| 1. |
-
Historien, barnen och barndomarna. Vad är problemet? : En vänbok till Bengt Sandin
- 2009
-
Samlingsverk (redaktörskap) (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Barndomen som den ter sig i ett bestämt samhälle är aldrig socialt och kulturellt neutral. Den är alltid en konsekvens av kulturella, politiska och sociala krafters samverkan. Barndomen skapas – en del skulle säga konstrueras – av politiska, sociala och kulturella förhållanden, av bestämda historiska förhållanden. Vid sekelskiftet 1900 stod barn och ungdomar i centrum för en livlig offentlig debatt. De sågs som ett påtagligt orosmoment på gator och torg och man klagade över föräldrarnas försummelser. Debatten reser en rad frågor rörande barnens roll i samhället. Var barnen verkligen så vanartade som ofta hävdades, och vad var det för brottslighet man var så räddför? Vilka sociala krafter låg bakom skräckvisionerna av ett samhälle inför sitt sammanbrott? Det är viktigt att de historiska förutsättningarna för engagemanget i barnens villkor klargöres. Sådana studier är viktiga eftersom debatter om barn och ungdomars villkor aktualiseras också i våra dagar. Ofta sker detta med jämförbara termer, begrepp och problemställningar. Vid sekelskiftet fördes diskussionen i termer vi känner igen från dagens Sverige; familjens kris och hemmens otillräcklighet, skolans brister, ungdomens agerande i offentliga miljöer och en ökande kriminalitet. Då som idag aktualiseras behovet av fler institutioner för det uppväxande släktet, familjestöd och rådgivning, samt behovet av skolreformer. Det är därför en central uppgift att klargöra under vilka betingelser och förutsättningar barn uppmärksammas sompolitiska och sociala problem.
|
|
| 2. |
- Lind, Judith, 1971-, et al.
(författare)
-
Displays of parent suitability in adoption assessment reports
- 2017
-
Ingår i: Child & Family Social Work. - : John Wiley & Sons. - 1356-7500 .- 1365-2206. ; 22:S1, s. 53-63
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Through adoption, the state actively contributes to creating families. It therefore also assumes the role of guarantor of the child’s best interests in the adoption process, which entails assessing the suitability of presumptive adoptive parents. In the present article, we use the concluding sections of assessment reports on applicants for intercountry adoption in Sweden to answer the following question: What must be said about an individual or a couple in order for her/them to be seen as a suitable adoptive parent? We thus assume that report conclusions serve to display parent suitability to their audiences. The assessment aligns with Swedish national adoption guidelines, and the study shows how the assessment handbook comes to serve as a catalogue of arguments that not only define good parenthood, but also outline a way of life that is suitable for parenthood. The analysis illustrates how valid arguments for granting consent to adopt refer to three layers of suitability. They include not only the applicants’ insights into and knowledge about adoption in particular and children in general, but also their conventional and orderly life, i.e. a life free from distractions that could hinder a wholehearted focus on children and family life.
|
|
| 3. |
|
|
| 4. |
- Lind, Judith, 1971-, et al.
(författare)
-
Är intresset för att bli familjehem tillräckligt stort?
- 2024
-
Ingår i: Socialvetenskaplig tidskrift. - : Linköping University Electronic Press. - 1104-1420 .- 2003-5624. ; 30:4, s. 881-895
-
Tidskriftsartikel (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Familjehem är den vanligaste placeringsformen för barn och unga som inte anses kunna bo hos sina föräldrar. Det råder emellertid brist på familjehem och i en nyligen gjord studie svarade 74 procent av de 264 socialtjänster som deltog att det var svårt eller mycket svårt för dem att rekrytera familjehem (Pålsson, Lundström & Sallnäs., 2022). Bristen leder till att barn kan behöva vänta länge på en familjehemsplacering, att barn placeras i ett familjehem som inte matchar deras behov eller placeras på institution i stället. År 2022 var omkring 19 200 barn och unga placerade i familjehem. Det är cirka 500 fler än 2021 (Socialstyrelsen, 2023a). Regeringen har aviserat en satsning på familjehemsvården och antyder att fler barn och unga kan komma att behöva placeras i familjehem, bland annat som en följd av det ökande antalet unga som är inblandade i gängkriminalitet (Sveriges regering, 2023; Sveriges radio, 2023). Behovet av familjehem ser alltså ut att öka de närmaste åren och frågan är om det finns förutsättningar för att kunna rekrytera tillräckligt många. Hur ser intresset för att bli familjehem ut hos den svenska allmänheten? När vi planerade ett större projekt om familjehemsrekrytering och samrådde med våra kontakter inom socialtjänsten efterfrågades särskilt forskning om hur just allmänheten, de personer som socialtjänsten aldrig möter, de som inte efterfrågar information eller anmäler sitt intresse för familjehemsuppdrag resonerar. Hur många finns det som skulle kunna tänka sig att bli familjehem och som socialtjänsten behöver försöka nå? Och är de tillräckligt många? Det är en svår fråga att besvara, men likväl viktig att ställa. För att bidra med kunskap om den har vi genomfört en enkät riktad till den svenska allmänheten med frågor om deras inställning till och intresse för familjehemsuppdrag.Syftet med den här artikeln är tvåfaldigt. Dels ska vi utifrån resultat från enkätstudien diskutera hur stort intresset för att bli familjehem hos den svenska allmänheten är, dels ska vi försöka beräkna hur många nya familjehem det rapporterade intresset skulle kunna resultera i. Beräkningarna bygger på en rad olika antaganden som resulterar i flera olika scenarier. Anslaget är således explorativt och vår förhoppning är att det kan ge uppslag till vidare forskning.
