| 1. |
- Gustafsson, Mats, 1966-, et al.
(författare)
-
Moderna betongbeläggningar : utveckling mot mindre slitage och partikelemission
- 2019
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Vägbeläggningar av betong har potential att vara ett intressant alternativ till asfalt på flera sätt. Betong är normalt sett slitstark och saknar fossila komponenter, vilket är gynnsamt ur klimatsynpunkt och för brandsäkerhet i t.ex. tunnlar. Betong är dock dyrare att lägga, vilket medför att ur ett hållbarhetsperspektiv måste betongen vara både slitstarkare och kräva mindre underhåll jämfört med asfaltsbeläggningar. Syftet med föreliggande projekt har varit att ta fram ett betongrecept (Betong 2), med bättre egenskaper avseende slitage och partikelemissioner jämfört med en känd standardbetong (Betong 1) och en slitstark asfaltsbeläggning (ABS16) baserade på samma ballastmaterial. Inledande försök på pinne-skiva-maskin visade att nötning och partikelkoncentration för vägmaterialen av betong uppvisar en omvänd proportionalitet mot ballastens hårdhet, och en direkt proportionalitet mot glidsträckan.I VTI:s provvägsmaskin jämfördes Betong 2 mot Betong 1 och mot en asfalt av typen ABS16. Provningen visade att slitaget var betydligt lägre för Betong 2 jämfört med referensasfalten (ABS16) och Betong 1. Genomgående genererar båda betongerna högre PM10-halter än asfalten. Ultrafina partiklar genereras i högre grad av asfalten. Orsaken till betongernas högre PM10-emission bedöms vara bidraget från cementpastan, vilket avspeglas i ett cirka tre gånger så högt kalciuminnehåll i PM10 från betongerna jämfört med PM10 från asfalten ABS16. Sammantaget visar både provningen i PVM och i detaljstudierna i pinne-skiva-maskin att Betong 2 har högre slitstyrka än både Betong 1 och asfalten ABS 16 och genererar generellt mindre PM10 än Betong 1.
|
|
| 2. |
- Hellman, Fredrik, 1967-, et al.
(författare)
-
Återvinning av däck i anläggningskonstruktioner : bättre resursutnyttjande av ett högvärdigt material
- 2017
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Gummi har särskilda egenskaper i förhållande till andra material. När uttjänta däck återvinns erhålls olika produkter som till stora delar har kvar sina gummiegenskaper. Det är till exempel mjukt, har isolerande och dränerande förmågor samt återfår sin ursprungliga form efter en belastning förutom att det är beständigt över tid. Dessa egenskaper kan utnyttjas för att framställa produkter och konstruktioner med unika kvaliteter, till exempel produkter som tål större deformation utan att gå sönder, som dämpar vibrationer och buller, som har en isolerande förmåga, har renande och stabiliserande förmågor.I anläggningsbranschen har man traditionellt mest utnyttjat antingen obundna granulära material, (sand och bergmaterial) eller bundna material (asfalt, betong). Gummimaterial i form av exempelvis granulat, däckklipp eller hela däck erbjuder möjligheter att utföra nya typer av anläggningskonstruktioner med speciella fördelar i förhållande till de traditionella konstruktionerna. Välkända exempel på hur man skapat en ny typ av konstruktioner baserat på gummits speciella egenskaper är konstgräsplaner med gummigranulat och fallskyddande lekplatsbeläggningar.Det finns stora potentialer att utveckla anläggningskonstruktioner med unika egenskaper där det återvunna materialet utgör eller till del ingår och som kommer bli efterfrågat för sin funktion och lönsamhet.Ett grundläggande problem, oavsett tillämpningar, är att det handlar om två olika värdekedjor och någon naturlig länk för att knyta samman dessa saknas. Den ena värdekedjan är utförande och anläggande av väg och anläggningskonstruktioner och den andra är återvinning av avfall och restprodukter. Dessa värdekedjor har traditionellt helt olika fokus på syfte och mål med verksamheterna varför det önskvärda förhållandet med både ”push and pull” inte naturligt uppstår. För att skapa denna länk måste någon part ta ansvar för det behov och den roll som uppstår i skärningspunkten mellan värdekedjorna. Vem som tar denna roll är den springande frågan för vidareförädling, tillverkning och utförande där återvunna däck helt eller till del utgör råvaran.
|
|
| 3. |
- Klionsky, Daniel J., et al.
