| 1. |
- Eklöf, Hampus, et al.
(författare)
-
A prospective comparison of duplex ultrasonography, Captopril renography, MRA and CTA in assessing renal artery stenosis
- 2006
-
Ingår i: Acta Radiologica. - : SAGE Publications. - 0284-1851 .- 1600-0455. ; 47:8, s. 764-774
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Purpose: To prospectively compare the diagnostic accuracy of duplex ultrasonography, captopril renography, computed tomography angiography (CTA), and 3D Gd magnetic resonance angiography (MRA) in diagnosing hemodynamically significant renal artery stenosis (RAS). Material and Methods: The standard of reference was measurement of transstenotic pressure gradient. Fifty-eight hypertensive patients with suspicion of RAS were evaluated, when possible, by all five techniques. Sensitivity and specificity to detect RAS were compared for each technique on both a patient and kidney basis. Discrepancies were evaluated separately and classified as borderline, method dependent, or operator dependent. Results: The prevalence of RAS was 77%. The sensitivity/specificity of ultrasonography, captopril renography, CTA, and MRA in detecting kidneys with RAS was 73/71%, 52/63%, 94/62%, and 93/91%, respectively. Ultrasonography had a significantly lower sensitivity than CTA and MRA (P < 0.001) but higher than captopril renography (P = 0.013). Borderline RAS was the main cause for discrepancies. Conclusion: MRA and CTA were significantly better than duplex ultrasonography and captopril renography in detecting hemodynamically significant RAS. The ultrasonography criteria for RAS based on the evaluation of renal peak systolic velocity and renal/aortic ratio are questionable. Captopril renography cannot be recommended for assessing RAS.
|
|
| 2. |
- Ytreberg, Agnes, et al.
(författare)
-
God havsmiljö 2020 : Marin strategi för Nordsjön och Östersjön Del 3: Övervakningsprogram
- 2014
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Havsmiljöförordningens övergripande mål är att upprätthålla eller uppnå en god miljöstatus i de svenska förvaltningsområdena Nordsjön och Östersjön till år 2020. En av uppgifterna i den första förvaltningsperioden är att fastställa övervakningsprogram.God miljöstatus baseras på ett ramverk av så kallade deskriptorer som anges i havsmiljödirektivet, det vill säga det EU-direktiv som i Sverige genomförs genom havsmiljöförordningen. Deskriptorerna beskriver god miljöstatus på en övergripande nivå för elva temaområden. Till varje deskriptor hör en rad kriterier som anger vad som ska ingå i en bedömning av miljöstatus. Utifrån de elva deskriptorerna har Sverige fastställt 13 övervakningsprogram. Sex program utgår ifrån olika biodiversitetsteman som berörs av en upp till tre deskriptorer, medan de övriga sju programmen utgår ifrån de deskriptorer som är mer inriktade mot belastning och miljöförändring.För varje program har ett antal underprogram föreslagits baserat på den nuvarande övervakningen och/eller planerad övervakning. Övervakning som ingår i programmen ska vara pågående och data ska vara tillgängliga. I programmen ingår nationell och regional miljöövervakning inklusive verksamhetsutövares recipientkontroll. Dessutom ingår annan typ av datainsamling som till exempel inventeringar av tumlare och uppgifter om omfattningen av mänskliga aktiviteter som orsakar belastning och miljöförändringar. Enligt havsmiljödirektivet ska övervakningen fånga upp tillstånd och miljöförändringar, belastning och omfattning av aktiviteterna som orsakar belastningen samt effekter av åtgärder. Eftersom nästa steg i havsförvaltningscykeln är att fastställa åtgärdsprogram kommer övervakning för att följa upp åtgärder att läggas till övervakningsprogrammen först under nästa förvaltningscykel.I beskrivningarna av programmen framgår hur den nuvarande övervakningen motsvarar de krav som ställs på dataunderlag genom havsmiljödirektivets bilaga III samt genom deskriptorer, kriterier, indikatorer och beslutade miljökvalitetsnormer. I dagens övervakning saknas bland annat tillräcklig övervakning för uppföljning av livsmiljöers tillstånd och utbredning. För marint avfall, buller och främmande arter saknas nationellt samordnad övervakning, men det görs regionala insatser och ett antal projekt har genomförts eller påbörjats för att öka kunskapen om hur övervakning bäst ska utformas. För de program som har pågående övervakning beskrivs utvecklingsbehoven för att förbättra underlaget för de återkommande tillståndsbedömningarna.Övervakningsprogrammet som fastställs under 2014 utgör således inte ett fast program för kunskapsinhämtning. Bristerna kommer att beaktas i det fortsatta genomförandet av havsmiljöförordningen där utveckling av indikatorer och övervakning kommer att ske kontinuerligt.
|
|
