| 1. |
- Berg, Lotta, et al.
(författare)
-
Djurskydd inom grisuppfödning
- 2020
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- I Sverige tillåts idag generellt avvänjning av smågrisar i praktiken vid en individuell ålder om tidigast 28 dagar. Detta skiljer från EUs grisdirektiv där avvänjning tillåts från 21 dagars ålder. En digivningsperiod på 21 dagar ger en högre produktion eftersom medeltalet kullar per sugga och år teoretiskt då kan öka med 4,5 % (från 2,2 till 2,3 kullar per år). Det har även föreslagits att en kortare digivningsperiod skulle innebära mindre påfrestningar på suggorna, och därigenom medföra förbättrad välfärd för dessa. Rådet finner att det finns mycket få studier som jämför avvänjning vid just 21 och 28 dagar. De vetenskapliga studier som studerar detta mer i detalj är i de flesta fall genomförda i alternativa system, så som grupphållnings-system eller så kallade ”getaway pens” där suggan kan gå ifrån sina smågrisar. Resultat från dessa studier går därmed inte att generalisera till konventionella system där suggor med smågrisar hålls individuellt med små möjligheter för suggan att reglera t.ex. digivning eller födosöksbeteende. Trots bristen på vetenskapligt granskade rapporter konstaterades att en avvänjning vid 28 dagars ålder var att föredra sett ur smågrisens perspektiv, eftersom matsmältningsapparat och immunsystem är mer utvecklade den fjärde levnadsveckan. Det förefaller dock finnas en ganska tydlig skillnad i fysiologisk mognad mellan grisar som är yngre (<19-21 dagar) respektive äldre (28 dagar), men där grisar som är 25 dagar och äldre skiljer sig mindre från grisar som är 28 dagar gamla än grisar som är 23 dagar och yngre. Diperiodens belastning på den domesticerade suggan i modern grisproduktion överstiger den hos frilevande suggor eftersom antalet överlevande kultingar är högre, samt att suggan inte heller genom att styra digivningen kan skydda sig från kullens ökande krav på att dia. De ökande kullstorlekarna kan teoretiskt innebära påfrestningar på suggan, och tidig avvänjning skulle därmed kunna bidra till att minska påfrestningarna på suggan. Det finns dock inga vetenskapliga studier som stödjer en sådan slutsats. Det kan dock konstateras att en svensk sugga under slutet av diperioden i medeltal ger di till 13 kultingar som vardera väger cirka 10 kg, vilka tillsammans dagligen kräver 108 MJ omsättbar energi (25 800 kcal) varav huvuddelen kommer från suggans mjölk. I dagens svenska grisproduktion med omgångsuppfödning kan det skilja 4-7 dagar mellan de först födda och de sist födda i gruppen. För att samla sugg-gruppen inför nästa grisning avvänjs alla suggor samma dag och vid en lägsta individuell avvänjningsålder av 28 dagar blir medelåldern vid avvänjning därför i praktiken cirka 32 dagar. Om lantbruken fortsätter att fokusera på avvänjning så nära 28 dagars ålder som möjligt kommer ”manöverutrymmet” för att synkronisera suggorna vid avvänjning att försvinna. Suggor med fysiologiskt längre dräktighet än genomsnittet riskerar då att förskjutas i grisningstid jämfört med medelsuggorna. Vid en förlängning med tre dagar mellan två grisningstillfällen kan en sugga redan som tredjegrisare vara så pass avvikande vad gäller grisningsdag att hon kommer att slås ut (slaktas) i förtid om det inte ges möjlighet att synkronisera gruppen vid avvänjning. Vid en bedömning av lämpligaste dagen för avvänjning bör såväl smågrisens som suggans situation beaktas. Det vetenskapliga underlaget för detta är mycket begränsat, men det ska beaktas att inhysning och skötsel har större betydelse för såväl smågrisars som suggors hälsa och välfärd än den exakta avvänjningsåldern. Vid en samlad bedömning ansågs därför att en avvänjning vid 28 dagar i genomsnitt förefaller acceptabel, under förutsättning att avvänjningsåldern i inget enskilt fall understiger 25 dagar.
|
|
| 2. |
|
|
| 3. |
- Berg, Lotta, et al.
