| 1. |
- Felton, Adam, et al.
(författare)
-
Keeping pace with forestry : Multi-scale conservation in a changing production forest matrix
- 2020
-
Ingår i: Ambio. - : Springer. - 0044-7447 .- 1654-7209. ; 49:5, s. 1050-1064
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- The multi-scale approach to conserving forest biodiversity has been used in Sweden since the 1980s, a period defined by increased reserve area and conservation actions within production forests. However, two thousand forest-associated species remain on Sweden's red-list, and Sweden's 2020 goals for sustainable forests are not being met. We argue that ongoing changes in the production forest matrix require more consideration, and that multi-scale conservation must be adapted to, and integrated with, production forest development. To make this case, we summarize trends in habitat provision by Sweden's protected and production forests, and the variety of ways silviculture can affect biodiversity. We discuss how different forestry trajectories affect the type and extent of conservation approaches needed to secure biodiversity, and suggest leverage points for aiding the adoption of diversified silviculture. Sweden's long-term experience with multi-scale conservation and intensive forestry provides insights for other countries trying to conserve species within production landscapes.
|
|
| 2. |
- Hultberg, Tove, et al.
(författare)
-
The late-Holocene decline of Tilia in relation to climate and human activities - pollen evidence from 42 sites in southern Sweden
- 2017
-
Ingår i: Journal of Biogeography. - : Wiley. - 0305-0270 .- 1365-2699. ; 44:10, s. 2398-2409
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Aim: The dominant role of Tilia in primeval forests of Scandinavia has long been recognized, but the timing and mechanisms for its decline have not been completely unravelled. A particular uncertainty involves the balance between climate and human activities as the drivers of the change. One reason for the uncertainty is the challenge in evaluating the past cover of the genus owing to its poorly dispersed pollen; another is that a multi-site study would be required to trace subregional differences. To overcome these obstacles, we here apply two different analytical methods to pollen data from 42 sites in two distinct vegetation zones of Sweden. Location: Temperate and hemi-boreal vegetation zones of southern Sweden. Methods: Generalized additive mixed models (GAMM) were used to model the development of Tilia and cereal pollen percentages over time. Twelve sites were used for reconstruction of local cover of Tilia using the landscape reconstruction algorithm (LRA). Results: Before 4000 cal. bp the Tilia mean pollen percentages were similar in the two vegetation zones. Thereafter, values in the hemi-boreal zone declined, with less Tilia since around 3000 cal. bp. In contrast, Tilia did not decrease in the temperate zone until this past millennium. The LRA application revealed that in some forests a large cover of Tilia remained considerably longer than has traditionally been estimated by pollen percentages alone. Main conclusions: By using a large coherent dataset we found significant differences in how the abundance and distribution of Tilia changed through time between two adjacent vegetation zones. We interpret the initial decline in the northern hemi-boreal zone to be driven by cooling climate, and the later decline in the southern temperate zone to be driven more by human land-use.
|
|
| 3. |
- Brunet, Jörg, et al.
(författare)
-
Disturbance of the herbaceous layer after invasion of an eutrophic temperate forest by wild boar
- 2016
-
Ingår i: Nordic Journal of Botany. - : Wiley. - 0107-055X. ; 34, s. 120-128
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Disturbances of the soil and the tree canopy are crucial factors determining the diversity, composition and biomass of the herbaceous layer in forests. This study presents a detailed account of ground vegetation in permanent plots surveyed before and after invasion of wild boar (Sus scrofa) to a temperate deciduous broadleaf forest. Specifically, we aimed to quantify the effect of wild boar rooting on cover, richness and composition of spring ephemerals, summer green herbs and saplings of woody species in relation to tree canopy cover. Rooting frequency in sample plots increased from 0% in 2010 to 61% in 2013. In heavily rooted plots, the mean cover of spring ephemeral geophytes (mainly Anemone nemorosa, A. ranunculoides and Ranunculus ficaria) decreased from 75% to 39% between 2010 and 2013. Species richness of summer green herbs generally increased between 2010 and 2013 and was additionally positively affected by heavy rooting and low canopy cover. Rooting also caused heterogenization of the herbaceous layer and amplified ongoing compositional changes induced by changing light conditions. Frequency and richness of spring ephemeral and woody species remained unchanged. We conclude that overall species richness of the herbaceous layer may increase in the short-term as a result of increased plant recruitment and seed dispersal. However, wild boar rooting can greatly reduce the ground cover of spring ephemerals in eutrophic broadleaf forests, thereby threatening their important ecological function. To avoid long-term losses of characteristic spring flora elements, local population control of wild boar is necessary to reduce abundance and frequency of soil rooting.
