| 1. |
- Ahlgren-Moritz, Charlotte, et al.
(författare)
-
Vägen till samverkanssäkrad utbildning. [1] : Metoder och strategier
- 2016
-
Bok (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Universitet och högskolor bidrar till samhällsutvecklingen genom att forskningsbaserad kunskap tillämpas av olika aktörer i samhället. För att möta dagens och morgondagens samhällsutmaningar utgör således kunskapsutbyte och samverkan mellan lärosäten och samhället en värdefull möjlighet. Att ha starka relationer med samhällets aktörer identifieras också som viktigt i utvecklingen av ett internationellt starkt lärosäte.Samverkan i högre utbildning främjar samhällets förändringsförmåga och stärker utbildningens kvalitet, men samverkan förbereder också studenterna för ett livslångt lärande och underlättar övergången mellan utbildning och arbetsliv. Ett lärosäte i nära samverkan med aktörer i samhället är ett relevant lärosäte, det vill säga ett lärosäte som är till nytta för sin omvärld och för sina medarbetare och studenter.Ett grundläggande problem vad gäller möjligheterna att integrera samverkan i akademisk utbildning står att finna i statens fördelning av medel till lärosätena. De statliga medlen utgår nämligen i två separata anslag, ett vardera för de båda huvuduppdragen utbildning och forskning. Samverkan kan sägas ingå i bägge uppdragen. Till skillnad från forskningssamverkan finns det för utbildningssamverkan ingen särskild uppföljning och inte heller några ekonomiska incitament. Utvärdering av forskning och utbildning bör således breddas så att kvalitetsstärkande samverkansinslag också inkluderas i resursfördelningsprinciperna. Statens bristande strukturer för fördelning och uppföljning återspeglas i hur lärosätena fördelar resurser till och följer upp samverkan: lärare ges sällan resurser (i form av särskild tid) för att på ett pedagogiskt genomtänkt sätt kunna inkludera samverkansinslag i undervisningen; samverkan är sällan meriterande eller lönegrundande; och den utbildningssamverkan som bedrivs följs sällan upp – varken på institutions-, fakultets- eller lärosätesnivå. Samma sak kan sägas gälla på nationell nivå – det samverkande lärosätet erhåller inga extra anslag och det bestraffas ej heller för försummelse av detsamma. Att göra samverkan till en integrerad del av utbildningen innebär att samverkan bör ingå i de pedagogiska modeller som lärare använder för att leda studenternas kunskapsutveckling mot de mål som finns angivna i kurs- och utbildningsplaner. Det betyder också att arbetet med samverkan bör inkluderas i processer för styrning, planering och uppföljning av utbildning och undervisning på såväl kurs- och programnivå som på institutions-, fakultets- och lärosätesnivå. Att göra samverkan till en integrerad del av utbildningen är att sträva mot att externa aktörer ska bli en självklar del i den dagliga verksamheten – för studenter såväl som för medarbetare och för de organisationer man samverkar med. För att svenska lärosäten ska ges en realistisk möjlighet att göra samverkan till en integrerad del av utbildningsverksamheten krävs det framför allt följande:att politiker och departement utformar ett fördelningssystem där framgångsrika samverkansinsatser inom utbildningen leder till en förstärkning av resursbasen på lärosätena;att lärosätesledningar tar tydlig ställning för samverkansfrågan i sina strategiska styrdokument och att samverkan införs i lärosätenas kvalitetssäkringssystem för utbildning, samt att lärosätena inför system för att styra och följa upp samverkan i utbildningen på lärosätesövergripande nivå;att ledningen för fakulteter, institutioner eller motsvarande omsätter lärosätets strategiska åtaganden i handlingsplaner och lokala styrdokument