| 1. |
- Knicky, Martin, et al.
(författare)
-
Dynamics of gas formation during ensilage
- 2014
-
Ingår i: Proceedings of the 5th Nordic Feed Science Conference, Uppsala, Sweden. ; :290, s. 41-46
-
Bokkapitel (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- The formation of a whole spectrum of gasses, which is undesirable occurs during ensiling process. The formation of gasses is undesirable, because it is often a sign of undesirable processes in silages, and causes concern about the impact on the global environment. Formation of CO2 is the most abundant. Besides CO2, the formation of toxic N oxides also occurs during ensiling. Since silage additive addition affects the fermentation pattern, the aim of the study was to monitor the formation of various gasses from silages treated with different silage additives. A grass ley (70% timothy) was harvested on August 24th 2013, nearby Helsingborg. Bacterial inoculant (E. faecium, L. plantarum, L. buchneri) at the rate of 250000 cfu/g FF, and silage additive Safesil at the rate of 3 L/ton FF were compared with untreated control. Gasses collected in bags were analysed for N2, H2, O2, CO, CH4 by gas chromatographaphy. CO2, NO, and NO2 were absorbed in water and analysed using ion chromatography. Standard analyses to determine silage quality were performed after ensiling period. Silages treated with bacterial inoculant had significantly higher pH, propionic acid, acetic acid, and ethanol contents but lower concentration of lactic acid than other silage treatments. Control and bacterially inoculated silages produced more gas than Safesil treated silages, mainly due to an increased proportion of CO2. The formation of NOx gases displayed no significant differences among other treatments.
|
|
| 2. |
- Gunnarsson, Carina, et al.
(författare)
-
Ökad användning av restströmmar från spannmålsodling för en svensk biobaserad ekonomi
- 2022
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Det finns ett stort intresse att använda halm i bioraffinaderiprocesser för att producera förnybara material, kemikalier och drivmedel, men mängden halm är begränsad och aktuella processer är ofta storskaliga. Målet med detta projekt var att bidra till ökad användning av tillgängliga restströmmar från spannmålsproduktion och därmed bidra till ökad andel inhemsk råvara till den svenska biobaserade industrin. Projektet undersökte tre restströmmar från spannmålsproduktionen: halm, rensverksfraktion (från tröskans rensverk som normalt sprids ut på fältet och inte samlas in) samt avrens från rensmaskiner och aspiratörer på spannmålsmottagningar. Arbetet innefattade att karakterisera olika sorters halm, utvärdera tekniker för att öka insamlingsgraden vid skörd, lagringsförsök samt modellering av leveranssäkerhet och skördestrategier. Ett speciellt fokus var att utvärdera materialet med avseende på biogasproduktion. Den grundläggande karakteriseringen som gjordes av halm och rensverksfraktion från höstvete, korn, havre, höstråg och höstraps visade vissa skillnader i innehåll av cellulosa, hemicellulosa, lignin, oorganiska ämnen samt extraktivämnen, men inga som kunde förklara skillnaderna i metanproduktionen mellan proverna. Råghalm hade den högsta metanproduktionen, medan halm från höstraps hade signifikant lägre metanproduktion än de andra halmsorterna. Metanproduktionen från rensverksfraktionerna visade samma tendens som för halmen. För att försöka hitta förklaringar till den lägre metanproduktionen för halm och rensverksfraktion från höstraps gjordes kompletterande analyser av biomassans struktur och sammansättning. Inga tydliga skillnader i cellullosakristallinitet kunde ses som skulle kunna förklara den lägre biogasproduktionen. De fördjupade analyserna kunde visa att det finns skillnader i ligninstruktur, det skulle dock behöva undersökas vidare om dessa bidrar till skillnaderna i metanproduktionen. En hypotes som inte kunde bekräftas är att höstrapshalmen innehåller glukosinulater som när de bryts ner kan verka hämmande på bakterierna i jäsningsprocessen. Detta behöver utredas vidare i kommande studier. I projektet utvärderades två olika tekniker för att förutom halm även samla in rensverksfraktion och därigenom öka mängden bärgat material. Vid skörd av spannmål samlas kärnan i en tank, medan halmen och övriga överjordiska delar av spannmålsplantan som återstår matas ut efter skördetröskan. Utvärderingen visade att total insamlad mängd biomassa ökade