| 1. |
- Hellquist, Alexander, 1980-, et al.
(författare)
-
Att utvärdera samverkan : Varför, vem, vad, hur?
- 2020
-
Rapport (populärvet., debatt m.m.)abstract
- Denna text utgör en del av avrapporteringen av uppdrag inom Naturvårdsverkets ramavtal för Konsultstöd för stärkt samverkansförmåga (avropsnummer NV-08990-19).Syftet med rapporten är:I) att presentera en modell för utvärdering av samverkan baserad på a) medvetna val av vem som designar, genomför och deltar i utvärdering, b) relevanta utvärderingskriterier och c) exempel på användbara utvärderingsmetoder, samtII) att presentera principer som kan användas för att avgöra när samverkan är en lämplig arbetsform.Rapporten inleds med definitioner och en reflektion kring vilken roll vi ser att utvärdering har i samverkan. De följande avsnitten är uppdelade utifrån tre grundfrågor avseende utvärdering av samverkan: vem, vad och hur. Frågorna behandlar vilka som utvärderar och deltar i utvärderingen (vem), möjliga utvärderingskriterier (vad) samt exempel på metoder (hur).Därefter presenteras vi två konceptuella verktyg som kan stödja beslut om när samverkan är en lämplig arbetsform. Verktygen är tänkta att i) klargöra möjliga syften med samverkan och i vilken utsträckning dessa syften kan uppnås med andra arbetsformer, och ii) möjliggöra en analys av om förutsättningarna för samverkan är tillräckliga.Rapporten baseras på tidigare forskning; rapporter från utvärderingar av samverkan i svensk offentlig sektor; två fokusgruppsamtal med personal vid Naturvårdsverket samt rapportförfattarnas erfarenheter av att leda och utvärdera samverkansprocesser.
|
|
| 2. |
|
|
| 3. |
- Hellquist, Alexander, 1980-, et al.
(författare)
-
Medborgardialog om komplexa samhällsfrågor : Delrapport 2 från följeforskarna
- 2018
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Denna andra delrapport redovisar resultat från den följeforskning som Uppsala universitet bedriver för att stödja SKL:s projekt för att utveckla metoder för medborgardialog om komplexa samhällsfrågor 2015-2018. Rapporten fokuserar på medborgardialoger som har genomförts i Stockholmsstadsdelen Enskede-Årsta-Vantör, Linköping, Fagersta och Svenljunga. Rapporten bygger på deltagande observation av dessa medborgardialoger under 2016 och första halvåret 2017; enkäter till deltagare i dialogerna i Fagersta och Svenljunga; analyser av skriftligt material från alla kommuner i nätverket samt observationer från de nätverksmöten som SKL arrangerat för erfarenhetsutbyte mellan kommunerna. Studierna avser en kort tids arbete med dialoger, som visserligen har avslutats i en första iteration men som i flera av kommunerna troligen kommer att fortsätta i någon form framöver. Därför gör rapporten inte anspråk på att beskriva långsiktiga resultat och effekter.
|
|
| 4. |
- Hellquist, Alexander, 1980-, et al.
(författare)
-
Medborgardialog om konfliktfyllda samhällsfrågor : konsensus, agonism eller mobilisering?
- 2019
-
Rapport (populärvet., debatt m.m.)abstract
- Den här rapporten redovisar resultat från följeforskning som Swedesd vid Uppsala universitet har bedrivit kring Sveriges Kommuner och Landstings (SKL:s) projekt att utveckla metoder för att hantera och förebygga konflikter i komplexa frågor genom medborgardialog. SKL:s projekt har pågått mellan 2015 och 2018 i ett nätverk med tio kommuner: Burlöv, Enköping, Fagersta, Linköping, Ljusnarsberg, Sollentuna, Stockholm (stadsdelen Enskede-Årsta-Vantör), Svenljunga, Uppsala och Östhammar. Stadsdelen Västra Hisingen i Göteborg ingick inte ursprungligen i projektet, men har genomfört ett arbete som liknar övriga kommuners och beaktas därför också i rapporten. Exempel på komplexa frågor som kommunerna har arbetat med är avvägningar mellan olika värden i fysisk planering, integration och skolnedläggningar.Med avstamp i SKL:s målsättning för projektet är rapporten övergripande frågeställning följande:Hur kan medborgardialoger hantera konflikter om komplexa frågor på ett legitimt sätt?Empirin som rapporten baseras på utgörs av skriftligt material från kommunerna i nätverket, observationer från de nätverksmöten som SKL arrangerat för erfarenhetsutbyte mellan kommunerna, deltagande observation av medborgardialoger i Enskede-Årsta-Vantör, Linköping, Fagersta och Svenljunga under 2016 och 2017, intervjuer med några nyckelpersoner på kommunerna, samt enkätundersökningar bland deltagare i dialogerna i Fagersta och Svenljunga.Medborgardialoger som koncept förutsätter processer som vilar på demokratisk legitimitet. Olika teorier som underbygger medborgardialogens praktik betonar delvis olika