| 1. |
- Helou, Khalil, 1966, et al.
(författare)
-
Comparative genome hybridization reveals specific genomic imbalances during the genesis from benign through borderline to malignant ovarian tumors.
- 2006
-
Ingår i: Cancer genetics and cytogenetics. - : Elsevier BV. - 0165-4608. ; 170:1, s. 1-8
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Ovarian cancer is one of the most common types of malignancy in women throughout the developed world. Despite recent therapeutic advances, long-term survival is poor because ovarian cancer is largely asymptomatic in its early stages. Comparative genomic hybridization (CGH) was applied to a series of 8 benign, 8 borderline, and 17 malignant ovarian to establish genomic imbalances associated with tumor progression. Benign and borderline tumors were characterized by losses at 1p32 approximately p11, 2q14 approximately q34, 4q13 approximately q34, 5q11 approximately q23, and 6q12 approximately q24, as well as gains of 6p and chromosome 12. Similar chromosomal changes were also detected in malignant tumors but included additional chromosomal changes: gains at 1q21 approximately q31, 2p, 3q, 5p, 7, 10p, 12p, 16p, 17, 19q, 20q, and 22q, as well as losses at X, 3p, 8p, 9, 11p, 13, 14, and 18. Some individual cases of benign and borderline tumors revealed no genetic alterations detectable by CGH, suggesting that these tumors may represent a subset of tumors that originate by an alternative mechanism of tumorigenesis. Furthermore, our findings reveal that borderline tumors are more similar to benign tumors than to malignant tumors with respect to their genetic profiles.
|
|
| 2. |
|
|
| 3. |
- Karlsson, Lovisa, 1989-, et al.
(författare)
-
Release of metals from unprocessed and processed black shale due to natural weathering
- 2013
-
Ingår i: Reliable Mine Water Technology. Volume 1. - Colorado, USA : IMWA. - 9780615793856 ; , s. 391-397
-
Konferensbidrag (refereegranskat)abstract
- Black shale was mined and processed for recovery of hydrocarbons in Kvarntorp, some 200 km SW of Stockholm, Sweden, during 1942–66. Remains from the mining period is a deposit with 40 Mm³ of crushed shale residues: Unprocessed 3ne-grained shale as well as processed shale. The deposit is still hot; oxidation of sulphides as well as burning of hydrocarbons are still in progress some 50 years a1er closure. Weathering of the shale leads to releases of metal-rich leachates which will increase with time. The release of metals from pristine shale as well as weathered shale (exposed to the atmosphere for 50 years) and two di2erent processed shale residues have been studied using water of di2erent pH as leaching solution, to simulate extreme pH-variations in environmental waters: 3.0 (determined by oxidation of iron sulphides), 5.5 (bu2ered by carbon dioxide), 8.5 (bu2ered by calcite) and 12.5 (bu2ered by calcium hydroxide). Extraction of cationic elements was substantial (several percent of the total content) for Ca and Mg, as well as Ni, Co and U at pH 3, and very high (up to 50–60 %) for anionic elements (V, Mo, As) at pH 12.5. Especially the high-temperature processed shale would be a potential source for As and Mo at high pH. The pH-dependence of the weathering processes should be considered when future remediation (or metal recovery) processes and strategies are designed.
|
|
| 4. |
- Karlsson, Stefan, 1957-, et al.
(författare)
-
Water quality in a black shale mining area : effects of pH and natural organic acids on weathering and subsequent metal releases
- 2014
-
Ingår i: An Interdisciplinary Response to Mine Water Challenges. - : China University of Mining and Techno logy Press. - 9787564624378 ; , s. 136-136
-
Konferensbidrag (refereegranskat)abstract
- Mining of black shale (alum shale) of Late Cambrium age for the extraction of alum started in the early 17th century in Sweden, and in the late 19th century there was an extensive use of shale, with its high content of organic carbon, as fuel in lime-burning processes. Full-scale recovery of hydrocarbons from shale took place in Kvarntorp during 1942-66, and recovery of uranium in Ranstad during 1965-76. Remains from the historic mining and processing of black shale are some 50 major deposits with processed and unprocessed shale residues, as well as water-filled pits, at the former mining sites. There are also large areas covered with crushed shale, e.g. as road filling material. Studies of the weathering of shale due to exposure to the atmosphere and water with pH within the natural range indicate a high leachability of cationic elements at low pH, as well as anionic elements at high pH. The presence of organic complexing acids of natural origin (microbial exudates and humic acids) may give an enhanced leaching, particularly at pH above 8, when hydroxy-groups would constitute active metal binding sites. Results from studies of weathering and leaching of processed and unprocessed black shale are presented, as well as the effects on the water quality observed at former mining sites and related environmental impact.
|
|
| 5. |
- Ljunggren, Stefan, et al.
