| 1. |
- Andersson, Ingvar B., et al.
(författare)
-
Återförsurning av sjöar : Observerade och förväntade biologiska och kemiska effekter
- 2002
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Denna rapport är en översiktlig genomgång av de idag tillgängliga, delvis publicerade, experimentella erfarenheterna av kemiska och biologiska effekter vid återförsurning i ytvatten där kalkning avbrutits. Sammanställningen har genomförts i avsikt att bredda kunskapsunderlaget för diskussioner om tänkbara effekter i samband med att kalkningen upphör i vissa ytvatten. Som bakgrundsdokument är dessutom en litteraturöversikt bifogad, vilken även inkluderar övrig litteratur rörande försurning - kalkning som kan anses ha en viss allmän relevans för kunskapsläget avseende återförsurning av kalkade vatten (se Appendix). Resultatet från hittills genomförda fältstudier av återförsurning, endast tre stycken av någon större omfattning i Sverige, visade att stora förändringar inträdde snabbt. Utvecklingen gick mot förhållanden liknande de i det sura tillståndet, med både negativ utveckling av ekosystemet och en påtaglig haltökning av aluminium m.fl. metaller i vattnet. Experimentell försurning av vattnet över sedimentproppar visade att tidigare deponerade metaller kan lösas ut från sedimenten. De hittills genomförda återförsurningsstudierna utfördes mestadels i gravt försurningsskadade sjöar, i ett fall också efter relativt kortvarig kalkning, och kan därför vara ett otillräckligt underlag för att kunna generalisera de effekter som kan uppstå vid återförsurning av kalkade sjöar. Många av de observerade biologiska förändringarna sammanfaller med vad som generellt observerats i samband med försurning av sjöar men vissa biologiska förändringar var dock avvikande och i några fall av delvis oväntad natur. Omfattningen och hastigheten i de senare fallen indikerade att de aktuella organismsamhällena saknade vissa reglerande mekanismer (interaktioner) och därför genomgick en utveckling präglad av instabilitet under återförsurningen. Det sura svavelnedfallet har minskat med ca. 60 % sedan 70-talet vilket medfört en proportionell återhämtning av vattenkemi och även biota i vissa ytvatten inom regioner som haft kortvarigt eller litet överskridande av den kritiska försurningsbelastningen (ringa markförsurning). Däremot har den minskade belastningen på ytvattnen hittills resulterat i små positiva förändringar inom de mest försurade områdena i södra Sverige. Trots en halvering av sulfathalt och surhet i många sjöar och vattendrag, har få biologiska förändringar observerats, då pH värden <5 och toxiska aluminiumhalter fortfarande medför negativa effekter på de flesta känsliga organismer. Modellsimuleringar har visat att återhämtningen inom sådana områden kommer att ta mycket lång tid (10- tals till kanske 100 år) eftersom försurningen av marken varit omfattande. Inom dessa områden, med en låg kritisk belastningsgräns, krävs ytterligare reduktion av belastningen samt i vissa fall t.o.m. kompletterande åtgärder som markkalkning. Även depositionen av flera tungmetaller har minskat kraftigt under de senaste decennierna, särskilt den långdistanstransporterade andelen, men hur stora förändringar detta medfört på ytvattnens innehåll av tungmetaller är i dagsläget osäkert, eftersom längre tidsserier från skogssjöar saknas inom miljöövervakningen.Av de kalkade sjöarna i Sverige, ca. 7500 st, beräknas mer än 1700 sjöar kunna få pHvärden under 5,4 och förlora alkaliniteten om kalkningar upphör i nuläget. De flesta sjöarna som kan komma att återförsuras till pH-värden under 5,4 är belägna inom de områden i sydvästra Sverige som är mest försurningsskadade. Stoppad kalkning i dessa sjöar skulle medföra långtgående återförsurning inom en tidsrymd av ca. 2 - 3 gånger den teoretiska omsättningstiden, för många sjöar motsvarande 3 till 9 år. Sannolikt skulle många av de effekter som observerats i de här genomgångna återförsurningsstudierna uppstå. Även sjöar som skulle återförsuras till pH-värden mellan 5,4 och 6,0 kan riskera att få skador på populationer av känsligare arter. Drygt 4000 sjöar skulle få pH-värden under 6,0 vid en stoppad kalkning. I sjöar med från början måttlig försurning kan en återförsurning förväntas resultera i tämligen marginella eller inga effekter med hänsyn till minskad försurningsbelastning och ringa markförsurning. Denna grupp omfattar en del av de ca. 3500 sjöar som åtminstone på längre sikt inte skulle riskera att få pH-värden <6,0 vid en stoppad kalkning. I de flesta sådana fall skulle endast de allra känsligaste arternas populationer riskera att påverkas. Surstötar, d.v.s. episodisk tillförsel av markant surare vatten i samband med kraftiga regn, snösmältning eller efter längre torrperioder, utgjorde i försurningens inledningsskede en viktig faktor för uppkomsten av biologiska skador eftersom särskilt höga halter av toxiskt oorganiskt aluminium förekom i samband med sådana situationer. Sannolikt kan surstötarna utgöra ett betydande problem även under återhämtningsfasen, då risk föreligger för fortsatta utflödena av höga aluminiumhalter i många sjöar och framförallt vattendrag inom de områden där markförsurningen kvarstår länge varvid en positiv biologisk utveckling kommer att motverkas. Problem kan även fortsättningsvis uppträda inom vissa nordligare lågbelastade regioner där främst hydrologiska faktorer samt kraftiga utflöden av organiska syror bidrar till uppkomsten av surstötar med inflöden av förhöjda halter av aluminium. Högre halter av komplexbildande organiska anjoner kan dock i sådana fall bidra till en lägre toxisk effekt. I denna rapport föreslås en översyn av kalkningsverksamheten, liksom rekommendationer av urvalskriterier för olika ytvatten om det blir aktuellt med åtgärder som medför en minskad kalkning. Slutligen föreslås forskningsinsatser för att belysa en del av de oklarheter som för närvarande råder om effekterna i samband med återförsurning.