typer av legitimitet, vilket öppnar för flera olika sätt att genomföra och tolka medborgardialoger. Utifrån detta inleds rapporten med en beskrivning av tre ideal för hur medborgardialoger på ett legitimt sätt kan hantera konflikter:Konsensusidealet, som baseras på teorier om deliberativ demokrati och kommunikativ planering.Enligt detta ideal ska medborgardialoger skapa konsensus som upplöser konflikter genom deliberation som uppfyller diskursetiska krav.Det agonistiska idealet, som baseras på post-strukturalistisk demokratiteori och agonistisk planeringsteori. Enligt detta ideal ska medborgardialoger erbjuda en arena för fredlig konflikt mellan olikaståndpunkter, där konsensus inte eftersträvas men motsättningar tillfälligt kan hanteras med beslutsformer som deltagarna accepterar.Det mobiliserande idealet, som baseras på den progressiva planeringstraditionen och demokratiteoretiker som betonar behov att utjämna maktförhållanden. Enligt detta ideal ska medborgardialoghantera konflikter genom att möjliggöra för en grupp eller diskurs att stärka sin position.Den modell för medborgardialog kring komplexa frågor som SKL har utvecklat för att stötta kommunerna i nätverket är kompatibel med samtliga tre ideal. Modellen betonar dock insamling av olika relevanta perspektiv på en komplex fråga inför dialogen, och under projektet har SKL tillsammans med anlitade facilitatorer och följeforskare på olika sätt belyst möjligheter att under själva dialogerna bryta motstående perspektiv. I detta avseende implicerar modellen i första hand dialog enligt konsensusidealet eller det agonistiska idealet.Tre av kommunerna i nätverket förberedde sig i enlighet med SKL:s modell, men kunde av olika skäl inte genomföra själva dialogen – Ljusnarsberg, Östhammar och Sollentuna. Deras erfarenheter är värdefulla eftersom de på olika sätt illustrerar praktiska utmaningar för medborgardialoger kring komplexa frågor.Uppsala följde inte heller SKL:s modell, utan genomförde samtal med medborgare i olika sammanhang kopplade till en större planprocess. Bland annat genomfördes en dialog kring utformningen av en park som exemplifierar hur olika ideal för konflikthantering kan kombineras.Bland de kommuner som genomförde dialoger enligt SKL:s modell finns en skillnad mellan Svenljunga och övriga kommuner avseende hur konflikter artikulerades. Svenljungas förberedelser liknade övriga kommuners, men diskussionen under själva dialogen riktades snabbt mot en tydlig konfliktlinje bland deltagarna - bevarande av byskolor kontra centralisering av skolorganisationen. Efter några försök att nå samsyn övergavs konsensusidealet och istället fick representanter för de olika ståndpunkterna ta fram separata underlag för politiskt beslut i linje med det agonistiska idealet.Medborgardialogerna i Enskede-Årsta-Vantör, Enköping, Fagersta, Linköping och Västra Hisingen behandlade olika aspekter av social problematik, medan dialogen i Burlöv behandlade en beslutad utbyggnad av järnvägsspår. Till skillnad från i Svenljunga aktiverades inte tydliga konflikter kopplade till dessa frågor inom ramen för dialogerna, även om potentiella spänningar identifierades under förberedelserna. Deltagarna var istället tämligen eniga i sina perspektiv och kunde nå samsyn kring åtgärdsförslag. I så måtto kan dialogerna karaktäriseras som social mobilisering i olika stadsdelar, eller som mobilisering kring inkludering av svaga grupper eller implementering av fattade beslut. I vår tolkning berodde den mobiliserande inriktningen inte på något medvetet beslut, utan snarare på en logisk följd av en kedja av val: 1) målformuleringar som inte specificerade en konflikt utan snarare behov av mobilisering; 2) breda initiala beskrivningar av de komplexa frågorna; och 3) öppna inbjudningar till dialogerna och svårigheter att säkerställa att motstående perspektiv representerades. Vi föreslår att dessa val delvis kan förklaras med en konfliktundvikande tendens kopplad till en rädsla att erodera tillit, och en motsättning mellan en önskan att ta ett helhetsgrepp kring en komplex fråga och möjligheten att rikta fokus mot en specifik konflikt. Vi menar att mobiliserande dialoger som inte inkluderar och tydliggör motstående perspektiv kan innebära en risk att konflikter skjuts på framtiden och skärps, men samtidigt ser vi att en framgångsrik mobilisering potentiellt kan identifiera åtgärder som hanterar dessa konflikter eller undanröjer deras grogrund.Ett viktigt resultat som tycks vara gemensamt för samtliga kommuner i SKL:s projekt är ökad kunskap och ökad tillit gentemot kommunerna bland dialogernas