samt utformar system för dokumentation, styrning och uppföljning av samverkan i utbildningsprogram;att lärare samt kurs- och programansvariga inför samverkan i utbildningens styrande dokument (t.ex. kurs- och utbildningsplaner) samt i den ordinarie undervisningsverksamheten.Dessutom bör lärosätena – både gemensamt men också vart och ett för sig – införa system och karriärvägar där medarbetares insatser i det vardagliga samverkansarbetet uppmärksammas och belönas.Mot bakgrund av detta kan man konstatera att det är angeläget att lärosätenas strategiska arbete avseende utveckling och uppföljning av samverkan i utbildningen vidareutvecklas. Men, med vilka verktyg, var i verksamheten och på vilka sätt?I följande skrift samlas erfarenheter och goda exempel gjorda inom ramen för ett flerårigt lärosätesövergripande samarbetsprojekt, Samverkanssäkrade utbildningsprogram, där utgångspunkten har varit att identifiera strategier och metoder för att integrera samverkan i utbildningsprogram. Målet har varit att undersöka och beskriva hur samverkan kan vara ett medel som bidrar till att stärka utbildningens kvalitet och relevans, samt ge förslag på hur vägen till samverkanssäkrad utbildning kan se ut.Den centrala slutsatsen är att samverkan, när den är en integrerad del av utbildningen, bidrar till kvalitet och säkerställer att utbildningen blir till nytta för samhället. Det finns också andra vinster med att bedriva ett systematiskt samverkansarbete, till exempel att det leder till pedagogisk utveckling för undervisande personal, att det ökar förutsättningarna för ett utmaningsbaserat lärande med studenten i centrum, att det underlättar övergången från studier till arbetsliv, och att det möjliggör fördjupade relationer med den värld lärosätet finns i. Resan mot samverkanssäkrad utbildning är, med andra ord, mödan väl värd.
|
|
| 2. |
- Ahlgren-Moritz, Charlotte, et al.
(författare)
-
Vägen till samverkanssäkrad utbildning. [2] : Möjligheter och utmaningar
- 2016
-
Bok (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Universitet och högskolor bidrar till samhällsutvecklingen genom att forskningsbaserad kunskap tillämpas av olika aktörer i samhället. För att möta dagens och morgondagens samhällsutmaningar utgör således kunskapsutbyte och samverkan mellan lärosäten och samhället en värdefull möjlighet. Att ha starka relationer med samhällets aktörer identifieras också som viktigt i utvecklingen av ett internationellt starkt lärosäte.Samverkan i högre utbildning främjar samhällets förändringsförmåga och stärker utbildningens kvalitet, men samverkan förbereder också studenterna för ett livslångt lärande och underlättar övergången mellan utbildning och arbetsliv. Ett lärosäte i nära samverkan med aktörer i samhället är ett relevant lärosäte, det vill säga ett lärosäte som är till nytta för sin omvärld och för sina medarbetare och studenter.Ett grundläggande problem vad gäller möjligheterna att integrera samverkan i akademisk utbildning står att finna i statens fördelning av medel till lärosätena. De statliga medlen utgår nämligen i två separata anslag, ett vardera för de båda huvuduppdragen utbildning och forskning. Samverkan kan sägas ingå i bägge uppdragen. Till skillnad från forskningssamverkan finns det för utbildningssamverkan ingen särskild uppföljning och inte heller några ekonomiska incitament. Utvärdering av forskning och utbildning bör således breddas så att kvalitetsstärkande samverkansinslag också inkluderas i resursfördelningsprinciperna. Statens bristande strukturer för fördelning och uppföljning återspeglas i hur lärosätena fördelar resurser till och följer upp samverkan: lärare ges sällan resurser (i form av särskild tid) för att på ett pedagogiskt genomtänkt