| 1. |
- Bentham, James, et al.
(författare)
-
A century of trends in adult human height
- 2016
-
Ingår i: eLIFE. - 2050-084X. ; 5
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Being taller is associated with enhanced longevity, and higher education and earnings. We reanalysed 1472 population-based studies, with measurement of height on more than 18.6 million participants to estimate mean height for people born between 1896 and 1996 in 200 countries. The largest gain in adult height over the past century has occurred in South Korean women and Iranian men, who became 20.2 cm (95% credible interval 17.522.7) and 16.5 cm (13.319.7) taller, respectively. In contrast, there was little change in adult height in some sub-Saharan African countries and in South Asia over the century of analysis. The tallest people over these 100 years are men born in the Netherlands in the last quarter of 20th century, whose average heights surpassed 182.5 cm, and the shortest were women born in Guatemala in 1896 (140.3 cm; 135.8144.8). The height differential between the tallest and shortest populations was 19-20 cm a century ago, and has remained the same for women and increased for men a century later despite substantial changes in the ranking of countries.
|
|
| 2. |
- Bentham, James, et al.
(författare)
-
A century of trends in adult human height
- 2016
-
Ingår i: eLIFE. - : eLife Sciences Publications Ltd. - 2050-084X. ; 5
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Being taller is associated with enhanced longevity, and higher education and earnings. We reanalysed 1472 population-based studies, with measurement of height on more than 18.6 million participants to estimate mean height for people born between 1896 and 1996 in 200 countries. The largest gain in adult height over the past century has occurred in South Korean women and Iranian men, who became 20.2 cm (95% credible interval 17.5–22.7) and 16.5 cm (13.3– 19.7) taller, respectively. In contrast, there was little change in adult height in some sub-Saharan African countries and in South Asia over the century of analysis. The tallest people over these 100 years are men born in the Netherlands in the last quarter of 20th century, whose average heights surpassed 182.5 cm, and the shortest were women born in Guatemala in 1896 (140.3 cm; 135.8– 144.8). The height differential between the tallest and shortest populations was 19-20 cm a century ago, and has remained the same for women and increased for men a century later despite substantial changes in the ranking of countries.
|
|
| 3. |
|
|
| 4. |
- Zhou, Bin, et al.
(författare)
-
Worldwide trends in diabetes since 1980: A pooled analysis of 751 population-based studies with 4.4 million participants
- 2016
-
Ingår i: The Lancet. - : Elsevier B.V.. - 0140-6736 .- 1474-547X. ; 387:10027, s. 1513-1530
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Background: One of the global targets for non-communicable diseases is to halt, by 2025, the rise in the age standardised adult prevalence of diabetes at its 2010 levels. We aimed to estimate worldwide trends in diabetes, how likely it is for countries to achieve the global target, and how changes in prevalence, together with population growth and ageing, are aff ecting the number of adults with diabetes.Methods: We pooled data from population-based studies that had collected data on diabetes through measurement of its biomarkers. We used a Bayesian hierarchical model to estimate trends in diabetes prevalence-defined as fasting plasma glucose of 7.0 mmol/L or higher, or history of diagnosis with diabetes, or use of insulin or oral hypoglycaemic drugs-in 200 countries and territories in 21 regions, by sex and from 1980 to 2014. We also calculated the posterior probability of meeting the global diabetes target if post-2000 trends continue.Findings: We used data from 751 studies including 4372000 adults from 146 of the 200 countries we make estimates for. Global age-standardised diabetes prevalence increased from 4.3% (95% credible interval 2.4-17.0) in 1980 to 9.0% (7.2-11.1) in 2014 in men, and from 5.0% (2.9-7.9) to 7.9% (6.4-9.7) in women. The number of adults with diabetes in the world increased from 108 million in 1980 to 422 million in 2014 (28.5% due to the rise in prevalence, 39.7% due to population growth and ageing, and 31.8% due to interaction of these two factors). Age-standardised adult diabetes prevalence in 2014 was lowest in northwestern Europe, and highest in Polynesia and Micronesia, at nearly 25%, followed by Melanesia and the Middle East and north Africa. Between 1980 and 2014 there was little change in age-standardised diabetes prevalence in adult women in continental western Europe, although crude prevalence rose because of ageing of the population. By contrast, age-standardised adult prevalence rose by 15 percentage points in men and women in Polynesia and Micronesia. In 2014, American Samoa had the highest national prevalence of diabetes (>30% in both sexes), with age-standardised adult prevalence also higher than 25% in some other islands in Polynesia and Micronesia. If post-2000 trends continue, the probability of meeting the global target of halting the rise in the prevalence of diabetes by 2025 at the 2010 level worldwide is lower than 1% for men and is 1% for women. Only nine countries for men and 29 countries for women, mostly in western Europe, have a 50% or higher probability of meeting the global target.Interpretation: Since 1980, age-standardised diabetes prevalence in adults has increased, or at best remained unchanged, in every country. Together with population growth and ageing, this rise has led to a near quadrupling of the number of adults with diabetes worldwide. The burden of diabetes, both in terms of prevalence and number of adults aff ected, has increased faster in low-income and middle-income countries than in high-income countries.