(författare)
-
Biomonitoring of Metal Exposure During Additive Manufacturing (3D Printing)
- 2019
-
Ingår i: SH@W Safety and Health at Work. - : Elsevier. - 2093-7911 .- 2093-7997. ; 10:4, s. 518-526
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Background: Additive manufacturing (AM) is a rapidly expanding new technology involving challenges to occupational health. Here, metal exposure in an AM facility with large-scale metallic component production was investigated during two consecutive years with preventive actions in between.Methods: Gravimetric analyzes measured airborne particle concentrations, and filters were analyzed for metal content. In addition, concentrations of airborne particles <300 nm were investigated. Particles from recycled powder were characterized. Biomonitoring of urine and dermal contamination among AM operators, office personnel, and welders was performed.Results: Total and inhalable dust levels were almost all below occupational exposure limits, but inductively coupled plasma mass spectrometry showed that AM operators had a significant increase in cobalt exposure compared with welders. Airborne particle concentrations (<300 nm) showed transient peaks in the AM facility but were lower than those of the welding facility. Particle characterization of recycled powder showed fragmentation and condensates enriched in volatile metals. Biomonitoring showed a nonsignificant increase in the level of metals in urine in AM operators. Dermal cobalt and a trend for increasing urine metals during Workweek Year 1, but not in Year 2, indicated reduced exposure after preventive actions.Conclusion: Gravimetric analyses showed low total and inhalable dust exposure in AM operators. However, transient emission of smaller particles constitutes exposure risks. Preventive actions implemented by the company reduced the workers' metal exposure despite unchanged emissions of particles, indicating a need for careful design and regulation of the AM environments. It also emphasizes the need for relevant exposure markers and biomonitoring of health risks.
|
|
| 6. |
- Sjöberg, Viktor, et al.
(författare)
-
Bioleaching of shale : impact of carbon source
- 2011
-
Ingår i: The new uranium mining boom. - Berlin, Heidelberg : Springer Berlin/Heidelberg. - 9783642221217 ; , s. 449-454
-
Konferensbidrag (refereegranskat)abstract
- Bioleaching is often used for processing low-grade shale feedstock and the microbial community used for that purpose is supplied with nutrients such as sugar and/or Fe2+. In the present study, the leaching efficiency was tested when crushed weathered shale was mixed with aspen wood shavings and kept moist, at the mixtures field capacity. The purpose was to investigate whether a more complex carbon source and a lower content of water may be a feasible way of lowering the cost for bioleaching. After 56 days of incubation the amount of uranium mobilized from the shale reached some 1.7% with a minimum of effort and cost.
|
|
| 7. |
- Andersson, Sofia Lovisa, et al.
(författare)
-
Att tänka på vid genomförande av tester för växtnäringsåtervinning från avloppsströmmar
- 2020
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Denna rapport innehåller tips och råd för pilotförsök. Texten är framtagen inom ramen för Svenska Näringsplattformen och syftet har varit att sammanställa vad som är viktigt att tänka på vid genomförande av tester för växtnäringsåtervinning från avloppsströmmar och vad en testbädd bör erbjuda. Sammanställningen är skriven i generella termer och råden kan anses gälla både för tester av växtnäringsåtervinning från avloppsströmmar men även för andra tester relaterade till kommunalt eller industriellt vatten.
|
|
| 8. |
- Andersson, Sofia Lovisa, et al.