(författare)
-
Minkhållning i Sverige
- 2020
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Den här rapporten är framtagen av SLUs vetenskapliga råd för djurskydd i syfte att utvärdera djurvälfärden hos minkar inom svensk pälsdjursproduktion och bedöma om den vetenskapliga litteraturen ger stöd för att produktionen, så som den bedrivs i dag, ger djuren möjlighet att bete sig naturligt. Minkar som föds upp för pälsproduktion i Sverige måste hållas och skötas enligt Statens jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd (SJVFS 2012:14) om uppfödning och hållande av pälsdjur. Rapporten har tagits fram på uppdrag av Jordbruksverket som en del i ett regeringsuppdrag om minkhållning. Den beskriver minkens ursprung och domesticering, naturligt beteende hos vild mink, inhysning och skötsel vid pälsuppfödning, onormalt beteende, miljöberikningar, smittskydd, förekommande sjukdomar och avlivningsmetoder. I rapporten ges rekommendationer baserat på tillgänglig vetenskaplig litteratur, och behov av framtida forskning identifieras.Minken är en opportunistisk köttätare som behöver äta relativt ofta. I pälsdjursproduktionen tillämpas i princip fri tillgång på foder till digivande honor och växande valpar men inför parningssäsongen innebär den fria tillgången ökad risk för komplikationer vid valpningen på grund av övervikt hos honan. Fodringen behöver därför anpassas under vintern för att minska risken för feta honor och därmed ökad dödlighet vid valpningen. Neddragen fodertillgång kan orsaka frustration som då visar sig i beteendestörningar. Olika aspekter på utfodring bör därför beaktas i framtida forskning. Den vilda minken lever solitärt under stora delar av året, dock kan en till flera honor leva inom en hanes revir. I pälsdjursproduktionen bör därför vuxna minkar hållas individuellt, undantaget är växande ungminkar som med fördel kan hållas tillsammans. Att hålla två minkar tillsammans är det vanligaste, dock fungerar det att hålla tre ungminkar i etagebur om de ges extra foder och god tillsyn. Grupper med fler än tre djur bör undvikas då riskerna för aggression ökar. En lya fastsatt utanpå buren är viktigt för alla minkar året runt då de naturligt vilar mycket i sina bohål, samt även för att minkhonan ska kunna ta hand om de outvecklade ungarna första tiden efter födelsen. I fångenskap används halm för att skapa ett varmt bo under den kalla årstiden samt för att bygga ett bo för ungarna under uppfödningsperioden.Systematisk genetisk selektion för önskat beteende (temperament) förbättrar välfärden hos minken. Systemet tillämpas på svenska gårdar genom att minkar som uppvisar rädsla eller stress selekteras bort vid avelsurvalet. Urvalet av avelsdjur görs kontinuerligt från det att valparna föds, då reproduktion, valpöverlevnad och temperament registreras tidigt och är viktiga parametrar att ta hänsyn till i urvalet. Det slutliga urvalen sker på hösten då längd, vikt och pälsegenskaper graderas. Ju tidigare dessa urval görs desto tidigare kan utfodringen anpassas för att undvika att avelsdjuren blir överviktiga under hösten. Det är viktigt att aveln inte resulterar i för stora djur, då detta kan leda till välfärdsproblem i framtiden.Mink i vilt tillstånd använder vatten i sin jakt på bytesdjur, men är inget vattenlevande djur, per se. Badvatten till mink bedöms däremot vara en positiv berikning, dock inte vetenskapligt belagt, som ett grundläggande beteendebehov. Forskning visar att beteendestörningar kan förebyggas genom att minkarna ges fri tillgång på foder, hålls i etageburar med bolåda, hyllor, strömedel och berikningar som byts ut regelbundet. I svenska djurskyddsföreskrifter ingår dessa som krav för hållande av mink för pälsdjursproduktion. Mer kunskap behövs för hur ofta berikningar bör skiftas.Djurvälfärd i samband med livdjurstransport och avlivning av mink lyfts fram som angelägna forskningsområden. En snabb avlivning vid hemmaburen bedöms vara det bästa ur djurvälfärdssynpunkt. För att minska risken för spridning av sjukdomar bör importerade minkar hållas i karantän och hög biosäkerhet tillämpas på gården.
|
|
| 4. |
|
|
| 5. |
- Berg, Lotta, et al.
(författare)
-
Yttrande från SLUs vetenskapliga råd för djurskydd om djurskydd inom grisuppfödning
- 2019
-
Annan publikation (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Detta yttrande svarar på följande fråga av Djurskyddet Sverige, Svenska Djurskyddsföreningen, Djurens Rätt, World Animal Protection Sverige, Compassion in World Farming Sverige och Vi Konsumenter, som vänt sig till det vetenskapliga rådet med anledning av Jordbruksverkets ändring av djurskyddsbestämmelserna för gris, Statens jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd m ( SJVFS 2017:25) om grishållning inom lantbruket m.m., saknr. L 106: Är det förenat med bättre, likvärdig eller sämre djurvälfärd, vid en sammantagen bedömning av såväl smågrisens välfärd som suggans, om smågrisar avvänjs från suggan vid 21 dagars ålder i stället för vid 28 dagars ålder? Rådet ombads att belysa frågan utifrån ett brett perspektiv innefattande såväl psykisk som fysisk hälsa och välbefinnande.
|
|
| 6. |
- Berg, Lotta, et al.
(författare)
-
Yttrande från SLUs vetenskapliga råd för djurskydd om hållande av hund och katt
- 2018
-
Annan publikation (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Detta yttrande är skrivet på uppdrag av Jordbruksverket i samband med verkets översyn av föreskrifterna för hund och katt. För att Jordbruksverkets föreskrifter ska vara väl förankrade i den senaste forskningen önskar verket inhämta underlag från det vetenskapliga rådet för djurskydd vid Sveriges lantbruksuniversitet, specifikt gällande områdena rörelsebehov, social kontakt och avvänjning.
|
|
| 7. |
|
|
| 8. |
- Agmon-Levin, Nancy, et al.
