| 1. |
- Bisther, Mia, et al.
(författare)
-
Metodmanual för barmarksinventering av utter
- 2002
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Denna rapport är en utförlig metodbeskrivning med tillhörande fältprotokoll för barmarksinventeringar av utter/mink i Sverige. Metodiken ska användas vid framtidabarmarksinventeringar av utter/mink inom miljöövervakningen men kan även användas i andra sammanhang. Rapporten är en slutprodukt i ett projekt som har finansierats med miljöövervakningsmedel från Naturvårdsverket. Syftet med projektet var att beskrivametodiken som använts för barmarksinventeringar av utter i Sverige sedan 1980-talet och att ta fram ett fältprotokoll anpassat till miljöövervakningen. Detta för att det ska finnas en utförlig beskrivning av metodiken och för att den ska vara densamma i framtiden. Vi vill äventacka alla som lämnat synpunkter på rapporten, speciellt Åke Aronson, Anna Bisther, Erik Isakson, Per Molin, Peter Mortensen, Elisabet Rosendal och Thomas Sjöåsen.
|
|
| 2. |
|
|
| 3. |
- Bisther, Mia, et al.
(författare)
-
Uttern i Västernorrland - resultat från inventeringar 1989-2005
- 2008
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Spillningsinventeringar av utter i Västernorrlands län utfördes första gången höstarna 1989 och 1990. Den södra delen av länet inventerades 1989 och den norra 1990. Under inventeringen hittades säkra spår efter utter vid 106 av de 752 besökta lokalerna. Detta motsvarar en relativ täthet på 14 procent av lokalerna med säker utterförekomst. Samtliga lokaler med utterspår återfanns då i inlandet. Vid återinventeringen som gjordes hösten 2002 och 2003 inventerades samma lokaler. Av totalt 752 lokaler visade 198 på spår av utter (26 procent). Ökningen av utterförekomst är statistiskt signifikant och överensstämmer med övriga utterinventeringar i norra Sverige. Förutom en positiv ökning av andelen lokaler med utterförekomst så visade resultaten även på en ökad geografisk spridning av utter i länet, bland annat så har det skett en återetablering av arten i länets kustområden.Spillningsinventeringarna utförs på barmark och visar på förekomst av djur men ger ingen antalsuppskattning. Därför gjordes även kompletterande vinterspårningar. Syftet med dessa var att dels försöka uppskatta antalet individer i området men även att undersöka om det fanns tecken på föryngring. Resultaten från de två vinterinventeringarna i länet visar på en ökning av tätheten uttrar inom områden med utterförekomst (från 0,2-0,3 uttrar/kvadratmil 1991 till 0,4-0,5 uttrar/kvadratmil 2005).Andelen lokaler med utter var betydligt högre i Natura 2000-områden med uttern som utpekad art och i dess näromgivning, än i länet generellt under 1989/90 års inventering. Detta beror på att Natura 2000-områdena pekades ut som utterhabitat för att det fanns kunskap om att de hyste utter under början av 1990-talet, då stora delar av länet i övrigt saknade utter. Tanken med dessa Natura 2000-områden var just att säkerställa värdekärnor där uttern överlevt krisen, för att sedan kunna återkolonisera nya områden. Andelen lokaler med utter i Natura 2000-områdena var fortfarande något högre vid 2002/03 år inventering än länet i stort.Förekomsten av mink däremot har minskat vid en jämförelse mellan de två inventeringarna. Från en registrerad minkförekomst på drygt 72 procent under 1989/1990 har förekomsten minskat till ca 60 procent hösten 2002 och 2003. Rapporter om att minken har minskat kommer från flera län i både norra och södra Sverige.Vid länets utterinventeringar 2002-2005 beskrevs alla funna minkfällor. Resultaten var skrämmande, endast 42 procent av fällorna hade godkänd storlek på ingångshålet och bara 17 procent var märkta med namn. Detta visar att det finns ett stort informationsbehov inom jägarkåren om vad som gäller vid fällfångst. Information kan hjälpa till att undvika framtida felfångst.Uttern är en av länets indikatorer för miljömålet Levande sjöar och vattendrag. Att arten nu har återetablerat sig i stora delar av Västernorrlands län är ett tecken på ett lyckat miljöarbete de senaste decennierna.
|
|
| 4. |
|
|
| 5. |
- Norrgrann, Oskar, et al.
(författare)
-
Fiskinventering i naturreservatet Helvetesbrännan september 2006
- 2007
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Totalt provfiskades 9 sjöar och 3 vattendragssträckor elfiskades översiktligt. Av de 9 provfiskade sjöarna innehöll 8 öring och 2 röding. Sammanlagt konstaterades 6 fiskarter i de provfiskade sjöarna. I vattendragen konstaterades öring, elritsa och stensimpa.
|
|
| 6. |
- Norrgrann, Oskar, et al.
(författare)
-
Fiskinventering i naturreservatet Helvetesbrännan september 2007
- 2007
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Totalt provfiskades 9 sjöar och 3 vattendragssträckor elfiskades översiktligt (karta 1). Alla provfiskade sjöar och vattendrag ligger i de övre delarna av Vattenåns avrinningsområde och i naturreservatet Helvetesbrännan.Av de 9 provfiskade sjöarna innehöll 8 öring och 2 röding. Sammanlagt konstaterades 6 fiskarter i de provfiskade sjöarna (öring, röding, elritsa, abborre, mört och gädda). Fyra av sjöarna innehöll enbart öring och elritsa.I vattendragen som elfiskades konstaterades öring, elritsa och stensimpa.Fem av sjöarna rotenonbehandlades 1983-84 och utplantering av fisk har förekommit i 7 av sjöarna under perioden 1985-2005 och 4 efter 1990.
|
|
| 7. |
|
|
| 8. |
- Norrgrann, Oskar, et al.
