| 1. |
|
|
| 2. |
- Bastos Lima, Mairon G., et al.
(författare)
-
Large-scale collective action to avoid an Amazon tipping point - key actors and interventions
- 2021
-
Ingår i: Current Research in Environmental Sustainability. - : Elsevier BV. - 2666-0490. ; 3
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- The destruction of the Amazon is a major global environmental issue, not only because of greenhouse gas emissions or direct impacts on biodiversity and livelihoods, but also due to the forest's role as a tipping element in the Earth System. With nearly a fifth of the Amazon already lost, there are already signs of an imminent forest dieback process that risks transforming much of the rainforest into a drier ecosystem, with climatic implications across the globe. There is a large body of literature on the underlying drivers of Amazon deforestation. However, insufficient attention has been paid to the behavioral and institutional microfoundations of change. Fundamental issues concerning cooperation, as well as the mechanisms facilitating or hampering such actions, can play a much more central role in attempts to unravel and address Amazon deforestation. We thus present the issue of preventing the Amazon biome from crossing a biophysical tipping point as a large-scale collective action problem. Drawing from collective action theory, we apply a novel analytical framework on Amazon conservation, identifying six variables that synthesize relevant collective action stressors and facilitators: information, accountability, harmony of interests, horizontal trust, knowledge about consequences, and sense of responsibility. Drawing upon literature and data, we assess Amazon deforestation and conservation through our heuristic lens, showing that while growing transparency has made information availability a collective action facilitator, lack of accountability, distrust among actors, and little sense of responsibility for halting deforestation remain key stressors. We finalize by discussing interventions that can help break the gridlock.
|
|
| 3. |
- Christiernsson, Anna, 1977-, et al.
(författare)
-
Rättsliga förutsättningar att reglera fiske i Sveriges territorialhav för att främja miljön och det småskaliga kustfisket : Del 1. Om utflyttning av trålgräns
- 2024
-
Ingår i: Förvaltningsrättslig Tidskrift. - : Stockholm Law Faculty's Trust Fund for Publications. - 0015-8585. ; :2, s. 163-182
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Under senare tid har mycket kritik riktats mot det storskaliga strömmingsfisket i Östersjön. Det anses medföra risker både för miljön och för det småskaliga kustfisket. Av denna anledning har en omfördelning av fiskemöjligheter samt en utflyttning av trålgränsen föreslagits. I två artiklar, del 1 och 2, analyserar vi rättsliga förutsättningar för att genomföra dessa två åtgärder i Sveriges territorialhav. I den första delen behandlar vi frågan om utflyttning av trålgräns och särskilt medlemsstaters handlingsutrymme enligt EU-rätten, givet EU:s exklusiva kompetens, att införa förbud som också träffar andra staters fiske. I den andra delen behandlar vi frågan om omfördelningar av fiskemöjligheter och särskilt medlemsstaters handlingsutrymme enligt EU-rätten att anta en nationell metod för fördelning av fiskemöjligheter som innebär en ojämlik behandling av nationella fiskefartyg. Sammanfattningsvis visar analyserna i den första delen att det föreligger ett relativt stort utrymme för Sverige att anta nationella fiskeregler av miljöskäl i territorialhavet, även i områden där andra stater har tillträde, samt att åtgärder inte förutsätter fullständig vetenskaplig säkerhet om åtgärdernas effekt eller att åtgärderna ensamt säkerställer målen. En annan slutsats är att åtgärder som antas av stater i enlighet med bemyndigande i EU-rätten gäller före de bilaterala fiskeavtalen mellan medlemsstater vid eventuella konflikter.
|
|
| 4. |
- Havenhand, Jonathan N., 1959, et al.
(författare)
-
Ecological and functional consequences of coastal ocean acidification : Perspectives from the Baltic-Skagerrak System
- 2019
-
Ingår i: Ambio. - : Springer Science and Business Media LLC. - 0044-7447 .- 1654-7209. ; 48:8, s. 831-854
-
Forskningsöversikt (refereegranskat)abstract
- Ocean temperatures are rising; species are shifting poleward, and pH is falling (ocean acidification, OA). We summarise current understanding of OA in the brackish Baltic-Skagerrak System, focussing on the direct, indirect and interactive effects of OA with other anthropogenic drivers on marine biogeochemistry, organisms and ecosystems. Substantial recent advances reveal a pattern of stronger responses (positive or negative) of species than ecosystems, more positive responses at lower trophic levels and strong indirect interactions in food-webs. Common emergent themes were as follows: OA drives planktonic systems toward the microbial loop, reducing energy transfer to zooplankton and fish; and nutrient/food availability ameliorates negative impacts of OA. We identify several key areas for further research, notably the need for OA-relevant biogeochemical and ecosystem models, and understanding the ecological and evolutionary capacity of Baltic-Skagerrak ecosystems to respond to OA and other anthropogenic drivers.
|
|
| 5. |
|
|
| 6. |
- Jagers, Sverker C., 1967, et al.