sätt kunna inkludera samverkansinslag i undervisningen; samverkan är sällan meriterande eller lönegrundande; och den utbildningssamverkan som bedrivs följs sällan upp – varken på institutions-, fakultets- eller lärosätesnivå. Samma sak kan sägas gälla på nationell nivå – det samverkande lärosätet erhåller inga extra anslag och det bestraffas ej heller för försummelse av detsamma. Att göra samverkan till en integrerad del av utbildningen innebär att samverkan bör ingå i de pedagogiska modeller som lärare använder för att leda studenternas kunskapsutveckling mot de mål som finns angivna i kurs- och utbildningsplaner. Det betyder också att arbetet med samverkan bör inkluderas i processer för styrning, planering och uppföljning av utbildning och undervisning på såväl kurs- och programnivå som på institutions-, fakultets- och lärosätesnivå. Att göra samverkan till en integrerad del av utbildningen är att sträva mot att externa aktörer ska bli en självklar del i den dagliga verksamheten – för studenter såväl som för medarbetare och för de organisationer man samverkar med. För att svenska lärosäten ska ges en realistisk möjlighet att göra samverkan till en integrerad del av utbildningsverksamheten krävs det framför allt följande:att politiker och departement utformar ett fördelningssystem där framgångsrika samverkansinsatser inom utbildningen leder till en förstärkning av resursbasen på lärosätena;att lärosätesledningar tar tydlig ställning för samverkansfrågan i sina strategiska styrdokument och att samverkan införs i lärosätenas kvalitetssäkringssystem för utbildning, samt att lärosätena inför system för att styra och följa upp samverkan i utbildningen på lärosätesövergripande nivå;att ledningen för fakulteter, institutioner eller motsvarande omsätter lärosätets strategiska åtaganden i handlingsplaner och lokala styrdokument samt utformar system för dokumentation, styrning och uppföljning av samverkan i utbildningsprogram;att lärare samt kurs- och programansvariga inför samverkan i utbildningens styrande dokument (t.ex. kurs- och utbildningsplaner) samt i den ordinarie undervisningsverksamheten.Dessutom bör lärosätena – både gemensamt men också vart och ett för sig – införa system och karriärvägar där medarbetares insatser i det vardagliga samverkansarbetet uppmärksammas och belönas.Mot bakgrund av detta kan man konstatera att det är angeläget att lärosätenas strategiska arbete avseende utveckling och uppföljning av samverkan i utbildningen vidareutvecklas. Men, med vilka verktyg, var i verksamheten och på vilka sätt?I följande skrift samlas erfarenheter och goda exempel gjorda inom ramen för ett flerårigt lärosätesövergripande samarbetsprojekt, Samverkanssäkrade utbildningsprogram, där utgångspunkten har varit att identifiera strategier och metoder för att integrera samverkan i utbildningsprogram. Målet har varit att undersöka och beskriva hur samverkan kan vara ett medel som bidrar till att stärka utbildningens kvalitet och relevans, samt ge förslag på hur vägen till samverkanssäkrad utbildning kan se ut.Den centrala slutsatsen är att samverkan, när den är en integrerad del av utbildningen, bidrar till kvalitet och säkerställer att utbildningen blir till nytta för samhället. Det finns också andra vinster med att bedriva ett systematiskt samverkansarbete, till exempel att det leder till pedagogisk utveckling för undervisande personal, att det ökar förutsättningarna för ett utmaningsbaserat lärande med studenten i centrum, att det underlättar övergången från studier till arbetsliv, och att det möjliggör fördjupade relationer med den värld lärosätet finns i. Resan mot samverkanssäkrad utbildning är, med andra ord, mödan väl värd.
|
|
| 3. |
- Alm, Anna-Karin, et al.
