| 1. |
- Broberg, Anders G, 1950, et al.
(författare)
-
Stöd till barn som bevittnat våld mot mamma - Resultat från en nationell utvärdering
- 2011
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Barn som bevittnar våld mot en förälder som de är beroende av för sitt välbefinnande utsätts för en form av våld. Barn behöver – i synnerhet under den tidiga barndomen – föräldrar som prioriterar barnets behov framför sina egna. När barnets ena förälder – eller någon annan som bor med familjen – slår eller förgriper sig på den andra föräldern blir barnet känslomässigt övergivet och skyddslöst. Barn kan bevittna våld mot en primär omsorgsgivare under kortare eller längre peri-oder i sitt liv, men ofta innebär det ett liv begränsat av olika typer av makt, övergrepp och förtryck. Sådana upplevelser medför en ökad risk för att barnet utvecklar problem såsom posttraumatisk stress, depression, beteendeproblem och problem med sociala relationer – både inom familjen och med kamrater. Sedan 2007 är socialtjänstens ansvar, för att barn som bevittnat våld får det stöd och den hjälp de behöver, förtydligat i Socialtjänstlagen. Det viktigaste stödet för barn som bevittnat våld mot sin mamma är skydd från fortsatt utsatthet. Internationellt sett är den vanligaste formen av stöd till barn, utöver sådant skydd, samtal i grupp. Det finns dock stora skillnader mellan vilka mål programmen är tänkta att uppnå, vilket medför att utvärderingsstudier använder varierande mått för att bedöma vad som är ett ”lyckat utfall”. Detta försvårar i sin tur jämförelser av utvärde-ringar av dessa program. I Sverige är den vanligaste typen av insats fortfarande indivi-duella samtal, även om gruppverksamheter för barn har blivit vanligare de senaste 10 åren. Kunskapen om effekterna av de metoder som utvecklats inom och utom social-tjänsten för att stödja barn som bevittnat våld mot mamma är fortfarande begränsad internationellt och i Sverige är den i stort sett obefintlig. Göteborgs universitet fick 2008 i uppdrag av Socialstyrelsen att utvärdera effekten av insatser riktade till barn som bevittnat våld mot sin mamma. Syftet med utvärderingen var att studera förändringar i barns hälsa och välbefinnande efter stödinsatser, med ut-gångspunkt i mammors och barns beskrivningar.
|
|
| 2. |
- Iversen, Clara, 1981-, et al.
(författare)
-
Barack Obamas dilemma
- 2008
-
Ingår i: n()n()a()g()e()n()t(). - Uppsala : Uppsala universitet. - 9789150620238 ; , s. 210-224
-
Bokkapitel (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)
|
|
| 3. |
- Iversen, Clara, 1981-
(författare)
-
Social närhet i en tid av fysisk distans
- 2020
-
Ingår i: Äldre i centrum. - Stockholm : Stiftelsen Stockholms läns Äldrecentrum. - 1653-3585. ; 34:4, s. 86-89
-
Tidskriftsartikel (populärvet., debatt m.m.)abstract
- Äldre personer har ett behov av att reflektera över sociala relationer som inte längre kan tas för givna med anledning av covid-19-krisen. Stödlinjen Äldrelinjen blir ett forum för diskussioner om hur det går att hitta gemenskap i isoleringen
|
|
| 4. |
- Persson, Marcus, Universitetslektor, 1975-, et al.