(författare)
-
On the preconditions for large-scale collective action
- 2020
-
Ingår i: Ambio. - : Springer Science and Business Media LLC. - 0044-7447 .- 1654-7209. ; 49:7, s. 1282-1296
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- The phenomenon of collective action and the origin of collective action problems have been extensively and systematically studied in the social sciences. Yet, while we have substantial knowledge about the factors promoting collective action at the local level, we know far less about how these insights travel to large-scale collective action problems. Such problems, however, are at the heart of humanity's most pressing challenges, including climate change, large-scale natural resource depletion, biodiversity loss, nuclear proliferation, antibiotic resistance due to overconsumption of antibiotics, and pollution. In this paper, we suggest an analytical framework that captures the theoretical understanding of preconditions for large-scale collective action. This analytical framework aims at supporting future empirical analyses of how to cope with and overcome larger-scale collective action problems. More specifically, we (i) define and describe the main characteristics of a large-scale collective action problem and (ii) explain why voluntary and, in particular, spontaneous large-scale collective action among individual actors becomes more improbable as the collective action problem becomes larger, thus demanding interventions by an external authority (a third party) for such action to be generated. Based on this, we (iii) outline an analytical framework that illustrates the connection between third-party interventions and large-scale collective action. We conclude by suggesting avenues for future research.
|
|
| 7. |
|
|
| 8. |
- Langlet, David, 1977-, et al.
(författare)
-
Ansvar för förorenad mark på båtuppläggningsplatser med fokus på ideella föreningar : [Liability for Contaminated Land at Leisure Boatyards with a Focus on Non-Profit Associations]
- 2014
-
Rapport (populärvet., debatt m.m.)abstract
- Tidigare sammanställningar av utförda markundersökningar på 34 båtuppläggningsplatser i svenska kustkommuner har visat att sådana områden oftast är mycket förorenade av ett flertal kända farliga ämnen och föreningar såsom olika metaller (koppar, zink, bly, kvicksilver, kadmium) och organiska föreningar (tennorganiska föreningar (ex TBT), polyaromatiska kolväten (PAH:er) och polyklorerade bifenyler (PCB:er)). TBT, PAH, bly-, kadmium- och kvicksilverföreningar tillhör de prioriterade substanserna som enligt EU:s ramvattendirektiv och dess dotterdirektiv ska fasas ut då de anses innebära en betydande risk för vattenmiljön. Det är även dessa ämnen som är mest angelägna att få bort från mark.En grov uppskattning ger vid handen att det finns omkring 2500 platser i landet som kan ha förorenats till följd av uppläggning och underhållsarbete med fritidsbåtar. I den här rapporten analyseras vem eller vilka som bär det rättsliga ansvar som aktualiseras av sådana föroreningar. Tyngdpunkten ligger på det offentligrättsliga ansvaret för eventuell sanering och tillhörande undersökningar (”avhjälpandeåtgärder”) som kan krävas enligt miljöbalkens 10 kapitel men även de rättsliga konsekvenser som föroreningar kan få i relationen mellan markägare och arrendator uppmärksammas.Länsstyrelserna driver merparten av det s.k. efterbehandlingsarbetet utifrån en särskild prioriteringsordning baserad på riskklassning. Båtuppläggningsplatser hamnar vanligen i riskklass två av fyra. När det gäller båtuppläggningsplatser är det emellertid kommunerna som har rollen av tillsynsmyndighet och därmed mandat att bl. a. ålägga den som är ansvarig enligt miljöbalkens regler att vidta avhjälpandeåtgärder.Grundregeln avseende ansvar för förorenade mark- och vattenområden är att den som bedriver eller har bedrivit den verksamhet som gav upphov till föroreningen (kallad ”verksamhetsutövaren”) ansvarar för att avhjälpa den i den omfattning det kan anses skäligt. Den skälighetsbedömning som följer av detta omfattar både miljörelaterade faktorer, inklusive planerad framtida markanvändning, och faktorer som har att göra med den ansvarige, bland annat hur lång tid som har förflutit sedan föroreningen ägde rum och vilken kunskap som då fanns om verksamhetens risker. Ansvaret för verksamhetsutövare är solidariskt vilket innebär att vem som helst av de verksamhetsutövare som bidragit till föroreningen kan åläggas att svara för avhjälpandet. Men om en verksamhetsutövare visar att hens bidrag till miljöskadan är så obetydligt att det inte ensamt motiverar något avhjälpande så ansvarar hen endast för den del som motsvarar det egna bidraget till skadan.I situationer där ingen verksamhetsutövare kan fås att utföra eller bekosta ett avhjälpande blir fastighetsägaren ansvarig för