| 1. |
|
|
| 2. |
|
|
| 3. |
- Aronsson, Peter, 1959-, et al.
(författare)
-
Östgötar - finns dom? : Om östgötska identiteter och den roll de spelat och kan spela för samhällsförändringen
- 2005
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Centrum för kommunstrategiska studier (CKS) vid Linköpings universitet är en centrumbildning vars uppgift bland annat är att främja framväxten av för kommunerna relevant forskning samt öka kontakten mellan forskarsamhället och den kommunala praktiken. Verksamheten finansieras sedan mitten av 1990-talet gemensamt av kommunerna i Östergötland samt universitetet. Under de år som verksamheten funnits har ett hundratal projekt genomförts.I samband med tillkomsten av den nya Institutionen för studier av samhällsutveckling och kultur (ISAK) togs initiativ till ett gemensamt projekt benämnt ”Östgötar- finns dom?” I detta projekt har Tema Q (Tema Kultur och samhälle), Enheten för historia, Kulturarv Östergötland, Centrum för lokalhistoria samt CKS på skilda sätt varit engagerade. Som ett viktigt inslag i projektet genomfördes under hösten 2003 en konferens med deltagande av forskare, politiker och tjänstemän. Föreliggande rapport är en dokumentation från denna konferens.Rapporten inleds med en diskussion kring vilka frågeställningar som framstår som centrala i utvecklingen av projektets fortsättning. Denna del är författad av initiativtagarna till projektet Peter Aronsson, temaansvarig vid Tema Q samt Lars Kvarnström, enhetschef vid Enheten för historia. Doktorand Helena Kåks dokumenterade seminariet och tre av forskarinläggen återfinns som bilagor till rapporten.
|
|
| 4. |
- Förhammar, Staffan, 1944-, et al.
(författare)
-
Allmän eller riktad socialpolitik : Begränsningen av kvinnligt arbete inom industrin 1900-1909
- 2011
-
Ingår i: Dolt i offentligheten. - Lund : Sekel Bokförlag. - 9789185767779 ; , s. 101-118
-
Bokkapitel (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Vad vilar i det dolda, vad göms i arkivens vrår? Genom tryckfrihetsförordningen 1766 fick medborgare och historiker tillgång till allmänna handlingar och de senaste hundra åren har offentligt källmaterial använts i nästan alla avhandlingar. Det är tillgängligt, bekvämt och självklart. Sällan ställs kritiska frågor om vad det innebär. Till synes oändliga rader av dokument lockar forskarna att vandra i administrationens fotspår, att undersöka vissa teman. Samtidigt skapar sekretess, privatiseringar och myndigheters gallringar stora tomrum och håligheter. Vad hamnar egentligen i arkiven? Uppsatserna i denna bok behandlar riksdagsprotokollen som trycksak och medium, begreppshistoriska och biografiska frågeställningar, manligt och kvinnligt, historiografi och kommunarkivens rikedom. Tillsammans visar de hur nya perspektiv kan locka fram oväntade svar från bekanta källserier, men också att miljontals gulnade trycksidor och snörbundna dossiersamlingar fortfarande ligger där orörda.
|
|
| 5. |
- Hedenborg, Susanna, et al.
(författare)
-
Det svenska samhället 1720-2018 : böndernas och arbetarnas tid
- 2019. - 6
-
Bok (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Den här boken är en direkt fortsättning på Thomas Lindkvists och Maria Sjöbergs Det svenska samhället 800-1720 och behandlar framväxten av det moderna Sverige. Denna skildras i två större tidsavsnitt, benämnda "Böndernas tid" (1720-1866) och "Arbetarnas tid" (1866-2018). Beteckningarna är valda för att poängtera de grupper som socialt, politiskt, ekonomiskt och kulturellt var betydande för samhällsutvecklingen under dessa perioder. Författarna skildrar utvecklingen från både klass- och könsperspektiv. Denna sjätte upplaga av boken är reviderad och uppdaterad.Det svenska samhället 1720-2018 är främst avsedd för studenter i historia på universitet och högskolor.Till den här boken finns ett omfattande webbmaterial med miniföreläsningar, kartor, illustrationer, källtexter och diskussionsfrågor. Tillgång till detta får du genom en kod på omslagets insida.
|
|
| 6. |
- Hedenborg, Susanna, et al.
