on tissue homogenates. T cell phenotype was evaluated by flow cytometry.Results: By multivariate analysis we identified a cluster of serum cytokines with higher levels in PSC-UC, and sCD40 in particular was strongly associated with this patient group. In contrast, colonic cytokines were only modestly increased in PSC-UC, whereas several Th1-, Th2-, and Th17-associated cytokines were increased in UC. Patients with PSC-UC had increased colonic levels of CXCR3-positive CD8(+) T cells but fewer CD25-positive CD4(+) T cells. An increased CRTH2/CXCR3-quote indicated a predominance of Th-2 type CD4(+) T cells in UC patients.Conclusions: Our study reveals different cytokine profiles and T cell profiles in PSC-UC and UC, with higher systemic levels of cytokines in PSC-UC, and a more pronounced colonic inflammation in UC. Serum sCD40 could potentially be investigated as a marker for PSC in UC.
  •  
7.
  • Noraddin, Feria Hikmet, et al. (författare)
  • Measurement of urinary cystatin C with a particle-enhanced turbidimetric immunoassay on architect ci8200
  • 2012
  • Ingår i: Journal of clinical laboratory analysis (Print). - : Wiley. - 0887-8013 .- 1098-2825. ; 26:5, s. 358-364
  • Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
    • BACKGROUND:Cystatin C is a low-molecular-weight protein that is freely filtered by the glomerulus and catabolized after reabsorption by the proximal tubular cells in healthy subjects. Urinary cystatin C is a potential biomarker for tubular damage including acute kidney injury (AKI) in the acute phase when patients are submitted to the intensive care unit.METHODS:The aim of this study was to perform a method validation of urinary analysis of cystatin C by particle-enhanced turbidimetric immunoassay (PETIA) on a high-throughput chemical analyzer. Total assay time was 10 min. The antigen excess, linearity, lower limit of quantification (LoQ), recovery, assay precision, stability, and interference caused by hemoglobin were evaluated.RESULTS:The LoQ was calculated to 0.020 mg/l with a coefficient of variation (CV) ≤ 10%. No hook effect was observed and the assay was linear over the studied interval less than 0.020-0.950 mg/l with a regression of R(2) = 0.9994. The assay had a recovery between 93-100% and the assay precision had a total CV of less than 3.5%. Cystatin C was stable for 3 days in room temperature and 14 days in +4C. The assay did not show any major interference with hemoglobin at a hemoglobin concentration of 10 g/L. The reference interval for urine cystatin C was less than 0.166 mg/l.CONCLUSION:The urinary cystatin C PETIA showed good precision and performance characteristics including short test turnaround times that are necessary qualifications for a biomarker at a routine laboratory.
  •  
8.
  • Sjöberg, Karin, et al. (författare)
  • Nationell luftövervakning Sakrapport med data från övervakning inom Programområde Luft t.o.m. 2015
  • 2016
  • Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
    • Naturvårdsverket, Enheten för luft och klimat, ansvarar för den nationella övervakningen av luftens och nederbördens kvalitet i bakgrundsmiljö. I rapporten redovisas resultat från verksamheten inom Programområde Luft avseende mätningar (genomförda av IVL, SU, SLU och SMHI) till och med 2015 och regionala modellberäkningar (utförda av SMHI) till och med 2014, respektive 2015 för marknära ozon. Den nationella luftövervakningen omfattar även viss mätverksamhet på Svalbard, men denna redovisas inte i föreliggande rapport. Den 1 januari 2016 flyttades verksamheten vid EMEP-stationen Vavihill, på Söderåsen i Skåne, till Hallahus, 1 km norr om den tidigare mätplatsen.För flertalet av de luftföroreningskomponenter som övervakas inom den nationella miljöövervakningen har det, sedan mätningarna startade för mellan 15 och 35 år sedan, generellt skett en avsevärd förbättring avseende såväl halter i luft som deposition i bakgrundsmiljö. Utvecklingen har dock varierat i något olika utsträckning beroende på komponenter och lokalisering i landet. Föroreningsbelastningen är oftast lägre ju längre norrut man kommer.För de flesta ämnen som det finns miljökvalitetsnormer (MKN) respektive miljömål för ligger halterna avsevärt lägre än angivna gräns- och målvärden. Halterna av ozon överskrider i dagsläget MKN för hälsa. För såväl marknära ozon, partiklar (i form av PM2.5) och bensen (i urban bakgrund) finns risk för haltnivåer som överstiger miljömålens preciseringar.Försurande och övergödande ämnenDen luftföroreningsrelaterade belastningen på miljön har under de senaste årtiondena minskat kraftigt till följd av internationella överenskommelser om att begränsa utsläppen av bland annat svavel- och kväveoxider samt av strukturella förändringar