| 1. |
- Kumblad, Linda, 1974-
(författare)
-
Radionuclides in the Baltic Sea : Ecosystem models and experiments on transport and fate
- 2004
-
Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Manmade radionuclides have been introduced to the environment for almost a century. The main source has been the nuclear weapons testing programmes, but accidental releases from the nuclear power production industries have also contributed. The risk to humans from potential releases from nuclear facilities is evaluated in safety assessments. Essential components of these assessments are exposure models, which estimate the transport of radionuclides in the environment, the uptake in biota, and transfer to humans. Recently, there has been a growing concern for radiological protection of the whole environment, not only humans, and a first attempt has been to employ model approaches based on stylised environments and transfer functions to biota based exclusively on bioconcentration factors. They are generally of a non-mechanistic nature and involve no knowledge of the actual processes involved, which is a severe limitation when assessing real ecosystems. The research presented in this thesis attempts to introduce a methodology for modelling exposure of biota that is based on systems ecological theories and concepts. All presented papers concern bioaccumulation and circulation of radionuclides in coastal areas of the Baltic Sea, which is a sea surrounded by several nuclear power plants, waste repositories and reprocessing facilities. Paper I illustrates how an ecosystem model can be used to predict the fate of C-14 in a bay, and to explore the influence of uptake route and water exchange on the concentrations in biota. Due to the longevity of many radionuclides, time spans of thousands of years need to be considered in assessments of nuclear waste facilities. In Paper II, the methodological problems associated with these long timescales are discussed and a new modelling approach is proposed. An extension and generalisation of the C-14 flow model into a generic model for other radionuclides is described and tested in Paper III. This paper also explores the importance of three radionuclide specific mechanisms (plant uptake, excretion and adsorption to organic surfaces) for the concentrations in biota. In Paper IV, the bioaccumulation kinetics of three radionuclides in three key benthic species of the Baltic Sea is studied experimentally. Paper V considers remobilisation and redistribution of sediment-associated radionuclides due to biological mixing, in a microcosm study. The findings in this thesis show both that it was possible to use an ecosystem approach to assess the exposure to biota, and that this approach can handle many of the problems identified in the use of traditional exposure models for radionuclides. To conclude, frameworks for the protection of the environment from ionising radiation would benefit from implementing methodologies based on ecologically sound principles and modelling techniques.
|
|
| 2. |
- Moberg, Christina, et al.
(författare)
-
De unga gör helt rätt när de stämmer staten : 1 620 forskare och lärare i forskarvärlden: Vi ställer oss bakom Auroras klimatkrav
- 2022
-
Ingår i: Aftonbladet. - : Aftonbladet. ; :2022-12-07
-
Tidskriftsartikel (populärvet., debatt m.m.)abstract
- Vi, 1 620 forskare samt lärare vid universitet och högskolor, är eniga med de unga bakom Auroramålet: De drabbas och riskerar att drabbas allvarligt av klimatkrisen under sin livstid. De klimatåtgärder vi vidtar i närtid avgör deras framtid. Sverige måste ta ansvar och göra sin rättvisa andel av det globala klimatarbetet. I strid med Parisavtalet ökar utsläppen av växthusgaser i en takt som gör att 1,5-gradersmålet kan överskridas om några år. De globala effekterna blir allt mer synliga med ständiga temperaturrekord, smältande isar, havshöjning och extremväder som torka, förödande bränder och skyfall med enorma översvämningar, som i Pakistan nyligen. Försörjningen av befolkningen utsätts för allvarliga hot i många länder.Minskningen av den biologiska mångfalden är extrem. Klimatkrisen är enligt WHO det största hotet mot människors hälsa i hela världen och barn utgör en särskilt sårbar grupp. Med Sveriges nordliga läge sker uppvärmningen här dubbelt så fort som det globala genomsnittet. Det förskjuter utbredningsområden för växtlighet och sjukdomsbärande insekter och ökar förekomsten av extremväder såsom värmeböljor, skogsbränder och översvämningar samt av många olika sorters infektioner och allergier. När extremväder ökar, ökar även stressen och risken för mental ohälsa. Värmeböljor ökar risken för sjukdom och död hos sårbara grupper som äldre, små barn och personer med kroniska sjukdomar. De negativa effekterna på hälsan kommer att öka i takt med klimatkrisen och barn riskerar att drabbas av ackumulerade negativa hälsoeffekter under hela sina liv. Redan i dag är mer än hälften av unga mellan 12 och 18 år i Sverige ganska eller mycket oroliga för klimat och miljö. Detta är förståeligt när våra beslutsfattare inte gör vad som krävs.Den juridiska och moraliska grunden för arbetet mot klimatförändringarna är att varje land måste göra sin rättvisa andel av det globala klimatarbetet. Centralt i det internationella klimatramverket