| 1. |
- Glimskär, Anders, et al.
(författare)
-
Resultat från regional miljöövervakning av småbiotoper, gräsmarker och myrar 2009–2014
- 2016
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- ”Regional miljöövervakning i landskapsrutor” karterar och följer upp småbiotoper, gräsmarker och våtmarker inom tre så kallade gemensamma delprogram:Småbiotoper i åkerlandskapetGräsmarkernas gröna infrastrukturVegetation och ingrepp i våtmarkerI den här rapporten presenterar vi ett urval av resultat från det första inventeringsvarvet 2009-2014. Totalt har nio län i södra Sverige ingått i området som inventerats. Inför SLU:s arbete med analyserna har representanter från länsstyrelserna i samarbete med SLU, prioriterat vilka resultat för småbiotoper, gräsmarker och myrar som är mest angelägna att lyfta fram. SLU gjorde också en bedömning av vilka av länsstyrelsernas önskemål om analyser som var möjliga att tillgodose inom ramen för detta projekt. Huvuddelen av de resultat som presenteras i denna rapport baseras på data insamlade i fält. Underlaget för att styra fältinventeringen har varit polygonskikt framtagna genom flygbildstolkning i infraröda flygbilder.
|
|
| 2. |
|
|
| 3. |
- Arlt, Debora, et al.
(författare)
-
Indikatorer för småbiotoper i odlingslandskapet
- 2019
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Rapporten presenterar förslag till indikatorer för miljökvalitetsmålet Ett rikt odlingslandskap. Indikatorerna ska åskådliggöra tillstånd och förändringar för småbiotoper vid åkermark, baserat på dataunderlag från nationell och regional miljöövervakning. Två huvudsakliga indikatorer presenteras, med olika möjligheter till fördjupning beroende på syfte.Den första indikatorn avser mängd av småbiotoper, totalt eller uppdelat på olika småbiotopstyper. Denna indikator fokuserar på fyra typer av linjära landskapselement: stenmurar, breda diken, markvägar samt vegetationsremsor och mindre diken mellan åkerfält. Skälen är dels att det är tydligt och beräkningsmässigt fördelaktigt att indikatorn kan presenteras som ett längdbaserat mått, dels att det är fyra relativt vanligt förekommande typer som tillsammans fångar in en bredd och variation av landskapselement, med stor relevans för både kultur- och naturvärden i landskapet. Det finns också möjlighet att få information om träd- och busktäckning på landskapselementen.Den andra indikatorn beskriver mångfald av småbiotoper och inkluderar en mycket bredare grupp av landskapselement och strukturer vid åkerkanter. Förutom en något mer detaljerad indelning av linjära landskapselement, så ingår även åkerholmar, småvatten, skyddsvärda träd och bärande träd och buskar. Denna indikator kan presenteras som både rikedom (antal typer) och diversitet (Shannons diversitetsindex, som väger samman antalet typer och hur jämn mängdfördelningen är mellan typer) av småbiotoper inom ett landskapsavsnitt (rutor). Eftersom detta mått är skalberoende, så bör storleken på rutorna anpassas så att skillnader mellan områden och förändringar i tiden framgår som bäst. Förslagsvis presenteras rikedom för 1 x 1 km stora rutor och diversitet för 3 x 3 km stora rutor.Den första, mängdbaserade indikatorn är anpassad för att presenteras rikstäckande, där data från linjekorsningsinventeringen i det nationella miljöövervakningsprogrammet NILS används. Mer utförliga data finns i det regionala delprogrammet för småbiotoper i åkerlandskapet inom Remiil, men endast för 11 län. Remiils data används dels för en fördjupad version av den första indikatorn i Syd- och Mellansverige, dels för mångfaldsindikatorn, som alltså bara kan tas fram för dessa 11 län. I dessa 11 län går det också att göra fördjupningar av resultaten genom att till exempel dela in småbiotoperna i ekologiskt funktionella grupper, biotopskyddade småbiotoper, småbiotoper med högt kulturmiljövärde och skötselberoende småbiotoper. För beräkningen av mångfaldsindex standardiseras data till medelvärde delat med standardavvikelse, vilket gör det möjligt att jämföra och summera småbiotoper med olika geografisk utsträckning (polygoner/area, linjeobjekt/längd och punkter/antal). I rapporten presenteras huvuddragen för de databearbetningar och beräkningar som behövs, liksom de arbetsmoment som behövs för inledande förberedelser och för löpande rapportering. Slutligen presenteras en enkät där experter anger relevansen av denna typ av mått för olika organismgrupper i jordbrukslandskapet.
|
|
| 4. |
- Glimskär, Anders, et al.
