| 1. |
|
|
| 2. |
|
|
| 3. |
- Andersson, Maria, et al.
(författare)
-
Transport av dräktiga djur, transport av unga djur och åldersbestämning av foster
- 2023
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- De flesta lantbruksdjur transporteras endast enstaka gånger i livet och har därför sällan möjlighet att vänja sig vid transporter på ett sätt som skulle förebygga stress och bidra till en god transportupplevelse. Att skapa förutsättningar som minimerar påverkan på djuren och underlättar drivning av djuren är därför av stor vikt. Livdjurstransport eller transport till slakt kan vara en mycket stressfylld situation för djur. EFSA har under 2022 publicerat tre olika utlåtanden om transport av nötkreatur, små idisslare och gris. EFSA har i sina utlåtanden identifierat följande relevanta välfärdsrisker: social stress i samband med omgruppering, stress då djuren hanteras av ovarsamma människor eller av människor som de inte är vana vid, stress på grund av värme eller kyla, skador, rörelsestress (orsakat av fordonets rörelser), predationsstress (specifikt hos får som drivs med hund), hunger, törst, respiratoriska problem (specifikt hos nötkreatur), begränsade rörelsemöjligheter, svårigheter att vila och sensorisk överstimulering. Sammantaget kan dessa välfärdsrisker leda till ackumulerad och hög stress, rädsla, smärta, obehag och utmattning hos djuren.Nötkreatur, grisar och får är sociala djur som lätt stressas om de separeras från sin grupp. Att ta hänsyn till deras naturliga flockbeteende genom att t.ex. inte driva djur enskilt utan i grupp (undantag för vuxna handjur som ofta behöver hanteras enskilt) är därför viktigt både före, under och efter transport. Omgrupperingar och social stress riskerar att leda till aggressioner och oönskade beteenden då djuren kan komma att skada sig själva eller varandra.Djurs tidigare erfarenheter av att bli hanterade av människor påverkar deras upplevelse och stressnivå vid hantering i samband med transport. En mer vänlig hantering av djuren tidigt i livet kan underlätta hanteringen i samband med transport. Djurens rädsla utgör en välfärdsrisk, både för djuren själva och för den transportör som ska hantera dem. Utlastningsutrymmen och drivvägar behöver vara väl designade för att få ett bra flöde när djuren lastas respektive lastas av och den som hanterar djuren behöver ha god kunskap om djurens naturliga beteenden.Hunger och törst kan uppstå hos djur under tiden från lastning till transport och urlastning. Risken för att djuren ska uppleva hunger och törst ökar med längre transporttider. Unga djur har ett naturligt tätare födointag vilket man kan behöva ta hänsyn till vid transport genom att erbjuda djuren möjlighet att äta och dricka oftare än äldre djur. I nuläget finns det inga optimala lösningar på hur man ska kunna tillgodose behovet av vatten eller annan utfodring på transport då intaget även påverkas av stress och sociala faktorer utöver vana vid utrustningen.Djurtätheten på transportfordonet är en viktig faktor som påverkar djurens möjligheter att hålla balansen och att kunna ligga ned och vila, men även risken för skador och död. Behovet av att kunna ligga ned under transport ökar med transportens längd och huruvida djuren ligger ned är kopplat till vilket utrymme som ges, där större utrymme leder till att fler djur ligger ned.Sen dräktighet räknas som ett tillstånd då det inte är lämpligt att transportera ett djur eftersom transport under denna period kan leda till negativa konsekvenser för djurets välfärd och risker för avkomman. Dräktighet innebär ökad sårbarhet både fysiskt och fysiologiskt. För dräktiga djur innebär därför den stress som förflyttning, lastning, ny miljö, okända människor, rörlig och ostabil transport, transportfordonets förutsättningar, samt avsaknad av foder och vatten under längre perioder, en större påfrestning med en ökad risk för negativa konsekvenser, än för icke-dräktiga djur. Dräktiga djur har en ökad metabolism och värmeproduktion, framförallt under sen dräktighet, vilket gör dräktiga djur mer känsliga för värmestress än icke-dräktiga djur. Vidare blir fysisk ansträngning jobbigare för det dräktiga djuret beroende både på den ökade tyngden och dess påverkan på rörelseapparaten. Även cirkulationssystemet blir mer ansträngt med en förhöjd hjärtfrekvens som följd. Vid värmestress ökar dessutom andningsfrekvensen påtagligt.Kortisol har en viktig roll i slutet av dräktigheten och för att initiera förlossning. I