(författare)
-
Long term trials with membrane bioreactor for enhanced wastewater treatment coupled with compact sludge treatment - pilot Henriksdal 2040, results from 2019
- 2021
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Henriksdal wastewater treatment plant in Stockholm is currently being extended and rebuilt for increased capacity and enhanced treatment efficiency. The new process configuration at the Henriksdal WWTP has been designed for a capacity of 1.6 million population equivalents which is about twice as much as today. The reconstruction will include retrofitting of the existing conventional activated sludge tanks with a new membrane bioreactor process containing 1.6 million m2 of membrane area. To increase the knowledge on membrane technology for wastewater treatment in Nordic conditions, long-term MBR pilot scale studies are conducted, since 2013, at the R&D facility Hammarby Sjöstadsverk in Stockholm. Results from previous years have verified that the process is able to treat a hydraulic load equivalent to the design load, and a nutrient load greater than the design load, to effluent concentrations below the future discharge limits. In addition, the function and resilience of the membrane design have been verified. During 2019, a large focus was put on digester transition from mesophilic to thermophilic condition, increased efficiency in membrane operation, membrane cleaning, phosphorus removal, testing of external carbon sources, reducing HRT in the digester and mapping of micro pollutants in the system.
|
|
| 9. |
- Andersson, Sofia Lovisa, et al.
(författare)
-
Long term trials with membrane bioreactor for enhanced wastewater treatment coupled with compact sludge treatment -pilot Henriksdal 2040, results from 2020
- 2021
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Stockholm’s wastewater treatment plant (WWTP) in is currently retrofitting from a conventional activated sludge process to a new membrane bioreactor (MBR) process. It also includes new treatment steps for sludge handling. Stockholm Vatten och Avfall (SVOA) and IVL have since 2014 conducted long-term MBR studies in pilot scale at the R&D facility Hammarby Sjöstadsverk. This report present results from the pilot operation during 2020. The MBR-pilot was continuously operated at a higher inflow than the design average flow. The average effluent concentration of nitrogen and phosphorus met the effluent requirements of the future WWTP also this year. A low consumption of phosphorus precipitation chemicals could be achieved mainly due to a high Bio-P activity. The pilot showed that glycerol can be a good temporary carbon source at Henriksdal WWTP during startup. Like previous years, the membranes in membrane tank 1 (MT1) was cleaned with oxalic acid and the membranes in MT2 with citric acid. Several tests to optimize the chemical consumption for membrane cleaning were performed. Recovery cleanings (RC) of the membranes were performed twice in 2020.In the sludge pilot, a thermophilic and a mesophilic hydraulic retention time (HRT) crash test showed stable performance down to 4 days HRT. The overall resource consumption in the pilot showed that the optimization of phosphorus precipitation and membrane cleaning chemicals resulted in a significantly lower dosing than design values for the future Henriksdal WWTP.
|
|
| 10. |
- Andersson, Sofia Lovisa, et al.
(författare)
-
Långtidsförsök med membranbioreaktor för förbättrad avloppsvattenrening i kombination med kompakt slambehandling
- 2023
