| 1. |
|
|
| 2. |
|
|
| 3. |
|
|
| 4. |
|
|
| 5. |
- Christiernsson, Anna, et al.
(författare)
-
Fiske och Natura 2000 : 7 kap. 28 a § miljöbalken i EU-rättslig belysning
- 2014
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- I rapporten redogörs för i huvudsak tre frågor.Den första frågan är om tillstånd krävs enligt 7 kap. 28 a § miljöbalken för fiske som kan påverka miljön i ett Natura 2000-område.Även om frågan alltid måste bedömas med hänsyn till de miljöeffekter som riskeras vid varje fiskesituation, visar den rättsliga analysen att 7 kap. 28 a § miljöbalken, i belysning av EU-rätten, har ett vitt tillämpningsområde som typiskt sett gäller för olika slag av yrkesfiske. Det beror på följande faktorer:Fiske (såväl bottentrålning som andra fiskemetoder) är ett slags ”verksamhet” enligt 7 kap. 28 § miljöbalken, och bör även ses som ”plan eller projekt” enligt artikel 6.3 art- och habitatdirektivet.Fiske omfattas av tillståndsplikt om det på ett ”betydande sätt” kan påverka områdets skyddssyfte. Redan en liten sannolikhet för sådan påverkan är tillräcklig, eller som EU-domstolen uttalar i målet Waddenzee: ”när det på grundval av objektiva kriterier inte kan uteslutasatt planen eller projektet kan ha en betydande påverkan på det berörda området” (kursiverat här). Vid bedömningen av påverkan ska beaktas inte enbart direkta effekter, utan även indirekta (såsom påverkan på näringsväven) och kumulativa (såsom andra fiskares uttag). Det är inte avgörande om fisket sker inom Natura 2000-området utan hur det påverkar detta.Återkommande fisken bör ses som enskilda projekt som ska konsekvensbedömas för sig enligt artikel 6.3 art- och habitatdirektivet (och därmed även enligt 7 kap. 28 a § miljöbalken), även om fisket påbörjades innan ett Natura 2000-område skyddades. Tolkningen bygger på EU-domstolens praxis när det gäller artikel 6.3 art- och habitatdirektivet. Dessutom är artikel 6.2 i direktivet tillämplig vid återkommande fisken. Artikeln innebär en allmän skyldighet att vidta lämpliga åtgärder för att skydda miljön i området.Eftersom återkommande fisken bör ses som enskilda projekt, får övergångsregeln till 7 kap. 28 a § miljöbalken ingen verkan mot fiske som sker efter 1 juli 2001, oavsett när det skedde första gången. Dessutom gäller som sagt artikel 6.2 art- och habitatdirektivet.Den andra frågan är om 7 kap 28 a § miljöbalken kan tillämpas på fiske utanatt stå i konflikt med den gemensamma fiskeripolitiken och EUs exklusiva kompetens.Rättsläget har i betydande grad klargjorts genom artikel 11 i 2013 års grundförordning för fiske. Sveriges skyldigheter enligt artikel 6 art- och habitatdirektivet (och därmed 7 kap. 28 a § miljöbalken) gäller för såväl havsområdet innanför 12-milsgränsen som hela den ekonomiska zonen. Skyldigheten gäller även när åtgärderna rör andra staters fiskeverksamheter, men då ska ett särskilt förfarande tillämpas. Under vissa förutsättningar kan Sverige, vidta mer långtgående åtgärder för att bevara Natura 2000-områden, än som följer av artikel 6 art- och habitatdirektivet (se nedan).Den tredje frågan rör vilka rättsliga lösningar som kan komma ifråga för att i framtiden kontrollera fiske som kan påverka Natura 2000-områden.EU-rätten hindrar i princip inte att exempelvis Havs- och vattenmyndigheten utfärdar generella föreskrifter med sådana miljökrav på fisket att ”betydande miljöpåverkan” inte uppkommer och att därmed kravet på MKB och tillstånd enligt 7 kap. 28 a § miljöbalken inte aktualiseras. Av EU-rättspraxis följer dock att mycket höga krav måste ställas på innehållet i sådan lagstiftning. Reglerna ska ”säkerställa” att betydande påverkan på områdets skyddsobjekt inte kan ske vid något fisketillfälle (återigen med beaktande av möjliga direkta, indirekta och kumulativa effekter). I två rättsfall som redovisas i rapporten har medlemsstaternas lagstiftning med generella krav underkänts av EU-domstolen som tillräckliga för att undanta tillståndsplikt för viss verksamhet enligt artikel 6.3 art- och habitatdirektivet. I rapporten tas inte slutlig ställning till om det i praktiken alls är möjligt att undanta fiske generellt och hur i så fall de generella miljökraven i föreskrifter skulle utformas (den bedömningen kräver även annan kompetens än juridisk). Om generella förskrifter skulle komma ifråga, bör övervägas en ordning där föreskrifterna kontinuerligt uppdateras för att anpassas till förändringar i miljön. Föreskrifter behöver sannolikt preciseras för varje enskilt Natura 2000-område.En annan lösning kan vara att generellt förbjuda allt eller visst slags fiske inom, kanske också i närheten av, ett Natura 2000-område. Artikel 11 grundförordningen för fiske hindrar ett sådant förbud om det är mer långtgående än vad som följer av artikel 6.2 art- och habitatdirektivet. Däremot ger artikel 20 möjligheter till sådana åtgärder innanför 12-milsgränsen. Om åtgärderna syftar till att bevara fiskebestånd och endast riktas mot egna fartyg kan artikel 19 tillämpas.En individuell kontroll enligt 7 kap. 28 a § miljöbalken kan ske genom Havs- och vattenmyndigheten i stället för länsstyrelsen. Prövningen av eventuell påverkan på Natura 2000-områden skulle då kunna samordnas med annan tillståndsprövning av fiske. Om prövningen fortsatt ska ske av länsstyrelsen, bör HaV ge vägledning om tillämpningen vad gäller fiske. Vägledningen bör utformas i enlighet med EU-domstolens praxis.
|
|
| 6. |
- Christiernsson, Anna, 1977, et al.
(författare)
-
Marine natura 2000 and fishery - The case of Sweden
- 2015
-
Ingår i: Journal for European Environmental & Planning. - : Brill. - 1613-7272 .- 1876-0104. ; 12:1, s. 22-49
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Fishing operations likely to have a significant effect on a marine Natura 2000 area shall be subject to prior assessment and authorisation according to Article 6.3 of the Habitats Directive. This provision, partly also article 6.2, and in particular the CJEU case law, implies that this prior control should be applied rather often in practice, even for recurrent fishery irrespective of when the first fishing operation occurred in an area. Article 11 of the Common Fisheries Policy Regulation entails that Sweden and other Member States apply Article 6 of the Habitats Directive within the entire exclusive economic zone, to both own and foreign fishing vessels. A Member State is also, under certain preconditions, empowered to impose restrictions on fishery not supported by article 6 of the Habitats Directive, especially within the 12 nautical miles zone. A Member State is not formally hindered from excluding fishery from prior assessment and authorisation if instead general requirements on fishery in legislation can ensure that no future fishing operation is likely to have a significant effect on the Natura 2000 area. However, CJEU case law indicates that it would be difficult to fulfil that precondition. © 2015 Koninklijke Brill NV, Leiden.
|
|
| 7. |
- Christiernsson, Anna, 1977-, et al.
(författare)
-
Miljöbalken och fisket
- 2016
-
Ingår i: Nordisk miljörättslig tidskrift. - Uppsala. - 2000-4273. ; :1, s. 11-28
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)
|
|
| 8. |
|
|
| 9. |
- Ejdemo, Thomas, et al.
