| 1. |
- Bogatic, Wirginia, 1969-
(författare)
-
Stanna eller återvända : Flyktingskap, återvändande och kvarstannande bland polska kvinnliga överlevande från koncentrationslägret Ravensbrück 1945-1946
- 2006
-
Licentiatavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Avhandlingen handlar om beslutsprocessen i fråga om återvändande till sitt hemland eller kvarstannande i flyktingskap, hos de överlevande polska kvinnliga koncentrationslägerfångar som räddades till Sverige 1945 med räddningsaktionen De vita bussarna. Räddningsaktionens namn till trots, lämnade kvinnorna koncentrationslägret Ravensbrück ombord på ett tåg. Den bygger på tretton djupintervjuer med de överlevande kvinnorna med målsättning att få ett svar på frågan varför vissa av dem efter krigets slut stannade kvar i Sverige, medan andra återvände till Polen. Intervjuerna genomfördes både med dem som stannade kvar och dem som återvände. Analysen utgår ifrån Svante Lundbergs analytiska modell kring flyktingskap med begreppen Bakgrund, Ram och Mening samt från det teoretiska begreppet sociologisk generation vid analysen av kvinnornas beslutsprocess. Innehållet i begreppet Bakgrund kan förenklat beskrivas som det ”bagage” som flyktingarna har med sig från sitt hemland, som de känner väl och längtar efter. På samma sätt kan innehållet i begreppet Ram definieras som allt nytt och okänt flyktingarna möter vid ankomsten till det nya landet. I båda begreppen ingår även flyktingarnas position i den rådande klasstrukturen samt möjligheter och erbjudanden om hur deras liv kan gestaltas i framtiden. Det har konstaterats att upplevelsen av traumatiserande, våldsamma och känslosamma händelser (significant historical experiences) såsom krig eller ockupation leder ofta till att en sociologisk generation uppstår. Vid analysen av både de kvarstannande och återvändande kvinnornas, som står i centrum för den här avhandlingen, uppväxt- och levnadsförhållanden framgår det att de har genomlevt ett antal signifikanta historiska erfarenheter: andra världskriget, ockupationen, förlusten av nära och kära, Warszawaupproret, fängelser, misshandel och koncentrationsläger, vilka sammanlagt (markerar förändringar i deras liv och som) även resulterade i att kvinnorna blev en del av en sociologisk generation. Världen som de kände den upphörde att existera. Därefter följde migration, flyktingskap och frågan om återvändandet till Polen eller kvarstannandet i Sverige. I kapitlet ”Bakgrund” har visats att den dominerade historieskrivningen i Polen under mellankrigstiden, som var en del av det polska kollektiva minnet, var den idealiserade och romantiskt-patriotiska synen med vilken resultat av förfädernas handlingar betraktades. Under sin tidiga uppväxt formades kvinnorna av föräldrarnas och mor- och farföräldrars berättelser om tiden då Polen som självständig stat inte fanns, om motståndet mot delningsmakterna, när fäder blev inkallade till den ryska eller preussiska armén och fick slåss mot sina ”bröder”, och om tiden då polska legioner bildades och därefter den polska staten. Utanför familjen utsattes de för den andra republikens medvetet nationalistiska politik som syftade till att skapa en stark polsk identitet. De var även åskådare till det polska samhällets radikalisering och nationalismens uppgång, samtidigt som de matades med den dominerande, romantiserade bilden av den återuppståndna polska staten, vilken förmedlades till dem genom familjen, skolan och det omgivande samhället med målsättning att skapa en gemensam identitet. Den förändrings- och utvecklingsprocess de genomgick som enskilda individer, delade de med andra som befann sig i samma situation, och processen resulterade i en känsla av grupptillhörighet, gemensamma värderingar, tolkningar och ideal, vilka låg som bakgrund för deras reaktioner på senare traumatiska erfarenheter. Sex av tretton av de intervjuade kvinnorna fattade ett medvetet beslut om att delta i motståndskampen mot ockupanten, tre gav sitt passiva stöd till kämparna i Warszawaupproret och betalade senare för det med att bli fångar i koncentrationsläger. I