| 1. |
-
AI, digitalisering och rätten: en lärobok
- 2021
-
Samlingsverk (redaktörskap) (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- AI och digitalisering har en stor faktisk regleringsmakt. I förening med teknikens kommersiella potential har den blivit en allvarlig konkurrent till rättens formella regleringsmakt. I den här boken kopplas diskussionen om enstaka teknologiska lösningar till rättens centrala begrepp och institutioner. Hur kommer rätten som sådan att samverka med AI och digitalisering - eller kommer den rentav att motverka dem? Juridiken förändras just nu utifrån - poängen med denna bok är att vara ett steg på vägen att förändra den inifrån och att därmed äga själva processen. AI, digitalisering och rätten ger dig verktyg att tänka klarare om AI- teknikens potentiella återverkningar på rättens olika delar. Boken vänder sig i första hand till studenter på landets juristutbildningar, men är också skriven så att läsare med olika bakgrund och kunskapsnivåer kan tillgodogöra sig innehållet.
|
|
| 2. |
- Arvidsson, Matilda, 1976, et al.
(författare)
-
Artificial Intelligence, Decision Making and International Law
- 2023
-
Ingår i: Nordic Journal of International Law. - 0902-7351. ; 92:84, s. 1-8
-
Tidskriftsartikel (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- The question how artificial intelligence (AI), including machine learning (ML), impacts on law in general, and on international law in particular, has gained more and more traction in recent years. Ensuing debates have mainly homed in on threats and opportunities posed to law by this technology, and remained on a rather abstract level. Our text gives an introduction to the field of AI, decision making and international law, narrowing our focus to what we see as a critical area of empirically grounded and granular research in AI, decision making and international law. The overarching question for the special issue of which this text is an introduction to, is how AI, including AI-supported and automated decision making, might impact on decisions we take in international law. This allows us to track how technologically induced practice makes its way into domestic law, and, potentially, from there onwards into international law. Our text sets out some core tenants of this field, and argues that more nuanced and empirically grounded inter- and intra-disciplinary is needed in order to respond to contemporary questions and concerns of AI, decision making and international law
|
|
| 3. |
- Arvidsson, Matilda, 1976, et al.
(författare)
-
Decision Making in Asylum Law and Machine Learning: Autoethnographic Lessons Learned on Data Wrangling and Human Discretion
- 2023
-
Ingår i: Nordic Journal of International Law. - 0902-7351 .- 1571-8107. ; 92:1, s. 56-92
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- This article avails an autoethnography of the authors’ attempt to construct a post hoc intervention machine learning (ML) system responsive to the problem of discrimination in asylum law decisions. In the article we revisit the conjunction of law as a slow hermeneutic, against the fast-paced pull of AI and commercial imperatives to ask whether a ML-driven post hoc intervention system such as the one set up in the research project, reduces the overall risk of discrimination emerging from human discretion in legal decision making on asylum. We conclude that a ML-driven ‘antidiscrimination machine’ will displace rather than reduce that overall risk. We warn that similar attempts at using ML as part of legal decision making, decision support, and post hoc interventions, in international law and beyond, may need to take seriously the risks of human discretion embedded in ML design and data selection.
|
|
| 4. |
- Brännström, Leila, et al.
(författare)
-
Guest Editorial: Tech and the transformation of legal imagination
- 2023
-
Ingår i: AI & Society: The Journal of Human-Centred Systems and Machine Intelligence. - London : Springer. - 0951-5666 .- 1435-5655. ; 34, s. 309-314
-
Tidskriftsartikel (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- This special section on ‘Tech and the Transformation of Legal Imagination’ is an attempt at creatively exploring the law of the tech era. We believe that emerging lines of continuity and discontinuity in the current moment of tech-induced legal transformation are insufficiently investigated. Together with the authors of this special section, we therefore set out in an effort to recover and reimagine the histories of the law/tech nexus, to critically examine the imaginaries operative in the ongoing transformation but also to imagine the future of law. In so doing, we cover two different constellations: one in which the law is imagined, and another in which the law imagines. As this structure is one that operates in other disciplines, too—computer science is imagined as much as it imagines—we believe it will be a useful entry point for readers beyond the discipline of law to explore the relation between tech, law and imagination. In all, we make a move from the general theme of tech, legal transformation and imagination to the more specific one of tech and the transformation of legal imagination.
|
|
| 5. |
- Brännström, Leila, et al.