(författare)
-
Det svenska samhället 1720-2022 - Böndernas och arbetarnas tid
- 2023. - 7
-
Bok (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Den här boken är en direkt fortsättning på Thomas Lindkvists och Maria Sjöbergs Det svenska samhället 800–1720 och behandlar framväxten av det moderna Sverige. Denna skildras i två större tidsavsnitt, ”Böndernas tid” (1720–1866) och ”Arbetarnas tid” (1866–2022)...[Bokinfo]
|
|
| 7. |
- Kolsgård, Svante, et al.
(författare)
-
Att skriva uppsats : Handbok för uppsatsskrivande i historia (sjätte reviderade upplagan)
- 2011. - 6
-
Bok (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Syftet med den grundläggande utbildningen i historia är att lära sig att själv förstå och förklara ett historiskt förlopp. Det är alltså förmågan att förklara och inte förmågan att beskriva som är det viktigaste. Utbildningens målsättning är att utveckla ett kritiskt tänkande. Att kritiskt kunna välja, granska och bedöma fakta från källor och historisk litteratur och ställa samman dessa till en förklaring eller tolkning av ett händelseförlopp är ett av utbildningens huvudmål. Därför utgör också uppsatsskrivandet något av historieämnets karakteristika och kärna. En historiker är inte bara den som kan återge vad andra före henne eller honom har förklarat utan främst den som själv deltar i kunskapsprocessen genom vetenskapliga uppsatser, artiklar och böcker. Uppsatser skrivs därför på B-, C- och D-nivåerna inom historieämnet.Att skriva uppsats är någonting som man framför allt lär sig genom vetenskaplig träning. Av den anledningen spelar den teoretiska och metodiska skolningen en stor roll i den grundläggande utbildningen. Det finns en mängd litteratur på området, liksom böcker som talar om ”hur man ska göra det”. Men att skriva uppsats ställer olika krav beroende på vilket forskningsproblem man ställer sig. Risken är överhängande att den överambitiöse uppsatsskribenten drunknar i detaljerade anvisningar och regler och därmed förlorar både sin självständighet och sin förmåga att söka de lösningar som bäst passar just det problem som ställts.Föreliggande skrift vill fokusera på uppsatsskrivandet som sådant och de krav historieämnet i Linköping ställer, utifrån olika utbildningsnivåer. Föreliggande skrift är därför inte ett försök att ersätta handbokslitteraturen i övrigt. Tvärtom. Vi utgår ifrån att uppsatsförfattare i historia självständigt och med stöd av sina handledare kan ta till sig de erfarenheter som samlats i handbokslitteraturen. Med denna skrift försöker vi mer skjuta in oss på uppsatsförfattandets allmänna villkor och hur dess problem kan lösas under grundutbildningen.Skriften vänder sig till uppsatsförfattare vid historieämnet vid Linköpings universitet, men också till handledare och examinatorer, och skall främst ses som en guide till uppsatsarbetet.I det följande behandlas först några allmänna anvisningar om förutsättningar, nivåer och progression liksom om bedömningsgrunder och former. Därefter kommer ett avsnitt om uppsatsskrivning samt ett om seminariet och opponentskapet, följt av några tips och tumregler. Skriften avslutas med en hänvisning till några relevanta handböcker inom området.
|
|
| 8. |
- Kolsgård, Svante, et al.