kapitlet ”Ram” har det visats på ett samband mellan transporterna för återvändande som startade på hösten 1945 och de svenska myndigheters önskan om handelsavtal med Polen samt Warszawaregeringens starka vil-ja att bli erkänd som den enda legitima polska regeringen. Samtidigt har det framkommit att kvinnorna kände en osäkerhet i fråga om återvändan-de både pga. de förändringar som höll på att inträffa i Polen i fråga om gränser och politisk orientering, och kvinnornas möjligheter till en okänd och kanske trygg och lugn framtid i Sverige. På flyktingförläggningarna började kvinnorna fundera huruvida de kunde stanna och vad det skulle innebära i fråga om arbete och boende. De erbjöds främst anställningar som hembiträden, lantarbetare eller inom industrin - inte alltid de yrken som kvinnorna hade drömt om före kriget eller önskat arbeta inom. För flertalet av dem innebar det ”abandonment of expectations”, då yrken/utbildningar som de hade med sig från hemlandet inte var möjliga att utöva/få användning för i mottagarlandet. Kvinnorna upptäckte också skillnader mellan det svenska och polska samhället, men de blev även uppmärksammade på förändringar som skedde i det polska samhället medan de hade varit borta. Olika grupper försökte påverka dem till att antingen stanna (som en möjlig protest mot det sovjetiska inflytandet i Polen och bevis på den polska Londonregeringens inflytande) eller återvända (för att Landet behövde dem). Den svenska regeringen underrättades om den polska Warszawaregeringens missnöje med Storbritanniens beslut att inte sända tillbaka de polska trupperna till Polen. De uppmärksammades även på att Warszawaregeringen inte accepterade omröstningen som genomfördes bland polska soldater i fråga om huruvida de ville återvända till Polen eller stanna i exil. Men de svenska myndigheterna insåg också den potential som fanns inom gruppen som en möjlig arbetskraft för att fylla den stora efterfrågan på arbeterskor som fanns vid den tiden. Därmed beslutade de också att inte skicka någon mot sin vilja och därmed öppnade sig en möjlighet för kvinnorna att stanna. Istället fick kvinnorna presentera sina individuella skäl till varför de ville stanna kvar i Sverige i ett brev till Svenska Utlänninsgkommissionen (SUK), som utredde frågan och efteråt meddelade beslutet. Inför brevskrivningen kände många repatriandi osäkerhet om uppgifterna i breven skulle föras vidare till den polska legationen, som representerade Warszawaregeringen och i förlängningen leda till problem för familjen/släkten i Polen. Ett flertal trotsade rädslan och uttalade oro för att återvända pga. den nya regeringen och faran för förföljelser. När de fick tillstånd att stanna kvar förvandlades repatriandi på en formell, politiskt–strukturell nivå från flyktingar i exil till nya medborgare/arbetstagare i Sverige och myndigheterna förväntade sig inte längre att de skulle återvända. Svante Lundberg definierar begreppet Mening som flyktingarnas avsikt att återvända till sitt hemland som medvetna subjekt. Under tiden flyktingarna väntar på att återvända till sitt hemland strävar de efter att förvärva kunskaper som kan vara till nytta för dem och hemlandet. De lever i diaspora och ägnar sin tid åt att försöka påverka hemlandets makthavare och politik på avstånd genom att anordna demonstrationer, studiecirklar m.m. för att uppmärksamma mottagarlandet på förhållanden i hemlandet och få dem att agera. Undersökningsperioden för den här avhandlingen omfattar nio måna-der under vilka de polska överlevande kvinnliga fångar från koncentra-tionslägret Ravensbrück fick fatta beslut om huruvida de skulle återvända till hemlandet Polen eller stanna kvar i mottagarlandet Sverige. Fokus ligger på kvinnornas egna berättelser och förklaringar. Kvarstannarna framhäver delvis innehållet i begreppet Ram som en kontext i vilken beslutet fattades, nämligen möjligheten att få anställning och möjligheten att få ett bättre liv i Sverige. De pekar också på bristerna i det som kvalificeras som Bakgrund, nämligen att ingen familj fanns kvar i hemlandet eller familjens uppmuntran att