|
|
| 4. |
- Brunet, Jörg, et al.
(författare)
-
Immigration credit of temperate forest herbs in fragmented landscapes—Implications for restoration of habitat connectivity
- 2021
-
Ingår i: Journal of Applied Ecology. - : Wiley. - 0021-8901 .- 1365-2664. ; 58:10, s. 2195-2206
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- In many agricultural landscapes, it is important to restore networks of forests to provide habitat and stepping stones for forest specialist taxa. More knowledge is, however, needed on how to facilitate the immigration of such taxa in restored forest patches. Here, we present the first chronosequence study to quantify the dynamics of immigration credits of forest specialist plants in post-arable forest patches.We studied the distribution of herbaceous forest specialist plant species in 54 post-arable broadleaved forest patches along gradients of age (20–140 years since forest establishment), distance from ancient forest (0–2,600 m) and patch area (0.5–9.6 ha). With linear mixed models, we estimated the effects of these factors on species richness, patch means of four dispersal-related plant traits and with generalized linear models on the occurrence of 20 individual species.Post-arable forest patch age and spatial isolation from ancient forest, but not patch size, were important predictors for species richness of forest specialists, suggesting that also small patches are valuable for habitat connectivity. Compared to species richness in ancient forest stands, the immigration credit was reduced by more than 90% after 80 years in post-arable forest patches contiguous to ancient forest compared to 40% after 80 years and 60% after 140 years in isolated patches (at least 100 m to next forest). Tall-growing species with adaptations to long-distance dispersal were faster colonizers, whereas species with heavy diaspores and clonal growth were slower to colonize.Synthesis and applications. We show that post-arable oak plantations have a high potential for restoration of forest herb vegetation. Dispersal-related plant traits play a key role in explaining interspecific differences among forest specialists. To facilitate forest herb immigration across all functional groups in agricultural landscapes, we suggest to create clusters of relatively small new forest patches nearby older forest with source populations.
|
|
| 5. |
|
|
| 6. |
- Brunet, Jörg, et al.
(författare)
-
Pathogen induced disturbance and succession in temperate forests: Evidence from a 100-year data set in southern Sweden
- 2014
-
Ingår i: Basic and Applied Ecology. - : Elsevier BV. - 1439-1791 .- 1618-0089. ; 15, s. 114-121
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Major tree species arc declining in many temperate forests due to changing disturbance regimes, including invasive pests and pathogens. We examined the interaction of secondary succession and Dutch elm disease in the Swedish temperate forest reserve Dal by Soderskog, based on five tree surveys made between 1909 and 2011. The forest is characterized by the coexistence of four major European tree species: wych elm (Ulmm glabra), European ash (Fraxinus excelsior), European beech (Fagus sylvotica) and pedunculate oak (Quercus robur). After protection of the forest in 1918, lack of disturbance mainly favoured elm, while the oak population declined due to mortality of old oaks and lack of regeneration. Dutch elm disease has caused high and continuous elm mortality since 1988. As a result, increased light availability at the forest floor favoured abundant regeneration of ash, beech, and lately also oak. The recent arrival of an invasive fungal pathogen causing ash dieback may once again change the course of succession. Open space emerging from loss of elm and ash in forest reserves may be used by reserve managers in favour oak regeneration and biodiversity of semi-open woodlands once lost during succession to closed forest. We conclude that winners and losers change places as an effect of invasive pathogens, resulting in unexpected successions and both losses, id gains in valuable ecological niches and habitat structures in temperate broadleaf forests,
|
|
| 7. |
- Brunet, Jörg, et al.