(författare)
-
Att skriva uppsats : Handbok för uppsatsskrivande i historia (andra reviderade upplagan)
- 2000. - 2
-
Bok (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Syftet med den grundläggande utbildningen i historia är att lära sig att själv förstå och förklara ett historiskt förlopp. Det är alltså förmågan att förklara och inte förmågan att beskriva som är det viktigaste. Utbildningens målsättning är att utveckla ett kritiskt tänkande. Att kritiskt kunna välja, granska och bedöma fakta från källor och historisk litteratur och ställa samman dessa till en förklaring eller tolkning av ett händelseförlopp är ett av utbildningens huvudmål. Därför utgör också uppsatsskrivandet något av historieämnets karakteristika och kärna. En historiker är inte bara den som kan återge vad andra före henne eller honom har förklarat utan främst den som själv deltar i kunskapsprocessen genom vetenskapliga uppsatser, artiklar och böcker. Uppsatser skrivs därför på B-, C- och D-nivåerna inom historieämnet.Att skriva uppsats är någonting som man framför allt lär sig genom vetenskaplig träning. Av den anledningen spelar den teoretiska och metodiska skolningen en stor roll i den grundläggande utbildningen. Det finns en mängd litteratur på området, liksom böcker som talar om ”hur man ska göra det”. Men att skriva uppsats ställer olika krav beroende på vilket forskningsproblem man ställer sig. Risken är överhängande att den överambitiöse uppsatsskribenten drunknar i detaljerade anvisningar och regler och därmed förlorar både sin självständighet och sin förmåga att söka de lösningar som bäst passar just det problem som ställts.Föreliggande skrift vill fokusera på uppsatsskrivandet som sådant och de krav historieämnet i Linköping ställer, utifrån olika utbildningsnivåer. Föreliggande skrift är därför inte ett försök att ersätta handbokslitteraturen i övrigt. Tvärtom. Vi utgår ifrån att uppsatsförfattare i historia självständigt och med stöd av sina handledare kan ta till sig de erfarenheter som samlats i handbokslitteraturen. Med denna skrift försöker vi mer skjuta in oss på uppsatsförfattandets allmänna villkor och hur dess problem kan lösas under grundutbildningen.Skriften vänder sig till uppsatsförfattare vid historieämnet vid Linköpings universitet, men också till handledare och examinatorer, och skall främst ses som en guide till uppsatsarbetet.I det följande behandlas först några allmänna anvisningar om förutsättningar, nivåer och progression liksom om bedömningsgrunder och former. Därefter kommer ett avsnitt om uppsatsskrivning samt ett om seminariet och opponentskapet, följt av några tips och tumregler. Skriften avslutas med en hänvisning till några relevanta handböcker inom området.
|
|
| 9. |
- Kolsgård, Svante, et al.
(författare)
-
Att skriva uppsats : Handbok för uppsatsskrivande i historia (Tredje reviderade upplagan)
- 2003. - 3
-
Bok (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Syftet med den grundläggande utbildningen i historia är att lära sig att själv förstå och förklara ett historiskt förlopp. Det är alltså förmågan att förklara och inte förmågan att beskriva som är det viktigaste. Utbildningens målsättning är att utveckla ett kritiskt tänkande. Att kritiskt kunna välja, granska och bedöma fakta från källor och historisk litteratur och ställa samman dessa till en förklaring eller tolkning av ett händelseförlopp är ett av utbildningens huvudmål. Därför utgör också uppsatsskrivandet något av historieämnets karakteristika och kärna. En historiker är inte bara den som kan återge vad andra före henne eller honom har förklarat utan främst den som själv deltar i kunskapsprocessen genom vetenskapliga uppsatser, artiklar och böcker. Uppsatser skrivs därför på B-, C- och D-nivåerna inom historieämnet.Att skriva uppsats är någonting som man framför allt lär sig genom vetenskaplig träning. Av den anledningen spelar den teoretiska och metodiska skolningen en stor roll i den grundläggande utbildningen. Det finns en mängd litteratur på området, liksom böcker som talar om ”hur man ska göra det”. Men att skriva uppsats ställer olika krav beroende på vilket forskningsproblem man ställer sig. Risken är överhängande att den överambitiöse uppsatsskribenten drunknar i detaljerade anvisningar och regler och därmed förlorar både sin självständighet och sin förmåga att söka de lösningar som bäst passar just det problem som ställts.Föreliggande skrift vill fokusera på uppsatsskrivandet som sådant och de krav historieämnet i Linköping ställer, utifrån olika utbildningsnivåer. Föreliggande skrift är därför inte ett försök att ersätta handbokslitteraturen i övrigt. Tvärtom. Vi utgår ifrån att uppsatsförfattare i historia självständigt och med stöd av sina handledare kan ta till sig de erfarenheter som samlats i handbokslitteraturen. Med denna skrift försöker vi mer skjuta in oss på uppsatsförfattandets allmänna villkor och hur dess problem kan lösas under grundutbildningen.Skriften vänder sig till uppsatsförfattare vid historieämnet vid Linköpings universitet, men också till handledare och examinatorer, och skall främst ses som en guide till uppsatsarbetet.I det följande behandlas först några allmänna anvisningar om förutsättningar, nivåer och progression liksom om bedömningsgrunder och former. Därefter kommer ett avsnitt om uppsatsskrivning samt ett om seminariet och opponentskapet, följt av några tips och tumregler. Skriften avslutas med en hänvisning till några relevanta handböcker inom området.