stanna i exil, samt den nya Polens förändringar. Det nya landet verkade inte så skrämmande. Kvinnorna lärde sig svenska genom sitt arbete, hade få kontakter med myndigheter, bildade familj och/eller engagerade sig i kulturell/idrottslig verksamhet. Återvändarna inser att kvarstannande i exil erbjöd dem möjligheter till ett tryggt liv (Ram), men de uppger i första hand att anledningen till deras återvändande var deras längtan till Landet som behövde dem. Först senare konstaterar de att även familjens brev hade inflytande på deras beslut (Bakgrund). De följde utvecklingen i Polen och i Europa men trots den osäkerhet som fanns ville de återvända. Kvinnorna vittnar om att de inte visste hur situationen i Polen skulle utvecklas och det dröjde innan de förstod vad som hände samt antyder om vilka konsekvenserna var av deras beslut. I sina levnadsberättelser placerar kvinnorna, i synnerhet återvändarna, sig själva i ett större sammanhang, i den polska nationens strävande för en fri polsk stat. De uppvisar likheter som kan hänföras till innebörden i generationsbegreppet och ger uttryck för ett generationsmedvetande. Dessa är mer framträdande i gruppen återvändarna som fortsatte den romantiskt-patriotiska traditionen efter kriget i större utsträckning än gruppen kvarstannarna. Kvinnorna pekar på att de i barndomen uppfostrades i patriotisk anda, både inom familjen och i skolan samt samhället i övrigt. Den polska mellankrigsstatens projekt och konnotationer av en stark moralisk förpliktelse gentemot familj och faderslandet uppvisas i kvinnornas egna liv. Andra världskrigets utbrott utgör en markering (significant historical experiences) då deras världsbild förändrades. Kriget och ockupation fick
|
|
| 2. |
- Bortz, Olof, 1984-
(författare)
-
"I wanted to know how this deed was done" : Raul Hilberg, the Holocaust and History
- 2017
-
Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Raul Hilberg was a pioneer of Holocaust studies and for many decades the Holocaust scholar par excellence. He embarked upon the study of the Nazi genocide after the war, and established the understanding of the Holocaust as a bureaucratically administered “destruction process,” carried out by men who were not different from the German population in general. The present study analyzes and contextualizes his understanding of the Nazi genocide and the Jewish victims’ response to it, as well as the reception of Hilberg’s magnum opus, The Destruction of the European Jews, in relation to scholarly, political and personal contexts. It shows that Hilberg’s major work was far more favorably received than previously believed and that the negative reactions to his thesis on Jewish reactions was a response to the positive reception of his book, as well as an expression of a wider shift in scholarly and popular perceptions of the behavior of Jewish victims during the Holocaust.Hilberg’s interest in bureaucracy allowed him to depart from the focus on the Nazi leadership and the interpretation of the Holocaust as a premeditated and centrally organized genocide. The connection to modernity made him interpret it as a form of ominous progress, carrying implications for modern societies in general, as opposed to the interpretation of Nazism and the Holocaust as a form of atavistic aberration. However, Hilberg’s emphasis on the modern character of the genocide also led to a form of veneration of its efficiency.Hilberg has been much criticized for his argument that the Jewish victims contributed to their own demise by repeating an outdated and historically conditioned reaction to persecution, which assisted the perpetrators. This study explores his thesis regarding the “Jewish reaction pattern,” as an integral part of his work, which he used as a contrast to what he regarded as the successful and future oriented destruction process. It moreover advances a novel interpretation of this controversial part of Hilberg’s research, seeing it as a call for political action emptied of its positive dimension, and a form of negative historiographical empowerment of the victims.