|
|
| 2. |
- Akselsson, Cecilia, et al.
(författare)
-
Acidification trends in south Swedish forest soils 1986-2008 : Slow recovery and high sensitivity to sea-salt episodes.
- 2013
-
Ingår i: Science of the Total Environment. - : Elsevier BV. - 1879-1026 .- 0048-9697. ; 444, s. 271-287
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Soil water chemistry in forest soils over 20years was studied at nine sites in southern Sweden. The aim was to investigate the recovery from acidification and the influence of strong sea salt episodes that occur in the region. All sites but one showed signs of recovery from acidification along with the reduced sulphur deposition, but the recovery progress was slow and the soil water was in most cases still highly acidic at the end of the period. In several cases the recovery was delayed by episodes of sea salt deposition, leading to transient acidification. The less marked decrease of sulphur concentrations in soil water than of sulphur deposition, highlighted the importance of sulphur adsorption/desorption in the acidification and recovery process. Nitrogen retention capacity was exceeded on one site, leading to nitrate leaching and extremely low pH. Storm fellings on two sites in the end of the period led to effects similar to those of regeneration fellings. It was concluded that the soils in the region are in an early stage of recovery. The future progress of recovery strongly depends on future nitrogen retention of forest soils and the frequency of sea salt episodes.
|
|
| 3. |
- Alenäs, Ingemar, et al.
(författare)
-
SLUTRAPPORT för projektet: 'Stenunge å - utvärdering av olika markkalkningsåtgärder avseende vattenkemi och havsöringbestånd'.
- 1988
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- En studie av kalkningsåtgärder, innefattande kalkbrunnar, kalkdiken, våtmarkskalkning, åkermarkskalkning och sjökalkning har utförts inom Stenunge ås avrinninsområde beläget NO om Stenungsund på svenska västkusten. Åtgärderna utfördes våren 1982 och totalt spreds inom avrinningsområdet 397 ton kalk med en beräknad varaktighet av 5 år. Resultaten visar bl.a. att: * Kalkbrunnar (4 st) behandlade med totalt 39 ton grövre kalkstensmjöl under 5-årsperioden gav ett avrinningsvatten med ett pH över 7.0 och reducerade metallhalter. * Avrinningen från kalkdiken, där 47 ton jordbrukskalk tillfördes, buffrades under femårsperioden även om kortsiktiga effekter på huvudfårans vattenkemi ej kunde märkas. * Effekterna av utförda åkermarkskalkningar var marginella. Vid givan 10 ton per ha märktes en mindre pH-höjande effekt under ca 2 år. * Kombinerad sjö- och våtmarkskalkning med en giva av 1,3 ton CaCO3 per ha har en god pH-höjande och buffrande effekt samt reducerade metallhalter även efter 5-årsperiodens slut. * Elfisken visar att de samlade kalkningsåtgärderna inom Stenunge ås avrinningsområde lett till ökad havsöringproduktion, samt reproduktion inom områden som tidigare varit fisktomma.
|
|
| 4. |
- Andersson, Anders S, et al.
(författare)
-
Vitamin supplementation normalizes total plasma homocysteine concentration but not plasma homocysteine redox status in patients with acute coronary syndromes and hyperhomocysteinemia.
- 2002
-
Ingår i: Clinical Chemistry and Laboratory Medicine. - 1434-6621. ; 40:6, s. 554-558
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Despite the growing evidence that elevated total homocysteine (tHcy) in plasma is a cardiovascular risk factor, the mechanism underlying the vascular injury is still unknown. Studies are difficult due to the fact that little is known about the formation of different homocysteine species in vivo. In the present study we have investigated the different fractions of tHcy in 21 patients with acute coronary syndromes and elevated concentration of plasma tHcy. A subgroup of the patients (n=16) was investigated before and after a 3 months study period with or without vitamin supplementation (folic acid 5 mg, pyridoxine 40 mg and cyanocobalamin 1 mg once daily). A major finding is that these patients had a lowered ratio (0.95%) between the concentration of reduced homocysteine (HcyH) and tHcy compared to controls (1.38%). A low ratio HcyH/tHcy in plasma in combination with elevated plasma tHcy concentrations might reflect increased oxidative activity or decreased reducing capacity in plasma from the patients. Another main finding in the present study is that, although vitamin supplementation of these patients normalized plasma tHcy, the ratio between HcyH and tHcy did not normalize. Since substantial evidence indicates that progression of arteriosclerosis is related to enhanced oxidant activity, the premature vascular disease associated with increased plasma tHcy concentration might be due to increased oxidative activity and the elevated plasma tHcy concentration may only reflect the increased oxidative stress.
|
|
| 5. |
|
|
| 6. |
- Arnadottir, Margret, et al.
