| 1. |
- Akselsson, Cecilia, et al.
(författare)
-
Assessing the risk of N leaching from forest soils across a steep N deposition gradient in Sweden.
- 2010
-
Ingår i: Environmental Pollution. - : Elsevier BV. - 0269-7491 .- 1873-6424. ; 158:12, s. 3588-3595
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Nitrogen leaching from boreal and temporal forests, where normally most of the nitrogen is retained, has the potential to increase acidification of soil and water and eutrophication of the Baltic Sea. In parts of Sweden, where the nitrogen deposition has been intermediate to high during recent decades, there are indications that the soils are close to nitrogen saturation. In this study, four different approaches were used to assess the risk of nitrogen leaching from forest soils in different parts of Sweden. Nitrate concentrations in soil water and C:N ratios in the humus layer where interpreted, together with model results from mass balance calculations and detailed dynamic modelling. All four approaches pointed at a risk of nitrogen leaching from forest soils in southern Sweden. However, there was a substantial variation on a local scale. Basing the assessment on four different approaches makes the assessment robust.
|
|
| 2. |
- Akselsson, Cecilia, et al.
(författare)
-
Kväveutlakning från skogsmark – hur mycket kan det bidra till bruttobelastningen?
- 2011
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Jordbruket står för merparten av kväveutlakningen från diffusa källor till Östersjön och Västerhavet. Skogsmarkens bidrag består till största delen av naturlig utlakning av organiskt kväve. Det finns dock farhågor om att de senaste decenniernas höga kvävebelastning kan innebära att skogsmarken är nära kvävemättnad, och utlakningen av oorganiskt kväve kan öka. Tidsserier för nitratkväve i markvatten inom Krondroppsnätet visar att nitrathalterna i markvattnet under rotzonen, på 50 cm djup, ofta är förhöjda på åtskilliga av ytorna i södra Sverige. Denna studie syftar till att skapa en översiktlig bild över nitrathalter i skogsmark i olika delar av Sverige med hjälp av dessa tidsserier, att utifrån detta uppskatta bruttobelastningen från skogsmark (innan någon retention skett) i avrinningsområden i södra Östersjöns, norra Östersjöns och Västerhavets vattendistrikt, samt att jämföra resultatet med bruttobelastning från annan markanvändning. Tidsserier för pågående eller nyligen avslutade ytor inom Krondroppsnätet (88 st.) analyserades och delades in i sju klasser med avseende på nitrathaltnivåer. Både absoluta halter och frekvens av för¬höjningar användes som indelningskriterier. Baserat på denna indelning utformades sju scenarier för halter i markvattnet. Med hjälp av geografiska databaser för Östersjöns och Västerhavets avvattningsområden (avrinningsmängd och markanvändning i delavrinningsområden) från SMED (Svenska Miljöemissionsdata) skalades utlakningen upp till delavrinningsområden, och därefter till hela södra Östersjöns, norra Östersjöns och Västerhavets vattendistrikt. Analysen av markvattendata visade att de ytor där högst nitratkvävehalter uppmätts ligger i södra Sverige, framför allt i landets sydvästra delar. Dessa områden har hög kvävebelastning och har generellt ståndortsindex på 30 eller högre. Utöver sambandet mellan geografiskt läge och ståndortsindex (som samvarierar), kan man inte se några tydliga samband med andra parametrar. För att klargöra eventuella samband krävs en mer noggrann analys, med kompletterande mätningar och observationer. Markvattendata visade att halterna oftare var förhöjda på våren än på sommaren och hösten, vilket kan förklaras med att nitrifieringen har kommit igång igen efter vintern medan upptaget i träden fortfarande är litet under en period på våren. Uppskalningen visade vidare att utlakning från skogsmark har potential att påtagligt öka brutto-belastningen i södra Östersjöns, norra Östersjöns och Västerhavets vattendistrikt. En ökning av nitratkvävehalten till 1 mg/l i markvatten i de tre vattendistrikten innebär en ökning av brutto-belastningen av kväve från diffusa källor med 38 %. Det är dock viktigt att tänka på att detta gäller bruttobelastningen, och att det finns en retentionskapacitet i avrinningsområdena (upptag i vegetation och denitrifikation) som kan variera mycket beroende på geologiska förhållanden, klimatförhållanden, läge i terrängen, egenskaper i den bäcknära zonen m.m. Ökad kunskap om retentionsprocesserna i olika typer av avrinningsområden och vid olika klimatförhållanden är viktig för att kunna gå vidare och också bedöma nettobelastningen på havet från skogsmark.