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Henriksdals reningsverk i Stockholm byggs nu ut och om för ökad kapacitet (från 0,8 till 1,6 miljoner PE) och för förbättrad reningsgrad (6 mg TN/l, 0,20 mg TP/L, 5 mg BOD7/l). Projektet inkluderar uppgradering av den befintliga konventionella aktivslamprocessen till en ny membranbioreaktorprocess (MBR) med mer än 1,6 m2 installerad membranyta.Det inkluderar även utökad förbehandling och ett nytt steg för primärslamförtjockning. Termofil rötning av tjockt slam (~6 % TS) vid hög organisk belastning och relativt låg uppehållstid kommer ersätta dagens mesofila rötning.För att öka kunskapen om MBR-teknik i nordiskt klimat har Stockholm Vatten och Avfall (SVOA) och IVL Svenska Miljöinstitutet genomfört långtidsstudier på en membranprocess i pilotskala på FoU-anläggningen Hammarby Sjöstadsverk, som ligger i anslutning till Henriksdals reningsverk. MBR-piloten togs i drift 2013 och byggdes om till sin nuvarande utformning under 2016. År 2017 kompletterades MBR-piloten med en slamlinje för att kunna studera olika aspekter av slamrötning.Under 2021 kördes MBR-piloten med ett fast inflöde på 4,1 m3/h, vilket är 37 % högre än det designade medelflödet, med externt tillförskaffad glycerol och internt producerad VFA-kolkälla för efterdenitrifikation.Aluminium (PAX) användes i stället för trevärt järn (PIX) som komplement till tvåvärt järn (FeSO4) för fosforutfällning. Detta gjordes för att testa driftstrategin för den första MBR-linjen i Henriksdals reningsverk. Medelhalter av kväve och fosfor i utgående vatten var 3,9 mg TN/L respektive 0,07 mg TP/L, vilket innebär att utsläppsvärden uppfylldes även i år. För att uppnå detta krävdes 8,6 g Fe2+/m3 och 0,9 g Al3+/m3.Under försök med fluxförhöjare tillsattes totalt 17,8 g järn (Fe2++ Fe3+)/m3. Glyceroldosen motsvarade 17,3 g COD/m3, och för användning av internt producerad VFA motsvarande dosen 15,5 g COD/m3. Den något högre förbrukningen av fosforfällningskemikalier jämfört med 2020, 1,29 mol metall per mol avlägsnad fosfor, berodde främst på en lägre bio-P aktivitet under 2021. År 2021 var fosforsläppshastigheten mycket låg under våren, ex. < 1 g PO4-P/kg VSS,h i juni men återhämtade sig under sommaren med t.ex. 5,5 g PO4-P/kg VSS,h i juli, efter att doseringen av skumdämpare stoppades.Järn- och aluminiumhalten i det aktiva slammet var 6,2 respektive 0,7 %. Genomsnittlig total slamålder under 2021 var 17,2 dagar och luftad medelslamålder var 7 dagar. Nitrifikation var alltid komplett med utgående ammoniumkoncentrationer under 2 mg/L, förutom vecka 25.Tester med användning av internt producerad VFA som kolkälla visade att den specifika COD-förbrukningen var nästan densamma som för glycerol när man jämförde årsgenomsnittet från 2021 och 2020. Utgående nitrat och total kvävereduktion var liknande under försöket med VFA som resten av året, då glycerol användes.Liksom tidigare år rengjordes membranen i membrantank 1 (MT1) med oxalsyra och membranen i MT2 med citronsyra. Båda membranen rengjordes också med natriumhypoklorit. Membranen kördes med ett genomsnittligt flux på 21 till 25 L/(m2·h), men med startvecka 25 testades fullskaledesignens maximala nettoflux på 30 L/(m2·h) i piloten under 25 veckor. Netto-TMP varierade mellan 49 och 218 mbar för MT1 och mellan 51 och 146 mbar för MT2. TMP reducerades efter varje återhämtningsrengöring (RC) med hypoklorit, men effekten varade inte länge. Permeabiliteten var generellt över 200 L/(m2·h·bar) under hela 2021–2022 för båda membranen. Återhämtningsrengöringar gjordes två gånger med hypoklorit och en gång med syror under 2021. Under 2022 genomfördes en slutlig RC, först med hypoklorit sedan med syror. Den första RC för MT1 resulterade i en tydlig ökning av permeabiliteten efter rengöring. För MT2 var den största ökningen av permeabiliteten resultatet av en citronsyra-MC (en vecka efter hypoklorit-RC).Följande RC i slutet av 2021 och i mars 2022 hade tydliga men mindre positiva inverkan på permeabiliteten. Före den första RC var permeabiliteten högre för MT1 (rengöras med oxalsyra) jämfört med MT2 (rengöras med citronsyra). Efter de första RC hade båda membranen liknande permeabilitet. Som ett resultat av den tuffa driftstrategin från vecka 25 2021 minskade permeabiliteten ganska snabbt efter RC. MT2 nådde en stabil nivå runt 250-300 L/(m2·h·bar) medan MT1 sjönk ytterligare till som lägst 200 L/(m2·h·bar).Utsläpp av klorerade föreningar mättes under den slutliga återställningsrengöringen med natriumhypoklorit. Utsläppsprocessen var långsammare än förväntat och generellt sett observerades inga tydliga tecken på dämpning av utsläppen under provtagningens 21 timmar. Även om sammansatta prover på flera timmar under