|
|
| 5. |
- Danaei, Goodarz, et al.
(författare)
-
Effects of diabetes definition on global surveillance of diabetes prevalence and diagnosis: a pooled analysis of 96 population-based studies with 331288 participants
- 2015
-
Ingår i: The Lancet Diabetes & Endocrinology. - 2213-8595 .- 2213-8587. ; 3:8, s. 624-637
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Background Diabetes has been defined on the basis of different biomarkers, including fasting plasma glucose (FPG), 2-h plasma glucose in an oral glucose tolerance test (2hOGTT), and HbA(1c). We assessed the effect of different diagnostic definitions on both the population prevalence of diabetes and the classification of previously undiagnosed individuals as having diabetes versus not having diabetes in a pooled analysis of data from population-based health examination surveys in different regions. Methods We used data from 96 population-based health examination surveys that had measured at least two of the biomarkers used for defining diabetes. Diabetes was defined using HbA(1c) (HbA(1c) >= 6 . 5% or history of diabetes diagnosis or using insulin or oral hypoglycaemic drugs) compared with either FPG only or FPG-or-2hOGTT definitions (FPG >= 7 . 0 mmol/L or 2hOGTT >= 11 . 1 mmol/L or history of diabetes or using insulin or oral hypoglycaemic drugs). We calculated diabetes prevalence, taking into account complex survey design and survey sample weights. We compared the prevalences of diabetes using different definitions graphically and by regression analyses. We calculated sensitivity and specificity of diabetes diagnosis based on HbA1c compared with diagnosis based on glucose among previously undiagnosed individuals (ie, excluding those with history of diabetes or using insulin or oral hypoglycaemic drugs). We calculated sensitivity and specificity in each survey, and then pooled results using a random-effects model. We assessed the sources of heterogeneity of sensitivity by meta-regressions for study characteristics selected a priori. Findings Population prevalence of diabetes based on FPG- or-2hOGTT was correlated with prevalence based on FPG alone (r= 0 . 98), but was higher by 2-6 percentage points at different prevalence levels. Prevalence based on HbA(1c) was lower than prevalence based on FPG in 42 . 8% of age-sex-survey groups and higher in another 41 . 6%; in the other 15 . 6%, the two definitions provided similar prevalence estimates. The variation across studies in the relation between glucose-based and HbA(1c)-based prevalences was partly related to participants' age, followed by natural logarithm of per person gross domestic product, the year of survey, mean BMI, and whether the survey population was national, subnational, or from specific communities. Diabetes defined as HbA(1c) 6 . 5% or more had a pooled sensitivity of 52 . 8% (95% CI 51 . 3-54 . 3%) and a pooled specificity of 99 . 74% (99 . 71-99 . 78%) compared with FPG 7 . 0 mmol/L or more for diagnosing previously undiagnosed participants; sensitivity compared with diabetes defined based on FPG-or-2hOGTT was 30 . 5% (28 . 7-32 . 3%). None of the preselected study-level characteristics explained the heterogeneity in the sensitivity of HbA(1c) versus FPG. Interpretation Different biomarkers and definitions for diabetes can provide different estimates of population prevalence of diabetes, and differentially identify people without previous diagnosis as having diabetes. Using an HbA(1c)-based definition alone in health surveys will not identify a substantial proportion of previously undiagnosed people who would be considered as having diabetes using a glucose-based test.
|
|
| 6. |
- Apellániz-Ruiz, Maria, et al.
(författare)
-
Targeted sequencing reveals low-frequency variants in EPHA genes as markers of paclitaxel-induced peripheral neuropathy.