(författare)
-
Inventering av sjöfågeldöd och storskarv längs Västernorrlands kust 2005
- 2006
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Under sommaren 2005 inventerades Västernorrlands läns kust med avseende på sjöfågeldöd och storskarv. Inventeringarna utfördes i samarbete med länets ornitologer, Ångermanlandsoch Medelpads ornitologiska föreningar, naturskyddsföreningen samt med hjälp av kustbevakningen.Sedan några år har sjöfågeldöd uppmärksammats längs delar av Sveriges kuster och i ett antal insjöar. Fågeldöden har främst drabbat gråtrutkolonier. Typiskt för utbrotten av fågeldöden har varit att fåglarna drabbats av förlamningssymptom innan de avlidit. StatensVeterinärmedicinska Anstalt (SVA) har samlat in fåglar för analys men ännu inte kunnat ge entydiga svar på orsakerna till fågeldöden. Under sommaren 2005 har flertalet länsstyrelser i samarbete med SVA, Naturvårdsverket (NV) och Naturskyddsföreningen (SNF) försökt kartlägga spridningen av sjöfågeldöden i Sverige. I samband med detta har sjuka och döende fåglar samlats in för analys.I länet besöktes 19 gråtrutkolonier längs hela kuststräckan under perioden maj till augusti.Totalt observerades cirka 1600 adulta (vuxna) gråtrutar och resultaten från länet visar inte på någon utbredd sjöfågeldöd utan endast fyra trutar, varav en havstrut, med typiska symptom observerades. Två av dessa gråtrutar samlades in för vidare analyser på SVA. Inventeringen av fågeldöd samordnades med ett eget initiativ från länsstyrelsen att även inventera länets hela kuststräcka på häckande storskarv. Storskarven utrotades helt i Sverigeunder 1800-talet och har under 1900-talet kommit tillbaka som häckfågel. Inventeringar av storskarv i länet visar på en ökning från 702 par 1999 till 1147 par 2002 och 1528 par 2005. Storskarven har ökat i länets södra delar sedan 2002 års inventering.
|
|
| 9. |
- Norrgrann, Oskar, et al.
(författare)
-
Inventering av storskarv längs Västernorrlands kust 2008
- 2009
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Under sommaren 2008 inventerades Västernorrlands läns kust med avseende på häckande storskarv. Inventeringen genomfördes i samarbete med länets ornitologer och med hjälp av kustbevakningen. Inventeringen av storskarv utfördes genom att alla tidigare kända häckningslokaler för skarv i länet besöktes samt att övriga delar av länets kust spanades av och alla misstänkta häcklokaler besöktes. Storskarven utrotades helt i Sverige under 1800-talet och har under 1900-talet kommit tillbaka som häckfågel. Återkolonisation av skarv i länet rapporterades först på Gnäggen där 23 bon hittades år 1996. Inventeringar av storskarv i länet visar på en ökning av antalet häckande storskarvar från återetableringen 1996 med 23 bon till 2018 bon 2008. Sammanlagt konstaterades häckningar på åtta stycken öar i länet.
|
|
| 10. |
- Norrgrann, Oskar, et al.
(författare)
-
Uttern i Västernorrland : Resultat från barmarksinventeringar 1989-2015
- 2016
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Barmarksinventeringar av utter i Västernorrlands län utfördes första gången höstarna 1989 och 1990. Under inventeringen hittades säkra spår efter utter vid 106 av de 754 besökta lokalerna. Detta motsvarar en relativ täthet på 14 procent av lokalerna med säker utterförekomst. Samtliga lokaler med utterspår återfanns då i inlandet.Vid återinventeringen som gjordes hösten 2002 och 2003 inventerades samma lokaler. Av totalt 754 lokaler visade 194 på spår av utter (26 procent). Under den sista inventeringen 2014-15 återinventerades samma lokaler igen, totalt visade 568 (75 procent) spår av utter. Ökningen av utterförekomst är statistiskt signifikant och överensstämmer med flera andra utterinventeringar i norra Sverige.Förutom en positiv ökning av andelen lokaler med utterförekomst så visar resultaten även på en ökad geografisk spridning av utter i länet, bland annat så har det skett en återetablering så att arten idag finns i hela länet. Indalsälvens dalgång samt kustområden i Kramfors, Härnösand, Timrå och Sundsvall var de områden som återetablerades sist.Vid länets utterinventeringar 2002-2003 och 2014-2015 beskrevs alla funna minkfällor. Resultaten visade att 42 procent av fällorna inte var av godkänd modell samt att bara 8 procent var märkta. Detta visar att det finns ett informationsbehov inom jägarkåren om vad som gäller vid fällfångst. Information kan hjälpa till att undvika framtida felfångst.Att arten nu har återetablerat sig i hela Västernorrlands län är ett tecken på ett lyckat miljöarbete de senaste decennierna.
|
|