(författare)
-
Legal imagination and the US project of globalising the free flow of data
- 2023
-
Ingår i: AI & Society. - London : Springer. - 0951-5666 .- 1435-5655.
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Today, the US pursues the global capture of data (understood as a significant engine of growth) by way of bi- and plurilateral trade agreements. However, the project of securing the global free flow of data has been pursued ever since the dawn of digital telecommunication in the 1960s and the US has made significant legal efforts to institutionalise it. These efforts have two phases: In the first 1970s and 80s “freedom of information” phase, the legal justification (and contestation) of the global free flow of data hinged on imagining data as information, and its exchange as a practice of liberty. The second phase began in the late 1990s and continues today. In this phase, the free flow of data is aligned with a free-trade agenda in the context of first e-commerce and, starting in the 2000s, through attempts at creating a global public domain of personal data for the platform economy. The global free flow of data is an intrinsic aspect of informational capitalism. Assuming a constitutive, but not commanding role for law in informational capitalism, we conclude that the US attempt at ensuring free flow for its informational corporations is neither an entirely contingent nor a necessary outcome. It is a product of legal imagination. © 2023, The Author(s).
|
|
| 6. |
- Brännström, Leila, 1974, et al.
(författare)
-
Tech and the Transformation of Legal Imagination
- 2023
-
Ingår i: Law and Critique. - Dordrecht : Springer. - 0957-8536 .- 1572-8617. ; 34:3, s. 309-314
-
Tidskriftsartikel (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Editorial for Special issue
|
|
| 7. |
- Byrne, Rosemary, et al.
(författare)
-
Understanding the Crisis of Refugee Law: Legal Scholarship and the EU Asylum System
- 2020
-
Ingår i: Leiden Journal of International Law. - 0922-1565. ; 33:4, s. 871-892
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- In 2015 Europe’s refugee protection crisis triggered the effective collapse of the world’s most complex regional framework for asylum. A development both unexpected and unexplained by the hierarchical model of European asylum law that tends to dominate the scholarly field. The abandonment among Member States of core obligations under international and EU law and the principles of solidarity and good faith is central to this crisis. This dynamic has been in the making since the accession process when EU membership was offered in exchange for transposing international obligations through the EU asylum acquis, collectivizing external border control and shifting refugee ‘responsibility’ to new Member States with minimal standards for refugee protection and weak enforcement mechanisms. Yet, the critical feature of this asylum crisis is its development into a European constitutional crisis, impacting freedom of movement, sincere co-operation, democracy, and the rule of law. A hierarchical model of law offers only a partial explanation of this interplay between refugee protection and European governance. A turn to the methodological debates in international law urges the repositioning of the lens of refugee legal scholarship, offering insights into the evolution towards crisis by looking at law from below against the backdrop of law in history, subregional law-making, and shifting power constellations. This process suggests that refugee law scholarship could benefit from widening its methodological canon by visiting its parent field of public international law.
|
|
| 8. |
- Gunneflo, Markus, et al.
(författare)
-
Technologies of Decision Support and Proportionality in International Humanitarian Law
- 2023
-
Ingår i: Nordic Journal of International Law. - 0902-7351. ; 92:1, s. 93-118
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- What does proportionality reasoning mean for decision support in international humanitarian law (IHL)? We first consider contemporary ihl commentaries on proportionality as an analogue form of decision support through a paradigmatic example. Over time, proportionality in IHL has changed from being a rule-specific space for discretionary decision making to a much broader compromise-seeking within boundaries marked by law. Today, proportionality is a master norm in IHL, remaking rules by stealth and enabling the accommodation of novel master technologies as lawful. Artificial Intelligence (ai) support for military decision making is one such master technology that resonates particularly well with the inner structure of proportionality thinking: both build on cost-benefit analysis and engender the quantification of the world through data collection. We analyse how cost-benefit analysis and digitalization and algorithmic processing intersect in the U.S. legal context, to then proliferate into U.S. warfare and decision support systems, and onwards into IHL.
|
|
| 9. |
- Gunneflo, Markus, et al.
(författare)
-
Öppet brev till Tobias Billström om 7 oktober och rätten till självförsvar inom folkrätten
- 2024
-
Ingår i: Dagens Juridik.
