| 1. |
|
|
| 2. |
- Angelstam, Per, et al.
(författare)
-
Barriers and bridges for sustaining functional habitat networks : A macroecological system analysis of wet grassland landscapes
- 2022
-
Ingår i: Ecology and Evolution. - : Wiley. - 2045-7758. ; 12:4
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- This study aims at supporting the maintenance of representative functional habitat networks as green infrastructure for biodiversity conservation through transdisciplinary macroecological analyses of wet grassland landscapes and their stewardship systems. We chose ten north European wet grassland case study landscapes from Iceland and the Netherlands in the west to Lithuania and Belarus in the east. We combine expert experiences for 20–30 years, comparative studies made 2011–2017, and longitudinal analyses spanning >70 years. Wader, or shorebird, (Charadrii) assemblages were chosen as a focal species group. We used evidence-based knowledge and practical experience generated in three steps. (1) Experts from 8 wet grassland landscapes in northern Europe's west and east mapped factors linked to patterns and processes, and management and governance, in social-ecological systems that affect states and trends of wet grasslands as green infrastructures for wader birds. (2) To understand wader conservation problems and their dynamic in wet grassland landscapes, and to identify key issues for successful conservation, we applied group modeling using causal loop diagram mapping. (3) Validation was made using the historic development in two additional wet grassland landscapes. Wader conservation was dependent on ten dynamically interacting ecological and social system factors as leverage points for management. Re-wetting and grazing were common drivers for the ecological and social system, and long-term economic support for securing farmers’ interest in wader bird conservation. Financial public incentives at higher levels of governance of wetland management are needed to stimulate private income loops. Systems analysis based on contrasting landscape case studies in space and over time can support (1) understanding of complex interactions in social-ecological systems, (2) collaborative learning in individual wet grassland landscapes, and (3) formulation of priorities for conservation, management, and restoration.
|
|
| 3. |
- Bergström, Lena, et al.
(författare)
-
Effekter av havsbaserad vindkraft på marint liv : En syntesrapport om kunskapsläget 2021
- 2022
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Att öka tillgången på förnybar energi är nödvändigt för att motverka klimatförändringarna. Här förväntas havsbaserad vindkraft ha en viktig roll. Samtidigt medför planer på att bygga ut havsbaserad vindkraft viktiga frågeställningar kring hur marint liv och biologisk mångfald kan påverkas. I den här rapporten sammanställs det nuvarande kunskapsläget om hur havsbaserad vindkraft skulle kunna påverka marint liv, med fokus på svenska havsområden. Temamässigt omfattar rapporten bottennära miljöer, fisk, marina däggdjur och sjöfågel. Den strävar även efter att belysa kunskapsläget kring kumulativa effekter, samt frågor om under vilka förutsättningar havsbaserad vindkraft skulle kunna gynna marint liv.Bedömningarna beaktar även hur det tekniska utförandet har utvecklats, till exempel när det gäller vindparkernas utformning och dimensionering. Planeringen idag omfattar större vindparker och kraftverk, och bottenfasta vindkraftverk kan lokaliseras på allt större djup. De har hittills främst etablerats inom djupintervallet 5–40 meter, men kan numera anläggas på omkring 40–60 meters djup. Därtill förväntas flytande fundament, som klarar ännu större djup, bli vanligare. En annan viktig aspekt är hur tillämpningen av skadelindrande åtgärder har utvecklats.Havsbaserad vindkraft förväntas påverka marint liv på olika sätt under anläggnings- och driftsfasen, varför det är relevant att tydligt särskilja dessa i riskbedömningar. Rapporten berör även effekter under avvecklingsfasen.Under anläggningsfasen, som pågår någon dag per kraftverk, kan högintensivt ljud uppstå till exempel i samband med pålning av vindkraftverkens fundament. Åtgärder för att minska skadeverkningar av högintensivt ljud är viktiga, och kan förutsättas vara standard idag. Ofta finns det även behov att förbereda havsbotten, vilket leder till spridning av sedimentpartiklar. Omfattningen av både ljud- och sedimentspridning beror på lokala förhållanden. Därför behöver de lokala förhållandena beaktas för att ta fram en mer detaljerad kännedom om risker för marint liv. I synnerhet tumlare kan påverkas negativt av höga ljudnivåer vid anläggningsfasen, med risk för hörselpåverkan och kraftiga beteendestörningar om inte skadelindrande åtgärder används. Särskilda hänsyn i