inom industrin.LuftEn jämförelse mellan uppmätta halter i luft av svaveldioxid (SO2) på 1980-talet och 2010-talet visar att den årliga medelhalten har minskat med mellan 88 och 95 % vid EMEP-stationerna. När man jämför de svenska regionerna blir det tydligt att koncentrationen under 2010-talet varit lägst i norra Sverige medan koncentrationerna i sydöstra och sydvästra Sverige legat på en jämförbar nivå. Ett undantag är 2014 då koncentrationerna i norra Sverige var på nästan samma nivå som i resten av Sverige. Anledningen till detta antas vara luftintransport av svavel från utbrottet vid Holuhraun på Island. I Sveriges sydvästra och sydöstra regioner har minskningen av SO2 i luft varit större jämfört med i norra Sverige. Motsvarande resultat ses även för halter av svavel i deposition, där minskningen av svavelhalterna i södra Sverige var större jämfört med i norra Sverige. Även deposition av svavel med nederbörd var högre 2014 jämfört med omkringliggande år. Årliga medelkoncentrationer av sulfat i luft (SO4) i luft, uppmätta vid EMEP-stationerna, har minskat med mellan 70 och 80 % från 1980-talet till 2010-talet.En jämförelse mellan uppmätta halter i luft av kvävedioxid (NO2) på 1980-talet och 2010-talet visar att de årliga medelkoncentrationerna vid EMEP-stationerna har minskat med 50 % i södra Sverige (Vavihill, Rörvik/Råö och Aspvreten) och med drygt 70 % i norra Sverige (Bredkälen). Jämförelsen mellan svenska regioner visar att halterna under 2010-talet varit högst i sydvästra Sverige och lägst i norra Sverige. Koncentrationerna i sydöstra Sverige ligger däremellan.Årliga medelkoncentrationer av nitrat (NO3) i luft, mätta vid EMEP-stationerna under 1986-2015, visar en minskning på ungefär 50 % vid Vavihill och Aspvreten och 35 % vid Rörvik/Råö. Nitratkoncentrationen vid Bredkälen har för hela tidsperioden varit betydligt lägre jämfört med vid övriga EMEP-stationer, men även här har koncentrationerna minskat signifikant. Årsmedelvärdet av ammonium (NH4) i luft har vid EMEP-stationerna minskat med 50 - 60 % under motsvarande tidsperiod.Halter i luft av Cl, Na, Mg, Ca och K har mätts vid EMEP-stationerna under 2009-2015. Generellt har årsmedelhalterna varit högst vid Råö och lägst vid Bredkälen.Modellering av regionala lufthalter utförs med MATCH Sverigesystemet genom att kombinera observationer och modelldata till en nationell kartläggning där mätningar respektive modeller kompletterar varandra i syfte att uppnå ett förbättrat kunskapsläge. Med hjälp av modellering kan föroreningshalterna i Sverige dessutom delas upp i halter orsakade av svenska emissioner och halter orsakade av emissioner utanför Sverige.Modelleringen visar att för reducerat kväve (NHX, ammonium + ammoniak) i luft varierade årsmedel av totalhalten av NHX för 2014 mellan som högst 1,19 μg N/m3 i söder och som lägst 0,04 μg N/m3 i nordligaste Sverige. För kvävedioxid varierade årsmedelhalten mellan som lägst 0,06 i Norrlands inland och som högst i södra Sverige och Stockholmsregionen, med maxvärde 2,31 μg N/m3. Koncentrationen av svaveldioxid år 2014 varierade mellan 0,03 och 0,81 μg S/m3. Under 2014 orsakade de svenska emissionerna i genomsnitt 27 % av totalhalterna för SO2 över svenska landområden. Motsvarande siffra för NO2 och reducerat kväve beräknas till 48 % respektive 37 %.Nederbörd och depositionVåtdepositionen av svavel var betydligt högre under 2014 jämfört med 2015. Detta berodde med stor sannolikhet på det stora svavelutsläppet från vulkanutbrottet på Island mellan augusti 2014 och februari 2015. Även våtdepositionen av oorganiskt kväve var betydligt högre 2014 jämfört med 2015, framförallt i sydvästra Sverige. I sydligaste Skåne, på Romeleåsen, uppmättes inom Krondroppsnätet 2014 ett årligt kvävenedfall via nederbörden på strax över 20 kg/ha. Under 2015 uppmättes det högsta kvävenedfallet i nederbörden i södra Halland på 14 kg/ha.En statistisk trendanalys för nedfall med nederbörden (våtdepositionen) har genomförts för perioden 2000-2015, uppdelat på tre olika områden i Sverige (norra, sydöstra och sydvästra). De lokaler som ingått i analysen i de olika områdena är de lokaler som har full datatäckning under samtliga år. Ingen representativitetsaspekt för vilka lokaler som representerar de olika områdena har ingått i analysen. En period på 15 år är dock relativt kort för att beräkna trender för nedfall via nederbörden, eftersom nedfallet beror av en kombination av utsläppsförändringar och nederbördsmängder. Det finns därför en risk att trenderna kan växla beroende på vilken period som analyseras. När det gäller nederbördsmängderna syns ingen statistiskt säkerställd trend i något av de tre analyserade områdena (norra, sydöstra eller sydvästra Sverige). Våtdepositionen av