| 1. |
- Nilsson, Kerstin, et al.
(författare)
-
54 forskare: Inte alla klarar höjd pensions-ålder
- 2017
-
Ingår i: Svenska Dagbladet, Stockholm. - 1101-2412.
-
Tidskriftsartikel (populärvet., debatt m.m.)abstract
- Ett hållbart och acceptabelt pensionssystem måste utformas utifrån personliga förutsättningar och förhållanden i arbetslivet, så att fler klarar att arbeta i högre ålder. Att enbart genom ekonomiska åtgärder höja pensionsåldern är inte långsiktigt hållbart, skriver 54 forskare.DEBATT | PENSIONForskning visar att cirka var fjärde har en diagnos eller skada orsakad av sitt arbete. Detta gör arbetsorsakad sjukdom och skada till ett betydelsefullt folkhälsoproblem. Att då enbart genom ekonomiska åtgärder höja pensionsåldern för samtliga (yrkes)grupper utifrån deras kronologiska ålder är inte långsiktigt hållbart när individers biologiska ålder är så olika bland annat till följd av arbetslivet. Detta är en demokratifråga. Forskning om äldre i arbetslivet och hållbart arbete visar att man då främst flyttar individer från pensionssystemet till sjukförsäkringssystemet och ökar klyftorna i samhället.Debatt Det här är en argumenterande text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.Vi är 54 forskare som nu gemensamt har skrivit denna debattartikel. Anledningen är att vi är oroade över att cirka var fjärde blir sjuk av sitt arbete samtidigt som man i det förslag som ligger om att senarelägga ålderspensionen i princip utgår ifrån att arbetskraftsdeltagande enbart styrs av ekonomin. Vi vill trycka på betydelsen av åtgärder i arbetslivet för att komma tillrätta med ohälsan, det vill säga inte enbart ekonomiska restriktioner som tvingar folk som inte kan, vill och orkar att stanna kvar i arbetslivet till en högre kronologisk ålder.Pensionssystemet bygger på att vi ska arbeta en viss del av våra liv för att förtjäna möjligheter till pension. Vi bör dock inte enbart utgå ifrån antalet år sedan en person föddes, då korttidsutbildade generellt träder in på arbetsmarknaden tidigare än långtidsutbildade. De har alltså varit en del av arbetskraften från en yngre ålder. Människor med kortare utbildning har oftare ett arbete som innebär påfrestningar som kan inverka negativt på hälsotillståndet och som till och med kan påskynda det biologiska åldrandet. Dessutom lever korttidsutbildade generellt sett inte lika länge som långtidsutbildade, vilket delvis även avspeglar skilda livs- och arbetsvillkor.Den svenska sjukförsäkringsreformen 2008 avsåg att få tillbaka människor i arbete. Men studien fann att den faktiskt bidrog till att fler gick i tidig ålderspension av dem som var i åldern 55–64 år. Ökningen var störst bland korttidsutbildade. Mer än 5 procent fler gick i tidig ålderspension då det blev svårare att få sjukpenning och sjukersättning. Vi kan notera att det är vanligare att manliga chefer tar ut tidig ålderspension, jämfört med kvinnliga maskinskötare inom tillverkningsindustrin. I vissa yrken är det dessutom vanligare att människor, trots pension, både orkar och faktiskt ges möjlighet att arbeta vidare om de har en specialkompetens som efterfrågas. Om vi endast kombinerar ekonomiska morötter med piskor finns en stor risk att vi ökar klyftan mellan grupper som både kan och vill fortsätta att yrkesarbeta och personer som av olika skäl inte längre kan eller orkar.Ta nytta av den forskning som vi har tagit fram. Ett