lokalisering och utförande kan även behövas för sälar, samt för fisk när det gäller områden och årstider som är viktiga för deras reproduktion. Under driftsfasen, som pågår upp emot cirka 40 år, bildar vindkraftverkens fundament och eventuella erosionsskydd fasta strukturer. Detta kan ge upphov till reveffekter då ytorna skapar plats för fastsittande arter. Med tiden kan även fiskar och marina däggdjur lockas dit, om förhållandena medger det. En viktig skillnad jämfört med andra typer av rev är att fundamenten går hela vägen upp till ytan, vilket ökar tillgången på hårda substrat i hela vattenpelaren. En möjlig risk är att de nya substraten skulle kunna gynna oönskade främmande arter, även om det saknas belägg för vindparkernas roll som en sådan spridningsväg.När elen produceras genereras undervattensljud, och överföringen av el i sjökablar kan leda till ett visst mått av elektromagnetiska fält i kablarnas närhet. Effekter av dessa påverkansfaktorer har varit svåra, om inte omöjliga, att notera i fältundersökningar. En generell slutsats skulle kunna vara att, om det förekommer negativa effekter av undervattensljud och elektromagnetiska fält, så är de oftast i styrka underordnade den attraktion som kommer av reveffekten. Aktuella studier tyder sammanfattningsvis på att havsbaserad vindkraft under driftsfasen inte är ett hot mot fiskar, säl eller tumlare. Särskild hänsyn när det gäller lokalisering kan dock behövas för skyddsvärda bottenmiljöer samt sjöfågel. Vissa sjöfågelarter kommer sannolikt att undvika området där vindparken etableras. Även åtgärder för att minska dödlighet kopplad till att fåglar kolliderar med kraftverken kan vara viktiga i vissa områden. Eftersom slutsatserna baseras på studier i andra miljöer än de som kan bli aktuella i Sverige framöver är en uppföljning av miljöeffekter viktig i de parker som etableras, för att ha möjlighet att säkerställa eller vid behov revidera kunskapsläget.Utveckling av kunskapsläget När det gäller vindkraftens effekter på bottennära livsmiljöer har kunskapsläget förbättrats angående mer långsiktig påverkan, liksom hur alg- och djursamhället i vindparken förändras över tid. Med åren blir det mer och mer likt det naturliga samhället på hårda bottnar i den aktuella regionen, även om arter med långlivade larvstadier främjas relativt sett mer. I viss mån saknas kunskap om vilken påverkan som kan förväntas om man bygger på större djup och om vindkraftverken står glesare, som planeras idag. Inga studier tyder dock på att etablering av vindkraftverk är ett hot mot vegetation eller bottenlevande djur i den här typen av miljöer, så länge särskilt skyddsvärda livsmiljöer undviks.Angående fisk och fisksamhällen har förståelsen för reveffekter ökat. Forskningen har övergått till att belysa reveffekter mer ingående, från att tidigare främst bekräfta om det blir en reveffekt eller inte. Sådana studier saknas dock idag för flera svenska havsområden eftersom det inte finns vindparker där.För marina däggdjur har kunskapsläget förbättrats framför allt när det gäller förståelsen av hur sälar och tumlare uppfattar och använder sig av ljud, samt hur ljud av olika frekvens och intensitet påverkar djuren.Kunskapen som hur havsbaserad vindkraft kan påverka sjöfågel har förbättrats framför allt för kustnära områden, men bedömningar begränsas fortfarande av otillräcklig kunskap om olika sjöfågelarters utbredning och dynamik i förekomst mellan år. Det här gäller speciellt områden längre ut till havs och med större djup än 30 meter. Den internationella forskningen har varit fokuserad på att bedöma kollisionsrisk, och ny teknik har gett ökad kunskap om fåglars flyghöjder och beteenden i förhållande till vindkraftverk.Kumulativa effekterFör att göra en sammanvägd bedömning av vindkraftens miljöeffekter är det relevant att sätta de enskilda bedömningarna i ett vidare sammanhang, där även till exempel aktuell miljöstatus och effekter av annan verksamhet ingår, så som omfattningen av fiske och sjöfart. I ett sådant perspektiv skulle införandet av en vindpark kunna leda till att den totala omfattningen av påverkan antingen ökar eller minskar i ett visst område. Etableringen kan också påverka samspelet mellan arter, med efterföljande indirekta effekter i ekosystemet. Att förstå sådana sammanvägda effekter är ett fortsatt viktigt forskningsområde. Det finns även ett behov av att utveckla metoder för att skatta kumulativa effekter i samband med havsbaserad vindkraft på olika rumsliga och tidsmässiga skalor. Utgående från det befintliga kunskapsläget kan risken för att havsbaserade vindparker bidrar med negativa kumulativa effekter på havsmiljön förväntas vara låg, under förutsättning att skadelindrande åtgärder tillämpas och bästa möjliga hänsyn tas. Under anläggningsfasen innebär sådana förutsättningar att skadliga