| 1. |
- Ahlgren-Moritz, Charlotte, et al.
(författare)
-
Vägen till samverkanssäkrad utbildning. [1] : Metoder och strategier
- 2016
-
Bok (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Universitet och högskolor bidrar till samhällsutvecklingen genom att forskningsbaserad kunskap tillämpas av olika aktörer i samhället. För att möta dagens och morgondagens samhällsutmaningar utgör således kunskapsutbyte och samverkan mellan lärosäten och samhället en värdefull möjlighet. Att ha starka relationer med samhällets aktörer identifieras också som viktigt i utvecklingen av ett internationellt starkt lärosäte.Samverkan i högre utbildning främjar samhällets förändringsförmåga och stärker utbildningens kvalitet, men samverkan förbereder också studenterna för ett livslångt lärande och underlättar övergången mellan utbildning och arbetsliv. Ett lärosäte i nära samverkan med aktörer i samhället är ett relevant lärosäte, det vill säga ett lärosäte som är till nytta för sin omvärld och för sina medarbetare och studenter.Ett grundläggande problem vad gäller möjligheterna att integrera samverkan i akademisk utbildning står att finna i statens fördelning av medel till lärosätena. De statliga medlen utgår nämligen i två separata anslag, ett vardera för de båda huvuduppdragen utbildning och forskning. Samverkan kan sägas ingå i bägge uppdragen. Till skillnad från forskningssamverkan finns det för utbildningssamverkan ingen särskild uppföljning och inte heller några ekonomiska incitament. Utvärdering av forskning och utbildning bör således breddas så att kvalitetsstärkande samverkansinslag också inkluderas i resursfördelningsprinciperna. Statens bristande strukturer för fördelning och uppföljning återspeglas i hur lärosätena fördelar resurser till och följer upp samverkan: lärare ges sällan resurser (i form av särskild tid) för att på ett pedagogiskt genomtänkt sätt kunna inkludera samverkansinslag i undervisningen; samverkan är sällan meriterande eller lönegrundande; och den utbildningssamverkan som bedrivs följs sällan upp – varken på institutions-, fakultets- eller lärosätesnivå. Samma sak kan sägas gälla på nationell nivå – det samverkande lärosätet erhåller inga extra anslag och det bestraffas ej heller för försummelse av detsamma. Att göra samverkan till en integrerad del av utbildningen innebär att samverkan bör ingå i de pedagogiska modeller som lärare använder för att leda studenternas kunskapsutveckling mot de mål som finns angivna i kurs- och utbildningsplaner. Det betyder också att arbetet med samverkan bör inkluderas i processer för styrning, planering och uppföljning av utbildning och undervisning på såväl kurs- och programnivå som på institutions-, fakultets- och lärosätesnivå. Att göra samverkan till en integrerad del av utbildningen är att sträva mot att externa aktörer ska bli en självklar del i den dagliga verksamheten – för studenter såväl som för medarbetare och för de organisationer man samverkar med. För att svenska lärosäten ska ges en realistisk möjlighet att göra samverkan till en integrerad del av utbildningsverksamheten krävs det framför allt följande:att politiker och departement utformar ett fördelningssystem där framgångsrika samverkansinsatser inom utbildningen leder till en förstärkning av resursbasen på lärosätena;att lärosätesledningar tar tydlig ställning för samverkansfrågan i sina strategiska styrdokument och att samverkan införs i lärosätenas kvalitetssäkringssystem för utbildning, samt att lärosätena inför system för att styra och följa upp samverkan i utbildningen på lärosätesövergripande nivå;att ledningen för fakulteter, institutioner eller motsvarande omsätter lärosätets strategiska åtaganden i handlingsplaner och lokala styrdokument