(författare)
-
Vägen till samverkanssäkrad utbildning
- 2016
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Kunskapsutbyte och samverkan mellan lärosäten och andra aktörer i samhället är viktigt för att vi ska kunna möta morgondagens utmaningar. Man måste arbeta över sektorsgränser, inte bara inom forskning utan också inom utbildning. “Vägen till samverkanssäkrad utbildning: metoder och strategier” handlar om hur samverkan kan integreras i högre utbildning. Slutsatserna baseras på de erfarenheter som gjorts i projektet Samverkanssäkrade utbildningsprogram som letts av lärosätena i Linköping, Malmö och Umeå. Publikationens andra del, “Möjligheter och utmaningar”, berättar ett antal historier ur samverkansvardagen. // Att med andra samhällsaktörer samverka kring utformningen av utbildningsprogram och i undervisningen bidrar till kvalitetsutveckling och säkerställer att utbildningen är till nytta för samhället. Samverkan förbereder också studenterna för ett livslångt lärande och underlättar övergången mellan utbildning och arbetsliv. För att man långsiktigt ska kunna integrera samverkan i utbildningsprogram krävs insatser på flera nivåer. Till exempel måste lärosätesledningar ta tydlig ställning i samverkansfrågan i sina styrdokument, och samverkansaspekten måste vara en självklar del av lärosätets kvalitetssäkringssystem. Det krävs också att ledningen för fakulteter och institutioner utformar system för dokumentation, styrning och uppföljning av samverkan. Vidare bör samverkan ingå i de pedagogiska modeller som lärare använder för att leda studenternas kunskapsutveckling, och lärosätena bör också uppmärksamma och belöna framgångsrikt samverkansarbete. Slutligen bör politiker och departement utforma ett fördelningssystem där framgångsrika samverkansinsatser inom utbildningen leder till en förstärkning av resursbasen på lärosätena.
|
|
| 4. |
- Barman, Malin, 1983, et al.
(författare)
-
Nutritional impact on Immunological maturation during Childhood in relation to the Environment (NICE): a prospective birth cohort in northern Sweden
- 2018
-
Ingår i: BMJ Open. - : BMJ. - 2044-6055 .- 2044-6055. ; 8:10
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- © Author(s) (or their employer(s)) 2018. Re-use permitted under CC BY-NC. No commercial re-use. See rights and permissions. Published by BMJ. INTRODUCTION: Prenatal and neonatal environmental factors, such as nutrition, microbes and toxicants, may affect health throughout life. Many diseases, such as allergy and impaired child development, may be programmed already in utero or during early infancy. Birth cohorts are important tools to study associations between early life exposure and disease risk. Here, we describe the study protocol of the prospective birth cohort, 'Nutritional impact on Immunological maturation during Childhood in relation to the Environment' (NICE). The primary aim of the NICE cohort is to clarify the effect of key environmental exposures-diet, microbes and environmental toxicants-during pregnancy and early childhood, on the maturation of the infant's immune system, including initiation of sensitisation and allergy as well as some secondary outcomes: infant growth, obesity, neurological development and oral health.METHODS AND ANALYSIS: The NICE cohort will recruit about 650 families during mid-pregnancy. The principal inclusion criterion will be planned birth at the Sunderby Hospital in the north of Sweden, during 2015-2018. Questionnaires data and biological samples will be collected at 10 time-points, from pregnancy until the children reach 4 years of age. Samples will be collected primarily from mothers and children, and from fathers. Biological samples include blood, urine, placenta, breast milk, meconium, faeces, saliva and hair. Information regarding allergic heredity, diet, socioeconomic status, lifestyle including smoking, siblings, pet ownership, etc will be collected using questionnaires. Sensitisation to common allergens will be assessed by skin prick testing and allergic disease will be diagnosed by a paediatrician at 1 and 4 years of age. At 4 years of age, the children will also be examined regarding growth, neurobehavioural and neurophysiological status and oral health.ETHICS AND DISSEMINATION: The NICE cohort has been approved by the Regional Ethical Review Board in Umeå, Sweden (2013/18-31M). Results will be disseminated through peer-reviewed journals and communicated on scientific conferences.
|
|
| 5. |
- Bäckman, Karin, et al.