deltagare, vilket kan fungera generellt konfliktförebyggande. Också dialogen i Svenljunga genererade tillit och lärande, trots att den inkluderade en tydlig konflikt som inte gick att lösa ut inom ramen för projektet.I den fortsatta utvecklingen av praktiken kring konflikthantering genom medborgardialog menar vi att det är önskvärt att kommuner tydliggör vilket eller vilka ideal som en dialog strävar mot. Vi konstaterar också att det återstår frågor kring hur konflikter i form av motstridiga perspektiv bland deltagarna i en medborgardialog kan hanteras på legitima sätt. Med avstamp i Dryzeks syn på demokrati som deliberation mellan olika diskurser menar vi att det skulle kunna vara fruktbart att mer explicit artikulera konfliktlinjer kring en komplex fråga inför en dialog; att genom medveten rekrytering säkerställa representation av motstridiga perspektiv; och att genom aktiv facilitering rikta dialogen mot konfliktlinjerna.
|
|
| 5. |
- Hellquist, Alexander, 1980-, et al.
(författare)
-
On the Inevitable Bounding of Pluralism in ESE : An Empirical Study of the Swedish Green Flag Initiative
- 2019
-
Ingår i: Sustainability. - : MDPI AG. - 2071-1050. ; 11:7
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- This paper explores potential tensions in transformative learning and environmental and sustainability education (ESE) between, on the one hand, pluralistic approaches, and, on the other hand, promotion of societal change to address urgent issues. We stipulate that design of ESE inevitably contributes to a bounding of the plurality of facts and values that are acknowledged in a given learning process. Based on a frame analysis of the Swedish Green Flag initiative, we argue that such bounding by design is a key aspect of how ESE practitioners handle tensions between pluralism and urgency, either consciously or unconsciously. Given its inevitability and importance, we assert that bounding by design is insufficiently theorized in ESE literature, which might partly explain that practitioners perceive pluralistic ideals as challenging. In the empirics, we discern three justifications for bounding by design: (i) certain facts or degree of scientific consensus; (ii) objectives decided by elected bodies; and (iii) decisions taken by student and teacher representatives. We point to the theory of libertarian paternalism and a typology of democratic legitimacy as conceptual tools that can guide further scrutiny of pluralistic ESE and support practitioners in undertaking conscious and transparent bounding by design.
|
|
| 6. |
|
|
| 7. |
- Hellquist, Alexander, 1980-, et al.
(författare)
-
Styrning och implementering av innovationspolitik genom samverkan
- 2021
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Den här studien utgör den andra delen i Tillväxtanalys ramprojekt om den så kallade tredje generationens innovationspolitik – det vill säga en innovationspolitik där innovation ofta ses som ett medel för samhällsförändring snarare än ett självändamål. I Sverige syftar dessa samhällsförändrande ambitioner ofta till omställning mot hållbar utveckling och stärkt konkurrenskraft. Mer specifikt behandlar rapporten vilken roll samverkan spelar i en sådan politik. Syftet med vår studie är att beskriva möjligheter och utmaningar i styrning och implementering av det vi kallar den tredje generationens innovationspolitik där samverkan har en central roll.Samverkan kan i bred bemärkelse förstås som interaktioner mellan aktörer med olika organisatorisk tillhörighet. Interaktionerna medger en hög grad av bibehållen autonomi, där det grundläggande generella motivet för samverkan är att hantera utmaningar på ett bättre sätt än om aktörerna hade agerat enskilt. Samverkan mellan olika samhällsaktörer har länge betraktats som en viktig komponent i både innovationsprocesser och en omställning mot hållbar utveckling, och så även i den tredje generationens innovationspolitik. Argument för samverkan brukar vara att arbetsformen lämpar sig för att hantera komplexa samhällsutmaningar. Detta eftersom den medger deltagande, dialog, flexibilitet, lärande och synergier mellan olika aktörer och sektorer. Samtidigt finns det konceptuella spänningar mellan å ena sidan den frivillighet och de informella beslutsgångar som präglar samverkan och å andra sidan den mer hierarkiska samhällsstyrningen som utgår från politiska mål och en transparent förvaltning. Det finns också en konceptuell spänning mellan å ena sidan samverkan och å andra sidan den konkurrens på fria marknader som skapar ett grundläggande innovationstryck i näringslivet. Därför