samt utformar system för dokumentation, styrning och uppföljning av samverkan i utbildningsprogram;att lärare samt kurs- och programansvariga inför samverkan i utbildningens styrande dokument (t.ex. kurs- och utbildningsplaner) samt i den ordinarie undervisningsverksamheten.Dessutom bör lärosätena – både gemensamt men också vart och ett för sig – införa system och karriärvägar där medarbetares insatser i det vardagliga samverkansarbetet uppmärksammas och belönas.Mot bakgrund av detta kan man konstatera att det är angeläget att lärosätenas strategiska arbete avseende utveckling och uppföljning av samverkan i utbildningen vidareutvecklas. Men, med vilka verktyg, var i verksamheten och på vilka sätt?I följande skrift samlas erfarenheter och goda exempel gjorda inom ramen för ett flerårigt lärosätesövergripande samarbetsprojekt, Samverkanssäkrade utbildningsprogram, där utgångspunkten har varit att identifiera strategier och metoder för att integrera samverkan i utbildningsprogram. Målet har varit att undersöka och beskriva hur samverkan kan vara ett medel som bidrar till att stärka utbildningens kvalitet och relevans, samt ge förslag på hur vägen till samverkanssäkrad utbildning kan se ut.Den centrala slutsatsen är att samverkan, när den är en integrerad del av utbildningen, bidrar till kvalitet och säkerställer att utbildningen blir till nytta för samhället. Det finns också andra vinster med att bedriva ett systematiskt samverkansarbete, till exempel att det leder till pedagogisk utveckling för undervisande personal, att det ökar förutsättningarna för ett utmaningsbaserat lärande med studenten i centrum, att det underlättar övergången från studier till arbetsliv, och att det möjliggör fördjupade relationer med den värld lärosätet finns i. Resan mot samverkanssäkrad utbildning är, med andra ord, mödan väl värd.
|
|
| 2. |
- Ahlgren-Moritz, Charlotte, et al.
(författare)
-
Vägen till samverkanssäkrad utbildning. [2] : Möjligheter och utmaningar
- 2016
-
Bok (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Universitet och högskolor bidrar till samhällsutvecklingen genom att forskningsbaserad kunskap tillämpas av olika aktörer i samhället. För att möta dagens och morgondagens samhällsutmaningar utgör således kunskapsutbyte och samverkan mellan lärosäten och samhället en värdefull möjlighet. Att ha starka relationer med samhällets aktörer identifieras också som viktigt i utvecklingen av ett internationellt starkt lärosäte.Samverkan i högre utbildning främjar samhällets förändringsförmåga och stärker utbildningens kvalitet, men samverkan förbereder också studenterna för ett livslångt lärande och underlättar övergången mellan utbildning och arbetsliv. Ett lärosäte i nära samverkan med aktörer i samhället är ett relevant lärosäte, det vill säga ett lärosäte som är till nytta för sin omvärld och för sina medarbetare och studenter.Ett grundläggande problem vad gäller möjligheterna att integrera samverkan i akademisk utbildning står att finna i statens fördelning av medel till lärosätena. De statliga medlen utgår nämligen i två separata anslag, ett vardera för de båda huvuduppdragen utbildning och forskning. Samverkan kan sägas ingå i bägge uppdragen. Till skillnad från forskningssamverkan finns det för utbildningssamverkan ingen särskild uppföljning och inte heller några ekonomiska incitament. Utvärdering av forskning och utbildning bör således breddas så att kvalitetsstärkande samverkansinslag också inkluderas i resursfördelningsprinciperna. Statens bristande strukturer för fördelning och uppföljning återspeglas i hur lärosätena fördelar resurser till och följer upp samverkan: lärare ges sällan resurser (i form av särskild tid) för att på ett pedagogiskt genomtänkt