är att rika länder med höga historiska utsläpp, däribland Sverige, måste gå före resten av världen. Dessa länder måste också bidra till att finansiera klimatomställningen i länderna i det Globala Syd, som är minst ansvariga för klimatkrisen men drabbas hårdast. Denna rättviseprincip är tydlig i Parisavtalet och var en het diskussionsfråga under COP27 i Sharm el-Sheikh, men lyser med sin frånvaro i det svenska klimatarbetet. Sverige har satt mål för att minska sina utsläpp. Men de är helt otillräckliga: minskningstakten är för låg och målen tillåter samtidigt att åtgärder skjuts på framtiden. Dessutom exkluderas merparten av Sveriges utsläpp från de svenska nationella utsläppsmålen; bland annat utelämnas utsläpp som svensk konsumtion orsakar utanför Sveriges gränser, utsläpp från utrikes transporter och utsläpp från markanvändning och skogsbruk, exempelvis utsläpp från förbränning av biobränslen eller utsläpp från dikade våtmarker (Prop. 2016/17:146 s.25-28).Sverige saknar dessutom ett eget mål för att öka upptaget av växthusgaser genom utökat skydd och restaurering av ekosystem, något som krävs för att begränsa de värsta konsekvenserna av klimatkrisen (IPCC s.32). Trots dessa låga ambitioner misslyckas Sverige med att nå sina utsläppsmål, konstaterar både Klimatpolitiska rådet och Naturvårdsverket. En klimatpolitik i linje med Parisavtalet kräver både att alla typer av växthusgasutsläpp minskar samtidigt som – inte i stället för – upptaget av växthusgaser maximeras: i dag misslyckas Sverige på bägge fronter.Slutsatsen är tydlig. Sverige vidtar inte de åtgärder som krävs för att skydda barns och ungdomars rättigheter enligt Europakonventionen till skydd för de mänskliga rättigheterna. Detta medför allvarliga risker för liv och hälsa för unga generationer, människor i andra länder och särskilt utsatta grupper. Detta kan inte fortsätta. Därför ställer vi oss bakom Auroras krav att Sverige börjar göra sin rättvisa andel och omedelbart sätter igång ett omfattande och långtgående klimatarbete som vilar på vetenskaplig grund och sätter rättvisa i centrum.
|
|
| 3. |
- Stark, Karolina, 1978-
(författare)
-
Risk from radionuclides: a frog's perspective : Accumulation of 137Cs in a riparian wetland, radiation doses, and effects on frogs and toads after low-dose rate exposure
- 2006
-
Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Threats from man-made radionuclides include waste issues, increasing number of power plants, underground bomb testing, nuclear weapons, and “dirty bombs”. Until recently the ionizing radiation protection system focused on protecting humans with an implied protection of biota. However, goals of sustainable development and precautionary principles for human activity are leading to an inclusion of plant and animal populations in the protection system.From this perspective, the present thesis examines wetlands that function as sinks for the radionuclide 137Cs, and describes calculated and measured radiation doses to residing biota. Also, multi-level effects from exposure to low-dose rate ionizing radiation were studied. Accumulation of 137Cs after the Chernobyl accident fallout was studied in a riparian wetland with a mean activity concentration of 1 200 kBq m-2 in Sweden (paper I). A mass balance budget of 137Cs showed that the sedimentation of new material was balanced by the decay process of 137Cs in parts of the wetland (paper I).Frogs were identified as organisms of concern in this wetland. Internal radiation doses, based on whole body measurements of frogs, were estimated to be lower than external doses based on soil samples (paper II). Current dose models for biota resulted in a wide range of doses depending on different levels of conservatism in the models. Therefore, in situ measurements with frog-phantoms were found to provide valuable dose information (paper III). Measured doses using frog-phantoms were lower than calculated doses using several dose models. Although a dose conversion factor by FASSET was found to be useful for comparison with measurements in the field. A higher dose was measured to the phantom surface in comparison to inner parts, i.e. the sensitive skin of frogs receives the highest dose. Estimated and measured radiation doses to frogs were below suggested dose rate limits.Low-dose rate 137Cs exposure of eggs and tadpoles from three amphibian species, Scaphiopus holbrookii, Bufo terrestris, and Rana catesbeiana, showed no increased levels of strand breaks in red blood cells, and no effects on development, survival or growth up to metamorphosis (paper IV). The ecological factor larval density had a stronger effect on metamorphic traits than low-dose rate radiation. Higher levels of strand breaks were detected after an acute dose in R. catesbeiana than after a chronic dose supporting a dose rate limit for protection of amphibians rather than a dose limit (paper IV).Based on current knowledge, frogs in the contaminated wetland are probably not exposed to radiation doses from 137Cs that are harmful for the population. However, variations in sensitivity between populations and species, and adaptive responses have been shown for amphibians exposed to other stressors. This supports further research on effects of chronic low-dose rates of ionizing radiation on amphibians.
|
|