(författare)
-
Vårdens alltför svåra val? : kartläggning av prioriteringsarbete och analys av riksdagens principer och riktlinjer för prioriteringar i hälso- och sjukvården
- 2007
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- PrioriteringsCentrum har på uppdrag av Socialstyrelsen genomfört en kartläggning av på vilket sätt hälso- och sjukvårdens huvudmän och andra centrala aktörer arbetar med prioriteringar och har utvärderat hur detta arbete överensstämmer med intentionerna i riksdagens beslut om prioriteringar. Vi har även analyserat innehållet i och tillämpningen av riksdagens riktlinjer för prioriteringar i hälso- och sjukvården. Det har skett genom en etisk analys och mot bakgrund av ett stort antal intervjuer i landsting och kommuner samt med representanter för statliga myndigheter och yrkesorganisationer och med ledning av vad som framkommit i tidigare uppföljningar. Vi föreslår i rapporten ett anta förändringar och förtydliganden av riktlinjerna.Vi kan konstatera att sättet att arbeta med prioriteringar i landsting och kommuner inte är helt olikt det som gällde när Prioriteringsdelegationen redovisade en motsvarande uppföljning år 2001. Fortfarande finns knappast några öppna beslut om fördelning och prioritering av resurser om man med öppenhet avser att beslutsfattaren medvetet överväger flera alternativ och att grunderna för besluten är kända för dem som önskar ta del av dem.I situationer då tillgängliga resurser inte befinner sig i paritet med önskvärda ambitioner får sjukvårdspersonalen ta det största ansvaret för att besluta om och genomföra ransonering av vården. Förutom på chefsnivå tycks dock sjukvårdpersonal fortfarande i liten utsträckning vara medveten om de etiska principer som enligt riksdagsbeslutet ska styra prioriteringar i vården. Få känner till den etiska plattformen med de tre etiska principerna. Lokala mallar eller styrdokument för prioriteringar är ovanliga. Det saknas nödvändiga förutsättningar för att tillämpa riksdagens prioriteringsbeslut och det finns inte heller några tydliga strategier för hur man vill skapa sådana förutsättningar inom landstingen.Den kommunala vård- och omsorgsverksamheten upplever sig fortfarande i ringa utsträckning berörd av den etiska plattformen och prioriteringsprinciperna. Någon gemensam prioritering mellan huvudmännen sker knappast alls.Medborgarna är i mycket liten utsträckning involverade i prioriteringsarbetet. Den ökade öppenheten gentemot brukare innebär oftast att viss information om prioriteringar sker genom traditionella kanaler som patientorganisationer, pensionärsråd och handikappråd och synpunkter inhämtas via allmänna patientenkäter medan klagomål hanteras genom patientnämnder.Vi har också funnit tydliga skillnader när det gäller hur arbetet med prioriteringar bedrivs idag jämfört med för sex år sedan. Genom Socialstyrelsen och Läkemedelsförmånsnämnden har staten tagit ledningen när det gäller att visa hur prioriteringar kan göras på ett systematiskt och öppet sätt. Detta arbete har resulterat i en tydlig metodutveckling. Idag finns det dessutom flera exempel på konkret utvecklingsarbete och samverkan mellan huvudmän kring det vidare begreppet kunskapsstyrd vård till vilket systematiska prioriteringar är starkt relaterat. Vi kan också notera olika initiativ till vertikala prioriteringar i verksamheten där det framförallt är läkarkåren som engagerat sig; men också enstaka försök med systematiska politiska prioriteringar. Det finns dessutom flera lovande utvecklingsprojekt rörande prioriteringar som initierats av och drivs av sjukvårdspersonal både lokalt och nationellt. Yrkesförbunden är också mer aktiva idag när det gäller att sprida kunskap om prioriteringar....
|
|
| 6. |
- Forsberg, Karin, et al.
(författare)
-
Novel antibodies reveal inclusions containing non-native SOD1 in sporadic ALS patients
- 2010
-
Ingår i: PLOS ONE. - : Public library of science. - 1932-6203. ; 5:7, s. e11552-
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Mutations in CuZn-superoxide dismutase (SOD1) cause amyotrophic lateral sclerosis (ALS) and are found in 6% of ALS patients. Non-native and aggregation-prone forms of mutant SOD1s are thought to trigger the disease. Two sets of novel antibodies, raised in rabbits and chicken, against peptides spaced along the human SOD1 sequence, were by enzyme-linked immunosorbent assay and an immunocapture method shown to be specific for denatured SOD1. These were used to examine SOD1 in spinal cords of ALS patients lacking mutations in the enzyme. Small granular SOD1-immunoreactive inclusions were found in spinal motoneurons of all 37 sporadic and familial ALS patients studied, but only sparsely in 3 of 28 neurodegenerative and 2 of 19 non-neurological control patients. The granular inclusions were by confocal microscopy found to partly colocalize with markers for lysosomes but not with inclusions containing TAR DNA binding protein-43, ubiquitin or markers for endoplasmic reticulum, autophagosomes or mitochondria. Granular inclusions were also found in carriers of SOD1 mutations and in spinobulbar muscular atrophy (SBMA) patients and they were the major type of inclusion detected in ALS patients homozygous for the wild type-like D90A mutation. The findings suggest that SOD1 may be involved in ALS pathogenesis in patients lacking mutations in the enzyme.