nivåer av påverkansfaktorn minimeras, och att anläggningen sker under sådana rumsliga och tidsmässiga förhållanden att risken för ansamling av känsliga populationer av fisk och marina däggdjur minimeras. Bedömningen beror på att påverkan under anläggningsfasen är tidsmässigt övergående och inte förväntas upprepas vid mer än ett tillfälle per plats. Det baseras därför också på förutsättningen att annan motsvarande verksamhet inte sker samtidigt i området. För driftsfasen innebär förutsättningarna att driften sker med sådan teknik att nivån av elektromagnetiska fält är låg och att undervattensljud inte leder till negativa effekter på fisk eller marina däggdjur, och med undantag av att det fortsatt finns oklarheter kring hur sjöfågel kan påverkas.Vid en omfattande utbyggnad kommer gradvis högre hänsyn och anpassningar för att undvika kumulativa effekter att vara motiverade. Det ställer även ökade krav på nationell och internationell samordning för att undvika risker för kumulativ påverkan i samband med anläggningsfasen, till exempel om flera vindparker anläggs parallellt. Eftersom vindkraftens långsiktiga bidrag till kumulativ påverkan är svårbedömda i dagsläget, och förväntas variera både lokalt och mellan olika havsområden, vore det mycket viktigt att följa utvecklingen över tid i sådana parker som etableras, för att öka kunskapen och skapa möjlighet att vid behov införa åtgärder för att minska risker för specifika arter.Kan vindkraften ha positiva effekter på marint liv?Forskningen innehåller även exempel på när införandet av havsbaserad vindkraft kan ha gynnat arter, eller aspekter av biologisk mångfald och ekosystemtjänster. Det finns dock en svårighet med att generalisera kring om havsbaserad vindkraft kan gynna marint liv, eftersom utfallet i hög grad beror på vindparkens lokalisering, ekologiska förutsättningar, samt vilka andra aktiviteter som förekommer i närområdet. En viktig aspekt är även att mänskliga preferenser påverkar definitionen av om viss förändring i artsammansättning är ”positiv” eller ”negativ”, eftersom det här beror på hur olika arter och ekosystemstjänster värdesätts, det vill säga vilken typ av biologisk mångfald som är önskvärd i ett visst område. Rapporten redogör för olika typer av anpassningar som har förslagits för att gynna särskilda arter i samband med havsbaserad vindkraft, även om utvecklingen av sådana naturanpassade lösningar fortfarande är i sin linda.
|
|
| 4. |
- Christensen, Pernilla, et al.
(författare)
-
Fåglar i ett landskapsperspektiv – ett samarbete mellan Nationell Inventering av Landskapet i Sverige (NILS) och Svensk Fågeltaxering (SFT)
- 2011
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Syftet med denna studie var tvådelat där den första delen var att ta fram en effektiv flygbildsinventeringsmetodik för att kunna inventera ett större landskapsutsnitt än 1 x 1 km rutan och den andra delen var att hitta ett samband mellan myrfåglar och de landskapsdata som vi kunde plocka fram med den nya metodiken. Den flygbildsinventeringsmetodik som tagits fram under detta projekt medför att ett större område (3 x 3 km) kan inventeras på relativt kort tid (i genomsnitt 2 dagar). Tidsåtgången för att inventera hela 5 x 5 km rutan med denna metodik uppskattas till ca 3 dagar. Skillnaden från ordinarie NILS metodik är att betydligt större strukturer fångas upp eftersom karteringsenheten är större men även att detaljrikedomen som finns inom ordinarie NILS har fått minska betydligt. Med tiden finns förhoppningen att kunna effektivisera denna typ av flygbildsinventering än mer då den flygbildsinventeringstid som lagts ned under detta projekt även räknar in utveckling av metoden. I väntan på att nya möjligheter skall utvecklas skulle den metodik som vi tagit fram kunna utgöra en bra stomme för fortsatt verksamhet på en större skala än 1 x 1 km. Våra analyser av fågelarter på myrar och landskapsdata visade att fågeldata utgjorde för lite data för att vi skulle kunna se tydliga mönster samt kunna gå ned på den detaljnivå dvs. finindelning av myren, som vi ville. Tanken med den framtagna flygbildsinventeringsmetodiken var att ge data som passade för fler organismgrupper än fåglar samt att dessa data skulle kunna nyttjas även inom andra projekt såsom lillNILS. På grund av att projektet försökte svara mot både ett specifikt behov (SFT:s) samt ett mer generellt så kan vi konstatera att valet av rutor inte blev helt optimalt för att matcha landskapsdata från myrar med fågeldata. Vid fortsatta analyser kan det vara lämpligt att göra ett urval av de rutor som ligger i områden där dessa arter har sitt häckningsområde för att på så sätt begränsa antalet rutor med noll förekomst av dessa arter. Dessutom är det önskvärt att analysera flera NILS-rutor med en totalarea av myrar mellan 150 och 220 ha.