- 2017
-
Ingår i: Clinical Cancer Research. - : American Association of Cancer Research. - 1078-0432 .- 1557-3265. ; 23:5, s. 1227-1235
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- PURPOSE: Neuropathy is the dose limiting toxicity of paclitaxel and a major cause for decreased quality of life. Genetic factors have been shown to contribute to paclitaxel neuropathy susceptibility; however, the major causes for inter-individual differences remain unexplained. In this study we identified genetic markers associated with paclitaxel-induced neuropathy through massive sequencing of candidate genes.EXPERIMENTAL DESIGN: We sequenced the coding region of 4 EPHA genes, 5 genes involved in paclitaxel pharmacokinetics and 30 Charcot-Marie-Tooth genes, in 228 cancer patients with no/low neuropathy or high grade neuropathy during paclitaxel treatment. An independent validation series included 202 paclitaxel-treated patients. Variation-/ gene-based analyses were used to compare variant frequencies among neuropathy groups and Cox regression models were used to analyze neuropathy evolution along treatment.RESULTS: Gene-based analysis identified EPHA6 as the gene most significantly associated with paclitaxel-induced neuropathy. Low frequency non-synonymous variants in EPHA6 were present exclusively in patients with high neuropathy and all affected the ligand binding domain. Accumulated dose analysis in the discovery series showed a significantly higher neuropathy risk for EPHA5/6/8 low-frequency non-synonymous variant carriers (HR=14.60, 95%CI=2.33-91.62, P=0.0042) and an independent cohort confirmed an increased neuropathy risk (HR=2.07, 95%CI=1.14-3.77, P=0.017). Combining the series gave an estimated 2.50-fold higher risk of neuropathy (95%CI=1.46-4.31; P=9.1x10(-4)).CONCLUSION: This first study sequencing EPHA genes revealed that low frequency variants in EPHA6, EPHA5 and EPHA8 contribute to the susceptibility to paclitaxel-induced neuropathy. Furthermore, EPHAs neuronal injury repair function suggests that these genes might constitute important neuropathy markers for many neurotoxic drugs.
|
|
| 7. |
- Bixby, H., et al.
(författare)
-
Rising rural body-mass index is the main driver of the global obesity epidemic in adults
- 2019
-
Ingår i: Nature. - : Springer Science and Business Media LLC. - 0028-0836 .- 1476-4687. ; 569:7755, s. 260-4
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Body-mass index (BMI) has increased steadily in most countries in parallel with a rise in the proportion of the population who live in cities(.)(1,2) This has led to a widely reported view that urbanization is one of the most important drivers of the global rise in obesity(3-6). Here we use 2,009 population-based studies, with measurements of height and weight in more than 112 million adults, to report national, regional and global trends in mean BMI segregated by place of residence (a rural or urban area) from 1985 to 2017. We show that, contrary to the dominant paradigm, more than 55% of the global rise in mean BMI from 1985 to 2017-and more than 80% in some low- and middle-income regions-was due to increases in BMI in rural areas. This large contribution stems from the fact that, with the exception of women in sub-Saharan Africa, BMI is increasing at the same rate or faster in rural areas than in cities in low- and middle-income regions. These trends have in turn resulted in a closing-and in some countries reversal-of the gap in BMI between urban and rural areas in low- and middle-income countries, especially for women. In high-income and industrialized countries, we noted a persistently higher rural BMI, especially for women. There is an urgent need for an integrated approach to rural nutrition that enhances financial and physical access to healthy foods, to avoid replacing the rural undernutrition disadvantage in poor countries with a more general malnutrition disadvantage that entails excessive consumption of low-quality calories.
|
|
| 8. |
- Joshi, Peter K, et al.
(författare)
-
Directional dominance on stature and cognition in diverse human populations
- 2015
-
Ingår i: Nature. - : Springer Science and Business Media LLC. - 0028-0836 .- 1476-4687. ; 523:7561, s. 459-462
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Homozygosity has long been associated with rare, often devastating, Mendelian disorders, and Darwin was one of the first to recognize that inbreeding reduces evolutionary fitness. However, the effect of the more distant parental relatedness that is common in modern human populations is less well understood. Genomic data now allow us to investigate the effects of homozygosity on traits of public health importance by observing contiguous homozygous segments (runs of homozygosity), which are inferred to be homozygous along their complete length. Given the low levels of genome-wide homozygosity prevalent in most human populations, information is required on very large numbers of people to provide sufficient power. Here we use runs of homozygosity to study 16 health-related quantitative traits in 354,224 individuals from 102 cohorts, and find statistically significant associations between summed runs of homozygosity and four complex traits: height, forced expiratory lung volume in one second, general cognitive ability and educational attainment (P < 1 × 10(-300), 2.1 × 10(-6), 2.5 × 10(-10) and 1.8 × 10(-10), respectively). In each case, increased homozygosity was associated with decreased trait value, equivalent to the offspring of first cousins being 1.2 cm shorter and having 10 months' less education. Similar effect sizes were found across four continental groups and populations with different degrees of genome-wide homozygosity, providing evidence that homozygosity, rather than confounding, directly contributes to phenotypic variance. Contrary to earlier reports in substantially smaller samples, no evidence was seen of an influence of genome-wide homozygosity on blood pressure and low density lipoprotein cholesterol, or ten other cardio-metabolic traits. Since directional dominance is predicted for traits under directional evolutionary selection, this study provides evidence that increased stature and cognitive function have been positively selected in human evolution, whereas many important risk factors for late-onset complex diseases may not have been.