när även rensverksfraktionen samlades in. Även halmbalarnas densitet ökade vid inblandning av rensverksfraktionen i halmen, vilket är fördelaktigt för transporteffektiviteten. Ökningen av insamlad mängd och baldensitet var dock signifikant i endast ett av de två försöken. Mellan 36 % och 41 % av den teoretiskt bärgningsbara mängden biomassa samlades inte in och kan betraktas som förluster i systemet. Vissa av förlusterna går att åtgärda med val av maskiner som är väl anpassade till varandra medan andra kräver ett helt annat skördesystem. Potentialen för utveckling av nya och förbättrade tekniska system som möjliggör att en större andel biomassa kan tillvaratas är därför stor. Tillgången på halm för användning i bioraffinaderier kan även ökas genom att använda halm av olika kvalitet, tex fuktig halm. I tre olika lagringsförsök undersöktes under vilka förutsättningar det finns risk för förluster under aeroba förhållanden. Försöken utvärderades med avseende på effekten på förluster och kvalitet samt metanproduktion. Respirometerförsök genomfördes på halm och rensverksfraktion från höstvete och korn vid två olika vattenaktiviteter (vattenhalter) under ca 2 månader. Resultaten visade att förlusterna hos höstvetehalm troligen kan hållas låga om den lagras vid en vattenhalt under 20-23 %. Kornhalm verkar vara något känsligare och kan behöva vara några procentenheter torrare, medan rensverksfraktionen verkar vara något mer motståndskraftig mot mikrobiell tillväxt. I vetehalm ökade metanpotentialen under lagringen, medan den minskade för halm och rensverksfraktion från korn. Den stora minskningen i metanpotential för kornproverna kan ha orsakats av de högre kvävehalterna och lägre C/N kvot som gynnar mikrobiell aktivitet. Resultaten tyder på att fuktig aerob lagring av vetehalm kan fungera som ett förbehandlingssteg där cellulosanedbrytande mögelsvampar bryter ned cellulosan och därmed gör kolet mer tillgänglig för de metangasproducerande mikroorganismerna. Studien tyder på att denna process går snabbare med kornhalm. Dessa resultat behöver följas upp och fördjupas. Genom att utnyttja lagringstiden till biologisk förbehandling inför användning i bioraffinaderiet kan vi på ett positivt sätt utnyttja faktorer som normalt har negativ inverkan på kvalitet, såsom hög fukthalt och temperatur samt långa lagringstider. I fullskaliga försök som upprepades under två år vid Gasum AB biogasanläggning i Jordberga utvärderades avrenslagring under praktiska förhållande i stora plansilor utan täckning. Lagringsförsöket genomfördes med avrensat material (avrens) från i spannmålshandelns mottagningsanläggningar. Lagringsprocessen övervakades på olika djup genom mätningar av gassammansättning och temperatur och lagringsförlusterna bestämdes. Förlusterna av torrsubstans under lagringen varierade mellan 1,5 och 3 %, dock med undantag från ytprovet år två där förlusterna uppgick till 63 %. De höga förlusterna i ytprovet beror sannolikt på en längre lagringstid i kombination med direkt exponering mot atmosfäriska förhållanden och därmed nederbörd. Detta resulterade i en omfattande tillväxt av mögelsvampar. Metanpotentialen i proverna från ytan var båda åren signifikant lägre (8 % respektive 62 %) än i proverna från inläggningen. Mellan djupare liggande prover fanns ingen signifikant skillnad i metanpotential sinsemellan eller jämfört med inläggningsprovet. Låg vattenhalt, syrefattiga förhållanden och höga temperaturer hämmade mikrobiell tillväxt i djupare liggande prover. Den modelleringsstudie baserad på väderdata som genomfördes med syftet att under-söka hur leveranssäkerheten av halm påverkas av väderleken visade att mängden torr halm som kan bärgas varierar stort mellan år. Andelen av den tillgängliga mängden halm som i genomsnitt över flera år är möjlig att bala (pressningskoefficient) beräknades till 84, 86, 82 och 80 % för Västmanland, Östergötland, Västra Götaland respektive Skåne vid maximalt 18% vattenhalt vid pressning. Den varierade även över skördesäsongen. Den tillgängliga pressningstiden minskade från över 50 % i den andra halvan av juli till under 30 % i de första veckorna i oktober beroende på område. De genomsnittliga andelarna pressad halm varierade för de enskilda grödorna: den var högst för höstvete, ca 90 % för gårdarna belägna i Västmanland, Östergötland och Västra Götaland, och 80 % i Skåne. Andelarna för vårvete var lägst, 67–75 % beroende på område.
|
|
| 3. |
- Balji, Y., et al.