är det inte självklart i vilken utsträckning och på vilket sätt samverkan bör bedrivas inom ramen för den tredje generationens innovationspolitik.I rapportens första del beskriver vi potentiella möjligheter, utmaningar och risker med samverkan utifrån empirisk och teoretisk litteratur om nätverksstyrning, innovation, hållbar utveckling och samverkan som praktiskt hantverk. Utifrån denna genomgång identifieras ett antal frågor som vi menar är centrala för att förstå om och hur samverkan kan främja innovation och omställning mot hållbar utveckling. Frågorna rör dels hur samverkansarbetet kan riktas med politiska mål och mer hierarkiska styrformer, vilka värden samverkan kan tillföra i en styrmedelsmix och i vilken grad samverkan kan minska de osäkerheter som är ofrånkomliga i innovationsprocesser. Frågorna rör också det praktiska hantverket att planera, designa och genomföra samverkan, som i hög grad avgör om arbetsformens potential realiseras. Det handlar om legitimitet hos de aktörer som är representerade i samverkan, i vilken utsträckning olika perspektiv beaktas, om utrymme ges för ifrågasättande av rådande normer och institutioner och om möjligheter till praktiskt experimenterande erbjuds.Styrning och implementering av innovationspolitik genom samverkan 5/44Utifrån identifierade centrala frågor har vi gjort en fallstudie av Fossilfritt Sverige. Det är ett nationellt initiativ som Regeringen tog 2015 i syfte att öka takten i arbetet för att nå det nationella miljökvalitetsmålet Begränsad klimatpåverkan. En viktig del av Fossilfritt Sveriges arbete är att i samverkan mellan stat och näringsliv ta fram branschspecifika färdplaner för en omställning av energisystemet. Utöver de klimatpolitiska ambitionerna är främjande av innovation och konkurrenskraft viktiga underliggande motiv för initiativet. Vi ser därför initiativet som ett intressant exempel på implementering av den tredje generationens innovationspolitik. Vår fallstudie fokuserar på färdplanerna för el-, sjöfarts, bil- och flygbranscherna., och baseras på dokumentstudier och semistrukturerade intervjuer med nyckelpersoner på Fossilfritt Sveriges kansli och de branschorganisationer som har varit ansvariga för att sammanställa färdplanerna. En intervju med aktör utan direkt involvering i initiativet, men med breda insikter kring samverkan och innovationspolitik, har också genomförts. Vi gör inte anspråk på att presentera en regelrätt utvärdering av Fossilfritt Sverige - istället att belysa och resonera kring relevansen i de generella argument kring för- och nackdelar med samverkan som presenterades i studiens litteraturgenomgång.Det nationella klimatpolitiska ramverket har gett Fossilfritt Sverige en tydlig inriktning som de studerade färdplanerna följer när de redogör för hur respektive bransch kan bli fossilfri. Färdplanerna innehåller få förslag på innovativa tekniska lösningar. De fokuserar istället på de förutsättningar som branscherna bedömer krävs för att klara omställningen. Det handlar i huvudsak om offentliga insatser och stöd, bland annat till fortsatt utveckling av fossilfri teknik.Den interna samverkan i branscherna under arbetet med färdplanerna har inneburit ett lärande. Några av förslagen på justeringar av exempelvis regelverk och stödformer kan ses som institutionella innovationer. Transportbranschernas färdplaner gör inga tydliga prioriteringar mellan olika tekniska lösningar. Det beror delvis på att företagen konkurrerar sinsemellan med olika tekniker.I skrivande stund har implementeringen av färdplanerna ännu inte påbörjats. Det är osäkert i vilken utsträckning staten kommer att kunna genomföra de föreslagna åtgärderna och hur avvägningen mellan motstridiga förslag kan ske. Fossilfritt Sveriges kansli har dock gjort vissa prioriteringar. Genomförda åtgärder kommer att åtnjuta legitimitet i kraft av att förslagen kommer från marknadens aktörer och expertis. I det hänseendet är Fossilfritt Sverige en innovativ konstruktion i implementeringen av klimatpolitiken. Samtidigt kommer en konventionell beredning av färdplanerna i Regeringskansliet att ge politisk legitimitet åt de formella beslut som kommer att fattas baserat på förslagen.Vi ser flera generella implikationer för fortsatt samverkan mellan stat och näringsliv kring innovation och omställning för hållbar utveckling:• Vår studie adresserar samverkan som styrdoktrin och som praktik. Båda perspektiven aktualiserar centrala frågor gällande hur samverkan ter sig i innovationspolitiken: Vad samverkar aktörerna kring, vilka aktörer samverkar, hur och när samverkar de? Samverkans dynamik problematiseras relativt sällan i innovationspolicy-sammanhang. Icke desto mindre torde den vara central för att förstå politikens effekter. Därför menar vi att samverkan i policysammanhang bör behandlas som det komplexa fenomen det är.