(författare)
-
Flygbildstolkning av våtmarker i Dalarnas och Kronobergs län inom Remill 2021
- 2021
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Regional miljöövervakning i landskapsrutor (Remiil) är ett samarbete mellan ett antal länsstyrelser SLU, Institutionen för ekologi, Uppsala (Lundin m.fl. 2016; Glimskär m.fl. 2020). Denna rapport avser flygbildstolkning inom delprogrammet ”Vegetation och ingrepp i våtmarker”. Syftet med övervakningen är att följa utvecklingen för vegetation och ingrepp i våtmarker regionalt med ett landskapsperspektiv. Övervakningen kan ge svar på frågor om till exempel förändringar i arealer för våtmarkstyper (definitioner enligt VMI), vegetationstyper, träd- och busktäckning, artsammansättning för kärlväxter och mossor samt förekomst av direkta ingrepp såsom körskador, diken och vägar och dess påverkan på våtmarkerna. Flygbildsinventeringen kan i viss mån även indikera påverkan från myrens omgivning, exempelvis vägar och kalhyggen i direkt anslutning. Förutom den årliga rapport som görs gemensamt för delprogrammen inom Remiil så har även flera utvärderingar gjort, där även ingår förslag till indikatorer för våtmarkernas tillstånd och påverkan (Glimskär & Kindström 2019; Glimskär m.fl. 2021). Tanken är bland annat att Remiils våtmarksuppföljning ska kunna vara ett komplement till VMI (Gunnarsson & Löfroth 2009) och den satellitbaserade övervakningen av våtmarker (Hahn m.fl. 2021), bland annat genom att ta med även mindre våtmarker, ned till en minsta storlek av 1 hektar.Resultaten behöver normalt presenteras för en större region än vad ett enskilt län utgör för att vara statistiskt hållbara. Delprogrammet bygger därför på att flera län inom en lämplig region samarbetar om övervakningen och analyserna av resultaten. Det gemensamma miljöövervaknings-programmet är i sin helhet reglerat via ett avtal upprättad mellan samtliga deltagande länsstyrelser och SLU. Administrerande länsstyrelse för hela det gemensamma delprogrammet är Länsstyrelsen i Örebro.Flygbildsinventeringen utgör också en grund för utlägg av provytor som fältinventeras vad avser vegetation, påverkan och växtarter. Denna rapport avser två uppdrag med flygbildstolkning för Dalarnas och Kronobergs län, som inte tidigare har deltagit under programperioden 2015-2020, men som vill delta med fältinventering samordnat med övriga fem län och därför har frigjort medel för att utföra flygbildstolkning med samma metodik som övriga län.
|
|
| 5. |
- Glimskär, Anders, et al.
(författare)
-
Inventering och utveckling för uppföljning av gräsmarks- och hällmarksnaturtyper 2017 (reviderad rapport)
- 2018
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- I denna rapport beskrivs resultat från arbetet med biogeografisk uppföljning av några naturtyper med sparsam eller aggregerad fördelning i landskapet. För hällmarkstorrängar (naturtyp 8230) redovisas här resultat från tredje året av det sexåriga inventeringsvarv, där polygoner större än 100 m2 (d.v.s. 0,01 hektar) har avgränsats med flygbildstolkning och därefter inventerats med tätt utlagda provytor, med minsta avstånd 10 m. En stor andel av hällmarkstorrängarna ligger utanför skyddade områden och TUVA-objekt, men förekomsten av hällmarkstorrängsarter är likartad i olika regioner och inom resp. utanför skyddade områden. För rapportering till EU för Art- och habitatdirektivet skulle det vara värdefullt med en utökad uppföljning av hällmarkstorrängar inom skyddade områden, med samma metodik som i det befintliga utlägget. Även för kalkhällmarksnaturtyperna finns en stor andel av ytorna utanför skyddade områden, förutom på Stora alvaret, som är väl täckt av TUVA och Natura 2000-områden. För dessa – basiska berghällar (6110), alvar och prekambriska kalkhällmarker (6280) samt karsthällmarker (8240) – har inventeringen genomförts med ett kraftigt förtätat stickprov av mindre landskapsrutor på Öland och Gotland. En utvidgad flygbildstolkning med heltäckande polygonavgränsning av naturtyper har använts, i kombination med provytor med en utökad lista av arter och andra variabler (t.ex. vittringsmaterial på kalksten, och en särskild grupp av variabler har tagits fram för karstsprickor och karstlevande snäckor. På Gotland har preliminärt, utifrån de provytor som inventerats hittills, ungefär en tredjedel av de fältbesökta provytorna någon förekomst av karstsprickor, och många av dem har ett stort antal hällsnäckor. Utgångspunkten är att denna design och metodik ska utgöra första året av ett tänkt sexårigt