|
|
| 9. |
- Lind, Lars, et al.
(författare)
-
Heterogeneous contributions of change in population distribution of body mass index to change in obesity and underweight NCD Risk Factor Collaboration (NCD-RisC)
- 2021
-
Ingår i: eLife. - : eLife Sciences Publications Ltd. - 2050-084X. ; 10
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- From 1985 to 2016, the prevalence of underweight decreased, and that of obesity and severe obesity increased, in most regions, with significant variation in the magnitude of these changes across regions. We investigated how much change in mean body mass index (BMI) explains changes in the prevalence of underweight, obesity, and severe obesity in different regions using data from 2896 population-based studies with 187 million participants. Changes in the prevalence of underweight and total obesity, and to a lesser extent severe obesity, are largely driven by shifts in the distribution of BMI, with smaller contributions from changes in the shape of the distribution. In East and Southeast Asia and sub-Saharan Africa, the underweight tail of the BMI distribution was left behind as the distribution shifted. There is a need for policies that address all forms of malnutrition by making healthy foods accessible and affordable, while restricting unhealthy foods through fiscal and regulatory restrictions.
|
|
| 10. |
- Nilsson, Kerstin, et al.
(författare)
-
54 forskare: Inte alla klarar höjd pensions-ålder
- 2017
-
Ingår i: Svenska Dagbladet, Stockholm. - 1101-2412.
-
Tidskriftsartikel (populärvet., debatt m.m.)abstract
- Ett hållbart och acceptabelt pensionssystem måste utformas utifrån personliga förutsättningar och förhållanden i arbetslivet, så att fler klarar att arbeta i högre ålder. Att enbart genom ekonomiska åtgärder höja pensionsåldern är inte långsiktigt hållbart, skriver 54 forskare.DEBATT | PENSIONForskning visar att cirka var fjärde har en diagnos eller skada orsakad av sitt arbete. Detta gör arbetsorsakad sjukdom och skada till ett betydelsefullt folkhälsoproblem. Att då enbart genom ekonomiska åtgärder höja pensionsåldern för samtliga (yrkes)grupper utifrån deras kronologiska ålder är inte långsiktigt hållbart när individers biologiska ålder är så olika bland annat till följd av arbetslivet. Detta är en demokratifråga. Forskning om äldre i arbetslivet och hållbart arbete visar att man då främst flyttar individer från pensionssystemet till sjukförsäkringssystemet och ökar klyftorna i samhället.Debatt Det här är en argumenterande text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.Vi är 54 forskare som nu gemensamt har skrivit denna debattartikel. Anledningen är att vi är oroade över att cirka var fjärde blir sjuk av sitt arbete samtidigt som man i det förslag som ligger om att senarelägga ålderspensionen i princip utgår ifrån att arbetskraftsdeltagande enbart styrs av ekonomin. Vi vill trycka på betydelsen av åtgärder i arbetslivet för att komma tillrätta med ohälsan, det vill säga inte enbart ekonomiska restriktioner som tvingar folk som inte kan, vill och orkar att stanna kvar i arbetslivet till en högre kronologisk ålder.Pensionssystemet bygger på att vi ska arbeta en viss del av våra liv för att förtjäna möjligheter till pension. Vi bör dock inte enbart utgå ifrån antalet år sedan en person föddes, då korttidsutbildade generellt träder in på arbetsmarknaden tidigare än långtidsutbildade. De har alltså varit en del av arbetskraften från en yngre ålder. Människor med kortare utbildning har oftare ett arbete som innebär påfrestningar som kan inverka negativt på hälsotillståndet och som till och med kan påskynda det biologiska åldrandet. Dessutom lever korttidsutbildade generellt sett inte lika länge som långtidsutbildade, vilket delvis även avspeglar skilda livs- och arbetsvillkor.Den svenska sjukförsäkringsreformen 2008 avsåg att få tillbaka människor i arbete. Men studien fann att den faktiskt bidrog till att fler gick i tidig ålderspension av dem som var i åldern 