|
|
| 5. |
|
|
| 6. |
- Lindgren, Cecilia, 1969-
(författare)
-
Adoption. Samarbete för rättslikhet
- 2011. - 1
-
Ingår i: Barnen och välfärdspolitiken. - Stockholm : Dialogos Förlag. - 9789175042343 ; , s. 216-270
-
Bokkapitel (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Dagens diskussion om barn och barns rättigheter och villkor tar ofta sin utgångspunkt i 1989 års barnkonvention, men dessa frågor hör inte bara till vår egen tid. I Norden har barn under hela 1900-talet haft en viktig plats i det offentliga samtalet och i välfärdspolitiken, men det uppmärksammas sällan i forskningen. I den här boken beskrivs den välfärdshistoriska utvecklingen utifrån ämnet barn i ett jämförande nordiskt perspektiv. De nordiska länderna har mycket gemensamt och det har under hela 1900-talet funnits ett nära samarbete när det gäller barnpolitik och barns rättigheter.Barnen har setts, inte bara som de enskilda nationernas framtid utan som Nordens framtid.Boken diskuterar vad nordiskt samarbete inneburit för barn både i fråga om lagstiftning och barnpolitik i praktiken, och i vilken utsträckning nordisk välfärdspolitik har utvecklats som ett resultat av samarbete, tävlan och politik komparation. Vad är nordiskt, vad är nationellt och vad är internationellt i nordiska välfärdsmodeller?
|
|
| 7. |
|
|
| 8. |
|
|
| 9. |
- Lindgren, Cecilia, 1969-
(författare)
-
Changing notions of “good parents” and “the child’s best interest”. : Adoption in Sweden 1918-2018
- 2021
-
Ingår i: Annales de démographie historique. - Paris : Belin. - 0066-2062. ; 142:2, s. 51-80
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- This article examines the history of adoption in Sweden through an analysis of the explicit assessment and formation of new families. Against the backdrop of general adoption trends and transitions, from the 1910s through to the 2010s, individual cases are used to explore how adoption has been legitimised with reference to the best interest of the child. The analysis is based on social workers’ written statements concerning non-relative adoptions from four periods: the 1920s, 1950s, 1970s and 2010s. It focuses on the rhetorical means by which adoptive parents were categorised as suitable parents and what this can tell us about changing notions of good parenthood and the child’s best interest. The results are discussed in relation to previous research and the different approaches identified as decisive for the development of adoption, namely, adoption as a child welfare institution to be run and controlled by social work expertise, as a humanitarian act with the main purpose of ‘saving’ children in need, and as a way of helping childless couples waiting to build a family. It is in the intersection of these contesting but overlapping perspectives that adoption, and the meanings ascribed to good parenthood and the child’s best interest, have changed.
|
|
| 10. |
- Lindgren, Cecilia, 1969-
(författare)
-
En riktig familj : Adoption, föräldraskap och barnets bästa 1917-1975
- 2006
-
Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- When a family comes into existence through adoption, the state has a crucial influence. Adoption therefore gives a unique opportunity to study a societal vision of the good family. That is the point of departure for “A Real Family”. The study spans the period from 1917, when the first Adoption Act was passed, to 1975, when international adoption was established. Three periods – the 1920s, the 1950s, and the 1970s – have been studied in detail. The investigation concerns the policy on adoption matters, handbooks for officials administering adoption cases, and the handling of adoption cases in Stockholm.Adoption has been studied as a historical, societal phenomenon, and the focus has been on the public regulation of family formation. Through the principle of “the child’s best interest”, the control of family formation has been distinct, but simultaneously indistinct, since the meaning of the concept has always been open to interpretation. Through an analysis of the meanings ascribed to “the child’s best interest”, it has been possible to reveal the norms for adoption. The idea has served as the key to adoption’s “rules for realness”, i. e. the often implicit criteria that define what “a real family” is.In the 1920s, what gave the adoptive family legitimacy was the will to assume responsibility for the child. Parents’ involvement and devotion distinguished a family. In the 1950s a real family was a normal family, a “typical” family in a normative sense. The adoptive family had to correspond to an ideal version of the biologically based family. The establishment of normality as a “rule for realness” depended on the reinterpretation of the meaning of adoption, which became clear with the introduction of full adoption in 1958. The adoptive family, which had previously been a supplementary family, became instead a replacement family, and social relations could fully take the place of biology as a basis for family ties. At the start of the 1970s a real family was an open and social family. It was supposed to be a platform for the child who was to acquire a place of its own in society. The “rules for realness” within adoption policy and practice, during the studied period, can thus be defined as devotion normality sociality.
|
|