-
Tidskriftsartikel (populärvet., debatt m.m.)abstract
- Sedan Hamas attack den 7 oktober har vi vant oss vid att höra Sveriges regering uttrycka att Israel har “rätt till självförsvar inom folkrätten”. Det är inte en dålig utgångspunkt, men den förpliktigar och dess betydelse förändras också över tid. Vi menar att regeringen nu har kommit till en punkt där Sverige måste säga andra saker om vi fortfarande vill vara ett land som låter sin utrikespolitik styras av folkrätten. Låt oss förklara. Hamas attack den 7 oktober och de urskillningslösa raketangreppen efteråt är krigsförbrytelser. Folkrätten förbjuder attacker mot civila, gisslantagande och en lång rad andra handlingar som utfördes den dagen. Ett annat sätt att beskriva handlingarna är brott mot mänskligheten. När den svenska regeringen säger att Israel har en rätt till självförsvar inom folkrätten har man redan fattat beslutet att oavsett hur avskyvärda handlingarna den 7 oktober var, och hur de beskrivs folkrättsligt, så måste Israels svar förhålla sig till det internationella regelverket. Självförsvar är Israels officiella förklaring för sina handlingar efter den 7 oktober, och särskilt från den 14 oktober då krigshandlingarna i Gaza intensifierades. För en stor del av världens länder har det varit viktigt att hålla med. Ställd inför attacken den 7 oktober går ett sådant ställningstagande att förstå. Samtidigt har världens folkrättsexpertis debatterat vad en rätt till självförsvar i förhållande till Gaza egentligen innebär. Detta har att göra inte så mycket med attacken som sådan utan med Gazas folkrättsliga status. Det går att hävda att Israel inte har en rätt till självförsvar för att Gaza alltjämt är ockuperat. Men låt oss istället följa den svenska regeringens utgångspunkt att Israel har en rätt till självförsvar. En sådan rätt har nämligen både tillåtande och begränsande konsekvenser. De sedvanerättsliga kraven på rätten till självförsvar utgörs av nödvändighet och proportionalitet. De innebär i korthet att självförsvaret ska vara nödvändigt för att avvärja den attack som staten har blivit utsatt för och proportionerlig i förhållande till dess konsekvenser. Dessa krav gäller under hela den tid som självförsvaret utövas. Huruvida de är uppfyllda eller ej är således en bedömning som är föränderlig över tid. Det sätt på vilket israeliska regeringsföreträdare uttalade sig i samband med att den större operationen inleddes i Gaza gav anledning till oro. Hur ska Israel helt kunna göra sig av med Hamas? I takt med att vi har kunnat se denna ambition omformas till krigshandlingar, kan vi konstatera att Israels självförsvar går utöver nödvändighet och proportionalitet och således inte längre företas ”inom folkrätten”. Det finns folkrättsliga regler också kring hur krigshandlingar får företas på mer detaljerad, taktisk nivå. Detta är krigets lagar. En grundbult i denna är att anledningen till kriget är ovidkommande. Till stora delar är det också ovidkommande om motståndaren, som i detta fall, själv har begått krigsförbrytelser. Vi har många gånger hört att Gaza är extremt tätbefolkat. Vi har också hört om en stor mängd Hamas-soldater som är utspridda bland civilbefolkningen samt i ett omfattande tunnelnätverk under mark. Israel har använt en så stor mängd flygattacker efter den 7 oktober att tidigare krig som Israel har bedrivit i Gaza bleknar i jämförelse. Konsekvenserna för civilbefolkningen är ofattbara. Fler mål än tidigare angrips och mindre precisa vapensystem används. Men hur står sig dessa handlingar i förhållande till krigets lagar? Här duger inte några svepande bedömningar. Dessa normer befinner sig på en militärt taktisk nivå. Varje attack ska bedömas utifrån det specifika militära syftet och vad befälhavaren kunde veta vid tillfället för beslutet. Det höga antalet civila som har dödats är enbart indicier på att förbudet mot urskillningslöst våld kan ha överskridits och/eller att befälhavarens proportionalitetsbedömningar är så tillåtande att de är folkrättsstridiga. Men vi vet omständigheterna vid en del attacker, bland annat attacken mot sjukhuset al-Shifa, och även attacker där Israel på ett utförligt sätt har beskrivit vem eller vad man har angripit och där den militära nödvändigheten av attacken kan ställas mot civila offer. I dessa fall kan vi gå från indicier på olaglig krigföring till tydlig bevisning om att så är fallet. Sjukhus får inte angripas. Att undantaget