(författare)
-
Pollinator movement activity influences genetic diversity and differentiation of spatially isolated populations of clonal forest herbs
- 2022
-
Ingår i: Frontiers in Ecology and Evolution. - : Frontiers Media SA. - 2296-701X. ; 10
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- In agricultural landscapes, forest herbs live in small, spatially isolated forest patches. For their long-term survival, their populations depend on animals as genetic linkers that provide pollen- or seed-mediated gene flow among different forest patches. However, whether insect pollinators serve as genetic linkers among spatially isolated forest herb populations in agricultural landscapes remains to be shown. Here, we used population genetic methods to analyze: (A) the genetic diversity and genetic differentiation of populations of two common, slow-colonizing temperate forest herb species [Polygonatum multiflorum (L.) All. and Anemone nemorosa L.] in spatially isolated populations within three agricultural landscapes in Germany and Sweden and (B) the movement activity of their most relevant associated pollinator species, i.e., the bumblebee Bombus pascuorum (Scopoli, 1,763) and the hoverfly Melanostoma scalare (Fabricus, 1,794), respectively, which differ in their mobility. We tested whether the indicated pollinator movement activity affected the genetic diversity and genetic differentiation of the forest herb populations. Bumblebee movement indicators that solely indicated movement activity between the forest patches affected both genetic diversity and genetic differentiation of the associated forest herb P. multiflorum in a way that can be explained by pollen-mediated gene flow among the forest herb populations. In contrast, movement indicators reflecting the total movement activity at a forest patch (including within-forest patch movement activity) showed unexpected effects for both plant-pollinator pairs that might be explained by accelerated genetic drift due to enhanced sexual reproduction. Our integrated approach revealed that bumblebees serve as genetic linkers of associated forest herb populations, even if they are more than 2 km apart from each other. No such evidence was found for the forest associated hoverfly species which showed significant genetic differentiation among forest patches itself. Our approach also indicated that a higher within-forest patch movement activity of both pollinator species might enhance sexual recruitment and thus diminishes the temporal buffer that clonal growth provides against habitat fragmentation effects.
|
|
| 8. |
- Brunet, Jörg, et al.
(författare)
-
Små lövskogars betydelse i jordbrukslandskapet
- 2019
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- I svenska jordbrukslandskap finns en varierande mängd restbiotoper medmer eller mindre naturlig vegetation, som små våtmarker, gräsmarker ellerlövskogar.För att kunna utveckla fungerande ekologiska nätverk, grön infrastruktur,i våra jordbrukslandskap behöver vi förstå funktionen av och samspeletmellan småbiotoper bättre. Vi behöver veta om olika arter kan användaisolerade restbiotoper som spridningsöar (stepping stones) eller om vi behöverskapa sammanhängande nätverk av livsmiljöer. Inom detta projekt har vistuderat kärlväxtfloran, med fokus på fältskiktet, och flera grupper av denmarklevande faunan i små lövskogar i fyra svenska jordbrukslandskap medvarierande naturförhållanden, Skabersjö och Västerstad i Skåne, samt Selaönoch Tobo i Sörmland. Vi har särskilt fokuserat på hur markanvändningshistoriaoch fragmenteringen av livsmiljöer har påverkat mångfalden avkärlväxteroch