(författare)
-
Perspectives and safety of horsemeat consumption
- 2020
-
Ingår i: International journal of food science & technology. - : Blackwell Publishing Ltd. - 0950-5423 .- 1365-2621. ; 55:3, s. 942-952
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- In some countries, use of horsemeat as a food is inhibited by ethical and cultural concerns. However, horsemeat has potential health benefits, such as low fat and high unsaturated fatty acid content compared with other meats, as well as attractive sensory properties. Although there are many contradictory data on the dietary value in relation to human health, the effects of horsemeat have not been studied to a large extent. In this paper, we summarise existing knowledge on horsemeat quality and effects on human health. Our conclusion is that horsemeat may be consumed as a healthy alternative to other types of meat, provided that risks associated with microbial contamination during storage and possible presence of contaminants in horsemeat are taken into consideration. Future studies should evaluate the health-promoting properties and safety of horsemeat and associated byproducts.
|
|
| 4. |
|
|
| 5. |
|
|
| 6. |
- Eriksson, Torsten, et al.
(författare)
-
The effects of wilting time and dry matter on proteolysis and lipolysis in silage
- 2009
-
Konferensbidrag (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Pure stands of timothy grass and red clover were cut and subjected to different pre-wilting regimens including watering, shadowing and wide-spreading to assess the separate effects of wilting time (0-52 h) and dry matter content (15-78%), respectively. After ensiling in silos with 4.5 L capacity for 115 d, the silages are currently being analyzed according to the Cornell Net Carbohydrate and Protein System (CNCPS) schedule for distribution of carbohydrate and protein fractions and for the content of individual long chain fatty acids. Comparisons are to be made towards unensiled samples of the different pre-wilting regimens
|
|
| 7. |
- Knický, Martin, et al.
(författare)
-
Bovete – ökad odling och användning i Norden (2020-30) : Slutrapport
- 2023
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Efterfrågan på glutenfria produkter ökar vilket skapar en ökad efterfrågan på glutenfria råvaror. Delar av den efterfrågan kan mötas med en ökad boveteproduktion. Det svenska jordbruket är baserat på ett fåtal grödor där stråsäd dominerar. Utan avbrottsgrödor riskerar användningen av växtskyddsmedel att öka, vilket i längden kan påverka den biologiska mångfalden i åkerlandskapet negativt. Bovete är ett glutenfritt pseudospannmål som har potential att öka i svenskt jordbruk. Idag finns det ca 280 ha boveteodling i Sverige. Det är en korspollinerad ört i familjen Polygonaceae med låga krav på växtnäring. Bovete är känsligt för låga och höga temperaturer och behöver bin för lyckad pollinering. Skadegörartrycket är lågt och eventuella sjukdomar ger oftast marginella skador. Det gör att få växtskyddsmedel krävs vilket är gynnsamt för den biologiska mångfalden i åkerlandskapet. I miljökvalitetsmålet ”Ett rikt odlingslandskap” ingår mål om biologisk mångfald. En ökad boveteodling kan bidra till att uppfylla miljökvalitetsmålet. Blommande grödor är även positivt för bisamhällenas utveckling och bovetets utdragna blomning ger föda under en lång tid.
|
|
| 8. |
|
|
| 9. |
- Knicky, Martin, et al.
(författare)
-
Different experimental designs in testing of silage additives
- 2016
-
Ingår i: Rapport / Sveriges lantbruksuniversitet, Institutionen för husdjurens utfodring och vård. - 0347-9838. ; , s. 21-25
-
Konferensbidrag (refereegranskat)abstract
- Quality of silage fermentation and consequent aerobic stability of silages is still a common problem of many types of silage. Experimental testing of silage additives is commonly conducted under routine ensiling condition with properly consolidated forages and airtight silos. Consequently, it is not surprising that results of these trials do often not display a potential of a product in the agricultural practice. Punctures and other damages of silo cover as well as uneven forage consolidation in a silo are common. These defects make ensiling conditions more difficult and challenge a silage additive to fulfil its purpose. It has been observed that silos which were not tight under the fermentation process are more prone to be aerobically unstable (Jonsson & Pahlow, 1984). Based on this observation, a German system for evaluation effects of silage additives (DLG, 2009) applies a design where silage additives are tested under difficult ensiling condition by two times of air ingress into a mini-silo for 8-12 hours combined with a very low packing density. This condition, however, does not properly reflect silo un-tightness. It is more common that a silo is exposed to a weak but constant air ingress. This condition is more closely reflected by a design with a 2-hours weekly air ingress used by Pauly and Hjelm (2015) in testing efficiency of silage additives on conservation of crimped maize. Therefore, the objective of this study was to compare the impact of ensiling challenged by weekly aeration in a silage additive test to improve forage conservation.
|
|
| 10. |
|
|