|
|
| 7. |
- Håkansson, Stellan, et al.
(författare)
-
Real-time PCR-assay in the delivery suite for determination of group B streptococcal colonization in a setting with risk-based antibiotic prophylaxis
- 2014
-
Ingår i: Journal of Maternal-Fetal & Neonatal Medicine. - : Informa UK Limited. - 1476-7058 .- 1476-4954. ; 27:4, s. 328-332
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Objective: Intrapartum antibiotic prophylaxis (IAP) reduces the incidence of neonatal early onset group B streptococcal infections. The present study investigated if an automated PCR-assay, used bedside by the labor ward personnel was manageable and could decrease the use of IAP in a setting with a risk-based IAP strategy. Methods: The study comprises two phases. Phase 1 was a multicenter, randomized, controlled trial. Women with selected risk-factors were allocated either to PCR-IAP (prophylaxis given if positive or indeterminate) or IAP. A vaginal/rectal swab and superficial swabs from the neonate for conventional culture were also obtained. Phase 2 was non-randomized, assessing an improved version of the assay. Results: Phase 1 included 112 women in the PCR-IAP group and 117 in the IAP group. Excluding indeterminate results, the assay showed a sensitivity of 89% and a specificity of 90%. In 44 % of the PCR assays the result was indeterminate. The use of IAP was lower in the PCR group (53 versus 92%). Phase 2 included 94 women. The proportion of indeterminate results was reduced (15%). The GBS colonization rate was 31%. Conclusion: The PCR assay, in the hands of labor ward personnel, can be useful for selection of women to which IAP should be offered.
|
|
| 8. |
- Stockfelt, Marit, et al.
(författare)
-
Activated low-density granulocytes in peripheral and intervillous blood and neutrophil inflammation in placentas from SLE pregnancies
- 2021
-
Ingår i: Lupus Science and Medicine. - : BMJ. - 2053-8790. ; 8:1
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Objective Women with SLE face an increased risk of adverse pregnancy outcomes compared with healthy women, but the underlying immunological mechanisms are unknown. Given the recognised association of neutrophil activation with SLE pathogenesis, we examined whether there is increased neutrophil activation and inflammation in blood and placenta in SLE relative to healthy pregnancy. Methods At delivery, peripheral blood, maternal-derived intervillous blood and placentas were collected from 12 SLE and 10 healthy control pregnancies. The proportion of low-density granulocytes (LDGs) and the activation status of LDG and normal-density granulocytes were examined with flow cytometry. The chemokines CXCL8 and CXCL1 were quantified with a cytometric bead-based assay and interferon alpha (IFNα) protein levels with a Simoa method. IFNα-stimulated maternal-derived decidual stromal cells were examined for CXCL8 gene expression with qPCR. A pathologist, blinded to the patient background, examined all placentas. Results Women with SLE had significantly higher proportions of LDG in peripheral blood compared with controls (p=0.02), and LDG in both peripheral and intervillous blood were more activated in SLE relative to healthy pregnancies (peripheral blood: p=0.002 and intervillous blood: p=0.05). There were higher levels of CXCL8 and CXCL1 in intervillous compared with peripheral blood in women with SLE (p=0.004 and p=<0.0001, respectively) but not in controls. In SLE pregnancy, IFNα was detectable in 6 out of 10 intervillous blood samples but only in one control. Stimulation with IFNα upregulated CXCL8 gene expression in decidual stromal cells from both SLE and healthy pregnancy. Histological chorioamnionitis was present in 6 out of 12 placentas from women with SLE and in 1 out of 10 controls. Conclusions In women with SLE, locally produced chemokines in the placenta are increased and may attract and activate neutrophils. This in turn could contribute to placental inflammation and dysfunction and increased risk of placenta-related pregnancy complications.
|
|
| 9. |
- Ahlinder, J., et al.