|
|
| 10. |
- Kolsgård, Svante, et al.
(författare)
-
Att skriva uppsats : Handbok för uppsatsskrivande i historia (fjärde reviderade upplagan)
- 2006. - 4
-
Bok (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Syftet med den grundläggande utbildningen i historia är att lära sig att själv förstå och förklara ett historiskt förlopp. Det är alltså förmågan att förklara och inte förmågan att beskriva som är det viktigaste. Utbildningens målsättning är att utveckla ett kritiskt tänkande. Att kritiskt kunna välja, granska och bedöma fakta från källor och historisk litteratur och ställa samman dessa till en förklaring eller tolkning av ett händelseförlopp är ett av utbildningens huvudmål. Därför utgör också uppsatsskrivandet något av historieämnets karakteristika och kärna. En historiker är inte bara den som kan återge vad andra före henne eller honom har förklarat utan främst den som själv deltar i kunskapsprocessen genom vetenskapliga uppsatser, artiklar och böcker. Uppsatser skrivs därför på B-, C- och D-nivåerna inom historieämnet.Att skriva uppsats är någonting som man framför allt lär sig genom vetenskaplig träning. Av den anledningen spelar den teoretiska och metodiska skolningen en stor roll i den grundläggande utbildningen. Det finns en mängd litteratur på området, liksom böcker som talar om ”hur man ska göra det”. Men att skriva uppsats ställer olika krav beroende på vilket forskningsproblem man ställer sig. Risken är överhängande att den överambitiöse uppsatsskribenten drunknar i detaljerade anvisningar och regler och därmed förlorar både sin självständighet och sin förmåga att söka de lösningar som bäst passar just det problem som ställts.Föreliggande skrift vill fokusera på uppsatsskrivandet som sådant och de krav historieämnet i Linköping ställer, utifrån olika utbildningsnivåer. Föreliggande skrift är därför inte ett försök att ersätta handbokslitteraturen i övrigt. Tvärtom. Vi utgår ifrån att uppsatsförfattare i historia självständigt och med stöd av sina handledare kan ta till sig de erfarenheter som samlats i handbokslitteraturen. Med denna skrift försöker vi mer skjuta in oss på uppsatsförfattandets allmänna villkor och hur dess problem kan lösas under grundutbildningen.Skriften vänder sig till uppsatsförfattare vid historieämnet vid Linköpings universitet, men också till handledare och examinatorer, och skall främst ses som en guide till uppsatsarbetet.I det följande behandlas först några allmänna anvisningar om förutsättningar, nivåer och progression liksom om bedömningsgrunder och former. Därefter kommer ett avsnitt om uppsatsskrivning samt ett om seminariet och opponentskapet, följt av några tips och tumregler.Vad som förväntas av uppsatsskribenten å respektive nivå, inklusive villkoren för den avslutande seminariebehandlingen, meddelas vid kursstart.
|
|