(författare)
-
International recommendations for the assessment of autoantibodies to cellular antigens referred to as anti-nuclear antibodies
- 2014
-
Ingår i: Annals of the Rheumatic Diseases. - : BMJ. - 0003-4967 .- 1468-2060. ; 73:1, s. 17-23
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Anti-nuclear antibodies (ANA) are fundamental for the diagnosis of autoimmune diseases, and have been determined by indirect immunofluorescence assay (IIFA) for decades. As the demand for ANA testing increased, alternative techniques were developed challenging the classic IIFA. These alternative platforms differ in their antigen profiles, sensitivity and specificity, raising uncertainties regarding standardisation and interpretation of incongruent results. Therefore, an international group of experts has created recommendations for ANA testing by different methods. Two groups of experts participated in this initiative. The European autoimmunity standardization initiative representing 15 European countries and the International Union of Immunologic Societies/World Health Organization/Arthritis Foundation/Centers for Disease Control and Prevention autoantibody standardising committee. A three-step process followed by a Delphi exercise with closed voting was applied. Twenty-five recommendations for determining ANA (1-13), anti-double stranded DNA antibodies (14-18), specific antibodies (19-23) and validation of methods (24-25) were created. Significant differences between experts were observed regarding recommendations 24-25 (p<0.03). Here, we formulated recommendations for the assessment and interpretation of ANA and associated antibodies. Notably, the roles of IIFA as a reference method, and the importance of defining nuclear and cytoplasmic staining, were emphasised, while the need to incorporate alternative automated methods was acknowledged. Various approaches to overcome discrepancies between methods were suggested of which an improved bench-to-bedside communication is of the utmost importance. These recommendations are based on current knowledge and can enable harmonisation of local algorithms for testing and evaluation of ANA and related autoantibodies. Last but not least, new more appropriate terminologies have been suggested.
|
|
| 9. |
- Ahmed, Haseeb, et al.
(författare)
-
Animal welfare efforts and farm economic outcomes: Evidence from Swedish beef production
- 2023
-
Ingår i: Agricultural and Resource Economics Review. - 1068-2805. ; 52, s. 498-519
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- We estimate the relationship between farm animal welfare (FAW) efforts taken by beef farmers and the economic performance of beef farms by using farm accounting data from the Swedish Farm Economic Survey matched with survey data on farm management practices. To this end, we perform a two-step analysis. First, an item response theory (IRT) model estimates the latent FAW effort on farms. FAW effort likely depends on a host of complementary FAW-improving strategies, and the IRT model combines the considered strategies into a unidimensional scale. We take this to represent on-farm FAW effort. Second, we use instrumental variable regressions to estimate the relationship between FAW effort and multiple measures of farm economic performance. We find that higher FAW effort scores have no effect on margins and costs. However, higher FAW effort scores are associated with lower farm sales. Findings suggest that policies (such as targeted label for high FAW) that increase farm revenue as well as incentivize the uptake of FAW-improvement practices may be able to compensate farmers for their FAW effort.
|
|
| 10. |
- Ahmed, Haseeb, et al.
(författare)
-
Assessing Animal Welfare and Farm Profitability in Cow-Calf Operations with Stochastic Partial Budgeting
- 2021
-
Ingår i: Animals. - : MDPI AG. - 2076-2615. ; 11
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Simple SummaryThe increased consumer demand for high levels of farm animal welfare (FAW) have prompted debates about the costs of achieving higher FAW. Yet, little is known about the economic consequences of improvements in FAW, especially in cow-calf operations. This study contributes to the literature by investigating the relationship between farm profitability and improved FAW measure in terms of increased space allowance in Swedish cow-calf operations. We found that a 0.5 m(2) increase in space allowance per calf (achieved by a corresponding reduction of herd size) was associated with a 6.9 to 18.7% reduction in farm-level contribution margins in the short term. Our results suggest that FAW improvements can be costly for farms and these costs should be considered while taking policy decisions regarding improvements in FAW standards.The societal demand for good farm animal welfare (FAW) has increased over time. Yet, very little is known about the economic consequences of improvements in FAW in cow-calf operations. This study investigates on-farm economic consequences of improved FAW measures in cow-calf operations. It uses a stochastic partial budgeting approach to examine the relationship between contribution margins and improvements in FAW in terms of increased space allowance for a typical Swedish cow-calf operation, as compared to current practices. In the current practice, a cow should be given at least 5 m(2) and the calf 2.2 m(2). We found that a 0.5 m(2) increase in space allowance per calf (achieved by a corresponding reduction of herd size) was associated with a 6.9 to 18.7% reduction in contribution margins in the short term. Our analysis does not include possible indirect gains like decrease in disease incidence and enhanced non-use or 'soft' values associated with increased FAW. However, our analysis indicates that high FAW standards can be costly and careful cost-benefit analysis should be a part of decision-making processes regarding FAW standards. Our results also suggest a need for government support payments and/or the development of market mechanisms to stimulate farmers to continue producing livestock-based foods with high FAW.
|
|