55–64 år. Ökningen var störst bland korttidsutbildade. Mer än 5 procent fler gick i tidig ålderspension då det blev svårare att få sjukpenning och sjukersättning. Vi kan notera att det är vanligare att manliga chefer tar ut tidig ålderspension, jämfört med kvinnliga maskinskötare inom tillverkningsindustrin. I vissa yrken är det dessutom vanligare att människor, trots pension, både orkar och faktiskt ges möjlighet att arbeta vidare om de har en specialkompetens som efterfrågas. Om vi endast kombinerar ekonomiska morötter med piskor finns en stor risk att vi ökar klyftan mellan grupper som både kan och vill fortsätta att yrkesarbeta och personer som av olika skäl inte längre kan eller orkar.Ta nytta av den forskning som vi har tagit fram. Ett hållbart och acceptabelt pensionssystem måste utformas utifrån personliga förutsättningar och förhållanden i arbetslivet. Ett hållbart arbetsliv för allt fler i vår åldrande befolkning fordrar att vi samtidigt beaktar faktorer som relaterar till biologisk/kroppslig ålder, mental/kognitiv ålder samt social ålder/livsloppsfas och våra attityder som är kopplade till ålder. Vi måste ta större hänsyn till olika förutsättningar och varierande funktionsförmåga och utifrån detta anpassa de åtgärder som gör att arbetslivet blir möjligt och hållbart för allt fler även i högre ålder.”Morötter” är viktigare för en god arbetshälsa och hög produktivitet än en piska i form av oron för en dålig ekonomi.Forskning visar att pedagogik som bygger på ”morötter” oftast är betydligt bättre än ”piskor” för att nå framgångsrika och långsiktiga mål. ”Morötter” i samhället, för organisationer, företag och individer är därför viktiga för god arbetshälsa och fortsatt produktivitet och kan bidra till ett längre arbetsliv även för grupper som tidigare inte ens klarat av att arbeta fram till pensionsåldern. Genom forskning inom området har bland annat swage-modellen utarbetats. Detta är ett verktyg som visar på komplexiteten i ett hållbart arbetsliv och tillsammans med systematiskt arbetsmiljöarbete, handlingsplaner och åtgärder syftar till ett mer hållbart arbetsliv. Morötter är enligt forskningen i detta sammanhang åtgärder för en god fysisk och mental arbetsmiljö, avpassad arbetsbelastning, stödjande teknik, att man kan anpassa arbetstakten, alternativa arbetstidsmodeller vid behov. Det är viktigt att man känner sig trygg och förväntas och tillåts vara delaktig, att man blir sedd av chefen och arbetskamraterna. Att de egna arbetsuppgifterna upplevs som meningsfulla och behövda av andra skapar självförverkligande och tillfredsställelse i arbetet. Att man känner att ens arbetsuppgifter och man själv är viktig för organisationen och företaget. Att man trots högre ålder inkluderas i olika nysatsningar och får tillgång till kompetensutveckling och inte blir åsidosatt eller åldersdiskriminerad. Utvärderingar visar att de äldre medarbetarna som fick några av dessa anpassningar och möjligheter var mer effektiva, utvilade, stimulerade när de var på arbetet samtidigt som sjukfrånvaron minskade. Vilket i sin tur bidrar till ett längre arbetsliv för grupper som tidigare inte klarat av att arbeta fram till pensionsåldern. I organisationer som bygger på en deltagar- och lärandekultur rustas de anställda för att klara omställningar, nya arbetsuppgifter och vid behov även yrkesbyten.Med en åldrande befolkning där allt fler lever allt längre behöver vi arbeta till en högre ålder i framtiden för att pensionssystemet ska hålla. Men ”morötter” är viktigare för en god arbetshälsa och hög produktivitet än en piska i form av oron för en dålig ekonomi. Det kräver också att vi ändrar våra attityder och förhållningssätt till äldre på arbetsmarknaden, vilket vi bäst gör genom att organisationer och företag får incitament till och erbjuder mer individanpassade arbetsvillkor, särskilt för personer i högre ålder. Låt oss därför använda den framtagna kunskapen i praktiken för att göra arbetslivet friskt och hållbart för alla åldrar.
|
|