(författare)
-
Turismen och naturresurserna, konflikt eller samverkan? : en förstudie till ett rättsekonomiskt forskningsprojekt
- 2007
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Turismen har blivit en viktig näringsgren i Sverige, detta gäller både i storstadsregioner och på landsbygd. Landsbygdens - och inte minst Norrlands - särskilda nisch bygger i hög grad på naturupplevelser, såsom bl.a. forsränning, överlevnadskurser, jakt, fiske, exkursioner, fågelskådning etc. Anspråken på naturresurserna är dock många, och i flera fall finns en ökad risk för intressekonflikter kring utnyttjandet av exempelvis markområden. Denna rapport ut-gör resultatet av en förstudie till ett större forskningsprojekt vars huvudsakliga mål skulle vara att analysera möjligheterna för ett samhällsekonomiskt effektivt nyttjande av de norrländska naturresurserna för turism- och rekreationsändamål, samt i vilken mån den rådande lagstift-ningen utgör ett hinder för att uppnå detta mål. Syftet med denna förstudie är att: (a) ge en översikt av tidigare nationell och internatio-nell forskning som bidragit med kunskap om naturens rekreationsvärden, samt om åtgärder genom vilka dessa värden kan förstärkas; samt (b) identifiera centrala intressekonflikter vilka möjliggör en analys av lagstiftningens roll för ett samhällsekonomiskt effektivt utnyttjande av naturresurserna. Vår genomgång av tidigare forskning visar att det finns ett såväl vetenskapligt som praktiskt värde i att utforma ett rättsekonomiskt forskningsprojekt där dagens lagstiftning och rättstillämpning skärskådas med samhällsekonomiska metoder, men där samtidigt dessa senare metoders begränsningar lyfts fram tydligare än vad som tidigare har varit fallet. Dessa begränsningar består främst i: (a) det begränsade utrymmet för deliberation och diskussion; (b) antagandet om kontinuerliga och exogena preferenser; samt (c) fokus på individuella snarare än kollektiva värden. Detta innebär att existerande värderingsmetoder med fördel kan kompletteras med ett starkare inslag av fokusgruppdiskussioner och s.k. medborgarjurys där preferenser kan skapas endogent via diskussioner med andra (inklusive experter). I rapporten argumenteras för att dessa nya angreppssätt är av stort värde för ett forskningsprojekt som rör den norrländska naturens turism- och rekreationsvärden, och de intressekonflikter som kan beröra realiserandet av dessa. Rapporten identifierar vidare fyra områden inom vilka denna forskning praktiskt bör kunna bedrivas: (a) allemansrätten och turismen; (b) gruvindustrin och turismen; (c) omställ-ningen av energisystemet och turismen; samt (d) markupplåtelser och upplevelseturism. På alla dessa områden finns ett tydligt utrymme för fruktbart mångvetenskapligt samarbete kring ett rättsekonomiskt projekt, där exempelvis lagstiftningens begränsningar och samhällsekono-miska konsekvenser kan belysas och kontrasteras utifrån såväl lagtext, förarbeten, och praxis som kompletterande preferensstudier av "stakeholders" samt allmänhet. Genom att fokusera forskningen på ett eller flera sådana områden lyfts också centrala frågor och problem fram som rör turism- och upplevelseproduktion i Norrland och dess koppling till nyttjandet av landsändans naturresurser och markområden.
|
|
| 10. |
- Forsberg, Maria, 1974-
(författare)
-
Skogen som livsmiljö : En rättsvetenskaplig studie om skyddet för biologisk mångfald
- 2012
-
Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Globally, species are being eradicated at an accelerated rate, up to 1000 times faster than the rate of natural species loss. This is primarily due to the reduction and degradation of species habitats. As biodiversity decreases, ecosystems risk losing significant ecological processes and functions, such as natural water purification. As a response to this pressing environmental problem, the international community has set a goal of halting the loss of biological diversity by 2020. The objective of this thesis is to analyze the current legal protection for biological diversity in forests and demonstrate how the goal of halting the loss of biodiversity can be implemented through law. In order to identify where legal measures might fall short of their goal or protecting biodiversity, the point of departure for this study has been to identify certain ecological structures of forest ecosystems that can be said to be of major importance for the conservation of biological diversity. The chosen structures represent not only levels on a spatial scale, but also reflect the need for separate regulatory techniques, if protection of biological diversity is to be formulated appropriately.One important legal issue addressed in this dissertation is how the legal protection of these ecological structures can be strengthened in relation to property rights. Furthermore, management of natural resources must address the complexity and uncertainties of ecosystems. How the legal system can meet such uncertainties, while ensuring legal certainty, is one of the topics addressed in this thesis.Adaptive management has been said to be a necessary tool for handling the complex and dynamic nature of ecosystems in the absence of complete knowledge or understanding of their functioning. Such management is also essential to handle the conflict of preserving biological diversity while meeting increasing demands on forest resources. By introducing legal requirements for adaptive environmental planning, I believe, the sustainable use of forest resources can more likely be ensured.
|
|