(författare)
-
Guidelines for the use and interpretation of assays for monitoring autophagy
- 2012
-
Ingår i: Autophagy. - : Informa UK Limited. - 1554-8635 .- 1554-8627. ; 8:4, s. 445-544
-
Forskningsöversikt (refereegranskat)abstract
- In 2008 we published the first set of guidelines for standardizing research in autophagy. Since then, research on this topic has continued to accelerate, and many new scientists have entered the field. Our knowledge base and relevant new technologies have also been expanding. Accordingly, it is important to update these guidelines for monitoring autophagy in different organisms. Various reviews have described the range of assays that have been used for this purpose. Nevertheless, there continues to be confusion regarding acceptable methods to measure autophagy, especially in multicellular eukaryotes. A key point that needs to be emphasized is that there is a difference between measurements that monitor the numbers or volume of autophagic elements (e.g., autophagosomes or autolysosomes) at any stage of the autophagic process vs. those that measure flux through the autophagy pathway (i.e., the complete process); thus, a block in macroautophagy that results in autophagosome accumulation needs to be differentiated from stimuli that result in increased autophagic activity, defined as increased autophagy induction coupled with increased delivery to, and degradation within, lysosomes (in most higher eukaryotes and some protists such as Dictyostelium) or the vacuole (in plants and fungi). In other words, it is especially important that investigators new to the field understand that the appearance of more autophagosomes does not necessarily equate with more autophagy. In fact, in many cases, autophagosomes accumulate because of a block in trafficking to lysosomes without a concomitant change in autophagosome biogenesis, whereas an increase in autolysosomes may reflect a reduction in degradative activity. Here, we present a set of guidelines for the selection and interpretation of methods for use by investigators who aim to examine macroautophagy and related processes, as well as for reviewers who need to provide realistic and reasonable critiques of papers that are focused on these processes. These guidelines are not meant to be a formulaic set of rules, because the appropriate assays depend in part on the question being asked and the system being used. In addition, we emphasize that no individual assay is guaranteed to be the most appropriate one in every situation, and we strongly recommend the use of multiple assays to monitor autophagy. In these guidelines, we consider these various methods of assessing autophagy and what information can, or cannot, be obtained from them. Finally, by discussing the merits and limits of particular autophagy assays, we hope to encourage technical innovation in the field.
|
|
| 4. |
- Kraft, Lars, 1964-
(författare)
-
Calcium Aluminate based Cement as Dental Restorative Materials
- 2002
-
Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- This thesis presents the results from the development process of a ceramic dental filling material based on calcium aluminate cement. The main focus of the work concerns dimensional changes during setting, hardening and curing and the understanding of the factors controlling the dimensional stability of the system. A range of compositions for research purposes and the composition of Doxadent™ – a dental product launched on the Swedish market in October 2000 – were evaluated. Furthermore hardness characteristics, flexural strength, porosity and microstructure studies are presented. The studies of dimensional changes led to a thorough investigation of the measuring devices used and their relevance. A split pin expander technique, very simple in function, has been evaluated and improved. The technique is considered to be adequate for detecting dimensional stability in restrained samples, thus mimicking the case for real fillings in most tooth cavities. The dimensional changes in the calcium-aluminate based cement system are mainly controlled by the grain size, the exact composition and the compaction degree. The expansion of the calcium-aluminate cement system was in the early work decreased from several percent down to only tenths of a percent. Results show that Doxadent™ has less than 0.2% in linear expansion after 200 days of storage in water. However, long-term tests have been unable to verify whether expansion stops with time. Long-term in-vitro studies of dimensional changes also affect the test equipment used, which is why the long-term behavior of the dimensional stability has to be clinically evaluated. The material integrates excellently with the tooth structure, has hardness and thermal properties similar to those of enamel and dentine, and is also biocompatible during hardening. A patented process for the preparation of wet compacted specimens was also developed.
|
|
