| 1. |
- Bäckman, Karin, et al.
(författare)
-
Vårdens alltför svåra val? : kartläggning av prioriteringsarbete och analys av riksdagens principer och riktlinjer för prioriteringar i hälso- och sjukvården
- 2007
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- PrioriteringsCentrum har på uppdrag av Socialstyrelsen genomfört en kartläggning av på vilket sätt hälso- och sjukvårdens huvudmän och andra centrala aktörer arbetar med prioriteringar och har utvärderat hur detta arbete överensstämmer med intentionerna i riksdagens beslut om prioriteringar. Vi har även analyserat innehållet i och tillämpningen av riksdagens riktlinjer för prioriteringar i hälso- och sjukvården. Det har skett genom en etisk analys och mot bakgrund av ett stort antal intervjuer i landsting och kommuner samt med representanter för statliga myndigheter och yrkesorganisationer och med ledning av vad som framkommit i tidigare uppföljningar. Vi föreslår i rapporten ett anta förändringar och förtydliganden av riktlinjerna.Vi kan konstatera att sättet att arbeta med prioriteringar i landsting och kommuner inte är helt olikt det som gällde när Prioriteringsdelegationen redovisade en motsvarande uppföljning år 2001. Fortfarande finns knappast några öppna beslut om fördelning och prioritering av resurser om man med öppenhet avser att beslutsfattaren medvetet överväger flera alternativ och att grunderna för besluten är kända för dem som önskar ta del av dem.I situationer då tillgängliga resurser inte befinner sig i paritet med önskvärda ambitioner får sjukvårdspersonalen ta det största ansvaret för att besluta om och genomföra ransonering av vården. Förutom på chefsnivå tycks dock sjukvårdpersonal fortfarande i liten utsträckning vara medveten om de etiska principer som enligt riksdagsbeslutet ska styra prioriteringar i vården. Få känner till den etiska plattformen med de tre etiska principerna. Lokala mallar eller styrdokument för prioriteringar är ovanliga. Det saknas nödvändiga förutsättningar för att tillämpa riksdagens prioriteringsbeslut och det finns inte heller några tydliga strategier för hur man vill skapa sådana förutsättningar inom landstingen.Den kommunala vård- och omsorgsverksamheten upplever sig fortfarande i ringa utsträckning berörd av den etiska plattformen och prioriteringsprinciperna. Någon gemensam prioritering mellan huvudmännen sker knappast alls.Medborgarna är i mycket liten utsträckning involverade i prioriteringsarbetet. Den ökade öppenheten gentemot brukare innebär oftast att viss information om prioriteringar sker genom traditionella kanaler som patientorganisationer, pensionärsråd och handikappråd och synpunkter inhämtas via allmänna patientenkäter medan klagomål hanteras genom patientnämnder.Vi har också funnit tydliga skillnader när det gäller hur arbetet med prioriteringar bedrivs idag jämfört med för sex år sedan. Genom Socialstyrelsen och Läkemedelsförmånsnämnden har staten tagit ledningen när det gäller att visa hur prioriteringar kan göras på ett systematiskt och öppet sätt. Detta arbete har resulterat i en tydlig metodutveckling. Idag finns det dessutom flera exempel på konkret utvecklingsarbete och samverkan mellan huvudmän kring det vidare begreppet kunskapsstyrd vård till vilket systematiska prioriteringar är starkt relaterat. Vi kan också notera olika initiativ till vertikala prioriteringar i verksamheten där det framförallt är läkarkåren som engagerat sig; men också enstaka försök med systematiska politiska prioriteringar. Det finns dessutom flera lovande utvecklingsprojekt rörande prioriteringar som initierats av och drivs av sjukvårdspersonal både lokalt och nationellt. Yrkesförbunden är också mer aktiva idag när det gäller att sprida kunskap om prioriteringar....
|
|
| 2. |
|
|
| 3. |
|
|
| 4. |
- Carlsson, Per, 1951-, et al.