sätt kunna inkludera samverkansinslag i undervisningen; samverkan är sällan meriterande eller lönegrundande; och den utbildningssamverkan som bedrivs följs sällan upp – varken på institutions-, fakultets- eller lärosätesnivå. Samma sak kan sägas gälla på nationell nivå – det samverkande lärosätet erhåller inga extra anslag och det bestraffas ej heller för försummelse av detsamma. Att göra samverkan till en integrerad del av utbildningen innebär att samverkan bör ingå i de pedagogiska modeller som lärare använder för att leda studenternas kunskapsutveckling mot de mål som finns angivna i kurs- och utbildningsplaner. Det betyder också att arbetet med samverkan bör inkluderas i processer för styrning, planering och uppföljning av utbildning och undervisning på såväl kurs- och programnivå som på institutions-, fakultets- och lärosätesnivå. Att göra samverkan till en integrerad del av utbildningen är att sträva mot att externa aktörer ska bli en självklar del i den dagliga verksamheten – för studenter såväl som för medarbetare och för de organisationer man samverkar med. För att svenska lärosäten ska ges en realistisk möjlighet att göra samverkan till en integrerad del av utbildningsverksamheten krävs det framför allt följande:att politiker och departement utformar ett fördelningssystem där framgångsrika samverkansinsatser inom utbildningen leder till en förstärkning av resursbasen på lärosätena;att lärosätesledningar tar tydlig ställning för samverkansfrågan i sina strategiska styrdokument och att samverkan införs i lärosätenas kvalitetssäkringssystem för utbildning, samt att lärosätena inför system för att styra och följa upp samverkan i utbildningen på lärosätesövergripande nivå;att ledningen för fakulteter, institutioner eller motsvarande omsätter lärosätets strategiska åtaganden i handlingsplaner och lokala styrdokument samt utformar system för dokumentation, styrning och uppföljning av samverkan i utbildningsprogram;att lärare samt kurs- och programansvariga inför samverkan i utbildningens styrande dokument (t.ex. kurs- och utbildningsplaner) samt i den ordinarie undervisningsverksamheten.Dessutom bör lärosätena – både gemensamt men också vart och ett för sig – införa system och karriärvägar där medarbetares insatser i det vardagliga samverkansarbetet uppmärksammas och belönas.Mot bakgrund av detta kan man konstatera att det är angeläget att lärosätenas strategiska arbete avseende utveckling och uppföljning av samverkan i utbildningen vidareutvecklas. Men, med vilka verktyg, var i verksamheten och på vilka sätt?I följande skrift samlas erfarenheter och goda exempel gjorda inom ramen för ett flerårigt lärosätesövergripande samarbetsprojekt, Samverkanssäkrade utbildningsprogram, där utgångspunkten har varit att identifiera strategier och metoder för att integrera samverkan i utbildningsprogram. Målet har varit att undersöka och beskriva hur samverkan kan vara ett medel som bidrar till att stärka utbildningens kvalitet och relevans, samt ge förslag på hur vägen till samverkanssäkrad utbildning kan se ut.Den centrala slutsatsen är att samverkan, när den är en integrerad del av utbildningen, bidrar till kvalitet och säkerställer att utbildningen blir till nytta för samhället. Det finns också andra vinster med att bedriva ett systematiskt samverkansarbete, till exempel att det leder till pedagogisk utveckling för undervisande personal, att det ökar förutsättningarna för ett utmaningsbaserat lärande med studenten i centrum, att det underlättar övergången från studier till arbetsliv, och att det möjliggör fördjupade relationer med den värld lärosätet finns i. Resan mot samverkanssäkrad utbildning är, med andra ord, mödan väl värd.
|
|
| 3. |
- Alm, Anna-Karin, et al.