|
|
| 5. |
- de Dinechin, Marc, et al.
(författare)
-
Speciation chronology of rockhopper penguins inferred from molecular, geological and palaeoceanographic data
- 2009
-
Ingår i: Journal of Biogeography. - : Wiley. - 1365-2699 .- 0305-0270. ; 36:4, s. 693-702
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- The Southern Ocean is split into several biogeographical provinces between convergence zones that separate watermasses of different temperatures. Recent molecular phylogenies have uncovered a strong phylogeographic structure among rockhopper penguin populations, Eudyptes chrysocome sensu lato, from different biogeographical provinces. These studies suggested a reclassification as three species in two major clades, corresponding, respectively, to warm, subtropical and cold sub-Antarctic watermasses rather than to geographic proximity. Such a phylogeographic pattern, also observed in plants, invertebrates and fishes of the Southern Ocean, suggests that past changes in the positions of watermasses may have affected the evolutionary history of penguins. We calculated divergence times among various rockhopper penguin clades and calibrated these data with palaeomagmatic and palaeoceanographic events to generate a speciation chronology in rockhopper penguins. Southern Ocean. Divergence times between populations were calculated using five distinct mitochondrial DNA loci, and assuming a molecular clock model as implemented in mdiv. The molecular evolution rate of rockhopper penguins was calibrated using the radiochronological age of St Paul Island and Amsterdam Island in the southern Indian Ocean. Separations within other clades were correlated with palaeoceanographic data using this calibrated rate. The split between the Atlantic and Indian populations of rockhopper penguins was dated as 0.25 Ma, using the date of emergence of St Paul and Amsterdam islands, and the divergence between sub-Antarctic and subtropical rockhopper penguins was dated as c. 0.9 Ma (i.e. during the mid-Pleistocene transition, a major change in the Earth's climate cycles). The mid-Pleistocene transition is known to have caused a major southward shift in watermasses in the Southern Ocean, thus changing the environment around the northernmost rockhopper penguin breeding sites. This ecological isolation of northernmost populations may have caused vicariant speciation, splitting the species into two major clades. After the emergence of St Paul and Amsterdam islands in the subtropical Indian Ocean 0.25 Ma, these islands were colonized by penguins from the subtropical Atlantic, 6000 km away, rather than by penguins from the sub-Antarctic Indian Ocean, 5000 km closer.
|
|
| 6. |
- Green, Martin, et al.
(författare)
-
The curlew in Scania in 1999.
- 2000
-
Ingår i: Anser. - 0347-9595. ; 39:3, s. 155-162
-
Tidskriftsartikel (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)
|
|
| 7. |
- Gunnarsson, Gunnar, et al.
(författare)
-
Body mass changes in a biparental incubator: the Redshank Tringa totanus
- 2010
-
Ingår i: Journal of Ornithology. - : Springer Science and Business Media LLC. - 2193-7206 .- 2193-7192. ; 151:1, s. 179-184
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Incubation is a period of high energetic costs and accordingly body mass losses are often detected. Why birds lose body mass during incubation is not well understood; suggestions are that it is either a consequence of energetic constraints or adaptations to an optimal mass trajectory. We studied body mass changes through the incubation period in the Common Redshank Tringa totanus, a biparental incubator, on southern Gotland in the Baltic Sea. In contrast to what has been found in other biparental incubators, body mass of both sexes decreased linearly through the incubation period. The estimated mean body mass loss was 6.7 g (SE 1.7), corresponding to ca. 5% of initial body mass at incubation start. Hatching success in males was not related to body mass and size. In contrast, reproductive success, measured as successful production of fledged juveniles, in males was negatively related to body mass during incubation and positively related to body size. This finding supports the theory that body mass loss might follow an optimal mass trajectory, possibly to increase agility through the chick-rearing stage. However, energy constraints causing body mass loss cannot be ruled out; in fact, it is not unlikely that body mass may change due to a combination of both adaptation and stress.
|
|
| 8. |
- Gunnarsson, Gunnar, 1976-, et al.