hållbart och acceptabelt pensionssystem måste utformas utifrån personliga förutsättningar och förhållanden i arbetslivet. Ett hållbart arbetsliv för allt fler i vår åldrande befolkning fordrar att vi samtidigt beaktar faktorer som relaterar till biologisk/kroppslig ålder, mental/kognitiv ålder samt social ålder/livsloppsfas och våra attityder som är kopplade till ålder. Vi måste ta större hänsyn till olika förutsättningar och varierande funktionsförmåga och utifrån detta anpassa de åtgärder som gör att arbetslivet blir möjligt och hållbart för allt fler även i högre ålder.”Morötter” är viktigare för en god arbetshälsa och hög produktivitet än en piska i form av oron för en dålig ekonomi.Forskning visar att pedagogik som bygger på ”morötter” oftast är betydligt bättre än ”piskor” för att nå framgångsrika och långsiktiga mål. ”Morötter” i samhället, för organisationer, företag och individer är därför viktiga för god arbetshälsa och fortsatt produktivitet och kan bidra till ett längre arbetsliv även för grupper som tidigare inte ens klarat av att arbeta fram till pensionsåldern. Genom forskning inom området har bland annat swage-modellen utarbetats. Detta är ett verktyg som visar på komplexiteten i ett hållbart arbetsliv och tillsammans med systematiskt arbetsmiljöarbete, handlingsplaner och åtgärder syftar till ett mer hållbart arbetsliv. Morötter är enligt forskningen i detta sammanhang åtgärder för en god fysisk och mental arbetsmiljö, avpassad arbetsbelastning, stödjande teknik, att man kan anpassa arbetstakten, alternativa arbetstidsmodeller vid behov. Det är viktigt att man känner sig trygg och förväntas och tillåts vara delaktig, att man blir sedd av chefen och arbetskamraterna. Att de egna arbetsuppgifterna upplevs som meningsfulla och behövda av andra skapar självförverkligande och tillfredsställelse i arbetet. Att man känner att ens arbetsuppgifter och man själv är viktig för organisationen och företaget. Att man trots högre ålder inkluderas i olika nysatsningar och får tillgång till kompetensutveckling och inte blir åsidosatt eller åldersdiskriminerad. Utvärderingar visar att de äldre medarbetarna som fick några av dessa anpassningar och möjligheter var mer effektiva, utvilade, stimulerade när de var på arbetet samtidigt som sjukfrånvaron minskade. Vilket i sin tur bidrar till ett längre arbetsliv för grupper som tidigare inte klarat av att arbeta fram till pensionsåldern. I organisationer som bygger på en deltagar- och lärandekultur rustas de anställda för att klara omställningar, nya arbetsuppgifter och vid behov även yrkesbyten.Med en åldrande befolkning där allt fler lever allt längre behöver vi arbeta till en högre ålder i framtiden för att pensionssystemet ska hålla. Men ”morötter” är viktigare för en god arbetshälsa och hög produktivitet än en piska i form av oron för en dålig ekonomi. Det kräver också att vi ändrar våra attityder och förhållningssätt till äldre på arbetsmarknaden, vilket vi bäst gör genom att organisationer och företag får incitament till och erbjuder mer individanpassade arbetsvillkor, särskilt för personer i högre ålder. Låt oss därför använda den framtagna kunskapen i praktiken för att göra arbetslivet friskt och hållbart för alla åldrar.
|
|
| 2. |
- Nilsson, Kerstin, et al.
(författare)
-
Vi är oroade över senare ålderspension
- 2017
-
Ingår i: Dagens Samhälle. - 1652-6511.