(författare)
-
Vägen till samverkanssäkrad utbildning
- 2016
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Kunskapsutbyte och samverkan mellan lärosäten och andra aktörer i samhället är viktigt för att vi ska kunna möta morgondagens utmaningar. Man måste arbeta över sektorsgränser, inte bara inom forskning utan också inom utbildning. “Vägen till samverkanssäkrad utbildning: metoder och strategier” handlar om hur samverkan kan integreras i högre utbildning. Slutsatserna baseras på de erfarenheter som gjorts i projektet Samverkanssäkrade utbildningsprogram som letts av lärosätena i Linköping, Malmö och Umeå. Publikationens andra del, “Möjligheter och utmaningar”, berättar ett antal historier ur samverkansvardagen. // Att med andra samhällsaktörer samverka kring utformningen av utbildningsprogram och i undervisningen bidrar till kvalitetsutveckling och säkerställer att utbildningen är till nytta för samhället. Samverkan förbereder också studenterna för ett livslångt lärande och underlättar övergången mellan utbildning och arbetsliv. För att man långsiktigt ska kunna integrera samverkan i utbildningsprogram krävs insatser på flera nivåer. Till exempel måste lärosätesledningar ta tydlig ställning i samverkansfrågan i sina styrdokument, och samverkansaspekten måste vara en självklar del av lärosätets kvalitetssäkringssystem. Det krävs också att ledningen för fakulteter och institutioner utformar system för dokumentation, styrning och uppföljning av samverkan. Vidare bör samverkan ingå i de pedagogiska modeller som lärare använder för att leda studenternas kunskapsutveckling, och lärosätena bör också uppmärksamma och belöna framgångsrikt samverkansarbete. Slutligen bör politiker och departement utforma ett fördelningssystem där framgångsrika samverkansinsatser inom utbildningen leder till en förstärkning av resursbasen på lärosätena.
|
|
| 4. |
|
|
| 5. |
- Bengtsson, Maria, et al.
(författare)
-
Structural conditions for static and dynamic competition after deregulation
- 2006
-
Ingår i: Competitiveness Review. ; 16:1, s. 20-31
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- During the 1980's and 1990's deregulation had become the 'recipe' for many countries' economies to obtain increased efficiency and lower prices. Yet many empirical and theoretical studies of deregulation show that expectations rarely became fulfilled. The purpose of this paper is to develop the model of competition by introducing static and dynamic competition, which has different consequences for market performance. We claim that the development of static and/or dynamic competition post deregulation can be explained by structural conditions, both regarding entry barriers and customer influence. Four different competitive conducts are identified based on an explorative study of four deregulated industries: static, dynamic, hyper, and unheated competition.
|
|
| 6. |
- Biedenbach, Galina, et al.
(författare)
-
Brand equity, satisfaction, and switching costs : An examination of effects in the business-to-business setting
- 2015
-
Ingår i: Marketing Intelligence & Planning. - 0263-4503 .- 1758-8049. ; 33:2, s. 164-178
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- The purpose of this paper is to investigate the effects of satisfaction and switching costs on the development of brand equity in the business-to-business setting. Structural equation modeling was used to analyze 632 responses from the CEOs and CFOs of organizations buying auditing and business consultancy services from one of the Big Four auditing companies. The findings demonstrate the significant impact of satisfaction and switching costs on B2B brand equity. Furthermore, the findings show the positive effect of switching costs on satisfaction. The findings provide a strong foundation for further investigation of links between the key marketing concepts: brand equity, satisfaction, and switching costs.
|
|
| 7. |
- Biedenbach, Galina, et al.
(författare)
-
Brand equity, satisfaction and switching costs : An examination of effects in the B2B setting
- 2013
-
Ingår i: Book of Abstracts from the 8th Global Brand Conference of Brand, Identity and Corporate Reputation SIG, Academy of Marketing.
-
Konferensbidrag (refereegranskat)abstract
- The purpose of this study is to investigate the effects of satisfaction and switching costs on the development of brand equity in the B2B setting. The study considers the hierarchical effects between brand awareness, brand associations, perceived quality, and brand loyalty. Furthermore, the conceptual model examines the direct effect of switching costs on satisfaction. The structural equation modeling was used to analyze 632 responses from the CEOs and CFOs of organizations buying auditing and business consultancy services from one of the Big Four auditing companies. The findings demonstrate the significant impact of satisfaction and switching costs on B2B brand equity.
|
|
| 8. |
- Biedenbach, Galina, 1978-, et al.