jordlöpare.Kärlväxter bygger upp skogsmiljöers vegetation och skapar därmed flertaletlivsmiljöer för andra organismgrupper. Bland jordlöparna finns både växtätareoch rovdjur och gruppen spelar en viktig roll i skogens näringskedja.Båda grupperna innehåller även arter med varierande spridningsförmågaochär därför lämpliga för undersökningar av effekter av livsmiljöers fragmentering.Få studier har jämfört dynamiken av dessa två artrika och funktionellt viktigagrupper i samma undersökningsområden. Sådana jämförande studier avväxter och djur är emellertid viktiga om man ska kunna bedöma effekternaav bevarande- och restaureringsåtgärder i fragmenterade landskap.Våra resultat visar följande:• Småskogars markhistorik och markförhållanden varierar mellan olikajordbrukslandskap i södra Sverige. I områden med sedimentberggrund,till exempel i Skåne, är jordarna ofta djupa, fuktigare och därmed merproduktiva. Skogarna här blir snabbt täta och förutsättningar för typiskaskogsarter är goda. I områden på urberg, till exempel i Sörmland, liggersmåskogarna ofta på åkerholmar och nära hällmarker. Jordarna är oftagrunda, torra och mindre bördiga. Här kan hävd- och ljusberoende arterleva kvar länge även utan tamdjursbete och skogarna förblir halvöppna.• Markens bördighet i lövskogarna är högst i Skabersjö, följt av Västerstad,Selaön och Tobo. Längs denna gradient minskar markens kol/kvävekvotoch mängden växttillgänglig fosfor, vilket resulterar i en mer näringsgynnadvegetation i Skåne. Skillnader i markens bördighet påverkaräven den förnalevande lägre markfaunan. Våra resultat visar till exempelatt både mängden förnaätande (detritivora) djur (gråsuggor, tusenfotingar,vissa jordlöpare) och rovdjur (vissa jordlöpare, spindlar, lockespindlar)ökar med markens bördighet.• En fungerande grön infrastruktur för växter och djur behöver inte nödvändigtvisbestå av ett nätverk av sammanhängande livsmiljöer utan ettsystem av spridningsöar kan också vara effektivt för att skogslevandearter ska kunna förflytta sig genom landskapet och kolonisera nya livsmiljöer,som till exempel lövskogsplanteringar på tidigare åkermark.• Små (0,5–2 hektar) isolerade skogsområden med skoglig kontinuitet kanhysa en stor mångfald av specialiserade skogsarter även lång tid efter attområdena har blivit isolerade. De är ofta de enda återstående öarna mednaturlig vegetation i ett intensivt brukat landskap, och det är av stor viktatt deras naturvärden bevaras.• Nyetablerad isolerad lövskog som är helt omgiven av öppen mark koloniserasav typiska skogsarter av både kärlväxter och jordlöpare. Dennaprocess går dock betydligt snabbare för kärlväxter om den nya skogenplanteras direkt intill äldre skogsmark, medan närheten till äldre skoginte är lika viktig för jordlöparna. Våra resultat tyder på att många arterav skogslevande jordlöpare, inklusive sådana som saknar flygförmåga,har en oväntat bra förmåga att förflytta sig relativt stora sträckor genomöppna marker för att nå isolerade skogsområden.• Nyetablerad lövskog på åkermark är värdefull för kalkgynnade skogsartersom historiskt sett har förlorat en stor del av sin ursprungliga livsmiljötill jordbruket. I denna grupp ingår rödlistade arter såsom desmeknopp,skogsveronika och strävlosta som alla koloniserar åkermarksplanteringar.• Den tidigare markanvändningen och skogarnas täthet har stor betydelseför vilka arter som idag finns i små lövskogar i jordbrukslandskapet. Meröppna småskogar med ett större ljusinsläpp och tidigare betade småskogarkan hysa en blandning av skogsarter och hävdberoende typiska gräsmarksarter,medan tätare skogar med längre skogskontinuitet kännetecknas avtypiska skogsarter.