| 1. |
|
|
| 2. |
-
Att skriva med ljus. 13 essäer om litteratur och fotografi
- 2020
-
Samlingsverk (redaktörskap) (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Fotografins födelse på 1800-talet är en avgörande händelse i de visuella konsternas historia. Det var en medieteknologisk omvälvning som förändrade förutsättningarna också för litterärt skapande. Litteraturens och fotografins fortsatta samverkan kom att sätta djupa spår i fältet för konstnärlig produktion under 1900- och 2000-talen. Några av dess uttryck och effekter diskuteras i denna antologi som rör sig från fotografen Félix Nadars memoarer till filmskaparen Wim Wenders fototexter. Texter av: Mikael van Reis, Johan Gardfors, Kristoffer Noheden, Nils Olsson, Niclas Östlind, Louise Wolthers, Björn Billing, Thomas Hvid Kromann, Unni Langås, Sonia Lagerwall, Mats Jansson, Hans Kristian S. Rustad, Jørgen Bruhn,
|
|
| 3. |
|
|
| 4. |
-
En dag i Dublin. Om James Joyces Ulysses
- 2014
-
Samlingsverk (redaktörskap) (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- James Joyces Ulysses (1922) är en modern klassiker som kommit att prägla 1900-talets litterära medvetande. Den dag som handlingen utspelas, den 16 juni 1904, har till och med fårr en egen benämning, ”Bloomsday”, efter romanens ryktbare antihjälte Leopold Bloom. Den firas numer årligen. Men vad kan Ulysses säga oss i dag? Med anledning av den svenska nyöversättningen 2012 anordnades en heldag vid Humanistiska fakulteten, Göteborgs universitet, där forskare och föreläsare från en rad olika håll diskuterade romanen i hela des vidd: språk, översättning, berättarteknik, religion, historia, exil (post)kolonialism, genus, sexualitet – och mat. Föreliggande volym presenterar föredragen i redigerad form.
|
|
| 5. |
|
|
| 6. |
|
|
| 7. |
|
|
| 8. |
- Jansson, Mats, 1956
(författare)
-
40-talet och 40-talisterna: kritik och debatt
- 2014
-
Ingår i: Litteraturbanken: Presentationer och introduktioner.
-
Annan publikation (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- 1940-talet var en period i svensk litteratur som inte enbart såg en mängd särpräglade litterära begåvningar träda fram. Det var även ett skede då litteraturkritiken växte sig stark, ofta i samverkan med den nya litteraturen. Denna litteraturkritik tog som sin uppgift att förklara, uttolka och försvara den nya litteraturen. Det uppstod därmed en allians mellan litteratur och litteraturkritik som sannolikt bidrog till modernismens slutliga genombrott under skedet. Flera av de mest framträdande 40-talsförfattarna var samtidigt verksamma som kritiker: Karl Vennberg, Erik Lindegren, Stig Dagerman och Werner Aspenström. De var ”poet-critics” i T.S. Eliots mening, för att låna ett begrepp från en av det svenska 40-talets litterära och litteraturkritiska förebilder. Det är i en sådan dubbelroll som poeten och kritikern Erik Lindegren uppträder i den så kallade obegriplighetsdebatten, som vi återkommer till längre fram. I centrum för denna litteraturkritiska debatt står nämligen hans egen poesi i mannen utan väg, 40-talets mest betydelsefulla diktsamling.
|
|
| 9. |
|
|
| 10. |
- Jansson, Mats, 1956
(författare)
-
Att berätta landskap. Om form, plats och rum i Folke Dahlbergs landskapsböcker
- 2023
-
Ingår i: Samlaren. - Uppsala : Svenska Litteratursällskapet. - 0348-6133 .- 2002-3871. ; 144, s. 236-271
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Mats Jansson, Department of Literature, History of Ideas, and Religion, University of Gothenburg Narrating Landscape. On Form, Place, and Space in Folke Dahlberg’s Landscape Writings (Att berätta landskap. Om form, plats och rum i Folke Dahlbergs landskapsböcker) This article deals with four prose works by Folke Dahlberg (1912–1966)—Vättern (1949), Tiveden (1952), Göta kanal (1954), Leva vid Vättern (1958)—focusing the relationship between landscape and literature. Generically difficult to pinpoint, these works transgress literary boundaries by incorporating an array of literary discourses. The question of literary form becomes central and is discussed from a narratological point of view, leading to an assessment of the predominantly intertextual narrative. Furthermore, landscape is tied to the concept of regionalism, epitomizing its basic characteristics. Dahlberg re-presents the stories carried by the landscape, whereby he treats it as a “storied matter” in an ecocritical sense. To further the understanding of landscape, the analysis seeks support also from cultural geography and phenomenology. From the latter point of view landscape comes forth as a bodily experience. Since Dahlberg inserts maps in his discourse, this calls for an investigation of how cartography and topography intersect in his writings.
|
|