(författare)
-
The impact of customer experience on brand equity in a business-to-business services setting
- 2010
-
Ingår i: Journal of Brand Management. - : Palgrave Macmillan. - 1350-231X .- 1479-1803. ; 17, s. 446-458
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- The main purpose of the study is to investigate the impact of customer experience on brand equity in a business-to-business (B2B) services setting. The conceptual model illustrates the impact of customer experience on the formation of brand equity, which is assessed through a hierarchy of effects between brand awareness, brand associations, perceived quality and brand loyalty. Structural equation modeling is used to test the proposed model in the B2B setting. The findings of the study indicate that customer experience has a positive effect on the four dimensions of brand equity. The study provides marketing managers with a clear understanding of how customer experience affects brand equity in the B2B context. The study portrays the importance of creating a positive customer experience through a direct interaction of customers with the company and its brand. The study advances the current state of knowledge by analyzing the impact of customer experience on all dimensions of brand equity and by including a hierarchy of effects between different dimensions in one conceptual model.
|
|
| 9. |
- Biedenbach, Thomas, 1976-, et al.
(författare)
-
Industry-university collaboration and absorptive capacity : an empirical study in a Swedish context
- 2018
-
Ingår i: International Journal of Technology Management. - : InderScience Publishers. - 0267-5730 .- 1741-5276. ; 76:1-2, s. 81-103
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- In this paper, we examine the role of firms' absorptive capacity in industry-university collaboration and, in particular, whether absorptive capacity moderates the effects of university collaboration on firms' innovativeness. Having defined absorptive capacity as the recognition, assimilation and application of valuable external knowledge for commercial purposes, we formulated three hypotheses pertaining to firm innovativeness and tested them in an original survey comprising a representative multi-industry sample of 1,532 Swedish firms. The results suggest that benefiting from university cooperation is conditional upon the firm's level of absorptive capacity. At low levels of absorptive capacity, engaging with universities does not translate into any noticeable increase in innovative output. In contrast, medium to high levels of absorptive capacity is where a firm benefit most from collaborating with a university. We also show that these effects are more pronounced for firms operating in sectors characterised by lower levels of technology and knowledge intensity.
|
|
| 10. |
- Byberg, Lars-Anders
(författare)
-
Framgångsrika exportörer: En studie av strategiska faktorers inverkan på mindre företags exportutfall
- 2006
-
Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- The purpose of this study is to investigate which factors that are of particular importance for export performance among small and medium-sized manufacturers. The present study concentrates on strategic factors that are within the powers of the exporters to influence themselves. Additionally, different ways of measuring export success are studied. The resourse based perspective on internationalization and the contingency theory of organizations are used as theoretical framework of the study. Three control variables have been choosen for the study: firm-size, line of business and region. A survey was conducted on a sample of 339 companies which have less than 200 employees each. They are located in eihter of two different regions of Sweden and are involved in one of two selected lines of businesses. 239 usable questionnaires were completed and those were analyzed with correlation analysis, component (factor) analysis and multiple regression analysis. The results indicate that commitment is the factor having the strongest relations with export success, and that background variables have the weakest relations. Of four different fields of strategic and general success factors, relationship marketing is the most essential one. On second place comes internal locus of control, and on third place knowledge orientation. The results show that of the strategic factors, those related to entrepreneurship are the least important for export success. One conclusion from the study is that, depending on how export success is defined and measured, the results differ slightly. The results show that larger companies are more professional in their actions than smaller ones, and for that reason more successful in exporting. Industries of more advanced technology have more elaborate export behaviour, and are therefore more successful than others. Concerning the location, it is concluded that different regions have different competitive advantages and that otherwise similar companies can experience differences in export success for that reason. In the study, companies with a more central location are more successful than others.
|
|