• Småskogar i jordbrukslandskapet är känsliga för olika typer av störningarsom snabbt kan spoliera deras naturvärden. Exempel från våra landskapär kalavverkning, nedskräpning, granplantering, tamdjursbete i områdensom inte lämpar sig för bete, eller utebliven hävd i områden med en värdefullgräsmarksflora.Vi drar följande slutsatser för hur små lövskogar i jordbrukslandskap kan bidratill en fungerande grön infrastruktur för skogslevande arter:• Små lövskogar med lång kontinuitet och en flora och fauna med typiskaskogsarter bör ges högre prioritet i natur- och landskapsvården. Markägaremed litet skogsinnehav som domineras av små lövskogar bör få regelbundenrådgivning om dessa skogars naturvärden och bevarande. I deflesta fall kan småskogar brukas för virkesproduktion med generell ellerförstärkt naturvårdshänsyn utan att befintliga naturvärden äventyras.I andra fall kan upprättande av naturvårdsavtal eller biotopskydd varaangeläget, särskilt om naturvärden är knutna till gamla ädellövträd.Generellt bör naturvårdande myndigheter rikta mer fokus på lämpligförvaltning av jordbrukslandskapets små lövskogar. Det är viktigt attjordbrukare får upp ögonen för sina småskogars naturvärden, till exempelgenom kostnadsfri rådgivning.• Om småskogar sköts på ett lämpligt sätt kan utdöenderisken för typiskaskogsarter minskas betydligt. Ett försiktigt virkesuttag har förmodligeninga negativa effekter utan kan snarare vitalisera små populationer avlundväxter i småskogar och öka mångfalden av träd och buskar. En stordel av lundfloran består av långlivade arter med utlöpare och/eller underjordiskaövervintringsorgan som både kan överleva länge i små beståndoch expandera lokalt när tillfälle ges.• Vissa öppna småskogar har en historia som betesmark där naturvärdenaidag delvis är knutna till en hävdberoende flora och insektsfauna. Fördessa bör det avgöras från fall till fall om områdena kan restaureras ochingå i en större betesmark, eller om utvecklingen till en mer sluten skogsmiljöska få fortsätta.• Genom att etablera nya småskogar på jordbruksmark kan man skapaspridningsöar som kan koloniseras av typiska skogsarter och därmedförbättra förutsättningar att gamla småskogar kan behålla livskraftigapopulationer av dessa arter. Många av de mer kortlivade lundväxternahar å andra sidan en bra spridningsförmåga då fröna sprids över störreavstånd, och genom öppna marker, med hjälp av däggdjur, fåglar och vind.• Vi föreslår att man vid nyetablering av lövskog i jordbrukslandskap hellreplanterar fler skogar med en storlek mellan 1–5 hektar än att satsa påfärre och större skogar. Dessa skogar bör etableras nära äldre artrik skogmen även utspritt i det öppna jordbrukslandskapet.• Resultaten från vår tidsserie av ekplanteringar på åkermark visar tydligtatt dessa efter 60–80 år kan ha utvecklat en flora och jordlöparfaunasom till stor del liknar den i ekskog på gammal skogsmark.• Våra resultat tyder på att etablering av ek- eller aspbestånd som röjs ochgallras regelbundet är bäst för biologisk mångfald då sådana bestånderbjuder optimala ljusförhållanden för etablering av lundfloran. Beståndenär tillräckligt ljusa för att lundväxter kan etablera sig och bygga upp sinabestånd, medan de är för mörka för att störningsgynnade arter som halloneller brännässla ska kunna konkurrera i längden. Ek- eller aspbestånderbjuder även bättre förutsättningar för spontan etablering av andraträd- och buskarter än till exempel täta bokplanteringar eller alltför ljusabjörkplanteringar med tät och högväxt undervegetation som hindraretableringav både ved- och lundväxter.
|
|
| 9. |
- Brunet, Jörg, et al.