(författare)
-
Bristande födotillgång och torrare vårar på strandängarna i Kristianstads Vattenrike : möjliga orsaker till vadarnas tillbakagång?
- 2013
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Strandängsvadarna har minskat påtagligt i antal längs nedre Helgeån i Kristianstads Vattenrike. Orsaken till minskningarna är inte uppenbara, men ett antal möjliga faktorer har lyfts fram. I den här rapporten presenteras studier som genomfördes 2012 med målet att undersöka två av dessa faktorer, nämligen (1) vadarnas födotillgång (dvs. förekomst av ryggradslösa djur) och hur den kan ha påverkats av sommaröversvämningen 2007, samt (2) om det finns stöd i väder- och hydrologiska data att vårarna har blivit torrare.Tillgången på föda var överlag god på själva strandängarna. I våtmarkerna (vätor, Helge å, Hammarsjön) var det däremot stora skillnader mellan lokaler i Vattenriket, med högre förekomster av ryggradslösa djur längre ner i Helge å-systemet (dvs. närmare utloppet i Hanöbukten) än högre upp. Detta kan vara en kvarvarande effekt av sommaröversvämningen 2007.Några tydliga tendenser till torrare vårar under perioden 1990–2012 kunde inte skönjas vid analyser av väder- och hydrologiska data. Möjligen kan man säga att vårarna i början av 1990-talet var relativt torra för att följas av våtare vårar under andra halvan av 1990-talet och att 2000-talet har dominerats av torra vårar. Det är emellertid inte möjligt att utifrån befintliga data göra några säkra uttalanden om eventuella långtgående förändringar som kan ha påverkat vadarnas livsmiljöer eller häckningsframgång.För att vända den negativa trenden med sviktande populationer av strandängsvadare behövs drastiska och omedelbara åtgärder. Dessa inbegriper främst att få bukt med alltför kortsnaggade och ensartade ängar, för hög predation, och vätor som torkar ut för snabbt.
|
|
| 9. |
- Gunnarsson, Gunnar, et al.
(författare)
-
Is it food shortage and drier springs that cause the decline of the shorebird community?
- 2013
-
Bok (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Strandängsvadarna har minskat påtagligt i antal längs nedre Helgeån i Kristianstads Vattenrike. Orsaken till minskningarna är inte uppenbara, men ett antal möjliga faktorer har lyfts fram. I den här rapporten presenteras studier som genomfördes 2012 med målet att undersöka två av dessa faktorer, nämligen (1) vadarnas födotillgång (dvs. förekomst av ryggradslösa djur) och hur den kan ha påverkats av sommaröversvämningen 2007, samt (2) om det finns stöd i väder- och hydrologiska data att vårarna har blivit torrare. Tillgången på föda var överlag god på själva strandängarna. I våtmarkerna (vätor, Helge å, Hammarsjön) var det däremot stora skillnader mellan lokaler i Vattenriket, med högre förekomster av ryggradslösa djur längre ner i Helge å-systemet (dvs. närmare utloppet i Hanöbukten) än högre upp. Detta kan vara en kvarvarande effekt av sommaröversvämningen 2007. Några tydliga tendenser till torrare vårar under perioden 1990–2012 kunde inte skönjas vid analyser av väder- och hydrologiska data. Möjligen kan man säga att vårarna i början av 1990-talet var relativt torra för att följas av våtare vårar under andra halvan av 1990-talet och att 2000-talet har dominerats av torra vårar. Det är emellertid inte möjligt att utifrån befintliga data göra några säkra uttalanden om eventuella långtgående förändringar som kan ha påverkat vadarnas livsmiljöer eller häckningsframgång. För att vända den negativa trenden med sviktande populationer av strandängsvadare behövs drastiska och omedelbara åtgärder. Dessa inbegriper främst att få bukt med alltför kortsnaggade och ensartade ängar, för hög predation, och vätor som torkar ut för snabbt.
|
|
| 10. |
|
|