avhjälpandet även om hen inte haft något med den förorenande verksamheten att göra. Det gäller dock bara om fastighetsägaren förvärvat fastigheten efter den 31 december 1998 och då kände till eller borde ha upptäckt föroreningen.Om båtklubbar ska hållas ansvariga för markföroreningar beror på om de är att betrakta som utövare av den förorenande verksamheten vilket i sin tur är avhängigt av om de anses ha faktiska och rättsliga möjligheter att vidta åtgärder mot störningar och olägenheter. I rättspraxis finns tydligt stöd för att båtklubbar ska betraktas som utövare av den verksamhet som bedrivs av respektive förenings medlemmar och därmed ansvariga för eventuella föroreningar. Det utesluter emellertid inte att enskilda medlemmar också kan vara att anse som verksamhetsutövare. I de flesta situationer är dock enskilda medlemmars ansvar av mindre betydelse eftersom det ovan beskrivna undantaget från principen om solidariskt ansvar gör det praktiskt mycket svårt att ställa krav mot dem. Däremot bör en person som förorenat sin egen tomt genom båtuppläggning enklare kunna hållas ansvarig om den berörda kommunen skulle prioritera ett sådant fall.För båtklubbar som arrenderar marken där verksamheten bedrivs kan fastighetsägaren ha möjlighet att ställa krav på att marken återställs till det skick den hade innan arrendet påbörjades även om något sådant villkor inte finns uttryckligen i arrendeavtalet. Fastighetsägaren kan också ha möjlighet att kräva ersättning av arrendatorn på skadeståndsrättslig grund om till exempel värdet på marken minskar till följd av arrendatorns förorenande verksamhet.Viktigt är att det utöver ansvar för sanering också finns ett ansvar att förebygga skador från en pågående verksamhet. Kravet medför en skyldighet att vidta alla relevanta skyddsåtgärder som inte är orimliga med hänsyn till nyttan av åtgärderna jämfört med kostnaderna. Det gäller för såväl båtklubbar som för enskilda båtägare och kan vid behov preciseras genom förelägganden från tillsynsmyndigheten. För båtklubbarnas del är det viktigt att ha tydliga regler för medlemmarna och även kontrollera att dessa efterlevs.Arrendeavtal kan också vara ett viktigt instrument för att reglera hur marken får användas, inklusive ämnen som är otillåtna och åtgärder som ska vidtas för att förhindra spridning av redan använd giftig färg eller andra förorenande ämnen.Från politiskt håll finns anledning att överväga om båtuppläggningsplaster bör göras tillståndspliktiga för att därigenom förtydliga ansvarsförhållandena och sända en signal om verksamhetens potentiellt allvarliga konsekvenser.
|
|
| 9. |
- Arguello, Gabriela, 1983, et al.
(författare)
-
Introduction to Regulation of Risk
- 2023
-
Ingår i: in Basu Bal, et al., Regulation of Risk: Transport, Trade and Environment in Perspective. - Leiden : Brill. - 9789004518667 ; , s. 1-27
-
Bokkapitel (refereegranskat)
|
|
| 10. |
- Arguello, Gabriela, 1983, et al.
(författare)
-
Regulation of ships at anchor: Safety and environmental implications
- 2022
-
Ingår i: Marine Policy. - : Elsevier BV. - 0308-597X .- 1872-9460. ; 140
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Ships waiting at anchor are associated with considerable environmental pressures and impacts. Growing and congested anchoring areas are receiving increasing scholarly attention to understand the environmental effects caused by large sea-going ships anchoring in coastal waters. While there is a lack of studies addressing the entire spectrum of environmental pressures and impacts from ships at anchor, ranging from scouring of the seafloor, operational emissions and discharges and waste from maintenance carried out while at anchor, it is well established that anchoring is associated with such pressures. This article takes a problem-oriented approach since there are potential cumulative environmental impacts of ships waiting at anchor. From both a public and private law perspective, we examine the legal structures and challenges associated with the regulation of ships waiting at anchor. We also analyze the public and private law factors that may limit the ability to prevent harmful anchoring practices. Our examination shows that while coastal states have significant jurisdictional powers to regulate anchoring in coastal waters, the current international regulatory framework addresses anchoring incidentally and lacks mechanisms for considering the cumulative impacts of anchoring. Furthermore, the incentives for ships to spend a considerable amount of time at anchor appear to differ substantially across different types of charterparties. Improved regulation requires better scientific knowledge, substantial mapping of legal structures, and a stakeholder survey providing a basis for the exploration of potential contractual practices that may reduce market incentives for anchoring.
|
|