natten inte ger tillräckligt med detaljer, drogs slutsatsen att utsläppen kan vara skadliga under hela RC-processen ur ett exponeringsperspektiv. Exempelvis nådde trikloramin sin topp vid 36 gånger den rekommenderade gränsen, klorgas vid 73 % av korttidsexponeringsgränsen (15 min exponering) och kloroform vid 9 % av den yrkesmässiga exponeringsgränsen (genomsnittlig arbetsdag på 8 timmar).För att följa upp tidigare mätningar av växthusgaserna lustgas (N2O) och metan (CH4) genomfördes en ny mätkampanj under flera månader i 2021. Generellt sett var utsläppen som observerades 2021 betydligt högre än i tidigare kampanjer och särskilt höga N2O-utsläpp från membrantanken kunde observeras. Någon tydlig orsak kunde inte identifieras men den högre inkommande belastningen med bibehållna reningskrav och ett "bättre" provtagningsupplägg kan delvis vara en förklaring.I samarbete med Kemira genomfördes tester med en fluxförhöjande produkt (flux enhancer). Ingen uppenbar positiv eller negativ förändring i permeabiliteten på grund av dosering av fluxförhöjare kunde dock identifieras utifrån de kontinuerliga processparametrar som övervakades och vanliga variationer i permeabilitet samt effekten av membranrengöring.Eftersom skumbildning är ett vanligt fenomen i MBR-anläggningar genomfördes tester med ett skumdämpande medel som doserades i pulser och kontinuerligt till den biologiska behandlingen under perioden med kraftig skumbildning (mars-juni). Även om skumning inte upphörde helt så kunde en god minskning och kontroll av skumning uppnås. En optimal effekt konstaterades vid en kontinuerlig dos på > 10 ppm. Men även om produkten har visat sig ha en positiv effekt på skumning i MBR-piloten, framstår inte en permanent användning i fullskala som ekonomiskt genomförbar på grund av den höga förbrukningen.Tester med reducerat RAS-flöde från 4×Qin enligt design till 2×Qin syftade till att minska energiförbrukningen. Ett minskat RAS-flöde skulle dock innebära en ökad slamkoncentration i membrantankarna, vilket kan ha negativa effekter på membranets prestanda med mer igensättning, vilket i sin tur kan leda till ökad luftning för membranrengöring och behov av tätare membrantvättar. Projektgruppen kunde dock inte observera några negativa effekter av det minskade RAS-flödet på membranets prestanda.Under 2021 genomfördes tester med övergång från mesofil till termofil rötning, avvattning av rötslam efter mesofil och termofil rötning, samt termofil rötning vid hög organisk belastning (OLR) och låg hydraulisk uppehållstid (HRT) i slampiloten. Resultat visar att övergången från mesofil till termofil rötning kan ske utan större problem om den organiska belastningen minskades lite vid den mest kritiska temperaturen och att stabil drift uppnåddes efter 10-12 dagar. Att utvärdera avvattningen av mesofilt och termofilt rötat slam var svårare och inga tydliga skillnader kunde observeras. En slutsats var dock att de metoder som användes för att bestämma avvattningsbarhet eller optimal polymerdos inte framstår som tillförlitliga. Försök med hög organisk belastning vid termofil rötning visade att rötkammarens prestanda kunde bibehållas upp till en OLR på cirka 4 kg VS/m3, d och en HRT på 12 d. När belastningen ökades ytterligare och HRT minskade, minskade prestandan vad gäller utrötningsgrad och biogas-/metanproduktion, även om själva reaktordriften fortfarande var stabil.Den totala resursåtgången i piloten visade att konsumtionen av glycerol var densamma som för den framtida Henriksdalsdesignen, även om kvävebelastningen i piloten var 21 % högre och den genomsnittliga totala kvävekoncentrationen i utgående vatten var med 3,9 mg TN/L lägre än design på 6 mg TN/L. Järn-/metallförbrukningen var också 73 % av den framtida Henriksdalsdesignen, även om fosforbelastningen till piloten var cirka 50 % högre jämfört med designvärden och utgående fosfatkoncentrationerna låg under målkoncentrationen. Detta förklaras främst av EBPR-aktiviteten i pilotprojektet. Dessutom var förbrukningen av rengöringskemikalier lägre än den framtida Henriksdalsdesignen även om inflödet till piloten var 30 % högre än designen.
|
|