inventeringsvarv. För svämängar (6450) har en komplett inventering med avgränsning i flygbilder och stickprov av provytor utförts längs med hela Vindelälven. Under 2017 har omfattningen varit hälften av den tänkta inom ett sexårigt inventeringsvarv, där ambitionen är att samtliga svämängar från Dalälven och norrut ska karteras längs med alla vattendrag i Sverige som finns med i kartskiktet för naturtypen större vattendrag (3210). Att använda infraröda flygfoton från olika tidpunkter för att bedöma översvämningspåverkan ger mycket god träffsäkerhet, och vegetationens sammansättning har överensstämt mycket väl med den förväntade i de fältbesökta ytorna. Svämängar och högörtängar (6430) kan också finnas vid vissa mindre vattendrag, om vattenfluktuationen är tillräckligt stor för att bibehålla en lagom stor störning och förhindra igenväxning med träd och buskar. Vi har därför tagit fram en metodik för att kartera förekomster av de naturtyperna samordnat med den biogeografiska uppföljningen av mindre vattendrag (3260). Inga objekt påträffades 2017, men från 2018 görs uppföljningen i full skala i hela landet, vilket vi hoppas ger goda förutsättningarna för att ändå få användbara resultat till en rimlig kostnad. Metodtesterna för slåtterängar har framför allt fokuserat på naturtyperna slåtterängar i låglandet (6510) och höglänta slåtterängar (6520), men även objekt av lövängar har besökts (6530), för att få en bra helhetsbild över slåtterpräglade värden. För att belysa den frågan har fokus dock varit på markvegetationen, men inte på hävdpåverkade träd, som är en viktig del av lövängarnas värden. Slåtterängarna i alla regioner kännetecknas av stor andel örter i fältskiktet och en relativt enhetlig grupp av kärlväxter som verkar tydligt slåttergynnade i alla de besökta regionerna. Vårt förslag är att man även i fortsättningen utgår ifrån befintliga kartskikt över skyddsvärda slåtterängar, t.ex. från TUVA-databasen och miljöersättningen till slåtterängar. För trädanknutna värden i lövängar behövs dock andra typer av inventeringsmoment än de som har används hittills i detta projekt. Som komplement till t.ex. den klassning av vanliga gräsmarksnaturtyper som görs i Jordbruksverkets kvalitetsuppföljning av ängs- och betesmarker, så har en naturtypsklassning testats även för de gräsmarker som inventeras inom Remiil (Regional miljöövervakning i landskapsrutor), på uppdrag av 18 län. Eftersom denna inventering fokuserar på alla gräsmarkstyper i landskapet, så tillhör endast en mindre andel av fältytorna någon skyddsvärd naturtyp enligt EU:s klassificering, men eftersom totalantalet provytor är stort, så kan det ändå ge ett betydelsefullt och kostnadseffektivt bidrag, om bestämda åtgärder vidtas för att förbättra samordningen mellan de gräsmarksinventeringar som finns.
|
|
| 6. |
- Glimskär, Anders, et al.
(författare)
-
Miljöövervakning av gräsmarkernas gröna infrastruktur : - ett utvecklingsprojekt inom regional miljöövervakning
- 2014
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- År 2009 startade nio länsstyrelser miljöövervakning av gräsmarker och småbiotoper inom så kallade gemensamma delprogram med SLU (Sveriges lantbruksuniversitet) som utförare. Övervakningen har utförts i ett stickprov inom 5x5 km stora landskapsrutor som även används av det nationella miljöövervakningsprogrammet NILS (Nationell Inventering av Landskapet i Sverige) och har därför fått arbetsnamnet ”LillNILS”. Övervakningen i LillNILS har anpassats efter länsstyrelsernas specifika frågor och behov. Datainsamlingen har också utökats i de naturtyper som ingår för att förbättra tillgången till data på regional nivå. Metodiken har utvecklats och utvärderats löpande, dels inom särskilda utvecklingsprojekt, dels i årsrapporter, se www.lillnils.se.Redan från början har vi velat inkludera fler gräsmarker än de allra finaste ängs- och betesmarkerna, eftersom även andra gräsmarker kan vara viktiga livsmiljöer för många arter samt bidrar till konnektiviteten mellan värdekärnor. Efter önskemål från länsstyrelserna finns nu också ett förslag till metodik och program för övervakning av ytterligare gräsmarkstyper, t.ex. vägslänter, åkerkanter, ledningsgator, gårdsmiljöer, strandängar och gräsklädda hyggen. Syftet är att än mer utföra övervakningen med ett landskapsperspektiv och att kunna följa gräsmarkernas gröna infrastruktur. Förslaget som presenteras i denna rapport kan tas i drift av länsstyrelserna från 2015, förhoppningsvis i samarbete med nationella myndigheter.