• Fossilfritt Sverige visar hur inriktning i samverkan kan styras med politiska mål och tvingande styrmedel. Dessa skapar ett omställningstryck och en efterfrågan på innovationer. Samtidigt kan inriktningen minska incitament att delta bland företag som inte ser någon vinst i en omställning.• Det nationella initiativet visar att konsultationer mellan stat och separata näringslivsbranscher kan skapa ett lärande kring institutionella förutsättningar för innovation och omställning. Det kan också ge ett beslutsunderlag som tydliggör olika branschers skilda perspektiv och potentiellt kan initiativet minska institutionell osäkerhet i innovationsprocesser. Samverkansformen ger dock begränsade möjligheter för branschövergripande samsyn och prioriteringar. Inspelen från branscherna får delvis karaktären av strategiska partsinlagor.• Att branschorganisationer utgör kontaktytor mot staten har praktiska fördelar och skapar legitimitet eftersom de formellt företräder en stor mängd företag. Samtidigt kan de bara föra fram förslag som alla medlemmar accepterar. Det gör att motsättningar inom branscher inte syns i beslutsunderlaget. Bland annat gäller det motstridiga intressen hos företag som konkurrerar sinsemellan med olika tekniska lösningar. Prioriteringar och vägval avseende exempelvis styrmedel kopplade till olika energislag hänvisas då till en politisk nivå. Detta medger transparens och legitimitet som samverkansprojekt ibland kritiseras för att sakna, samtidigt som förankringen i näringslivet försvagas.• Det finns både en motsättning och komplementaritet mellan samverkan och omgivande mer hierarkiska styrdoktriner. Denna motsättning menar vi behöver uppmärksammas mer i forskning och policy som idag förespråkar ökade inslag av samverkan baserat på en idealtyp av arbetsformen., enligt vilken aktörer möts på jämlika villkor och förväntas kunna ta gemensamma beslut kring svåra frågor. Ur ett policyperspektiv belyser Fossilfritt Sverige att den specifika utformningen och sättet att leda samverkan är avgörande för utfallet. Direktiv som efterfrågar samverkan kan således få en starkare styreffekt om arbetsformen specificeras i mer detalj.
|
|
| 8. |
|
|
| 9. |
- Hellquist, Alexander, 1980-, et al.
(författare)
-
Taxonomic status of grey-headed Yellow Wagtails breeding in western China
- 2021
-
Ingår i: Avian Research. - : Elsevier BV. - 2053-7166. ; 12:1
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Background Field studies from 2011 onwards have demonstrated the presence of a breeding population of Yellow Wagtails (Motacilla flava) in the Xinjiang Uygur Autonomous Region, China that is phenotypically distinct from known subspecies occurring in Asia. Here we describe the plumages and vocalisations of this population and discuss its taxonomic status. Methods The analysis of plumage is based on field studies and photos available online. Recordings of vocalisations are compared with recordings from other Yellow Wagtail populations, and differences are analysed based on sonograms. Mitochondrial DNA from one individual is compared to other Yellow Wagtail taxa. Results Unlike M. flava subspecies breeding in or near Xinjiang, males in the studied population show a blue-grey head without prominent white supercilium, being most similar to the widely disjunct M. f. cinereocapilla. They differ from the similarly widely allopatric M. f. thunbergi, which might occur as a migrant or vagrant in Xinjiang, by on average cleaner yellow breast and more extensive white on the throat, and from the widely disjunct M. f. plexa and M. f. macronyx, which might also occur on migration in that area, by softer contact calls and slower pace of song. Females are similar to female M. f. feldegg in plumage. The mitochondrial ND2 tree shows the single sample from Xinjiang to be nested in the clade of western Yellow Wagtail taxa. Conclusion We discuss whether the Xinjiang breeding population could represent an intergrade between subspecies breeding nearby, or whether it is better regarded as a separate as yet unrecognized subspecies. We argue that the localization of its apparent range in relation to other subspecies along with fairly consistent male and female plumages suggest that it is more likely to represent an undescribed taxon, but conclude that more research is needed to firmly establish its status.
|
|
| 10. |
|
|