-
Tidskriftsartikel (populärvet., debatt m.m.)abstract
- Var fjärde person blir i dag sjuk till följd av sitt arbete. Att höja pensionsåldern för alla yrkesgrupper, utan konkreta åtgärder för att minska ohälsan, är därför problematiskt och mycket oroande. Det är, enligt forskarna, inte långsiktigt samhällsekonomiskt lönsamt att utan andra åtgärder höja pensionsåldern för alla. Vi – 54 forskare – är mycket oroade över konsekvenserna av att, som föreslagits, senarelägga ålderspensionen.Förslaget utgår i princip från arbetskraftsdeltagande i princip enbart styrs av ekonomin, medan forskningen visar att det bara är en av flera faktorer som styr hur länge och hur mycket människor väljer att arbeta.Det här sättet att lösa problemet med en åldrande befolkning och ett sviktande pensionssystem är inte samhällsekonomiskt lönsamt på lång sikt, utan riskerar bara att flytta runt folk mellan olika ersättningssystem. Pensionssystemet bygger på att vi ska arbeta en viss del av våra liv för att tjäna in vår pension. Vi bör dock inte enbart utgå ifrån ålder eller antalet år sedan en person föddes då korttidsutbildade generellt träder in på arbetsmarknaden tidigare än långtidsutbildade. De med kortare utbildningstid har alltså varit en del av arbetskraften från en yngre ålder. Människor med kortare utbildning har också oftare ett arbete som innebär påfrestningar som kan inverka negativt på hälsotillståndet och som till och med kan påskynda det biologiska åldrandet. Dessutom lever korttidsutbildade generellt sett inte lika länge som långtidsutbildade, vilket delvis även avspeglar skilda livs- och arbetsvillkor.Ta nytta av den forskning som vi har tagit fram. Ekonomin är självklart viktigt för att vi ska vilja arbeta, men den är som sagt enbart en av flera faktorer med betydelse vårt arbetsliv.Hälsotillståndet, både det fysiska och det mentala, har en avgörande betydelse för hur länge och hur mycket vi orkar arbeta. Ett fysiskt och mentalt belastande arbete är en stark riskfaktor för en nedsatt hälsa i slutet av arbetslivet. Arbetstid, arbetstakt och möjlighet till återhämtning spelar en allt större roll ju äldre vi blir. Andra aspekter är arbetsinnehåll, hur meningsfulla och stimulerande arbetsuppgifterna är, balansen mellan arbete och familjesituation och fritidsaktiviteter. Organisationskultur, ledarskapet, stöd i arbetet och kompetens har stor betydelse för om vi ska kunna och vilja arbeta till en högre ålder. Vi måste ta större hänsyn till olika förutsättningar och varierande funktionsförmåga och utifrån detta anpassa de åtgärder som gör att arbetslivet blir möjligt och hållbart för allt fler även i högre ålder.Ett hållbart och acceptabelt pensionssystem måste därför utformas utifrån personliga förutsättningar och förhållanden i arbetslivet. Ett hållbart arbetsliv för allt fler i vår åldrande befolkning fordrar att vi samtidigt beaktar faktorer som relaterar till biologisk/kroppslig ålder, mental/kognitiv ålder samt social ålder/livsloppsfas samt de attityder som är kopplade till ålder.
|
|
| 3. |
|
|
| 4. |
- Abdallah et al., DELPHI Collaboration: J, et al.
(författare)
-
Study of double-tagged γγ events at LEPII
- 2006
-
Ingår i: European Physical Journal C. - : Springer Science and Business Media LLC. - 1434-6044 .- 1434-6052. ; 46:3, s. 559-568
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)
|
|
| 5. |
- Fegraeus, K. Jaderkvist, et al.
(författare)
-
Different DMRT3 Genotypes Are Best Adapted for Harness Racing and Riding in Finnhorses
- 2015
-
Ingår i: Journal of Heredity. - : Oxford University Press (OUP). - 0022-1503 .- 1465-7333. ; 106:6, s. 734-740
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Previous studies showed a positive effect of the DMRT3 "gait keeper" mutation on harness racing performance in Standardbreds, French-, and Nordic trotters. The mutation has also been shown to influence riding traits in multiple breeds. This study investigated the effect of the DMRT3 mutation on harness racing performance and riding traits in Finnhorses. Finnhorses used for harness racing (n = 180) and for riding (n = 59) were genotyped for the DMRT3 mutation. For the trotters the genotypes were evaluated for association with racing performance (number of starts, victories, placings, earnings, and race times). At 3-6 years of age the AA genotype was superior compared with the CA and CC genotypes. The AA horses had a significantly higher proportion of victories (P = 1.4 x 10(-6)) and placings (P = 4.1 x 10(-7)), better race times (P = 0.01), and earned more money (P = 0.009) compared with C-horses. For the Finnhorses used for riding the owners answered a questionnaire to score how well the horse performed the gaits walk, trot, and canter on a scale from 1 to 6. These scores were tested for association with the DMRT3 genotypes. Although AA horses were more successful as racehorses, the CC and CA horses appear more adapted for classical riding disciplines. The AA horses received significantly lower gait scores compared with C-horses for the majority of gaits. Except for rhythm in extended canter (P = 0.05), there were no significant differences between CA and CC horses. This study shows that there are different optimal genotypes for different disciplines and the DMRT3 mutation clearly influences gaits and performance in Finnhorses.
|
|
| 6. |
- Furukawa, Toshi A., et al.