slutet av dräktigheten stiger kortisolnivåerna i moderdjurets blod till följd av att fostrets kortisolproduktion ökar. Förhöjda kortisolnivåer till följd av stress och fysisk ansträngning i samband med lastning, hantering, omgruppering, transport och nya miljöer kan orsaka abort eller för tidig igångsättning av förlossningen. Flera studier visar att det även finns risker under andra delar av dräktigheten. Transport ökar till exempel risken för embryonala förluster under tidig dräktighet hos gris, framför allt under vecka två till fyra, vilket är en kortisolkänslig period. För nötkreatur finns det risk för embryonala förluster vid transporter under dräktighetens första två månader och studier på får har visat på negativa effekter på lamm och ökad risk för fosterdöd vid förhöjda kortisolnivåer hos tackan. Det finns även en risk för epigenetiska effekter hos fostren vid stress hos moderdjuret, vilka kan komma att påverka avkomman senare i livet.När hondjuren ökar i vikt genom fostertillväxt och ökad volym av fostervätskor, påverkas deras rörlighet och förmåga att hålla balansen vilket kan göra att både lastning och transport försvåras samt innebära en ökad risk för halkskador och fläkningsskador. Eventuella led- och klövproblem kan dessutom förvärras eller försvåra rörelsemöjligheterna, även om uppenbar hälta inte alltid kan ses. Den ökade storleken gör att dräktiga djur kräver större plats under transporten, både för att djuren i sig är större, men också för att de ska kunna parera rörelser och hålla balansen. Dräktiga grisar minskar sin aktivitetsnivå och har större behov av att ligga ned och vila vilket behöver tillgodoses under transport.I slutet av dräktigheten, oklart exakt när, sker en uppmjukning av vävnaderna i bäckenregionen vilket är mer påtagligt för nötkreatur än för små idisslare och suggor. Uppmjukningen kvarstår även en tid efter förlossningen. Uppmjukningen ger försämrad stabilitet vid rörelse, vilket innebär risker vid både lastning och transport. Det är därför viktigt att man tar hänsyn till detta och har god tidsmarginal vid transport av dräktiga eller nyförlösta djur, så att djuren inte riskerar att transporteras under den tid som bäckenet är instabilt.Den vetenskapliga evidensen för EU:s regel om 90 % av den förväntade dräktighetstiden som gräns för transport av dräktiga djur förefaller oklar. Rådet ställer sig bakom konklusionen i EFSA:s utlåtande om transport av nötkreatur, små idisslare och gris, om att vetenskapliga belägg för den exakta nu gällande gränsdragningen saknas, samtidigt som det är tydligt att långt gången dräktighet är en riskfaktor för negativ djurvälfärd under transport. I de aktuella utlåtandena finns dock flera studier citerade som visar på sårbarhet för de dräktiga djuren och deras foster under en period som i många fall är längre än de sista 10 % av dräktighetstiden samt att det finns en ökad sårbarhet även under andra delar av dräktigheten och att både moderdjur och foster kan påverkas negativt av att transporteras.Det finns risk för att den stress som en transport innebär kan leda till att det sent dräktiga djuret aborterar eller att förlossningen sätts igång under eller strax efter transport. Då det således föreligger risker för foster och moderdjur vid transport av dräktiga djur under stora delar av dräktighetsperioden anser Rådet att transport av dräktiga djur (nötkreatur, får och gris) om möjligt bör undvikas.Vid transport av unga kalvar, smågrisar och lamm måste hänsyn tas till flera faktorer, såsom ålder, immunförsvarets utveckling, djurens allmänna hälsostatus, huruvida djuren är avvanda eller inte, social stress, etc. Unga djur är generellt känsligare än vuxna djur, och påverkas än mer av att utsättas för hunger och törst, kalla och varma transporter, och begränsade möjligheter att vila under transport. Under perioden då det passiva immunförsvaret går ned samtidigt som det aktiva immunförsvaret är under uppbyggnad är djuren extra känsliga för infektioner.Hur väl ett ungt djur klarar en transport beror bl.a. på längden på transporten (ju längre transport desto större risk för djurens välfärd), samt djurets ålder och vikt. Tiden mellan två och fyra veckor är en känslig ålder för transport av kalvar. Enligt EFSA bör inte kalvar transporteras tidigare än vid fem veckors ålder och de bör väga minst 50 kg. För lamm rekommenderas att djuren transporteras först efter avvänjning. Vidare behöver hänsyn tas till djurens behov av foder