om att medicinska enheter har använts på ett sätt som är skadligt för motparten skulle vara uppfyllt har inte kunnat påvisas. Ett fall där en av de påstådda angriparna för attacken den 7 oktober angreps i ett flyktingläger aktualiserar hur Israels proportionalitetsbedömningar verkar se helt annorlunda ut i detta krig jämfört med tidigare. Den israeliska militärens ”tolerans” mot civila dödsoffer har förvånat, för att inte säga chockat, även hårdföra experter i krigets lagar. De går långt utöver de gränser som jämförbara krigsmakter såsom USA har satt upp i exempelvis kriget mot ISIS. Vi vill här igen understryka att vad Israel blev utsatt för den 7 oktober och alltjämt blir utsatt för i termer av fortsatt raketbeskjutning och ej återbördad gisslan är betydelselöst i dessa rättsliga bedömningar. Så länge vi talar om ett självförsvar ”inom folkrätten” har anledningen till kriget ingen bäring på hur kriget får utföras. Attacker mot sjukhus, mot civila, eller mot militära mål där civila offer inte står i proportion till den militära nytta som eftersträvas, är, i allvarliga fall, som här, krigsförbrytelser. Ett ökande glapp mellan Israels krigföring och krigets lagar har förstärkt uppfattningen att ett eldupphör är nödvändigt. Sveriges stöd till den icke-bindande resolution i FN:s generalförsamling som kräver detsamma, var därför viktigt. En generös tolkning av de förtydliganden som regeringen gjort i samband med omröstningen ger intryck av att man står fast vid att inte bara båda parters, utan också alla handlingar, alltjämt måste ske ”inom folkrätten”. Sveriges position till den långsiktiga lösningen av Israel-Palestinakonflikten har under lång tid varit att en Palestinsk stat etableras vid sidan av den israeliska: En tvåstatslösning. Vi tvingas då påpeka att de specifika olagliga handlingar som skett under de senaste månaderna sker i ett sammanhang av en strukturell olaglighet som står i vägen för en sådan lösning. Vad vi talar om är den ockupation som har varat i mer än femtio år. Vi talar också om en bosättarpolitik som har delat upp ett framtida palestinskt territorium i smådelar och som har letts av ett etablerande av ”fakta på marken” i direkt strid med Israels internationella förpliktelser. En permanent ockupation slutar vara en laglig ockupation och att tillåta den egna befolkningen att tränga ut den ockuperade befolkningen, tillämpa militärlagar för palestinier och inhemsk lagstifning för israeliska bosättare ser alltmer ut som en olaglig diskriminerande enstatslösning. Vi ser hur den svenska linjen – ”inom folkrätten” – undergrävs eller direkt trampas på i såväl det specifika som det strukturella, i det kortare och i det längre tidsperspektivet. Att fortsätta upprepa imperativet “självförsvar inom folkrätten” som om man inte ser vad som sker, är inte längre gångbart. Israels självförsvar bedrivs inte längre inom folkrätten. Det finns tydliga indikationer på att krigsförbrytelser nu begås i Gaza. Till dessa specifika kränkningar av folkrätten ska också läggas strukturella olagligheter som undergräver den svenska långsiktiga tvåstatslösningen. Om folkrätten inte längre är utgångspunkt för svensk utrikespolitik bör regeringen sluta använda uttrycket ”inom folkrätten”. Frågan är vilka principer som den svenska utrikespolitiken ska formas efter då?
|
|
| 10. |
- Johns, Fleur, et al.
(författare)
-
Introduction to the Symposium on Critical International Law and Technology
- 2023
-
Ingår i: AJIL Unbound. - 2398-7723. ; 117, s. 128-133
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Scholarship concerned with international law, technology, and computation has been burgeoning since the mid-to-late twentieth century. Over the past decade, it has taken shape as a discernible sub-field of international legal scholarship. An International Law and Technology Interest Group was created within the American Society of International Law in 2013, for instance. By 2021, international law and technology was already considered ripe for “rethinking.” Some of this work has been solutionist, aimed at generating order-restoring answers to the “upset[s]” caused by technological change. Some of it has been constitutionalizing, canvassing prospects for “a transformative constitutionalism for the digital human condition.” Much of the scholarship has sought to give humanist (or post-humanist) pause to the ever-increasing pace of technological change.
|
|