(författare)
-
Use of metagenomic microbial source tracking to investigate the source of a foodborne outbreak of cryptosporidiosis
- 2022
-
Ingår i: FOOD AND WATERBORNE PARASITOLOGY. - : Elsevier. - 2405-6766. ; 26
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Cryptosporidium is a protozoan parasite of global public health importance that causes gastroenteritis in a variety of vertebrate hosts, with many human outbreaks reported yearly, often from ingestion of contaminated water or food. Despite the major public health implications, little is typically known about sources of contamination of disease outbreaks caused by Cryptosporidium. Here, we study a national foodborne outbreak resulted from infection with Cryptosporidium parvum via romaine lettuce, with the main goal to trace the source of the parasite. To do so, we combined traditional outbreak investigation methods with molecular detection and characterization methods (i.e. PCR based typing, amplicon and shotgun sequencing) of romaine lettuce samples collected at the same farm from which the contaminated food was produced. Using 18S rRNA typing, we detected C. parvum in two out of three lettuce samples, which was supported by detections in the metagenome analysis. Microbial source tracking analysis of the lettuce samples suggested sewage water as a likely source of the contamination, albeit with some uncertainty. In addition, the high degree of overlap in bacterial species content with a public human gut microbial database corroborated the source tracking results. The combination of traditional and molecular based methods applied here is a promising tool for future source tracking investigations of food- and waterborne outbreaks of Cryptosporidium spp. and can help to control and mitigate contamination risks.
|
|
| 10. |
- Andersson, Maria L.E., et al.
(författare)
-
Autoantibodies to Disease-Related Proteins in Joints as Novel Biomarkers for the Diagnosis of Rheumatoid Arthritis
- 2023
-
Ingår i: Arthritis & Rheumatology. - : Wiley. - 2326-5191 .- 2326-5205. ; 75:7, s. 1110-1119
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Objective. This study was undertaken to develop and characterize a multiplex immunoassay for detection of autoantibodies against peptides derived from proteins known to play a role in development of arthritis and that are also expressed in joints.Methods. We selected peptides from the human counterpart of proteins expressed in the joints, based on mouse models that showed these to be targeted by pathogenic or regulatory antibodies in vivo. Using bead-based flow immunoassays measuring IgG antibodies, we selected triple helical or cyclic peptides, containing the epitopes, to avoid collinear reactivity. We characterized the analytical performance of the immunoassay and then validated it in 3 independent rheumatoid arthritis (RA) cohorts (n = 2,110), Swedish age- and sex-matched healthy controls, and patients with osteoarthritis (OA), patients with psoriatic arthritis (PsA), and patients with systemic lupus erythematosus (SLE).Results. Screening assays showed 5 peptide antigens that discriminated RA patients from healthy controls with 99% specificity (95% confidence interval [CI] 98-100%). In our validation studies, we reproduced the discriminatory capacity of the autoantibodies in 2 other RA cohorts, showing that the autoantibodies had high discriminatory capacity for RA versus OA, PsA, and SLE. The novel biomarkers identified 22.5% (95% CI 19-26%) of early RA patients seronegative for anti-cyclic citrullinated peptide and rheumatoid factor. The usefulness of the biomarkers in identifying seronegative RA patients was confirmed in validation studies using 2 independent cohorts of RA patients and cohorts of patients with OA, PsA, and SLE.Conclusion. A multiplex immunoassay with peptides from disease-related proteins in joints was found to be useful for detection of specific autoantibodies in RA serum. Of note, this immunoassay had high discriminatory capacity for early seronegative RA.
|
|