och vatten, så att deras närings- samt vätskebehov tillgodoses. Hänsyn behöver även tas till på vilket sätt de är vana vid att inta foder och vatten, och om djuret hålls på liknande sätt i transporten som de är vana vid, exempelvis i samma grupp eller tillsammans med sin mamma. Det kan vara klokt att utfodra djuren innan transport för att minska risken för hunger under transporten. Vid mjölkgiva till kalv behöver tid ges för digestion innan transport för att minska risken för diarré.Icke avvanda djur upplever en större stress runt transport än avvanda djur (vid transport utan moderdjur) och det är därför bättre att företrädesvis transportera djuren efter avvänjning. Unga djur är heller inte motoriskt färdigutvecklade, vilket kan påverka deras balans under transport samt vid på- och avlastning. Yngre djur ligger ned oc
|
|
| 4. |
- Arapovic, Lidija, et al.
(författare)
-
Age Rather Than Supplementation with Oat β-Glucan Influences Development of the Intestinal Microbiota and SCFA Concentrations in Suckling Piglets
- 2023
-
Ingår i: Animals. - 2076-2615. ; 13:8
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- The effects of early supplementation with oat β-glucan during the suckling period on piglet gut microbiota composition, concentrations of short-chain fatty acids, and gut physiological markers were assessed. Fifty piglets from five litters, balanced for sex and birth weight, were divided within litters into two treatment groups: β-glucan and control. Piglets in the β-glucan group received the supplement three times/week from day 7 of age until weaning. Rectal swab samples were collected from 10 piglets per treatment group (balanced across litters) from week 1 to week 4, and plasma samples were collected at 1, 3, and 4 weeks of age. Additional samples of intestinal tissues and jugular and portal vein plasma were collected from 10 animals at weaning (one per treatment group and litter). The concentrations of short-chain fatty acids in plasma and the microbiota composition in rectal swabs were mainly influenced by piglet age, rather than the supplement. There were significant differences in microbiota composition between litters and several correlations between concentrations of short-chain fatty acids in plasma and specific microbial taxa in rectal swabs. Overall, β-glucan supplementation did not have any clear impact on the gut environment in suckling piglets, whereas a clear age-related pattern emerged.
|
|
| 5. |
- Axelsson, Malin, et al.
(författare)
-
Differences in diagnostic patterns of obstructive airway disease between areas and sex in Sweden and Finland : The Nordic EpiLung Study
- 2021
-
Ingår i: Journal of Asthma. - : Taylor & Francis. - 0277-0903 .- 1532-4303. ; 58:9, s. 1196-1207
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Objective: To investigate the current prevalence of physician-diagnosed obstructive airway diseases by respiratory symptoms and by sex in Sweden and Finland. Method: In 2016, a postal questionnaire was answered by 34,072 randomly selected adults in four study areas: Västra Götaland and Norrbotten in Sweden, and Seinäjoki-Vaasa and Helsinki in Finland. Results: The prevalence of asthma symptoms was higher in Norrbotten (13.2%), Seinäjoki-Vaasa (14.8%) and Helsinki (14.4%) than in Västra Götaland (10.7%), and physician-diagnosed asthma was highest in Norrbotten (13.0%) and least in Västra Götaland (10.1%). Chronic productive cough was most common in the Finnish areas (7.7-8.2 % versus 6.3-6.7 %) while the prevalence of physician-diagnosed chronic bronchitis (CB) or chronic obstructive pulmonary disease (COPD) varied between 1.7-2.7% in the four areas. Among individuals with respiratory symptoms, the prevalence of asthma was most common in Norrbotten, while a diagnosis of COPD or CB was most common in Västra Götaland and Seinäjoki-Vaasa. More women than men with respiratory symptoms reported a diagnosis of asthma in Sweden and Seinäjoki-Vaasa but there were no sex differences in Helsinki. In Sweden, more women than men with symptoms of cough or phlegm reported a diagnosis of CB or COPD, while in Finland the opposite was found. Conclusion: The prevalence of respiratory symptoms and corresponding diagnoses varied between and within the countries. The proportion reporting a diagnosis of obstructive airway disease among individuals with respiratory symptoms varied, indicating differences in diagnostic patterns both between areas and by sex.