|
|
| 7. |
|
|
| 8. |
|
|
| 9. |
- Glimskär, Anders, et al.
(författare)
-
Resultat för småbiotoper, gräsmarker och myrar i regional miljöövervakning 2009-2014
- 2016
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- "Regional miljöövervakning i landskapsrutor" karterar och följer upp småbiotoper, gräsmarker ochvåtmarker inom tre så kallade gemensamma delprogram:· Småbiotoper i åkerlandskapet· Gräsmarkernas gröna infrastruktur· Vegetation och ingrepp i våtmarkerI den här rapporten presenterar vi ett urval av resultat från det första inventeringsvarvet 2009-2014.Totalt har nio län i södra Sverige ingått i området som inventerats. Inför SLU:s arbete med analysernahar representanter från länsstyrelserna i samarbete med SLU, prioriterat vilka resultat för småbiotoper,gräsmarker och myrar som är mest angelägna att lyfta fram. SLU gjorde också en bedömning av vilkaav länsstyrelsernas önskemål om analyser som var möjliga att tillgodose inom ramen för detta projekt.Huvuddelen av de resultat som presenteras i denna rapport baseras på data insamlade i fält. Underlagetför att styra fältinventeringen har varit polygonskikt framtagna genom flygbildstolkning i infrarödaflygbilder.För småbiotoper presenteras bland annat resultat om mängd, längd, olika skötselaspekter samtförekomst av blommande/bärande träd och buskar och skyddsvärda träd. För gräsmarker presenterasmängd av olika gräsmarkstyper, variabler som indikerar hävd och skötseleffekter samtartsammansättning. För myrar presenteras areal myr och areal skyddsvärda naturtyper, vegetation samti viss mån ingrepp och störningspåverkan. Förutom att ge underlag för presentationer av resultat, haranalysarbetet inneburit en utvärdering av den metodik vi använt. Inventeringen av småbiotoper har visatsig ge bra dataunderlag för våra frågeställningar. För att få bättre skattningar för både gräsmarker ochvåtmarker hade det varit önskvärt med fler fältprovytor, något som vi lagt till i dessa delprogram från2015. Utvärderingen av data från övervakningen av våtmarker visar också på behovet av en merdetaljerad flygbildstolkning av vegetation och fysiska ingrepp, vilket vi också infört från 2015. Från 2015följer vi också fler gräsmarkstyper än vi gjorde 2009-2014.
|
|
| 10. |
- Glimskär, Anders, et al.
(författare)
-
Uppföljning av gräsmarks- och hällmarksnaturtyper 2020
- 2021
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Rapporten presenterar resultat från två deluppdrag för gräsmarks- och hällmarksnaturtyper inom Art- och habitatdirektivet för år 2020. Det första innefattar resultat från löpande uppföljning för ett antal naturtyper där en riktad uppföljning finansieras specifikt inom detta uppdrag. Den andra delen innefattar naturtypsklassificering av provytor inom Remiil och kvalitetsuppföljningen av ängs- och betesmarksobjekt.För hällmarkstorrängar är 2020 det sjätte året av löpande uppföljning, och årets resultat har en stor mängd karterad hällmarkstorräng jämfört med tidigare år. Uppföljningen av svämängar som 2017 gjordes längs Vindelälven och 2018-2019 vid Dalälven, fortsatte under 2020 längs Ljungan. Även 2020 finansierades här ett tillägg till Remiils inventering av gräsmarker inom det gemensamma delprogrammet ”Gräsmarkernas gröna infrastruktur”. År 2017 var andelen naturtypsklassade provytor oväntat liten, men 2018-2020 var den betydligt större och närmare det förväntade. Kvalitetsuppföljningen av ängs- och betesmarker påbörjades 2006 och kompletteras sedan 2008 med naturtypsklassning i provytorna. Metodiken och dataförvaltningen är nu helt samordnad med Remiil och de naturtypsuppdrag som redovisas i denna rapport.
|
|