(författare)
-
Hyperhomocysteinemia in cyclosporine-treated renal transplant recipients
- 1996
-
Ingår i: Transplantation. - 1534-6080. ; 61:3, s. 509-512
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Moderate hyperhomocysteinemia, an independent cardiovascular risk factor, has been reported in renal transplant recipients. In the present study, plasma concentrations of total homocysteine were significantly increased in 120 renal transplant recipients as compared with 60 healthy controls (19.0 +/- 6.9 vs. 11.6 +/- 2.8 mumol/L, P < 0.0001) and as compared with 53 patients without a transplant but with a comparable degree of renal failure (19.0 +/- 6.9 vs. 16.0 4.9 mumol/L, P < 0.01). There was a significant inverse correlation between glomerular filtration rates and plasma homocysteine concentrations in the renal transplant recipients (r = -0.52, P < 0.0001). Groups of renal transplant recipients, with and without cyclosporine, and renal patients without a transplant were studied; these groups were comparable regarding age, sex distribution, glomerular filtration rate, and folate and vitamin B12 concentrations. Renal transplant recipients on cyclosporine had significantly higher plasma homocysteine concentrations than those not on cyclosporine (19.5 +/- 7.6 vs. 16.2 +/- 4.8 mumol/L, P < 0.05), and the patients without a transplant (19.5 +/- 7.6 vs. 16.0 +/- 4.9 mumol/L, P < 0.01). Thus, the hyperhomocysteinemia of renal transplant recipients not treated with cyclosporine, and that of renal patients without a transplant probably is explained by the same mechanism: renal insufficiency. An additional mechanism seems to operate in renal transplant recipients treated with cyclosporine. The lack of correlation between the concentrations of plasma homocysteine and red cell folate in these patients suggests that cyclosporine interferes with folate-assisted remethylation of homocysteine. Plasma homocysteine concentrations were significantly increased in 24 patients with a history of atherosclerotic complications as compared with the remaining 96 renal transplant recipients (20.8 +/- 4.4 vs. 18.5 +/- 7.3 mumol/L, P < 0.01).
|
|
| 7. |
- Arnadottir, M, et al.
(författare)
-
The effect of reduced glomerular filtration rate on plasma total homocysteine concentration
- 1996
-
Ingår i: Scandinavian Journal of Clinical & Laboratory Investigation. - : Informa UK Limited. - 1502-7686 .- 0036-5513. ; 56:1, s. 41-46
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- The concentration of homocysteine in plasma has been shown to be increased in renal failure, possibly contributing to the accelerated atherosclerosis observed in uraemic patients. The aim of the present study was to document the relationship between plasma total homocysteine (tHcy) concentrations and glomerular filtration rates (GFR) in highly selected patients, with renal function ranging from normal to dialysis dependency. GFR was defined as the plasma clearance of iohexol; a more accurate method than the creatinine-based estimations applied in previous studies. Plasma tHcy concentrations were highly correlated to GFR (r = -0.70, p < 0.0001) and were significantly increased already in moderate renal failure. According to a multiple regression analysis, GFR and red cell folate concentrations independently predicted plasma tHcy concentrations, whereas those of serum creatinine, plasma pyridoxal-5-phosphate, urine albumin and urine alpha-1-microglobulin (a marker of tubular damage) did not. Thus, GFR seems to be a better determinant of plasma tHcy concentration than serum creatinine concentration. Plasma total cysteine and total cysteinylglycine concentrations followed the same pattern as those of tHcy.
|
|
| 8. |
- Chester, Alan, et al.
(författare)
-
A new N-acetyl-beta-D-hexosaminidase disease with late onset of progressive neurological symptoms
- 1979
-
Ingår i: Human Heredity. - 1423-0062. ; 29:2, s. 124-128
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Clinical data are presented on a 30-year-old male with normal early development (4-5 years) but subsequent progressive impairment of psychomotor functions. He has marked kyphoscoliosis and talipes calcaneo-valgus. The organs appear normal and the patient can walk unaided and feed himself although he does not recognize his parents. He has normal fundi oculi. Biochemical data show an absence of mucopolysacchariduria and very low but detectable levels of N-acetyl-beta-D-hexosaminidase in serum and leucocytes. The clinical symptoms are much milder than would normally be expected from such a profound enzyme deficiency (Sandhoff disease).
|
|
| 9. |
|
|
| 10. |
|
|