(författare)
-
Dismantling, optimising, and personalising internet cognitive behavioural therapy for depression : a systematic review and component network meta-analysis using individual data
- 2021
-
Ingår i: Lancet psychiatry. - London, United Kingdom : Elsevier. - 2215-0374 .- 2215-0366. ; 8:6, s. 500-511
-
Forskningsöversikt (refereegranskat)abstract
- Findings We identified 76 RCTs, including 48 trials contributing individual participant data (11 704 participants) and 28 trials with aggregate data (6474 participants). The participants' weighted mean age was 42.0 years and 12 406 (71%) of 17 521 reported were women. There was suggestive evidence that behavioural activation might be beneficial (iMD -1.83 [95% credible interval (CrI) -2.90 to -0.80]) and that relaxation might be harmful (1.20 [95% CrI 0.17 to 2.27]). Baseline severity emerged as the strongest prognostic factor for endpoint depression. Combining human and automated encouragement reduced dropouts from treatment (incremental odds ratio, 0.32 [95% CrI 0.13 to 0.93]). The risk of bias was low for the randomisation process, missing outcome data, or selection of reported results in most of the included studies, uncertain for deviation from intended interventions, and high for measurement of outcomes. There was moderate to high heterogeneity among the studies and their components. 511
|
|
| 7. |
- Gandham, Anoohya, et al.
(författare)
-
Sarcopenia definitions and their association with fracture risk in older Swedish women
- 2024
-
Ingår i: JOURNAL OF BONE AND MINERAL RESEARCH. - 0884-0431 .- 1523-4681. ; 39:4, s. 453-461
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- The purpose of this study was to investigate the prevalence of three sarcopenia definitions and their associations with fracture risk in older Swedish women when adjusted for fracture risk assessment (FRAX)-based risk factors; 2,883 women with a mean age of 77.8 years were included. Sarcopenia was defined based on the Sarcopenia Definitions and Outcomes Consortium (SDOC; low handgrip strength [kg] and gait speed (m/s)), revised European Working Group on Sarcopenia in Older People (EWGSOP2; low appendicular lean mass index, appendicular lean mass [ALM]/height; kg/m2], and hand grip strength [kg]), and Asian Working Group for Sarcopenia (AWGS; low ALM (kg), and hand grip strength [kg]) definitions. Femoral neck T-score was obtained from dual-energy X-ray absorptiometry. All fractures, confirmed by X-ray or medical record review, were subsequently categorized as major osteoporotic fractures (MOFs) and hip fractures. Deaths were verified through regional registers. The total follow-up time was 6.4 +/- 1.3 (mean +/- SD) yr. Cox regression (hazard ratios [HR] and 95% CIs) analyses were performed with adjustment for age, FRAX variables, and femoral neck T-score. Sarcopenia prevalence was 4.5% (n = 129) according to SDOC, 12.5% (n = 360) for EWGSOP2, and 10.3% (n = 296) defined by AWGS. Individuals with sarcopenia defined by SDOC had a higher mortality risk than individuals without sarcopenia (HR: 3.41; 95% CI: 2.51, 4.62) after adjusting for age and FRAX variables. Sarcopenia according to EWGSOP2 and AWGS was not associated with an increased fracture risk after adjusting for age and FRAX variables. Individuals with sarcopenia defined by SDOC had a higher risk for any fractures (HR: 1.48; 95% CI: 1.10, 1.99) and MOF (HR: 1.42; 95% CI: 1.03, 1.98) compared with individuals without sarcopenia after adjusting for clinical risk factors used in FRAX. In conclusion, sarcopenia defined by SDOC, incorporating muscle function/strength, was the only sarcopenia definition associated with fracture risk in older women. This study aimed to investigate the risk of sarcopenia on fracture risk in older Swedish women. Data were utilized from 2,883 women aged 75-80 yr in the Swedish Sahlgrenska University Hospital Prospective Evaluation of Risk of Bone Fractures cohort. Sarcopenia was defined using three different definitions, including the Sarcopenia Definitions and Outcomes Consortium (SDOC), which includes grip strength and gait speed, while the revised European Working Group on Sarcopenia in Older People (EWGSOP2) and the Asian Working Group for Sarcopenia (AWGS) definitions include appendicular lean mass measured by dual-energy X-ray absorptiometry and grip strength. The results demonstrated that SDOC-defined sarcopenia was associated with a higher mortality risk, with increased risk of any fractures, and major osteoporotic fractures, whereas the EWGSOP2 and AWGS definitions were not associated with fracture risk. In summary, the study demonstrates that sarcopenia defined by SDOC, considering muscle function and strength, rather than lean mass, was the only investigated sarcopenia definition associated with fracture risk.
|
|
| 8. |
|
|
| 9. |
- Jaiswal, Raju, et al.