(författare)
-
Prioriteringar inom hälso- och sjukvård - erfarenheter från andra länder
- 2005
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Under de senaste femton åren kan man notera ett uppvaknande hos politiker i flera länder när det gäller behovet av att göra prioriteringar i hälso- och sjukvården. I själva verket har ransonering skett i alla tider. Sådan kan dock föregås av mer eller mindre medvetna och systematiska prioriteringar. När svenska politiker i likhet med sina kollegor i andra länder började prata om behovet av att göra prioriteringar handlade det om att göra dem mer öppet än vad som gällt tidigare. Det har dock visat sig svårt att agera öppet på grund av mängd orsaker. Avsaknaden av enhetliga begrepp, svårt att bestämma vilka kriterier för rättvisa som skall användas och en oförståelse från allmänheten att hälso- och sjukvård ska begränsas på något sätt är exempel på sådana svårigheter. För att övervinna dessa svårigheter har man valt olika strategier i de länder som på allvar försökt göra sina prioriteringar mer öppna. I några länder har man valt att fokusera på att utveckla en gemensam värdegrund medan andra valt att utveckla medborgardialogen. I ytterligare andra länder väljer man att undvika att tala öppet om prioriteringar.I den internationella debatten är det framförallt de amerikanska etikerna Norman Daniels och James Sabin teorier om diskursiv rättvisa som fått ett stort genomslag. De menar att vi aldrig kommer att kunna nå en fullständig enighet om vilka principer som skall gälla vid nödvändiga prioriteringar. Istället anser de att det borde vara möjligt att nå större acceptans om ett prioriteringsbeslut fattats på ett sätt som flertalet anser som legitimt och rättvist. Förutom kravet på öppenhet är det enligt Daniels och Sabin viktigt att grunderna för besluten uppfattas som relevanta. Ett sätt för beslutsfattare att uppnå detta är att alliera sig med andra grupper som åtnjuter viss legitimitet t ex att politiker och vårdpersonal samarbetar. Ett annat sätt kan vara att rationalisera svåra beslut; d v s ge dem karaktär av att vara rationella. Här spelar tillgången på fakta om olika hälso- och sjukvårdsinsatsers effekter och patientnytta en stor roll.Andra forskare menar att prioriteringar av sjukvård alltid innehåller ett stort mått av värderingar och individuella variationer mellan olika patienter. Därför kan man inte grunda sina ställningstaganden på vetenskapliga studier och utarbeta riktlinjer utan istället låta sig styras av vedertagna etiska principer. I Sverige gäller sedan 1997 principen att de med stora behov av vård i första hand skall garanteras vård. Denna princip liksom principen om människors lika värde och kostnadseffektivitet som Riksdagen tagit ställning till är ett försök få igång en bred dialog kring prioriteringar men även att bidra med en plattform för mer öppna och legitima prioriteringar i hälso- och sjukvården. I praktiken visar det sig svårt att omsätta allmänna principer i det dagliga beslutsfattandet.I Sverige efterlyser läkare och andra vårdgrupper tydligare riktlinjer för att kunna ta sitt ansvar för prioriteringar. Den aktuella genomgången visar att man nått olika långt när det gäller öppenheten i de länder som ingår i vår undersökning.Norge var tidigt ute med att utarbeta riktlinjer för prioriteringar inom hälso- och sjukvården. Redan år 1987 avlämnade regeringen en offentlig utredning (NOU 1987:23) i ämnet (Lönning I). Tio år senare återkom regeringen med ytterligare tankar och förslag i NOU 1997:18 (Lönning II). Liksom i alla västländer har den norska hälso- och sjukvårdssektorn haft kostnadsproblem. I synnerhet under 1990-talet tycks kostnaderna ha vuxit i en snabbare takt än vad tillgängliga resurser har tillåtit. En öppen prioritering i enlighet med Lönning-utredningarna tycks dock inte ha varit lösningen på detta dilemma. Genomgången av den norska hälso- och sjukvården ger inget stöd för att dessa tankar fått genomslag i vården. I Norge har man istället försökt lösa problemen med en omfattande strukturförändring som i korthet inneburit att staten genom de regionala hälsoföretagen tagit ett än fastare grepp om den specialiserade sjukhusvården. I de dokument som ligger till grund för den nya ordningen finns dock klara viljeyttringar om att de principer och diskussioner om öppna prioriteringar som finns i både Lönning I och Lönning II ska genomsyra vården framöver. Särskilt omfattande konkret och praktiskt prioriteringsarbete tycks emellertid inte pågå inom ramen för det nya statliga huvudmannaskapet. Införande av en rättighetslag för slutenvård på sjukhus ställer dock krav på en tydligare avgränsning av det offentliga åtagandet. Inte heller inom andra hälso- och sjukvårdssektorer tycks aktiviteterna vara särskilt omfattande.Förändringar av detta slag tar dock lång tid. Det Nationella rådet för prioriteringar inom hälso- och sjukvården som har till uppgift att vara regeringens rådgivande organ ska utveckla principer och metoder för prioriteringar inom hela hälso- och sjukvårdsområdet, både det statliga och det kommunala. Genom rådet har prioriteringsarbetet kommit alltmer i fokus i den omfattande strukturförändring som norsk hälso- och sjukvård