(författare)
-
Små lövskogars funktion för biologisk mångfald i jordbrukslandskap
- 2019
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Vi har studerat hur markanvändningshistoria och fragmenteringen av livsmiljöer har påverkat mångfalden av kärlväxter och jordlöpare i små lövskogar i fyra svenska jordbrukslandskap med varierande naturförhållanden.Resultat1) Ett system av stepping stones kan vara effektivt för att skogslevande arter kan förflytta sig genom landskapet och kolonisera nya livsmiljöer.2) Små isolerade skogsområden med skoglig kontinuitet (0.5-1 ha) kan hysa en stor mångfald av specialiserade arter lång tid efter att områdena har blivit isolerade.3) Nyetablerad lövskog koloniseras av många typiska skogsarter. Närheten till äldre skog är viktigare för skogsväxter än för jordlöpare.4) Nyetablerad lövskog på åkermark är en livsmiljö för kalkgynnade skogsarter som har förlorat en stor del av sin ursprungliga livsmiljö till jordbruket.5) Den tidigare markanvändningen och skogarnas täthet har stor betydelse för vilka naturvårdsintressanta arter som idag finns i små lövskogar i jordbrukslandskapet.6) Småskogars naturvärden är känsliga för störningar som t ex kalavverkning, skräpdumpning, barrskogsplantering och olämpligt tamdjursbete.Slutsatser1) Små lövskogar med habitatkontinuitet och en flora och fauna av typiska skogsarter bör ges högre prioritet i natur- och landskapsvård.2) Om småskogar sköts på ett lämpligt sätt kan utdöenderisken för typiska skogsarter minskas betydligt.3) För ljusöppna småskogar med en hävdberoende restflora och -fauna kan återupptagen beteshävd vara lämplig.4) Nya småskogar kan vara stepping stones som koloniseras av typiska skogsarter och därmed förbättrar förutsättningar för gamla småskogar att behålla sina skogsarter.5) Plantera hellre fler små skogar (1-4 ha) än färre och större. Dessa skogar bör både etableras nära intill äldre artrik skog men även fördelat i det öppna jordbrukslandskapet.6) Etablering av ek- eller aspbestånd skapar de bästa ljus- och markförhållanden för utvecklingen av en artrik lundflora, jämfört med andra lövträdslag.
|
|
| 10. |
- Brunet, Jörg, et al.
(författare)
-
Temperature effects on forest understorey plants in hedgerows: a combined warming and transplant experiment
- 2021
-
Ingår i: Annals of Botany. - : Oxford University Press (OUP). - 0305-7364 .- 1095-8290. ; 128, s. 315-327
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Background and Aims Hedgerows have been shown to improve forest connectivity, leading to an increased probability of species tracking the shifting bioclimatic envelopes. However, it is still unknown how species in hedgerows respond to temperature changes, and whether effects differ compared with those in nearby forests. We aimed to elucidate how ongoing changes in the climate system will affect the efficiency of hedgerows in supporting forest plant persistence and migration in agricultural landscapes.Methods Here we report results from the first warming experiment in hedgerows. We combined reciprocal transplantation of plants along an 860-km latitudinal transect with experimental warming to assess the effects of temperature on vegetative growth and reproduction of two common forest herbs (Anemone nemorosa and Geum urbanum) in hedgerows versus forests.Key Results Both species grew taller and produced more biomass in forests than in hedgerows, most likely due to higher competition with ruderals and graminoids in hedgerows. Adult plant performance of both species generally benefitted from experimental warming, despite lower survival of A. nemorosa in heated plots. Transplantation affected the species differently: A. nemorosa plants grew taller, produced more biomass and showed higher survival when transplanted at their home site, indicating local adaptation, while individuals of G. urbanum showed greater height, biomass, reproductive output and survival when transplanted northwards, likely owing to the higher light availability associated with increasing photoperiod during the growing season.Conclusions These findings demonstrate that some forest herbs can show phenotypic plasticity to warming temperatures, potentially increasing their ability to benefit from hedgerows as ecological corridors. Our study thus provides novel insights into the impacts of climate change on understorey plant community dynamics in hedgerows, and how rising temperature can influence the efficiency of these corridors to assist forest species' persistence and colonization within and beyond their current distribution range.
|
|