(författare)
-
Hemoglobin Levels Improve Fracture Risk Prediction in Addition to FRAX Clinical Risk Factors and Bone Mineral Density
- 2023
-
Ingår i: The Journal of clinical endocrinology and metabolism. - : Endocrine Society. - 1945-7197 .- 0021-972X. ; 108:12
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- CONTEXT: Anemia and decreasing levels of hemoglobin (Hb) have previously been linked to increased fracture risk, but the added value to FRAX, the most utilized fracture prediction tool worldwide, is unknown. OBJECTIVE: To investigate the association between anemia, Hb levels, bone microstructure, and risk of incident fracture and to evaluate whether Hb levels improve fracture risk prediction in addition to FRAX clinical risk factors (CRFs). METHODS: A total of 2778 community-dwelling women, aged 75-80 years, and part of a prospective population-based cohort study in Sweden were included. At baseline, information on anthropometrics, CRFs, and falls was gathered, blood samples were collected, and skeletal characteristics were investigated using dual-energy x-ray absorptiometry and high-resolution peripheral quantitative computed tomography. At the end of follow-up, incident fractures were retrieved from a regional x-ray archive. RESULTS: The median follow-up time was 6.4 years. Low Hb was associated with worse total hip and femoral neck bone mineral density (BMD), and lower tibia cortical and total volumetric BMD, and anemia was associated with increased risk of major osteoporotic fracture (MOF; hazard ratio 2.04; 95% CI 1.58-2.64). Similar results were obtained for hip fracture and any fracture, also when adjusting for CRFs. The ratio between 10-year fracture probabilities of MOF assessed in models with Hb levels included and not included ranged from 1.2 to 0.7 at the 10th and 90th percentile of Hb, respectively. CONCLUSION: Anemia and decreasing levels of Hb are associated with lower cortical BMD and incident fracture in older women. Considering Hb levels may improve the clinical evaluation of patients with osteoporosis and the assessment of fracture risk.
|
|
| 10. |
- Johansson, Erik, et al.
(författare)
-
Adsorption Behavior and Adhesive Properties of Biopolyelectrolyte Multilayers formed from Cationic and Anionic Starch
- 2009
-
Ingår i: Biomacromolecules. - : American Chemical Society (ACS). - 1525-7797 .- 1526-4602. ; 10:7, s. 1768-1776
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Cationic starch (D.S. 0.065) and anionic starch (D.S. 0.037) were used to form biopolyelectrolyte multilayers. The influence of the solution concentration of NaCl on the adsorption of starch onto silicon oxide substrates and on the formation of multilayers was investigated using stagnation point adsorption reflectometry (SPAR) and quartz crystal microbalance with dissipation (QCM-D). The wet adhesive properties of the starch multilayers were examined by measuring pull-off forces with the AFM colloidal probe technique. It was shown that polyelectrolyte multilayers (PEM) can be successfully constructed from cationic starch and anionic starch at electrolyte concentrations of 1 mM NaCl and 10 mM NaCl. The water content of the PEMs was approximately 80% at both electrolyte concentrations. However, the thickness of the PEMs formed at 10 mM NaCl was approximately twice the thickness formed at I mM NaCl. The viscoelastic properties of the starch PEMs, modeled as Voigt elements, were dependent on the polyelectrolyte that was adsorbed in the outermost layer. The PEMs appeared to be more rigid when capped by anionic starch than when capped by cationic starch. The wet adhesive pull-off forces increased with layer number and were also dependent oil the polyelectrolyte adsorbed in the outermost layer. Thus, starch PEM treatment has a large potential for increasing the adhesive interaction between solid substrates to levels higher than can be reached by a single layer of cationic starch.
|
|