genomgår.Nya Zeeland var liksom Norge tidigt med att diskutera prioriteringar inom hälso- och sjukvården på ett öppet och medvetet sätt. I samband med en genomgripande förändring av sjukvårdssystemet i början av 1990-talet påbörjade regeringen ett samtal om gränserna för det offentliga åtagandet och behovet av prioriteringar. Man valde metoder som involverade både sjukvårdspersonal och medborgare. Drygt tio år senare kan man konstatera att det nya zeeländska försöket bara delvis realiserats. Prioriteringar som var tänkta att göras genom att definiera en kärna av sjukvårdstjänster som skulle finansieras offentligt utifrån fastställda kriterier kom aldrig riktigt till stånd.Ekonomin vände, en regering med en annan majoritet tillträdde år 1999 och hälso- och sjukvårdssektorn tillfördes ytterligare medel. Under de första åren på 2000-talet har sjukvården blivit tillförsäkrad resurser motsvarande en utgiftsökning för staten med 21 procent på tre år. Intresset för att diskutera prioriteringar och rättvisefrågor har därmed falnat.Samtidigt kan man konstatera att diskussionen och det arbete som lades ner från början av 1990-talet och framåt har haft viss effekt. Det finns idag en medvetenhet om att det är nödvändigt att se över hur åtminstone tillskottet av resurser som sektorn tilldelas ska fördelas. Arbete pågår både centralt i Ministry of Health och regionalt i de nytillskapade District Health Boards att finna metoder och fördelningsnycklar för hur nytillskottet av pengar ska användas på bästa sätt med de fyra prioriteringskriterierna som formulerades redan i början av 90-talet som grund. Samtalet med befolkningen fortsätter i nya former i första hand genom de nya distriktsstyrelserna.Storbritannien uppvisar relativt låga ambitioner när det gäller att utveckla former för öppna prioriteringar. Det beror dels på att majoriteten av sjukvård fördelas genom en politiskt styrd organisation och dels på den starka symboliska roll som National Health Service (NHS) intar i det brittiska samhället. NHS är en av få organisationer i ett ganska ojämlikt samhälle som alltid har stått för principen om jämlikhet – vård efter behov och inte betalningsförmåga. Det har därför varit särskilt känsligt för politikerna på den nationella nivån att öppet diskutera att utesluta vissa vårdåtgärder.På den lokala nivån inom den offentliga sjukvården har dock beslutsfattare prövat olika former för en mer öppen prioritering. Det finns ingen klar linje utan det förekommer stora lokala variationer, där vissa sjukvårdsområden försökt gå i riktning mot en tydlig process där motiven bakom prioriteringar tydliggörs för allmänheten. Hur framtiden kommer att te sig i detta avseende är svårt att uttala sig om då den lokala beställarorganisationen befinner sig i en period av omställning, där de läkardominerade Primary Care Trusts håller på att ta över ansvaret från de traditionella ”health authorities”.Den nuvarande brittiska regeringen har valt en strategi för att lösa brister i NHS med mer pengar och effektivisering. I fallet med prioriteringar har politikerna lämnat över ansvaret till allehanda expertorgan, helt i linje med uppfattningen att god evidens ska leda till mer självklara avvägningar inom den lokala sjukvården. I vilken utsträckning den verksamhet som bedrivs inom expertorganet NICE kommer att underlätta prioriteringar är dock oklart. En effekt blir också att den lokala sjukvården måste implementera de nya medicinska metoder som av NICE bedöms vara kostnadseffektiva. Att detta leder till att nya prioriteringar aktualiseras är givet.NICE löser inte det grundläggande dilemma som en heltäckande offentlig sjukvårdsorganisation, som brittiska NHS, står inför, nämligen att kraven på organisationen tenderar att hela tiden öka. Trots en del försök med konsultation av medborgare i frågor om prioritering finns dock inget som tyder på att den brittiska allmänheten stöder uppfattningen att den offentliga hälso- och sjukvården måste begränsa sitt åtagande.Liksom i flera andra länder väcktes frågan om öppna prioriteringar i Nederländerna under en tid av dålig offentlig ekonomi. På samma sätt som i Sverige mynnade diskussionen ut i ett politiskt dokument med höga ambitioner rörande öppenhet och prioriteringsprinciper (den s k Dunningkommitténs slutrapport). Trots vissa försök att begränsa det samhälleliga åtagandet inom hälso- och sjukvården har de flesta tjänster som genom politiska beslut lyfts ut ur förmånssystemet lyfts tillbaka igen efter påtryckningar. Kostnadskontrollen har följd
|
|
| 5. |
- Carlsson, Per, et al.
(författare)
-
Replik till Nils-Eric Sahlin : Fortsatt analys behövs av förslaget till reviderade riktlinjer för prioriteringar
- 2008
-
Ingår i: Läkartidningen. - : Läkartidningen Förlag AB. - 0023-7205 .- 1652-7518. ; 105:47, s. 3458-3459
-
Tidskriftsartikel (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Tvärtemot vad Nils-Eric Sahlin hävdar kräver en mer flexibel ordning mellan etiska principer mer av etisk reflektion. Vårt förslag är en vidareutveckling av den tidigare etiska plattformen, som i vissa avseenden innehöll brister i etisk reflektion och koppling av denna till praktiken.
|
|
| 6. |
|
|
| 7. |
- Warg, Lars-Erik, et al.