|
|
| 3. |
- Byström, Mikael, 1963-
(författare)
-
En broder, gäst och parasit : Uppfattningar och föreställningar om utlänningar, flyktingar och flyktingpolitik i svensk offentlig debatt 1942-1947
- 2006
-
Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Earlier studies have proposed that Swedish refugee policy started to change around 1942, when a restrictive refugee policy became more generous and humanitarian. From a quantitative point of view this statement is true: there were about ten thousand refugees in 1941, compared to almost two hundred thousand by the end of the war. However, this does not tell us whether the well-known discourses of Swedish inter-war anti-Semitism, nationalism and xenophobia underwent the same changes. The aim of this dissertation is to analyse the public debate concerning foreigners, refugees and refugee policy in 1942–1947.The dissertation puts forward the hypothesis of The Nordic prerogative. In brief, this prerogative meant that Sweden primarily held itself obliged to accept ethnical Northeners as refugees, and looked upon this obligation as more important than other considerations, such as the refugee’s ideological views, need of protection or humanitarian needs. Symptomatically, the groups which could not be entirely encompassed within the idea of a Nordic prerogative, particularly the Balts and the Danish Jews, were perceived as the most problematical refugee groups, both on a general level of the debates, and in specific issues.The idea of a Nordic prerogative did not derive from a sense of ethnical fraternity and humanitarian considerations alone, however. Several undertakings were also brought about by pragmatic considerations. Sweden sought goodwill, and reception of refugees was seen as one way of winning it.The dissertation also shows that the idea of a Nordic prerogative seems to become less important when the refugee comes closer to the everyday life of Sweden, where the Nordic refugees too were referred to as ”foreigners”, ”aliens” etc. As such, they had to put up with being spoken of in negatively loaded expressions, in the same way as other foreigners.
|
|
| 4. |
- Byström, Mikael, et al.
(författare)
-
Invandringens historia : från "folkhemmet" till dagens Sverige
- 2017
-
Bok (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Med denna kunskapsöversikt, som sträcker sig från folkhemsbygget under 1930-talet fram till dags dato, vill Delmi bidra till att ge en överskådlig bild av migrationen och dess betydelse. Översikten baserar sig på ett rikt urval av befintlig forskning på olika områden och den behandlar tre större frågekomplex: Hur utformades invandrings- och invandrarpolitiken? Vilka bakomliggande föreställningar styrde debatter, media och beslutsfattare? Hur såg praktiken ut när det gäller mottagande, försörjning, bemötande och deltagande i samhälls- och arbetsliv?
|
|
| 5. |
|
|
| 6. |
- Frohnert, Pär, 1956-
(författare)
-
Acknowledgements and general background
- 2013
-
Ingår i: Reaching a state of hope. - Lund : Nordic Academic Press. - 9789187351235 ; , s. 7-26
-
Bokkapitel (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- International migration and migrants have long been among the most debated topics in Europe and around the globe. How do immigrant policies differ between different nation-states? How are migrants and refugees met? Conflicting opinions on migration are not new. History gives ample examples of varying solutions and views.In Reaching a State of Hope, the authors shed new light on refugee and labour immigration to twentieth-century Sweden. They focus on themes such as refugee policies, and refugee relief and reception. The discourse on the relation between refugees, labour migration, immigration, and the trade unions is another focus of this anthology. The essays are set against the background of the Swedish welfare state, from its first emergence before the Second World War until the 1990s. In 1930, Sweden had a population where only a fragment had foreign backgrounds, but seventy years later it had become a country of notable immigration.This is the first time historians have taken up the challenge of presenting the Swedish experience to an international audience, with distinguished Swedish and international historians collaborating to put the Swedish case into a European context. Reaching a State of Hope is a significant contribution to the field of European migration history, and will make invaluable reading for scholars of history as well as anyone interested in migration politics and issues related to international migration and welfare states.Contributors: Klas Åmark, Mikael Byström, Frank Caestecker, Pär Frohnert, Christina Johansson, Jesper Johansson, Georg Kreis, Karin Kvist Geverts, Attila Lajos, Paul A. Levine, Louise London, Cecilia Notini Burch, Pontus Rudberg, Johan Svanberg, Malin Thor Thureby, Zeki Yalcin.
|
|
| 7. |
- Frohnert, Pär, 1956-
(författare)
-
Administration i Sverige under Frihetstiden
- 1985
-
Ingår i: Administrasjon i Norden på 1700-talet. - Oslo : Universitetsforl.. - 8200074811 ; , s. 185-286
-
Bokkapitel (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)
|
|
| 8. |
|
|
| 9. |
|
|
| 10. |
- Frohnert, Pär, 1956-
(författare)
-
Bondens betydelse i krigföringen
- 2003
-
Ingår i: Militärhistorisk Tidskrift. - 0283-8400. ; , s. 253-258
-
Recension (populärvet., debatt m.m.)
|
|