svavel har minskat med 51-65 % för alla tre områdena i Sverige. Mest har svaveldepositionen minskat i sydvästra Sverige och minst i norra Sverige, där belastningen varit lägst. Vätejondepositionen, som kan användas som ett mått på denförsurande belastningen, har även den minskat i samtliga områden. Ingen statistiskt signifikant förändring har erhållits för kloriddepositionen i något område sedan år 2000.Våtdepositionen av oorganiskt kväve (nitrat + ammoniumkväve) har under perioden 2000-2015 minskat signifikant i norra (29 %) och sydvästra Sverige (24 %), medan ingen signifikant förändring kunde påvisas för sydöstra Sverige. För enbart ammoniumkväve erhölls ingen statistiskt säkerställd förändring för något av de tre områdena. Nitratkväve däremot har minskat signifikant i alla tre områdena sedan år 2000. I sydvästra Sverige har kvävenedfallet som nitrat minskat med 41 %, i sydöstra Sverige med 35 % och i norra Sverige med 34 %.Mängden totaldeposition (våt och torr) till olika marktyper har också beräknats med modellsystemet MATCH Sverige och redovisas i denna rapport för exempelvis oxiderat svavel utan havssalt (XSOX, summan av svaveldioxid och sulfat), reducerat kväve (NHX, summan av ammonium och ammoniak) samt oxiderat kväve (NOY, summan av bland annat NO, NO2, HNO3, PAN, N2O5, NO3-salter och organiskt NO3-). Modelleringen visar att andelen våtdeposition relativt totaldepositionen för t.ex. 2014 över svenska landområden i genomsnitt över Sverige var 71 %, 79 % och 78 % för oxiderat svavel (havssalt ej inkluderat), reducerat respektive oxiderat kväve.Modelleringen visar att största depositionen av reducerat kväve sker i södra Sverige och minst deponeras i norra Norrlands inland. En markant ökning av totaldepositionen ses för 2014 jämfört med 2013, främst i Skåne och Blekinge, men även upp ovanför Stockholmsområdet. Det svenska bidraget beräknades vara marginellt högre i södra Sverige under 2014 än 2013, vilket indikerar att den ökade totaldepositionen till stor del berodde på långtransportbidrag. Till exempel varierade totaldepositionen över Sverige mellan 35 och 820 mg N/m2 under 2014. Liknande mönster syns för oxiderat kväve, och för 2014 varierade totaldepositionen mellan 40 och 690 mg N/m2.Totaldepositionen av XSOX (oxiderat svavel exklusive havssalt) var högre i hela landet 2014 jämfört med 2013, främst i södra och mellersta Sverige. Det svenska bidraget var ungefär detsamma för de två åren, vilket indikerar att långdistanstransporten orsakade ökningen av totaldeposition. För XSOX var vulkanutbrottet vid Bardarbunga på Island en bidragande orsak, framförallt i mellan-Sverige. Totaldepositionen av oxiderat svavel utan havssalt varierade mellan 100 och 600 mg S/m2 år 2014.Enligt modelleringen orsakade de svenska emissionerna under 2014 i genomsnitt 5 % av totaldepositionen för oxiderat svavel (exklusive havssalt) över svenska landområden. Motsvarande siffra för oxiderat kväve och reducerat kväve var 6 % respektive 15 %.TungmetallerHalterna av tungmetaller i luft och nederbörd är, med viss reservation för kvicksilver, lägre i Sverige än i många andra j
  •  
9.
  • Sohrabian, Azita, et al. (författare)
  • Particle enhanced turbidimetric immunoassay for the determination of urine cystatin C on Cobas c501
  • 2012
  • Ingår i: Clinical Biochemistry. - : Elsevier BV. - 0009-9120 .- 1873-2933. ; 45:4-5, s. 339-344
  • Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
    • OBJECTIVE:Urinary cystatin C has been reported to be a good marker for tubular damage and acute kidney injury. The aim of this study was to develop a high throughput assay for the quantification of urine cystatin C.METHODS:Antigen-excess, imprecision, interference, linearity, recovery, sample stability and reference values were evaluated on Cobas c501.RESULTS:The assay was linear over the dynamic range of the study (R(2)=0.9994). The total assay imprecision was below 5%. The assay recovery was estimated at 87-100%. No tendency to antigen-excess (up to 35mg/L), nor interference with haemoglobin (1.25-10g/L) was observed. Cystatin C was stable for 1day at ambient temperature (19-23°C) but for 2days at +4°C. The reference interval for cystatin C in urine was <0.414mg/L.CONCLUSIONS:The urinary cystatin C assay verified to be a reliable assay with convenient performance characteristics, enabling routine testing on clinical chemistry platforms.
  •  
Skapa referenser, mejla, bekava och länka
  • Resultat 1-9 av 9

Kungliga biblioteket hanterar dina personuppgifter i enlighet med EU:s dataskyddsförordning (2018), GDPR. Läs mer om hur det funkar här.
Så här hanterar KB dina uppgifter vid användning av denna tjänst.

 
pil uppåt Stäng

Kopiera och spara länken för att återkomma till aktuell vy