(författare)
-
Christian Denominations in Central Sweden: sick leave, work enviornment and ill-health
- 2011
-
Konferensbidrag (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Results in research and statistics in Sweden strongly suggest that the work environment in christian churches could be improved. Fuzzy leadership, in-built structural conflicts and inadequate internal communication are apparent. This study takes its departure from this and examines the work environment in four different christian denominations in central Sweden. The specific aim is to study the reasons behind long term sick leave in order to provide preventive measures to avoid ill-health. The study will be conducted in three phases. In Phase I, data from Statistics Sweden will be compared to information from self-administered questionnares. In Phase II, a questionnaire on psychosocial work environment and health will be distributed to all those employed in the four denominations. In Phase III, interviews with church staff, politicians, trade unions and health workers will be conducted. By integrating all the data, ways to improve the work environment for those employed will be presented.
|
|
| 8. |
|
|
| 9. |
- Warg, Lars-Erik, et al.
(författare)
-
”KYRKAN ÄR NOG EN LITE SPECIELL ARBETSPLATS” Arbetsmiljö, ohälsa, sjukskrivning i fyra kristna samfund : Slutrapport till AFA Försäkring angående projektet ”Religiösa samfund i DUSTLänen:Sjukfrånvaro, arbetsmiljö och ohälsa”, mars 2013. Dnr 100020
- 2013
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Rapporten redovisar material från empiriska undersökningar med fokus påarbetsmiljön inom fyra kristna samfund, Svenska kyrkan, Svenska missionskyrkan,Svenska baptistsamfundet och Pingströrelsen. Samfunden låg i Sörmlands län,Västmanlands län, Värmlands län samt Örebro län (DUST‐länen). I FAS I jämfördes desamfundsanställda i DUST‐länen med en grupp ur den arbetande befolkningen i sammalän med avseende på långtidssjukskrivningar. De samfundsanställda uppvisade intehögre eller annorlunda siffror rörande långtidssjukskrivningar, än den arbetandebefolkningen under perioden 2001 – 2009. I FAS II distribuerades en arbetsmiljöenkättill samtliga samfundsanställda inom DUST‐länen, totalt 3 436 anställda (svarsfrekvens61 %). De samfundsanställda uppvisade i jämförelser med en referensgrupp (2 010personer i de nordiska länderna), överlag inte någon annorlunda eller speciellt dåligarbetsmiljö. När vi analyserade de samfundsanställda inbördes om deras värderingarskilde sig från församlingens erhöll vi dock skillnader. Stora värderingsskillnadersignalerade en sämre upplevd arbetsmiljö och även fler långtidssjukskrivningar. Fördem som angav värderingsskillnader noteras överrisker (oddskvoter) för flera avfrågorna i intervallet 4,12 – 5,19 vilket inom arbetsmiljöforskningen anses som myckethöga överrisker. I FAS III intervjuades samfundsanställda samt personer med kunskapom samfundsarbete. Bilden som tecknades var att ledarfunktionen var viktig för enfungerande bra arbetsmiljö. Intervjupersonerna önskade en snabb handläggning avarbetsmiljöproblem, man var dock inte alltid övertygad om att samfunden hadekunskap/verktyg att identifiera problem eller att åtgärda dessa. I rapportenrekommenderas att samfunden följer Arbetsmiljölagen och det systematiskaarbetsmiljöarbete som finns för att hjälpa arbetsplatser att själva övervaka, identifieraoch åtgärda arbetsmiljöproblem. Mer forskning om betydelsen av värderingsskillnaderoch arbetsmiljö efterlyses.
|
|
| 10. |
-
Dimensions of health and health promotion
- 2003
-
Samlingsverk (redaktörskap) (refereegranskat)abstract
- This book contains scholarly contributions to several current debates in the philosophy of medicine and health care regarding the nature of health and health promotion, concepts and measurements of mental illness, phenomenological conceptions of health and illness, allocation of health care resources, criteria for proper medical science, the clinical meeting, and ethical constraints in such a meeting.With one exception, the authors in this book are or have been teachers or graduate students at the interdisciplinary Department of Health and Society (Tema H) at Linköping University, Sweden. While all the texts have a philosophical focus, many other disciplines have influenced the choice of specific perspectives. The university backgrounds of the authors range from medicine, psychology, sociology, and religion to philosophy. What binds the authors together is their deep interest in the theory of medicine and in the pursuit of a philosophy of humanistic medicine and health care.
|
|