(författare)
-
Caregivers' use of robots and their effect on work environment : a scoping review
- 2022
-
Ingår i: Journal of technology in human services. - : Taylor & Francis. - 1522-8835 .- 1522-8991. ; 40:3, s. 251-277
-
Forskningsöversikt (refereegranskat)abstract
- Despite the lively discussion on the pros and cons of using robots in health care, little is still known about how caregivers are affected when robots are introduced in their work environment. The present scoping review fills this research gap by mapping previous studies about the relation between robots in care and caregivers’ working life. The paper is based on searches in four databases for peer-reviewed articles about robots in care settings, published 2000 to 2020. The 27 included papers were examined with the questions of 1) how robots are used by caregivers, and 2) how robots affect caregivers’ work environment. The analysis shows that the use of robots can affect both the physical and the psychosocial work environment, in positive as well as in negative ways. Robots are used in care settings to reduce physical and mental demands of the caregivers, but they can, in fact, increase caregivers’ workload. Thus, the review indicates that robots can improve the quality of work, but that they seldom work as a shortcut to increased efficiency or time effectiveness.
|
|
| 5. |
- Persson, Marcus, et al.
(författare)
-
Making robots matter in dementia care : Conceptualising the triadic interaction between caregiver, resident and robot animal
- 2024
-
Ingår i: Sociology of Health and Illness. - : WILEY. - 0141-9889 .- 1467-9566.
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- While previous research studies have focused on either caregivers' or residents' perception and use of social robots, this article offers an empirical and theoretical examination of joint activities in triadic human-robot interaction. The symptomatology of dementia creates an asymmetrical relation wherein the impetus to employ a robot often originates from the caregiver. Drawing on field work and video recorded interactions in dementia care homes, the article investigates how caregivers draw on embodied resources to involve residents and robot animals in interaction. The analysis demonstrates how caregivers promote commitment and encounter resistance with residents. We draw on the theory of sociomaterial interactionism to study situated interaction between bodies in a meaning-generating process. By re-conceptualising the theoretical notions of manipulation and recruitment, the article offers an approach for studying orientations that distinguish between reciprocity of agential objects. We show that caregivers usually distinguish between interactions with people and machines by anticipating a specific response from the robots (manipulation), while they invite participation in a broader sense from residents (recruitment). Social friction arises, however, if caregivers act upon the residents as embodied objects in manipulative ways.
|
|
| 6. |
- Persson, Marcus, 1975-, et al.
(författare)
-
Robotisering och arbetslivets omorganisering
- 2021
-
Ingår i: Arbetsmarknad & Arbetsliv. - 1400-9692 .- 2002-343X. ; 27:3, s. 72-78
-
Recension (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Litteraturen inom området robotar och AI (artificiell intelligens) har formligen exploderat under de senaste åren, vilket har att göra med att robotar har börjat användas på bred front inom allt fler sektorer. Industrisektorn har redan många decenniers erfarenheter av att ersätta mänskliga arbetsmoment med (semi-)automatiserade maskiner. Idag introduceras robotar även i andra sektorer som skola, vård och omsorg. Denna recensionsessä behandlar tre nyutkomna böcker på ämnet, varav två är antologier. Syftet är att diskutera en fråga som genomsyrar dem alla, nämligen robotiseringens betydelse för människors sätt att organisera sitt arbete.
|
|
| 7. |
- Persson, Marcus, 1975-
(författare)
-
Robotkatter och vita lögner i demensvården
- 2021
-
Ingår i: Äldre i centrum. - Stockholm. - 1653-3585. ; :3, s. 108-110
-
Tidskriftsartikel (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Inom demensvården blir så kallade sociala robotar allt vanligare som hjälpmedel för att dämpa oro och stimulera till samtal. De är designade att efterlikna katter, hundar och andra djur. Kritiska röster anser att användandet av robotar innebär ett bedrägeri, men det finns tydliga gränsdragningsproblem.
|
|
| 8. |
- Persson, Marcus, 1975-, et al.
(författare)
-
Working with Robotic Animals in Dementia Care : The Significance of Caregivers' Competences
- 2023
-
Ingår i: Nordic Journal of Working Life Studies. - : VIA University College. - 2245-0157. ; 13:3, s. 49-69
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Robotic animals are increasingly discussed as a solution to challenges connected to the aging population and limited resources in care. While previous research focuses on the robots’ effect on the patients’ well-being, there is a general lack of knowledge regarding the hands-on experience of caregivers’ use of robots. Therefore, the aim of the study is to explore the competences that caregivers draw upon when facilitating interaction between residents and robots. The study was conducted through ethnographic observations and interviews with caregivers at dementia care homes in Sweden. The notion of ‘competence’ is understood as knowledge about the ways of working and social norms that are valued within a community of practice, which members develop through engagement in the community. The findings show that caregivers’ use of robotic animals as caregiving tools rests on embodied, social, and ethical competences.
|
|
| 9. |
- Redmalm, David, 1981-, et al.