|
|
| 3. |
|
|
| 4. |
- Klarqvist, Malin
(författare)
-
Myllrande våtmarker: uppföljning av ingrepp i våtmarker i Västerbottens län : en förstudie
- 2005
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Drygt 10 år efter att våtmarksinventeringen (VMI) avslutades i Västerbottens län har Länsstyrelsen genomfört en förstudie med syfte att undersöka aktuell status på några av länets mest värdefulla våtmarker samt att testa och utvärdera indikatorer och metoder för uppföljning av miljömålet Myllrande våtmarker. De tre metoderna som testades var; 1. Kartläggning av nya ingrepp i våtmarker med hjälp av digitala ortofoton. 2. Utvärdering av Skogsvårdsstyrelsens GIS-baserade databas över anmälda skogsbilvägar i länet åren 1999-2003. 3. Genomgång av Länsstyrelsens diarieförda markavvattningsärenden 1990-2003. Ortofotoanalysen visar att nya diken har gjorts inom 5 av 11 undersökta myrskyddsplanobjekt medan nya vägar har anlagts inom 9 av 11 undersökta myrskyddsplanobjekt, under en tidsperiod på 10-15 år efter VMI. Det har tillkommit färre diken än vägar, vilket tydligt visar att exploateringstrycket mot våtmarkerna är större från vägar än från dikning. Troligen har ingreppen tillkommit i början av den undersökta tidsperioden. Under perioden 1999-2003 har 1648 anmälda skogsbilvägar registrerats i Skogsvårds-styrelsens databas över skogsbilvägar. Av anmälningarna korsar totalt 187 vägar (11 %) våtmarker i VMI och 352 av vägarna (21 %) ligger inom 50 meter från VMI-objekt. I samband med prövningen har Skogsvårdsstyrelsen avstyrt många av vägförslagen på de mest värdefulla våtmarkerna (klass 1 och 2). På klass 1-våtmarkerna har 6 av 21 anmälda skogsbilvägar medgivits att korsa våtmarken, vilket innebär att skogsbilvägbyggnad fortfarande utgör ett reellt hot mot Västerbottens våtmarker. Antalet markavvattningsärenden har sjunkit drastiskt under den studerade perioden. Under åren 1990-1992 prövades mellan 142 och 190 ärenden per år men under åren 1998-2002 prövades bara mellan 5 och 10 ärenden per år. Med nuvarande omfattning bedöms markavvattningsverksamheten inte vara något större hot mot våtmarkernas naturvärden. Samtliga testade metoder visade sig fungera tillfredsställande för att följa upp miljömålet om myllrande våtmarker. Den Västerbottniska arbetsmodellen med central handläggning och registrering av alla anmälda skogsbilvägar har stora fördelar både när det gäller prövningen och uppföljningen och skulle gärna kunna spridas till övriga skogsvårdsstyrelser i landet. Flera indikatorer för att följa upp byggandet av skogsbilvägar, t ex antal vägar som korsar våtmarker, antal vägar inom 50 m från våtmarker och antal vägar som avstyrs vid prövningen, är relevanta att använda för miljömålsuppföljningen. Indikatorn som beskriver årligt antal tillstånd och dispenser för intrång i värdefulla våtmarker har liten relevans när det gäller markavvattningsärenden. Den verksamheten är idag så liten att den inte nämnvärt påverkar våtmarkernas naturvärden. Om indikatorn utvidgas till att omfatta samråd om skogsbilvägar skulle den bli mycket relevant för uppföljningen av delmålet att inte bygga skogsbilvägar över värdefulla våtmarker.
|
|
| 5. |
- Lång, Lars-Ove, et al.
(författare)
-
Bäckvattenkemin och avrinningsområdets karaktär i SKOKAL-områden
- 2008
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Rapporten beskriver sambandet mellan vattenkemin och jordarternas karaktär i nio kalkade SKOKAL-områden. Det finns anledning att anta att det finns faktorer inom avrinningsområdet som på ett betydande sätt bidrar till variationer i vattenkemin exempelvis förändringar i skogens brukande, geologiska faktorer, etc. Resultaten visar att det finns möjlighet att relatera skillnader i bäckvattnens kemiska sammansättning till jordartsförhållanden och därmed vattnets bedömda uppehållstid inom avrinningsområdena. Inom dessa SKOKAL-områden med surt avrinnande vatten är variationerna i både bäckvattnens kemi och jordlagrens motståndskraft mot försurning dock små. Resultaten visar som en konsekvens av detta att det behövs markerade skillnader i exempelvis morändjup för tydligt genomslag i bäckvattnens kemi. Torvmarker som bäckar passerar genom ger däremot ofta utslag på den kemiska sammansättningen. Från undersökningen framgår också att i flera avrinningsområden är variationen i bäckvattnets kemi mellan provtagningstillfällena större än mellan provtagningspunkterna inom avrinningsområdet vilket visar på att vattenflödets storlek har stor betydelse för bäckvattnens kemiska sammansättning. Det har i tidigare undersökningar konstaterats att det sannolikt krävs en relativt hög halt av basiska mineral i jordlagren för att ge en synlig effekt på den vattenkemiska sammansättningen inom ett avrinningsområde. Sådana förhållanden bedöms inte gälla i SKOKAL-områdena. De resultat som tagits fram i studien kan inte användas för att fastställa effekter av kalkningen inom SKOKAL-områdena. Däremot har kunskapen ökat om variationer i bäckvattnens sammansättning inom avrinningsområdena samt rimligheten i att praktiskt kunna använda information om jordlager och jorddjup inför val av ytor att markkalka för att uppnå effekter i ytvattendrag. Utgående från vattnets strömningsvägar i avrinningsområdet är det sluttningar nära vattendrag med inga eller tunna jordlager och med begränsad förekomst av humus och torv kan anses vara lämpligast att markkalka. Vilka givor som krävs för att uppnå målen i bäckvattnens sammansättning bedöms inte i denna rapport. Det är dock tydligt att de givor som lagts på SKOKAL-områdena varit otillräckliga under de 16 år som försöket pågått.
|
|