|
|
| 6. |
|
|
| 7. |
|
|
| 8. |
- Axelsson, Malin, 1964-, et al.
(författare)
-
Underdiagnosis and misclassification of COPD in Sweden - A Nordic Epilung study
- 2023
-
Ingår i: Respiratory Medicine. - : Elsevier. - 0954-6111 .- 1532-3064. ; 217
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Introduction: The prevalence of COPD tends to level off in populations with decreasing prevalence of smoking but the extent of underdiagnosis in such populations needs further investigation.Aim: To investigate underdiagnosis and misclassification of COPD with a focus on socio-economy, lifestyle determinants and healthcare utilization.Method: The 1839 participants were selected from two ongoing large-scale epidemiological research programs: The Obstructive Lung Disease in Northern Sweden Studies and the West Sweden Asthma Study. COPDGOLD was defined according to the fixed post-bronchodilator spirometric criteria FEV1/FVC<0.70 in combination with respiratory symptoms. Results: Among the 128 participants who fulfilled the criteria for COPDGOLD, the underdiagnosis was 83.6% (n = 107) of which 57.9% were men. The undiagnosed participants were younger, had higher FEV1% of predicted and less frequently a family history of bronchitis. One in four of the undiagnosed had utilized healthcare and had more frequently utilized healthcare due to a burden of respiratory symptoms than the general population without COPD. Underdiagnosis was not related to educational level. Misclassification of COPD was characterized by being a woman with low education, ever smoker, having respiratory symptoms and having a previous asthma diagnosis.Conclusion: In the high income country Sweden, the underdiagnosis of COPD was highly prevalent. Reduced underdiagnosis can contribute to risk factor modification, medical treatment and self-management strategies in early stages of the disease, which may prevent disease progression and improve the quality of life among those affected. Therefore, there is a need to increase the use of spirometry in primary care to improve the diagnostic accuracy.
|
|
| 9. |
|
|
| 10. |
- Backman, Helena, et al.
(författare)
-
Decrease in prevalence of COPD in Sweden after decades of decrease in smoking
- 2018
-
Ingår i: European Respiratory Journal. - : European Respiratory Society. - 0903-1936 .- 1399-3003. ; 52
-
Tidskriftsartikel (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Background: The smoking prevalence in Sweden has steadily decreased during three decades. The prevalence of COPD in Sweden in the 1990s and around the millennium shift was similar to neighboring European countries, i.e. estimated at 11-17%, and of moderate to severe COPD to 7-11%, in ages over 40y.Aim: Has the prevalence of chronic airway obstruction (CAO) and of COPD in Sweden decreased after decades of decreasing smoking prevalence?Methods: Within two large scale population studies in progress, the West Sweden Asthma Study (WSAS) and the Obstructive Lung Disease in Northern Sweden Studies (OLIN), the prevalence of COPD in ages 41-72y was calculated among randomly selected subjects from the general population in 2009-2012. The following post-bronchodilator definitions were used; CAO: FEV1/FVCResults: The prevalence of CAO based on the FEV1/FVCConclusion: As prevalence of COPD defined as chronic airway obstruction before and around the millennium shift was estimated at 11-17% in ages >40 years, the prevalence of COPD has decreased in Sweden, and the decrease in smoking over decades is probably the main causal factor.
|
|
