| 1. |
- Hildeman Sjölin, Mette, 1987-
(författare)
-
Adapting the queer language of Anne Lister’s diaries
- 2022
-
Ingår i: Journal of Lesbian Studies. - Philadelphia : Routledge. - 1089-4160 .- 1540-3548. ; 26:4, s. 382-399
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- The Secret Diaries of Miss Anne Lister (2010) and Gentleman Jack (2019–2022) are both television dramas based on the private journals of Anne Lister (1791–1840). The diaries were not only partly written in code but make use of idiosyncratic terms, and the two adaptations deal in different ways with the language used in the diaries. This essay examines the language of Anne Lister’s diaries and compares their two adaptations, The Secret Diaries of Miss Anne Lister and Gentleman Jack, with a particular focus on the use of queer vocabulary. © 2022 The Author(s). Published with license by Taylor & Francis Group, LLC.
|
|
| 2. |
- Hildeman Sjölin, Mette, et al.
(författare)
-
Döttrar, fäder och vansinne i Hamlet och Kung Lear
- 2018
-
Ingår i: Shakespeare och galenskapen : Romateaterns Shakespearesymposium 2017 - Romateaterns Shakespearesymposium 2017. - 9789170612701 ; , s. 39-49
-
Konferensbidrag (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)
|
|
| 3. |
- Hildeman Sjölin, Mette, et al.
(författare)
-
En man för alla tider – eller?
- 2020
-
Ingår i: Varför ska man spela de här gamla pjäserna? : Romateaterns Shakespearesymposium 2019 - Romateaterns Shakespearesymposium 2019. - 9789170613104 ; , s. 52-61
-
Konferensbidrag (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)
|
|
| 4. |
|
|
| 5. |
- Hildeman Sjölin, Mette, 1987-
(författare)
-
“I’m a slave now, for all my fine clothes” : Bernard Shaw’s Pygmalion and the Dido Myth
- 2023
-
Ingår i: Shaw. - State College, PA : Penn State University Press. - 0741-5842 .- 1529-1480. ; 43:1, s. 50-64
-
Tidskriftsartikel (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Shaw’s Pygmalion is commonly thought of as an adaptation of the myth of Pygmalion, the sculptor who fell in love with his own sculpture. However, the name of “Pygmalion” in ancient mythology is shared by Dido’s brother, Pygmalion of Tyre. This article suggests Pygmalion as playing with these two mythological Pygmalions by moving through the play from the myth of Pygmalion the Cypriot sculptor to the myth of Dido, who escapes from her tyrannous brother, Pygmalion of Tyre. It is particularly relevant that Dido’s alternative name is “Elissa,” which in Dryden’s translation of Virgil’s The Aeneid is spelled “Eliza.” Dido, therefore, shares the first name of Eliza Doolittle, the heroine of Shaw’s Pygmalion, who escapes from the arguably tyrannous Henry Higgins at the end of the play. Reimagining Eliza and Higgins as Dido and her brother leads to a reading in line with Shaw’s anti-romantic vision of Pygmalion.
|
|
| 6. |
- Hildeman Sjölin, Mette, et al.
(författare)
-
Shakespeare och döden
- 2019
-
Ingår i: Shakespeare, Bergman och döden : Romateaterns Shakespearesymposium 2018 - Romateaterns Shakespearesymposium 2018. - 9789170612978 ; , s. 47-55
-
Konferensbidrag (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)
|
|
| 7. |
- Hildeman Sjölin, Mette, 1987-
(författare)
-
Shakespeares viktorianska flickbokshjältinnor : Mary Cowden Clarke och The Girlhood of Shakespeare’s Heroines
- 2022
-
Ingår i: Flickboken och flickors läsning. - Göteborg : Makadam Förlag. - 9789170614255 ; , s. 181-198
-
Bokkapitel (refereegranskat)abstract
- Mellan 1850 och 1852 skrev den engelska författaren och Shakespeareforskaren Mary Cowden Clarke en rad berättelser som kom att publiceras i samlingsvolymen The Girlhood of Shakespeare’s Heroines. Texterna vänder sig till flickor och följer några av hjältinnorna i Shakespeares pjäser genom barndomen fram till den punkt där Shakespeares handling börjar. The Girlhood är på många sätt en tidig flickbok. Den är också arvtagare till det mer kända verket Tales from Shakespeare (1807), av Charles och Mary Lamb. Både Tales och The Girlhood har förord där författarna förklarar att ett syfte med böckerna är att ge unga läsare, och i synnerhet flickor, en väg in i Shakespeares dramatik. Men där syskonen Lamb återberättar existerande händelseförlopp ur Shakespeare pjäser, och dessutom vädjar till pojkar som läser boken att förklara och läsa högt för sina systrar, vänder Clarke sig istället direkt till flickorna och ger dem nya berättelser som kretsar kring just flickor. Idag är The Girlhood knappast en speciellt lättillgänglig eller representativ ingång i vare sig Shakespeares verk eller flickboksgenren, men den ger en inblick i viktoriansk flickkultur såväl som traditionen att anpassa Shakespeares dramatik för barn. Detta kapitel sätter in The Girlhood i dess historiska kontext och analyserar hur berättelserna förhåller sig till Shakespeare och till flickor.
|
|
| 8. |
|
|
| 9. |
|
|
| 10. |
- Hildeman Sjölin, Mette
(författare)
-
Television Adaptations of Jane Austen’s Emma, 1972–2009
- 2022
-
Ingår i: Lund Journal of English Studies. - : Lund Journal of English Studies, Lund University. - 2003-7597. ; 3, s. 47-60
-
Tidskriftsartikel (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- The aim of this paper was to analyse how three different television adaptations of Jane Austen’s Emma(1815) avail themselves of the medium of television to narrate the story. The productions analysed are John Glenister’s BBC series from 1972, dramatised by Denis Constanduros; Diarmuid Lawrence’s ITV film from 1996, dramatised by Andrew Davies; and Jim O’Hanlon’s BBC series from 2009, dramatised by Sandy Welch. A close reading and formal analysis of the three television productions, against a close reading of the novel and theoretical perspectives on narration and adaptation by Seymour Chatman, Linda Hutcheon and Linda Costanzo Cahir, showed differences related to the different formats of TV series and TV film as well as to the differences in ideals and conventions related to television drama between 1972 and 2009.
|
|