(författare)
-
And say the robotic cat responded? : On the use of robotic animals in dementia caree
- 2022
-
Konferensbidrag (refereegranskat)abstract
- Among the innovations within health and welfare technology during recent years, robot animals used in dementia care are one of the more debated devices. These robotic cats and dogs, built to respond to sound, movement and touch, are used to calm, activate and entertain users. Concerns have been raised both in scholarly work and in mass media that robots risk dehumanizing care work: if robots replace human beings, patients’ encounters with other humans will be reduced, and the remaining care workers will be turned into robot maintenance staff, rather than doing the care work for which they were hired. In this paper we take a closer look at the ideas of animality that shape the robots and their application in care organizations, and discuss the critique against them. We base this discussion on news articles, marketing materials, and ethnographic work in dementia care that we have conducted in care homes in Sweden. Adopting a posthumanist perspective, we show how the robots’ animality is constructed through the use of culturally rooted conceptions of nonhuman animals. Robotic animals can be seen as materializations of care organizations, as expectations on encounters between patients and caregivers, as well as conceptions of other animals and of basic human needs, are hard-wired into their construction. We also discuss how questions about work environment and human dignity are raised in relation to the implementation of robotic animals. We conclude that while robotic animals may reproduce an anthropocentric understanding of human-animal relations, the manufacturing and consumption of robotic animals can also be seen as a testament of the importance of nonhuman animals in the lives of humans. By asking “And say the animal responded?” Jacques Derrida challenges his readers to take seriously animals’ resistance against humans’ categorizations and metaphorical use of them. Robotic animals are rarely designed to ‘respond’ in Derrida’s sense. “BARKBACK” and “VibraPurr” technology aside, robots are not programmed to imitate disobedient or aggressive behavior that would truly resist humans’ categorizations and preconceptions of pet animals. Nevertheless, there is an other-than-human animality that makes itself felt through the human-robot interaction, and which reinforces some nonhuman animals’ special status in the lives of humans.
|
|
| 10. |
- Redmalm, David, Docent, 1981-, et al.
(författare)
-
Black Cats and White Lies : Human-Robot Interactions in Dementia Care
- 2022
-
Konferensbidrag (refereegranskat)abstract
- Robotic animals in the shape of cats, dogs and seals have become increasingly popular in dementia care during the last two decades. These robots are used both to make the user calm and passive and to engage users in interactions. Based on ethnography at four nursing homes and in-depth interviews with caregivers, the present study explores the use of white lies in interactions between robots, care recipients and caregivers. Findings suggest that the robots have the greatest impact on users when they believe the animal robots to be real animals. However, according to The Swedish National Council on Medical Ethics, caregivers should not lead users to believe that the robots have capacities that they do not in fact have, and that caregivers should avoid any misconceptions by giving users information about the nature and functions of the robots. We identify three different strategies that caregivers use when using the robots in care practice. First, caregivers make sure to be fully transparent about the robots, and give users straightforward information about the robots’ limited capacities. Second, caregivers can adhere to users’ own misconceptions about the robots. Third, some caregivers simply tell users with severe dementia that the robots are real, and act as if they wore. All approaches involve challenges: when caregivers tell ‘the truth’, users often forget this information, or choose to ignore it and approach the robots as animals. When caregivers follow or support the idea of the robot ‘as real’, this often leads to amplified misconceptions, potentially disproved by relatives. In conclusion, all three strategies risk nourishing white lies, but a special kind of “caring lie” that many interviewed caregivers support.
|
|
